En kort film om WOCHIVI. Time to raise!

Som jag har lovat, kommer en blog till ägnas åt WOCHIVI. Jag har fått äran att spendera en hel dag med Faith, Farida och Habibe. Faith är WOCHIVIs chef och själ. Farida är direktör i Cradle of Hope och samarbetar med WOCHIVI. Farida blev inspirerad av Faith för länge sen. Trots eller kanske på grund av sina egna problem med sin make som använder alkohol och kräver Faridas pengar för det, har hon bestämt sig att hjälpa andra kvinnor. Utbilda och erbjuda ett bättre liv - det är det Farida, som annars är advokat, gör i sin fritid. Hon går runt i byar och pratar med kvinnor som tillverkar eller säljer alkohol och berättar om andra möjligheter de har i livet. Sen tillsammans med WOCHIVI hjälper hon dem med att få mikrolån.
Habibe har varit nykterist hela sitt liv. Hon jobbar som Radio journalist och stödjer WOCHIVIs arbete. En gång i vecka sänder hon olika berättelse om kvinnor som har lyckats att ta sig från affärer med alkohol och börja på nytt - till exempel genom att odla och sälja grönsaker eller egg. De tjänar inte lika mycket, men å andra sida är deras liv mycket stabilare och tryggare.
Istället av att skriva mer, har jag gjort en film istället. Njut av deras inspirerande arbete så ses vi igen!

Frö till en afrikansk fotboll utan alkohol

Konferensen i Arusha har lämnat efter sig rejäla kickar. Nedan en person som vill ta sig an alkohol för att minska problemen. Och vilket instrument han har att spela på. Ett väldigt uppskattande mail ifrån en högt placerad fotbollsledare. Hans organisation är med i den alkoholpolitiska alliansen i Uganda, fast inte vår partner - än.

Vi är många som ska ta åt oss av det här berömmet. Jag tänker ta min del av kakan.

/ Per-Åke Andersson
****************

Dear Per-Ake,

Hoping this email finds you well and health. I was inspired by the conversation we had last Tuesday night during the cultural night. The work you do and history of IOGT-NTO Movement is simply fascinating.

Like I mentioned in our conversation on Tuesday night, the conference greatly opened my eyes to the critical need of actively joining the alcohol fight, it's use and abuse. It was a privilege, an honour and turned into an obligation to act now to save lives and families ruined by alcohol.

My family has never had an alcohol problem, my dad never drunk, my mum is a social drinker-you can easily count the bottles of beer she drinks a year and neither do I drink. Well as in our work of Youth Alive (working with children, adolescents and young adults to lead health and proactive life styles) we encounter individuals and groups with alcohol problems, I had never well appreciated the effects of alcohol abuse on individuals, families and communities until I attended the conference last week. The reality of everyday effects of alcohol such as knife crime, road accidents, homicide, gun crimes, kidnap, rape and exposure to HIV/AIDS infections clearly came to the fore. It was a reality check for me and thus I committed to do to something and do something "NOW".

Am going to begin my fight using sports especially football. Like I mentioned, I am Board member and Director of Football Strategy with the biggest football team in East Africa and among the top twenty in Africa called SC Villa. Through the Sc Villa platform and that of the Uganda Super League (the Ugandan Elite league), we shall begin the fight.

Footballers as role-models have a big part to play in this. Am still concreatizing the concept and I will share it with you.

Thanks IOGT, these two days have sprung me into action.

Kind regards

Joseph Kanaaba

CEO
Youth Alive Uganda
**************************
(CEO = VD)

Och lite till från Arusha

Äntligen, äntligen lyckades jag koppla upp mig och logga in för att kunna beskriva 3rd EACA (3rd East Africa Conference on Alcohol) och vårt Partner möte i Arusha från mitt perspektiv (Per Åke har bloggat mycket om det).

Innan jag kom hit hade jag varit i Afrika en gång och det var i Marocco. Så i söndags kväll klev jag på en ny mark och känslan var helt underbar. Innan jag ens kom från flygplanet in i ankomst hallen, kändes allt rätt. Jag insåg direkt att jag inte har något problem med kaos och få regler. Lite underhållande var det att se alla medpassagerare gå runt flygplanet, fotografera sig med den stora maskinen som tog oss över en helt underbar del av Jorden till Arusha. Ja, himlen var klar hela vägen och då fick jag se Alperna som aldrig förut, Adriatiskt hav och sen Grekland som tog mig med häpnad och sen Sahara och Sahara och Sahara. Underbar och respektväckande i sin storlek och sin tomhet. 

Sen landade vi och det fanns inga korridorer och spärrar att passera så människor hittade sig fritt till ankomst hallen. Köer till passkontrollen gömde sig i rörelsen av alla människor och deras glädje, nyfikenhet och spänning. För dem som ändå behövde hjälp att hitta, fanns där några anställda som hade ett svar. Svaren skilde sig från varandra beroende på vem man frågade men till slut löste sig allt. Jag och Öysten Backe från FORUT Norge fick skjuts till hotellet av Region kontorets chaufför Silvery och sen var det bara att ”go with the flow”.  Jag fick äntligen träffa alla våra anställda vilket kändes som att träffa gamla vänner. Värme, skratt och mycket speciell (för mig) attityd jag trivdes med. Här kommer ett exempel på vårt samtal:

Jag: Hi, I am Kristina.

XY från RO: Ah Kristina, welcome!!! I am XY!

Jag: Så nice to finally meet you!

XY: Yeah alright!

Hehe =) Helt underbart!

I måndags och tisdags hade jag två hattar och representerade både IOGT-NTO rörelsens internationella institut samt IOGT International. I rollen som IOGT International viceordförande höll jag ett tal som kan läsas här. Huvudpoängen var…I won’t tell, allt kan läsas på www.iogt.org.  Konferensen avslutades med några uttalande som är mycket bra sammanfattade av Sara Heine i Accent och nämndes redan i Per Åkes inlägg. Det som inte skrevs om än var Orange Day. Varje 25:e över hela året är nu markerat av FN som Orange Day – Day to stop violence against women. IOGT International har börjat med det 25:e augusti och tänker fortsätta tills situationen blir bättre. Här i Arusha fick jag våra deltagare fotografera sig framför en orange projektion med texten:  ”Together we end violence against women. Together we stop excusing alcohol violence”. Här får ni se bilderna. Där är viktigt att ta upp alkohol relaterat våld som ingen pratar om i såna större sammanhang. Vår partner organisation WOCHIVI (Women and children vision) kommer göra en stor kampanj utav det. Stay tuned!

Efter konferensen var över, arrangerade Region kontoret en middag för alla deltagare som kom i sina folkdräkter. Vilka färger!

Under middagen lyssnade vi på ett band som först bjöd på musik som Beatles men sen blev det Afrikas sound och vi fick dansa och hoppa och skaka och twista =)

Det här med att representera IOGT International samt Institutet underlättade inte förståelse av alla IOGT strukturer bland våra partners, men Sara och jag höll sen en föreläsning under Partner möte och förklarade skillnader. Förvirrandet blev lite mindre men det var inte lätt att få feedback från deltagarna som satt i en halv cirkeln och lyssnade på våra bidrag. Att få dem prata, uttrycka deras åsikter och dela med sig av idéer och erfarenhet blev mycket MYCKET bättre när vi använde oss av ”World café” metoden och körde diskussioner om nuvarande situation och kommande processer angående ny ansökan för 3 års period vi ska skriva till Forum Syd och skicka in den 1:a juni 2013.  Den dagen skrev jag på Facebook: ”Our partners rock my world” vilket uttrycker exakt det jag kände och känner fortfarande när jag tänker på dem, på hur dem jobbar och tänker. Otrolig stor ideellt engagemang och vilja att skapa bättre villkor för sina medmänniskor.

Idag har jag fått äran att följa med en av våra partners, nämligen WOCHIVI, spendera en dag med dem och uppleva deras styrka, motivation och hopp.  Nästa blogg inlägg kommer jag ägna bara åt dem.

Tack för mig, vi ses snart =)

Kristina

Jag är John Carlos tumme

John Carlos, ni vet Black Powernäven i luften från prispallen i Mexiko-OS, förklarade i TV att den knutna näven symboliserade att när fem ensamma (fingrarna) sluter sig samman till en blir de mycket starka.

Mitt bidrag, det finger jag utgjorde i Arusha, var att föreläsa om några av de metoder alkoholindustrin använder för att få inflytande över folkhälsopolitiken i afrikanska och asiatiska länder, för den del andra med. Dels ICAP (www.icap.org) med sina "leveranser" av färdiga lagstiftningar/policies till utvecklingsländers regeringar, dels industrin med CSR (socialt ansvarstagande) för att mjuka upp politikerna men också det som kallas "self-regulation" av alkoholreklam så att den inte ska vara oetisk (som bilden ovan). Det var tisdagen med parlamentarikerna närvarande.

Min insats under onsdagens partnermöte var att förklara att vårt arbete ska vara rättighetsbaserat. Det ska ta sin utgångspunkt i de rättigheter varje individ har, varje kvinna, varje barn. För barnen beskrivet i barnkonventionen (http://www.rb.se/vartarbete/barnkonventionen/Pages/langversion.aspx).

Det blev helt sjukt eftersom jag haft massor att göra så efter middagen på tisdagkväll, vid halvelva först, satte jag mig och planerade min föreläsning. Det blev bara några få timmats sömn men det blev en bra föreläsning. Jag tror att alla är införstådda med att man ska göra sina planer för 2014-2016 (de ska lämnas in till sommaren) med rättighetsglasögon. Bra jobbat Marianne Hallbert, som ställde krav redan på försommaren att barns rättigheter skulle ges plats. Sic! Junisprofil så det sjunger om det.

När jag igår kväll lutade mig tillbaka i en vilstol på Addis Abebas flygplats i väntan på planet till Stockholm, med Tomas Bannerheds "Korparna" i näven, slöt jag ögonen, jovisst, dels för att jag var skickligt trött, och kände en verkligt stor tillfredsställelse. Vi är på väg att blir riktigt starka i Östafrika. Och 'vi' är inte 'vi' bara utan 'dom' kompisarna också, förstås! Vi gör redan skillnad och vi kommer att göra mer skillnad. Släng dig i väggen, Paul Walsh!
Skithäftigt! egentligen. Eller 'fett' kanske jag ska skriva för att undvika fornnordiska.

/ Per-Åke Andersson

Kenya tar täten

Några hem och nya in. På onsdag var det partnermöte och då hade parlamentarikerna och några till gett sig iväg. Det sista vi gjorde medan de var kvar var att anta en deklaration. Efter att det första förslaget fått en hel del kritik, det var ingen riktig deklaration, kom redaktionskommittén igen med ett riktigt bra förslag. Du kan läsa Sara Heines kommentarer omkring det på Accentmagasin http://www.accentmagasin.se/politik/arushakonferensen-hall-industrin-borta-fran-alkoholpolitiken/

Budskapet hade blivit tydligt och lättförståeligt. Lätt att förstå eftersom det fanns de som ett tag tyckte att man ska ta in industrin för att få dem att göra det man vill ska hända. Så ska man lära känna fienden, var tesen.

Det fick mig att under gruppdiskussionen fråga om någon trodde att vitt kan förbli vitt om man tillåter svart att blandas i. Ju mer svart (alkoholindustrin) man blandar in i det vita (folkhälsan) desto mindre vitt blir det vita. Liknelsen gjorde problemställningen tydlig. Jag var absolut inte den enda som argumenterade på det sättet.

På måndagen hade Kenyas John Motutu (t v på bilden; t h ses Ananilea Nkya, ledare för TAMWA) och William Okibe visat hur Kenya skrivit in i den nya lagen att alla kenyaner har rätt till högsta möjliga hälsa vilket gör en expansion av alkoholmarknaden omöjlig. Ja, alkoholkonsumtionen måste istället kraftigt sänkas. Det ska blir mycket spännande att fortsätta följa Kenyas utveckling, inte minst som Diageo genom EABL, East Africa Breweries Limited, kommer att göra allt för att motarbeta lagens och politikens genomförande. Samtidigt försöker Diageo samarbeta genom att erbjuda sitt lågprisöl Keg som ska slå ut den informella marknaden i Kenya. SÅ kan man också agera för att expandera, för att kapa åt sig marknadsandelar.

Tror att jag ska tipsa Maria Rehnström, som den ena ordföranden i det "råd" som ska följa upp hur länderna implementerar den globala alkoholstrategin, att ta sig en titt på Kenya. Kanske kommer Kenya att bli stilbildande. Det luktar lite pionjär om dom.

Per-Åke Andersson

Samtal, öppnade ögon och hur allt är nära

Slår mig ned bredvid en kvinna, vänder mig bort från henne och börjar snacka med mannen till vänster om mig. Gör man så? Vad skriver Ribbing om sånt beteende?

Fick ett väldigt intressant middagssamtal med Joseph från Youth Alive Uganda. Han sitter i styrelsen för den enligt honom utan konkurrens främsta fotbollsklubben i landet. Han vill, trots att fotbollen i Uganda även den är nedsölad med sponsorpengar från alkoholindustrin. Ölmärket Bell bidrar med stora pengar till hans klubb. Men han hoppas ha chefens öra så han tänkte börja ifrågasätta om deras fotbollsklubb verkligen ska göra reklam för öl.

Han var en av dem som efter de här två dagarna berättar att ögonen öppnats för hur alkohol ställer till oreda eller skada. En särskild workshop tog upp hur kvinnor och barn drabbas och hur de kan stärkas.

Strax före middagen fick jag ett telefonsamtal från Sri Lanka. Det var Marikkar som jobbat med oss där sedan som det känns hur länge som helst nu. Men en mobil strax norr om mitten av Sri Lanka (Vavuniya) i kontakt med en dito i Arusha i en annan världsdel ..... vi pratas vid en annan dag till ett lägre pris.

Har lite kontakt med Sverige under kvällen också för att via Skype diskutera tänder med dottern.

Världen är liten och överallt. Allt är långt borta och nära. Mötet med andra människor i jobb för samma sak ger en särskild känsla.

Per-Åke Andersson

Framgångar och optimism i Arusha

Optimism. Uttryck som: "Jag har lärt mig väldigt mycket." Erfarenhetsutbyte. Nya kontakter. Fler organisationer än förra gången. En bra "statement". Välorganiserat.

 All heder till Gunnar, Brenda, Gunnar, Helena, Ali, Rose och Masudi för ett utmärkt arrangemang.

 

Och här står Gunnar Kraft, vår nuvarande chef i Dar es Salaam och regionen med ett handslag med Dr Stanley Sonoya, representant för folkhälsan i Östafrikanska gemenskapen, EAC. Handslaget är att EAC vill göra nästa östafrikanska alkoholpolitiska konferens ihop med oss, IOGT-NTO-rörelsen och förmodligen då också EAAPA, East African Alcohol Policy Alliance, som du kan se här med nya styrelsen från igår. Moses Waweru från vår partner SCAD i Kenya är ny ordförande, Han är killen i mitten. Från vänster David från Uganda, Justine från Burundi, Moses från Kenya, Bertha från Tanzania och han som jag inte kommer på namnet på just nu från Rwanda.

 

Gissa om jag ser framför mig hur fem länders hälsoministrar samlas för att diskutera alkoholpolitik och församlingen för övrigt har ett 30-tal parlamentsledamöter från regionen. Hmmm! Det vore mumma det!! Det är tillåtet att drömma. Det här är ju lite av vår baby, det Gunnar Lundström och jag drog igång för snart 4 år sen.

 

Men Sorry folks! Nu är det avskedsmiddag och det vill jag ju inte missa. Pratar gärna vidare med Nasteha Mohammed från Somaliland fast född och uppvuxen i norra Kenya. Praktikant hos TAMWA i Tanzania. Och hon är bara en av en massa spännande människor här.

 

Egentligen vill jag nog inte åka hem och ändå lockar Internationella torget och bokmässan och kollegan Maria och andra som jag ska jobba med där så jag sticker nog i morgon kväll ändå hemåt.

 

Per-Åke Andersson

En dag full med föredrag och Power Point.Och i morgon bitti ska jag som inledning på dagen själv terrorisera konferensdeltagarna med en Power Point. Men det gör jag så gärna, Ska prata en halvtimme om hur alkoholindustrin försöker påverka alkoholpolitiken.

Har träffat många nya och spännande människor som Juliet från IAS, International Aid Services, som jobbar i Uganda. Deras svenska gren sökte upp mig i våras och ville ha råd om sin ansökan till Sv Missionsrådet för Sidapengar. Det gäller ett vattenprojekt i (västra? norra?) Uganda där man ville öka kvaliteten på insatsen genom att försöka få ner drickandet som hindrar utvecklingen. Fler och fler upptäcker hur alkoholen stör eller t o m förstör insatser. Hur ska man få kvinnorna att sluta brygga och bränna? Självklart kopplade jag ihop henne med Faith (se gårdagen) som ska dela med sig av erfarenheterna med mikrolån.

Dagens tråkigaste presentation kom från Uganda där arbetet med en alkoholpolitik helt avstannat. Alkoholindustrin blockerar processen sedan 4-5 år och ingenting har hänt sedan förra Arushakonferensen. Jag försökte övertyga några ugandier om att starta en parallellinsats och bjuda in parlamentsledamoten John Mututo och chefen för alkohol- och narkotikamyndigheten i Kenya William Okebi, som berättat om stora framgångar med den nya alkoholpolitiken i Kenya. Våld och trafikolyckor har minskat med 30 procent!!!!!!!!

Gunilla Carlsson! Jag uppmanar dig igen: Öppna börsen för storskaliga insatser kring alkohol och alkoholpolitik och vi ska förändra Afrika. Vi ska ge utvecklingen draghjälp. Hörru Gunilla!!

Vice hälsoministern Seif Rashid invigde konferensen och Sveriges officiella representant var Lennarth Hjelmåker som på sedvanligt förekommande sätt uppmuntrade vårt arbete i Östafrika men var snabb att påpeka att han inte hade något inflytande över resursströmmarna. Se bara till att rapportera hemåt vad vi gör här och vad det leder till, så får vi göra framstötarna själva mot UD.

För fyra år sedan föddes embryot till östafrikanska alkoholpolitiska alliansen. Nu finns det nationella allianser i alla fem länderna, där åtminstone tre jobbar riktigt bra. Omkring 50 organisationer ingår i allianserna så vi börjar få opinonstryck här i regionen.

Ni förstår att det är spännande att vara med och påverka folkhälsopolitiken i de här fem länderna med våra insatser. Det är lättare här än hemma i Finspång där man hukar för alkoholfrågan trots alla människor som far illa.

En varm baguette med ost och tomater på Africafé tillsammans med Sara och Kristina fick avsluta dagen. Kristina ser du förresten här tillsammans med distriktsläkaren Macca Mbalva som jag beställt en artikel av för vår hemsida.

Från ett mycket behagligt Arusha ca 22 grader varmt skriver jag och förbereder mig på att gå upp till första bönen kl 05.20. Klart jag litar på muftin. Ska mycket till för att han ska ha försovit sig.

/ Per-Åke Andersson

Behagliga och lockande Arusha

Visst är det tropikerna men ändå inte här i Arusha. Behagligt varmt, sådär 26-28 grader. Det är grönt fast brunt och dammigt. Arusha är som en stor grön oas i ett annars ganska brunt landskap. När man flyger in över södra Kenya är färgskalan på marken ganska begränsad. Sedan söder om Arusha är det åter ganska brunt.

Västerut ligger de spännande viltområdena med som jag tycker pärlan bland andra, Ngorogorokratern. Jag hinner inte denna gången men jag längtar dit igen till zebrorna och gnuerna, till lejonen och elefanterna, strutsarna och geparderna, noshörningar och flodhästar, vårtsvin och gamar .... fascinerande verkligen.

Nu har folk strömmat in här under kvällen. Konferensen börjar i morgon. En del gamla bekanta, men de flesta okända ansikten på vänner som jag lär känna de närmaste dagarna. Och jag har träffat Ananilea Nkya som kommer till Sverige i slutet på veckan för Internationella torget på Bokmässan bl a,

Man känner sig hemma här. Varit ute på smågator och inne bland hus och inte hört en enda unge skrika 'msungu'.

Kvinnor kan

Tänk att tillbringa en hel dag med Tillit och Vinnare. Så heter kvinnorna från WOCHIVI, Women and Children Vision, här i Arusha, vår samarbetspartner. Chefen är Faith Sway (t h) och Winner Swaty är projektkoordinatör.

Faith och Winner drog runt mig i den 'ward' (en stadsdel om ca 8 000 personer) där WOCHIVI bildades för 13 år sedan. WOCHIVI har vi stött sedan 2005 (kanske det var 2006). Det det handlar är om är att hjälpa kvinnor - och några män - som lever av att sälja eller att tillverka alkohol eller både och att hitta andra sätt att tjäna pengar. Förutom att den verksamheten är olaglig och att de kan förlora en hel veckas inkomst till polisen i muta när de blir upptäckta innebär tillvaron sårbarhet och risker och dålig hälsa eftersom många av kvinnorna själva dricker.

Egentligen är det hela ett väldigt enkelt koncept. Den som vill sluta får ett lån på sex månader av WOCHIVI till 10 procents ränta (banken tar 25). Inte utan vidare dock. Det krävs en 'guarantor', en som går i god för låntagaren.Verksamheten är inte särskilt stor men uppenbarligen effektiv. All tillverkning av olaglig alkohol i den här i stadsdelen har upphört även om det fraktas in en del olaglig alkohol utifrån och säljs.

För närvarande är det 65 låntagare, huvudsakligen kvinnor. 54 betalar sina lån måndagar, några en gång i månaden. 11 har problem med återbetalningarna, nästan bara män.

Här får du träffa Happyness. Ja, tänka sig att heta Lycka Det här är i alla fall Happyness Elirehima, en lätt invalidiserad kvinna som tidigare levde av att sälja hembränt. Men när Faith hade sökt upp henne och intresserat henne för att göra något annat, fick Happyness ett lån på 500 000 shilling (ung 300 kr). Hon säljer nu ris och sockar!! Vilken kombination!

Happyness åker iväg ut på landet och köper riset för 1 800 shilling kilot och säljer det för 2 200 i stan (ca 1,80 kr/kg). Hon köper 300 kg åt gången, betalar 12 000 shilling för frakten. Hänger du med? Hon gör en vinst på ca 500 kr, Tillsammans med sockförsäljningen, som går dåligt just nu när det är så varmt, tjänar hon mer än när hon sålde hembränt och är mindre utsatt.

Förresten, Happyness har betalat sitt första lån och är nu inne på sitt andra. Om man behöver kan man ta lån tre gånger men meningen är att man då ska ha etablerat sig för gott.

Jag träffade också Jehovaness Dustan, en 28-årig kvinna med tråkig bakgrund som också fått chansen att göra annat än att sälja hembränt. Idag har hon en skönhetssalong. Gissa vad den heter. Jo, Jehovas salon. Hon driver den ihop med sin syster Sheila Simon. Håruppsättning och manikyr är det man erbjuder och verksamheten går bra. Första lånet betalade hon och tjänar nu dubbelt upp mot vad hon fick för att sälja olaglig sprit.

Jag har fem historier till att berätta men det får räcka här. 55 000 kr stöttar vi WOCHIVI med i år, en verksamhet som helst skulle vara mycket större. Både för att fler skulle ta sig ur alkoholberoendet men också för att det egentligen är ett för litet projekt att administrera. De fasta kostnaderna kommer vi inte undan.

Jodå, jag träffade en man också, Stanley, en tidigare försupen bilmekaniker, som nu bara är bilmekaniker och kör gods i stadsdelen. Han tjänar också betydligt mer nu än tidigare efter att han fått ett lån och kunnat köpa en gammal bil som han reparerat upp och såväl han själv som familjen mår mycket bättre till följd av mikrolånet.

Vad det här handlar om? Två saker. Ge kvinnor kraft och möjlighet att ta kontrollen över sitt liv och för det andra att bryta en utbredd alkoholkultur som bara är destruktiv, för individer, för familjer och för samhället.

Det här är ett effektivt bistånd, Gunilla Carlsson. Ännu effektivare om vi kunde göra det i större skala. Ta fram börsen! Du har pengarna, vi och kvinnorna i WOCHIVI har kunskapen.

/ Per-Åke Andersson

Östafrikas alkoholkultur i fokus

Nej, Mt Kilimanjaro valde att dölja sig i en molnslöja så mitt öga fick inte njuta av dess storhet idag när jag landade i Tanzania. Det var några år sen jag var här. Nu ska vi följa upp om det hänt något på alkoholpolitikfronten i Östafrika.

Taxiresan in till Arusha från Kilimanjaro International Airport var väldigt trevlig. En 25-årig kille, muslim och nykterist, har en flickvän som han ska gifta sig med om två år, kör taxi åt brorsan och berättade en hel del om Tanzania. Både om normförskjutningar bland muslimer och om relationer mellan masajmän och -kvinnor.

På måndagmorgon hälsar social- och hälsominister Hussein Mwinyi ett 80-tal delegater på den tredje östafrikanska konferensen om alkoholpolitik välkomna till Tanzania. Sveriges ambassadör Lennarth Hjelmåker kommer också att inledningstala. Vi får väl se vad han säger om vad Sverige gör på området. Det är ju inte så mycket när det gäller att stöjda arbetet här i Östafrika utöver vad vi gör.

Jag värmer upp med att träffa några kvinnor i morgon lunch, kvinnor som ingår i det projekt vi stöder genom organisationen WOCHIVI. Det blir en tur ut på landsbygden skulle jag tro. Kvinnor är ju den grupp som drabbas värst av alkoholen utan att själva dricka. Deras rättigheter respekteras inte. Mannens makt och privilegium att dricka står obruten. Men vår avsikt är ju att stärka dem på olika sätt och utmana alkoholkulturen.

Hotellet ser väldigt flashigt ut utifrån men är ett normalstandardhotell. Man blir alltid glad när man är i Tanzania och kan koppla upp sig till ett bra trådlöst bredband. Det blir bara bättre och bättre. Mount Meru ligger strax utanför Arusha, som är en grön stad i ett annars ganska brunt, höglänt landskap med spännande viltparker västerut (Lake Tarangire, Lake Manyara och Ngorongorokratern som en del av det väldiga Serengeti).

Strax före 8 på kvällen (hon är 7 hemma) borde regionala kontoret med Gunnar i spetsen har anlänt så jag kilar ner till receptionen och kollar.

Vi återkommer från Internationella Institutet. Jag är inte ensam här. I morgon kommer Kristina Sperkova och på måndagmorgon Sara Heine.

Per-Åke Andersson

Uppdrag: Ett nyktrare Bosnien

Efter två helt underbara dagar med sightseeing i Bosnien-Hercegovina har jobbet inletts idag med möten med ett antal personer. Men jag måste ge lite bakgrund först ändå. Den här bakgrunden är den berömda bron i Mostar som sprängdes under kriget 1992-1995 men som byggdes upp igen med hjälp av internationella insatser däribland Turkiet. Kvinnan bredvid mig är Emina Omanovic som är en av aktivisterna i CEM, men som dagligdags arbetar som kulturansvarig på Kuwaits ambassad i Sarajevo.

Sedan 3 år har Institutet ett samarbete med ungdomsorganisationen CEM, vilket kan uttolkas som centrum för ungdomars utbildning. De jobbar med ett antal frågor, har t ex nyligen varit med och drivit fram en särskild ungdomslagstiftning, och däribland också tagit sig an alkoholen eftersom den även här är ett stort samhällsproblem.

En del av problemet är just att man vet för lite om problemet. Inom poliskåren säger man att 80 procent av alla brott man har att hantera är alkoholrelaterade men någon riktigt tillförlitlig siffra finns inte. Lika lite på det området som på andra. Men rent empiriskt ser man på olika sätt att problemet är stort. T ex visar en dagstidning 16 april efter helgen att i texten om 5 el 6 trafikolyckor är det bara en som inte alkohol omnämns i.

Hur som, mitt jobb är att tillsammans med CEM, främst deras ledare sedan många år Adis Arnautovic, genom intervjuer och annat försöka göra en bedömning om hur alkoholproblemen ser ut. Och de är sannolikt väldigt lika de problem man har på annat håll i världen, t ex i vårt eget land.

Efter ett par dagars intervjuer och diskussioner med allt frånpolischefer till borgmästare, statssekreterare, mänskliga rättighetersjurist, ungdomsrepresentanter, professorer i ekonomi, hälso- och SRHR-planerare m fl ska vi på onsdag och torsdag göra en strategisk plan med innehåll för 5 år framåt hur CEM med sitt stora nätverk inte bara i Bosnien utan i regionen ska kunna skapa ett ökat medvetande om alkoholens skador på samhälle och individer och kanske om 5 år ha embryon till alkohollagstiftningar/-policies för de exjugoslaviska länderna. Ingen liten uppgift med andra ord men fruktansvärt angelägen. Inte minst sett i det bosniska perspektivet i ett land som är delat i två, Bosnien-Hercegovina och Republica Srpska. Det är oroande att höra hur splittrat det här landet är och hur dåliga framtidsutsikterna verkar vara för att nånsin skapa en enhet av det.

Om allt går bra hoppas vi också hinna träffa WHOs landrepresentant i Sarajevo på torsdag innan jag drar hemåt igen. Sedan blir det ett diskuterande fram och tillbaka om möjligheterna och finansieringen av ett betydligt utökat samarbete med Bosnien-Hercegovina och CEM. Jag kan bara säga att vad jag sett av CEM här och tidigare tagit del av vad de åstadkommit under vårt drygt tvååriga samarbete tror jag att de är redskapet med stort R.

Från ett spöregnande Travnik i Bosnien-Hercegovina måndagnatt skriver
/Institutets utsände Per-Åke Andersson.

Dags för verkstad! Spännande!

Bilden visar Naret och Pern i förgrunden, Johan (skymd) samt Koong och Boy som jobbar vid regionkontoret i Chiang Mai. Bertha Maegga från Tanzania Public Health Association (en partnerorganisation), besöker montern vid GAPC 13-15 februari i Bangkok.

De stora utmaningarna för IOGT-NTO-rörelsens arbete i sydostasiatiska regionen är minst fem enligt medarbetarna Naret, Boy och Johan B på regionkontoret i Chiang Mai:
a) politiskt påverkansarbete (advocacy) - ökad kompetens
b) arbetsbelastningen (man håller igång stor verksamhet med relativt lite personal)
c) ASEAN 2014-16 - Sydostasien blir ekonomisk samarbetsregion à la EU - vad innebär det?
d) ansöknings-/rapporteringsfaserna som Forum Syd skapat, 3 år + 1 år + 3 år
e) öka kunskapen om alkohol och narkotika i personal och hos partners

Men det rör sig. Arbetet med Lao Women, dvs kvinnokommittén i det laotiska parlamentet gör framsteg. Laos ska arbeta fram en nationell alkoholpolicy. Speciella förhållanden där det största bryggeriet samägs mellan Carlsberg och laotiska staten. Sälja så mycket öl som möjligt för att få inkomster från det delägda bryggeriet eller bromsa försäljningen med politiska åtgärder för att förbättra folkhälsan. En del målar verkligen in sig i hörn!

En ny partner i Laos, Life Skills Development Association, är inte vilken partner som helst. Det är den första registrerade enskilda organisationen i detta kommunistiska land där allt vad heter civilsamhälle varit strikt reglerat eller obefintligt. Allt genom staten, allt genom partiet.

Vi har två mål med vårt arbete, för det första att bygga och utveckla demokratiska organisationer. Kan man vara så mycket mer pionjär i demokratibyggande än att teckna partnerskap med den första enskilda organisationen?

För det andra ska vi genom olika samarbeten förebygga alkohol och narkotikaproblem såväl genom lokalt arbete som genom att bistå och påverka vid lagstiftningsprocesser. Visst är det en spännande utmaning att tillsammans med det laotiska parlamentens kvinnokommitté vara med om att ge landet en evidensbaserad effektiv alkoholpolitik.

Dags att runda av denna veckas blogg som handlat om att initiera massor av insatser för att förbättra den globala folkhälsan. Konferensen i början av veckan var historisk. Jag är glad att ha fått närvara, lyssna till den omfattande kunskap som finns samlad om vad man kan göra för att minska alkoholens skador på individer, familjer och samhälle. Det negativt fascinerande med detta är att det känns lättare att hitta öron för frågan på en global nivå än att man hemma i Finspång ska vara intresserad av frågan. Problemet i Finspång är missbrukarna på torget som rent estetiskt och trygghetsmässigt stör miljön. "Varför gör inte vi politiker något åt detta?" Så stort är perspektivet på en liten bruksort över skadorna som alkohol orsakar.

Men nya utmaningar väntar. Konferensen i Bangkok gav ett utmärkt tillfälle att prata framtidsplaner med vår bosniska samarbetetsorganisation, CEM. Emina Omanovic och Adis Arnautovic (bilden till vänster) föll mig helt i smaken och vi ska försöka arbeta fram en långsiktig skiss till ett samarbete. Det blir förmodligen att göra en tur till Sarajevo under våren.

Samtidigt som jag varit i Thailand går forskningsprojektet kring marknadsföring av alkohol som holländska STAP driver vidare. Där planeras en utbildning i Dar es Salaam i slutet av mars början av april. Vårt kontor i Dar kommer att vara inblandade i utbildningen på olika sätt. Projektet som i sju länder ska kartlägga hur alkoholindustrins marknadsföring tar sig uttryck och inte minst hur omfattande den är. Sydafrika, Namibia, Zambia, Tanzania, Botswana, Malawi och Burundi är länderna som berörs av MAMPA2. 2010 vid pilotprojektet MAMPA var det Uganda, Ghana, Nigeria och Gambia som kartlades. MAMPA står för Monitoring of Alcohol Marketing Project in Africa. Institutet har varit med som rådgivare i det här forskningsprojektet från dess start. WHOs Afrikakontor i Brazzaville har beställt MAMPA2.

Vårt arbete är spännande. Det är angeläget och mitt i frontlinjen av kampen för en bättre, tryggare och friskare värld. En folkrörelse som samarbetar och mobiliserar med andra organisationer i hela världen för att undanröja det hinder mot utveckling som alkoholen ofta utgör.

Som mellanmål ska jag i den kommunala politiken dra igång ett mångfaldsarbete på fredag nästa vecka. Det är också delvis världen i världen det handlar om.

/ Per-Åke Andersson

Ödmjuk inför denna livsvisdom

Ibland bryts vardagen och man förflyttas in i en annan värld. Idag torsdag 16 februari var det en sådan dag. Förlorade värden, en djupare förståelse av tillvarons möjligheter, reflektion över civilisationen, ödmjukhet inför en stor kunskap.

På flaket på en pickup drog vi i morse upp från Chiang Mai mot en karenby som vår unike medarbetare Naret Songkrawsook har kontakt med sedan ett tiotal år. Ett 20-tal hushåll med totalt ca 100 invånare lever i samklang med naturen med främsta inkomstkälla i te som växer som det ser ut vilt i byn. Här odlar man marken ena året med ris, låter sen marken vila i sju år förutom att man odlar lite grönsaker, låter djur och växter komma tillbaka till den vilande marken. Efter sju år odlar man marken igen. Odlingen roteras mellan åtta odlingslotter.

Vi pratade massor med Niwiat, som är byns medicinkunnige expert, som såg medicin i var och varannan växt i området. Där fanns kanelträdets blad vars bladfäste man tuggade om man har ont i halsen. Han visade en växt som är bra om man har diabetes, gav exempel på en annan som hjälpte vid blodbrist och andra blodsjukdomar och har man problem med njurarna fanns ännu ett träd som man under regnperioden tar bladen av och under torrperioden barken för att göra en dekokt som hjälper onda njurar. Naret plockar ner en frukt med syrlig smak som fixar till ett ordentligt lavemang om magen är i olag och något tidigare visade Niwait oss en ört som stoppar diarré om magen på så sätt krånglade. Men Nej, man botar inte allt men Niwait som förmodligen var närmare 60 hade inte varit sjuk en dag i sitt liv.

Var och en av byns invånare har ett eget träd som man får vid
födelsen. Det är då man tar navelsträngen av den nyfödde och
bär ut till ett träd som navelsträngen lindas runt. Det trädet
tillhör sedan personen livet ut och därefter. Trädet är en slags skyddsande och en släkting eftersom man föreställer sig att människorna är en ”servant of the forest”, skogens tjänare.

Här fick vi en fantastisk anekdot hur man löser en konflikt mellan det traditionella och det moderna samhället. När en gravid kvinna i byn förlöstes på närmaste sjukhus kastades navelsträngen eftersom den ansågs oren av sjukhusets personal. Oren i en miljö och livsavgörande för att inte säga helig i ett annat värdesystem.
Vad gör Naret Songkrawsook då? Jo, han sätter några av sjukhusets personal i bil och kör ut dem i karenbyn. Han låter läkare och sköterska möta kulturen och det som för mig framstår som en mycket konstruktiv och balanserad animism och samlevnad mellan människa och natur. Inte alls någon flummig rest av ett samhälle som snart inte finns. När sjukhuspersonalen mött människorna, sett deras harmoniska förhållande till naturen, förstått betydelsen av att navelsträngen lindas runt ett träd och ger individen ett träd som trygghet för livet. När man lär sig av Niwet om den nedärvda läkekonsten som han för vidare, förstår den skolade medicinen att den fördomsfulla uppfattningen man bär på om navel-strängens orenhet bara är att kasta överbord.

Högst upp i byn ligger templet där en munk, som vi förresten gav lift sista biten in till byn, pysslar och håller fint. Det är ett mycket enkelt tempel. Inget guldglitter, ingen färgglad mosaik, inget överflöd av offergåvor och berusande doft av lotusblommor och annan blomprakt. Den stora klockan hänger där och intill en stor gjuten vattenbehållare med orden NOG + STOPP = BUDDHISM. Vi besöker en by som lever i samklang med naturen vars religiösa liv styrs av livsåskådning som predikar förnöjsamhet när man fått det som behövs för ett bra liv, där överflödet inte göre sig besvär.

Låt mig återvända till navelsträngen. Mellan att barnet fötts och att navelsträngen lindats runt trädstammen får ingen invånare lämna byn. Skulle någon mot all förmodan göra det straffas den personen med social utestängning. Personen stängs av från allt umgänge under ett år. Skulle personen göra ytterligare något som bryter mot byns normer lägger man på ett år.

Givetvis frågade vi om alkoholsituationen. Här dricker man bara vid vissa högtider som nyårsfirandet. Då har man bränt sprit i varje hushåll och går runt till varandra och dricker. Men man frågar inte direkt om huset har något att bjuda utan man gör en omskrivning som ”En fågel kan inte sjunga om strupen är torr.” Utöver detta ceremoniella bruk av alkohol förekommer inget drickande. Och att någon skulle bli bråkig och vilja slåss förekommer bara inte, en bekräftelse på att normsystemet kring alkoholen avgör beteendet inte alkoholen själv. Narkotika förekommer inte heller men däremot röker tre av de gamla i byn, fick vi reda på.

Det finns mycket fascinerande saker att berätta om denna by som tar emot studentgrupper från olika universitet i Thailand och delar med sig av sin kunskap om hur man skapar ett välfungerande socialt och miljömässigt hållbart samhälle.

Hanna Höglund, svensk student och UNFare, stannar kvar i byn med en av våra medarbetare. Hon ska skriva en C-uppsats om jämställdhet.

Väl tillbaka i Chiang Mai ägnas kvällen åt att vandra runt på marknaden i Chiang Mai. Gunnar Kraft och jag har båda skyldigheter att ha med oss något hem. Jag hittar det jag vill till dottern och är rätt säker på att hon blir glad. Jag brukar ju lyckas och hon uppskattar även det minsta. Och det är kul att köpa presenter till henne.
Jag som är så långt från en shopaholic man kan komma kallar mina köp för "duty shopping" att jämföra med "dutyfree shopping".

/ Per-Åke A

Energi att förändra världen

Sista dagen på den historiska alkoholpolitiska konferensen inleds med ett panelsamtal med bl a professor Sally Casswell, Nya Zeeland, och chefen för WHOs avdelning förMental Health and Substance Abuse Vladimir Poznyak.

Dagen börjar och slutar med känslan – som alla också uttrycker – i det fantastiska att WHO fullt ut ställer sig bakom deklarationen från konferensen. Unikt att WHO kliver ur sitt integritetspansar och gör gemensam sak med forskarsamhället och enskilda organisationer.

Dr Shekhar Saxena säger det rakt ut att när man för över ett år sedan tog kontakt med varann om att genomföra konferensen skulle WHO kunna vara med och stödja konferensen. I slutänden stod man som medarrangör tillsammans med Thai Public Health och GAPA, Global Alcohol Policy Alliance, som består av civilsamhället.

Förmiddagen deltog jag i ett seminarium om sociala mediers roll i marknadsföring av alkohol och andra produkter. En skrämmande nära-framtidsvy målades upp av Jeff Chester som medverkade via Skype från USA. (Denan fantastiska teknik! Förhindrad att delta men änd närvarande.) Han beskrev hur vi alla kartläggs via de val av hemsidor vi surfar in på. Därefter görs profiler som läggs ut på auktion till producenter av varor och tjänster där den som bjuder högst får ”kunden”. Vi säljer alltså vår identitet utan att vara medvetna om det. Hur man ska kunna begränsa alkoholindustrins möjligheter att marknadsföra sig till bl a barn och unga via sociala medier blir en gigantisk utmaning.

World Fellowship Buddhist Youth föreslog WHO att liksom 31 maj är Säg nej till tobak-dagen borde WHO inrätta en Säg nej till alkohol-dag. Svaret från WHOs Vladimir Poshnyak blev att förslaget kan väckas av vilken medlemsstat som helst i Världshälsoförsamlingen och utan att han sade det explicit kändes det som att han tyckte det var ett bra förslag.

Den som vill fördjupa sig ytterligare i deklarationen och föreläsningar kan längre fram surfa in på GAPAs hemsida http://www.globalgapa.com/.

Bilden högst upp visar den svenska delegationen. Fr v Catharina Sandberg, Sven-Olov Carlsson, Kjell-Ove Oscarsson, Maj-Lis Lööw, Per-Åke Andersson, Berth Andersson, Esbjörn Hörnberg, Gunnar Kraft. Amanda Ylipää och Alina Anderberg. Christer Wik saknas på bilden.
Den nedre bilden visar en av de många montrarna på konferensen.

/Per-Åke Andersson

Parliamentarian meeting at GAPC

Just finished parliamentarian meeting with Cambodia, Lao PDR, Thailand and Viet Nam. The challenge is to have a regional alcohol policy before 2015 when ASEAN will be an economic community. We will support the process together with the Country offices of WHO and Center of Alcohol Studies in Thailand.

Esbjörn

Gemenskap för social förändring

Tisdagen inleds med en 30-minuters föredragning av WHOs Global Strategy to Reduce Harmful Use of Alcohol. WHOs nästs högste chef, Dr Shekhar Saxena, beskriver strategin men också vad som krävs för att något ska hända. Ledarskap, säger han, politiskt ledarskap krävs om miljoner människor ska slippa de omfattande negativa effekterna av alkoholkonsumtion i världen.

Lite stress för min del eftersom jag har huvudansvaret för rapportskrivningen från morgonens föreläsning med Saxena. Jag har två mycket dugliga medhjälpare, två thailändska studenter, vid min sida, Noppakun och Orratai, som bistår mig i skrivandet. Vi får senare även ett uppdrag att skriva ett pressmeddelande om vad Saxena säger så det blir väl att kolla Bangkok Post imorgon om man står som medarbetare.

Dagens clou - eftersom jag missar hela förmiddagssjoket med föreläsningar på grund av rapportörsuppdraget - är besöket i Sam Rae, en liten stadsdel i sydvästra delarna av Bangkok. Inte slum men en uppenbart fattig befolkning. Enkla bostäder men fantastiskt välstädat och rent. Ingen kloaklukt och inga hundar som stryker kring. Inget plast eller annat skräp. Knappt hundra hushåll med närmare 500 invånare.

Som resultat av en studie i Sam Rae där det framkom att alkoholen orsakade sjudom och skador, fanns med i våld i famljer, brandtillbud, att ungdomar drack med bräk som följd, startades projektet Stop Drink & Stop Violence Against Women and Children Community. Projektet har pågått ett tag och läkaren Kittilal från Taksinsjukhuset berättar om en förbättrad hälsa och färre olyckor i området. Polischefen Damrongsak vittnar om mindre våld i Sam Rae, mindre våld i familjerna och ute i de trånga gränderna.

Det är uppenbart att för befolkningen i Sam Rae är fördelarna många med projektet Stop Drink & Stop Violence. Men alkoholen är inte helt borta ur området. När jag frågar kvinnan i den lilla affären - där spritflaskorna står framför henne - hur stor del av omsättningen ´som kommer från öl, sprit och tobak, säger hon omkring 10 procent. Det finns fortsatt en del att göra i Sam Rae.

Vi får möjlighet att prata med tre personer som på olika sätt drabbats av alkoholens negativa effekter. Kvinnan som började dricka för att trösta sig när mannen gick med en annan kvinna. Efter några års hårt drickande fick hon en blödning i hjärnan som förlamade hennes vänstra sida.

Besöket avslutas med godis och dans och allra sist får vi bära några blomsterdekorationer till en plastpool med vatten. Den skulle företälla floden, eftersom det var för långt att gå dit vid det här tillfället. Blommorna flöt ut i vattnet och med dem alla sorgerna och bekymren. Så är tron i alla fall.

/ Per-Åke Andersson

900 experter och eldsjälar

Första globala alkoholpolitiska konferensen nånsin! 900 personer, gräddan av forskarvärlden på området alkohol, politiker från ett antal parlament i sydostasiatiska regionen, engagerade personer i organisationer och intreserade thailändska ungdomar är samlade i Bangkok i tre dagar för att ta del av det senaste i forskningsväg och lägga upp strategier.

Alkoholen orsakar ofantlig skada i världen. Här vittnar forskare från Sydafrika - med vetenskaplig evidens - om att 16 procent av all hivsmitta beror på alkohol. Familjevåldet i Thailand är i hög grad alkoholrelaterat. Vart 25 dödsfall i världen orsakas av alkohol. Osv, osv ....

Den stora utmaningen är f n att förmedla all den kunskap som finns om de negativa effekterna av alkohol till politiker för att lägga fast och tillämpa lagstiftning som begränsar konsumtionen.

En majoritet av världens befolkning är trots de stora skador som redovisas vid konferensen nykterister. 81 procent av Afrikas kvinnor dricker inte. På global basis har mer än 60 procent av den vuxna befolkningen inte druckit senaste tolvmånadersperioden.

WHO är välrepresenterat vid konferensen och från Sverige finns Maria Rehnström på Socialdepartementet med. Maria är dessutom en av två ordförande i WHOs grupp för hur WHOs globala alkoholstrategi ska kunna implementeras.

En konferens förändrar inte världen men den skapar forutsättningarna för att starta en rad processer som gör det. Alkoholindustrin kan inte längre fritt breda ut sig till priset av stora hälsomässiga, sociala och ekonomiska skador. Men som WHOs vice generaldirektör Dr Anarfi Asamoa-Baahs sade: De kommer att göra allt för att misskreditera våra vetenskapliga bevis och de kommer att försöka muta oss.

Jag tror att det skrivs historia i Bangkok dessa dagar. Global folkhälsohistoria.

På bilderna ses a) Torun Saether från norska Blå Korset och professor Isidor Obot, Nigeria; b) Amanda Ylipää, UNF, med nya vänner; c) Konferenspodiet.

Per-Åke Andersson