Almedalen är snart historia för oss. Kristdemokraterna och miljöpartietkör sina dagar men Jaded och jag lämnar området fredag morgon. Seminariet på internationella torget idag gick hyfsat, 20-25 i publiken. Snacket från scenen med Unionens Peter Hellberg och Jaded Chouwilai gick riktigt bra men visst hade det varit inspirerande om det varit 125 i publiken istället.
Internationella Institutets jungfruresa till Almedalsveckan ska nu utvärderas. Ett deltagande i framtiden kommer säkert att se annorlunda ut. Kanske ska vi inte vara här alls. Det är lätt att drunkna, att bli utkonkurrerad, att inte synas i den ofantliga mängd med budskap som bubblar i centrala delarna av Visby.
Inte heller idag med socialdemokraterna på scenen sträckte sig ordet solidaritet utanför gränserna. Agendan på Almedalsveckan har varit strikt nationell. Diakonia arrangerade en debatt om bistånd som jag tyvärr inte kunde delta i.
På söndag drar den politiska cirkusen iväg till fastlandet och välbeställda huvudstadsungdomar drar in och partajar under Stockholmsveckan. En drömvärld långt bort från de 500 ölflickor som jobbar för Angkor öl i Phnom Penh med stora risker att bli utnyttjade och hivsmittade. Det som vi har pratat om idag är som bortblåst på söndag när unga stockholmare på en kväll på alkohol var och en bränner vad en ölflicka tjänar på två månader.
Och ändå är det samma värld.
/Per-Åke A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar