Och lite till från Arusha

Äntligen, äntligen lyckades jag koppla upp mig och logga in för att kunna beskriva 3rd EACA (3rd East Africa Conference on Alcohol) och vårt Partner möte i Arusha från mitt perspektiv (Per Åke har bloggat mycket om det).

Innan jag kom hit hade jag varit i Afrika en gång och det var i Marocco. Så i söndags kväll klev jag på en ny mark och känslan var helt underbar. Innan jag ens kom från flygplanet in i ankomst hallen, kändes allt rätt. Jag insåg direkt att jag inte har något problem med kaos och få regler. Lite underhållande var det att se alla medpassagerare gå runt flygplanet, fotografera sig med den stora maskinen som tog oss över en helt underbar del av Jorden till Arusha. Ja, himlen var klar hela vägen och då fick jag se Alperna som aldrig förut, Adriatiskt hav och sen Grekland som tog mig med häpnad och sen Sahara och Sahara och Sahara. Underbar och respektväckande i sin storlek och sin tomhet. 

Sen landade vi och det fanns inga korridorer och spärrar att passera så människor hittade sig fritt till ankomst hallen. Köer till passkontrollen gömde sig i rörelsen av alla människor och deras glädje, nyfikenhet och spänning. För dem som ändå behövde hjälp att hitta, fanns där några anställda som hade ett svar. Svaren skilde sig från varandra beroende på vem man frågade men till slut löste sig allt. Jag och Öysten Backe från FORUT Norge fick skjuts till hotellet av Region kontorets chaufför Silvery och sen var det bara att ”go with the flow”.  Jag fick äntligen träffa alla våra anställda vilket kändes som att träffa gamla vänner. Värme, skratt och mycket speciell (för mig) attityd jag trivdes med. Här kommer ett exempel på vårt samtal:

Jag: Hi, I am Kristina.

XY från RO: Ah Kristina, welcome!!! I am XY!

Jag: Så nice to finally meet you!

XY: Yeah alright!

Hehe =) Helt underbart!

I måndags och tisdags hade jag två hattar och representerade både IOGT-NTO rörelsens internationella institut samt IOGT International. I rollen som IOGT International viceordförande höll jag ett tal som kan läsas här. Huvudpoängen var…I won’t tell, allt kan läsas på www.iogt.org.  Konferensen avslutades med några uttalande som är mycket bra sammanfattade av Sara Heine i Accent och nämndes redan i Per Åkes inlägg. Det som inte skrevs om än var Orange Day. Varje 25:e över hela året är nu markerat av FN som Orange Day – Day to stop violence against women. IOGT International har börjat med det 25:e augusti och tänker fortsätta tills situationen blir bättre. Här i Arusha fick jag våra deltagare fotografera sig framför en orange projektion med texten:  ”Together we end violence against women. Together we stop excusing alcohol violence”. Här får ni se bilderna. Där är viktigt att ta upp alkohol relaterat våld som ingen pratar om i såna större sammanhang. Vår partner organisation WOCHIVI (Women and children vision) kommer göra en stor kampanj utav det. Stay tuned!

Efter konferensen var över, arrangerade Region kontoret en middag för alla deltagare som kom i sina folkdräkter. Vilka färger!

Under middagen lyssnade vi på ett band som först bjöd på musik som Beatles men sen blev det Afrikas sound och vi fick dansa och hoppa och skaka och twista =)

Det här med att representera IOGT International samt Institutet underlättade inte förståelse av alla IOGT strukturer bland våra partners, men Sara och jag höll sen en föreläsning under Partner möte och förklarade skillnader. Förvirrandet blev lite mindre men det var inte lätt att få feedback från deltagarna som satt i en halv cirkeln och lyssnade på våra bidrag. Att få dem prata, uttrycka deras åsikter och dela med sig av idéer och erfarenhet blev mycket MYCKET bättre när vi använde oss av ”World café” metoden och körde diskussioner om nuvarande situation och kommande processer angående ny ansökan för 3 års period vi ska skriva till Forum Syd och skicka in den 1:a juni 2013.  Den dagen skrev jag på Facebook: ”Our partners rock my world” vilket uttrycker exakt det jag kände och känner fortfarande när jag tänker på dem, på hur dem jobbar och tänker. Otrolig stor ideellt engagemang och vilja att skapa bättre villkor för sina medmänniskor.

Idag har jag fått äran att följa med en av våra partners, nämligen WOCHIVI, spendera en dag med dem och uppleva deras styrka, motivation och hopp.  Nästa blogg inlägg kommer jag ägna bara åt dem.

Tack för mig, vi ses snart =)

Kristina

Jag är John Carlos tumme

John Carlos, ni vet Black Powernäven i luften från prispallen i Mexiko-OS, förklarade i TV att den knutna näven symboliserade att när fem ensamma (fingrarna) sluter sig samman till en blir de mycket starka.

Mitt bidrag, det finger jag utgjorde i Arusha, var att föreläsa om några av de metoder alkoholindustrin använder för att få inflytande över folkhälsopolitiken i afrikanska och asiatiska länder, för den del andra med. Dels ICAP (www.icap.org) med sina "leveranser" av färdiga lagstiftningar/policies till utvecklingsländers regeringar, dels industrin med CSR (socialt ansvarstagande) för att mjuka upp politikerna men också det som kallas "self-regulation" av alkoholreklam så att den inte ska vara oetisk (som bilden ovan). Det var tisdagen med parlamentarikerna närvarande.

Min insats under onsdagens partnermöte var att förklara att vårt arbete ska vara rättighetsbaserat. Det ska ta sin utgångspunkt i de rättigheter varje individ har, varje kvinna, varje barn. För barnen beskrivet i barnkonventionen (http://www.rb.se/vartarbete/barnkonventionen/Pages/langversion.aspx).

Det blev helt sjukt eftersom jag haft massor att göra så efter middagen på tisdagkväll, vid halvelva först, satte jag mig och planerade min föreläsning. Det blev bara några få timmats sömn men det blev en bra föreläsning. Jag tror att alla är införstådda med att man ska göra sina planer för 2014-2016 (de ska lämnas in till sommaren) med rättighetsglasögon. Bra jobbat Marianne Hallbert, som ställde krav redan på försommaren att barns rättigheter skulle ges plats. Sic! Junisprofil så det sjunger om det.

När jag igår kväll lutade mig tillbaka i en vilstol på Addis Abebas flygplats i väntan på planet till Stockholm, med Tomas Bannerheds "Korparna" i näven, slöt jag ögonen, jovisst, dels för att jag var skickligt trött, och kände en verkligt stor tillfredsställelse. Vi är på väg att blir riktigt starka i Östafrika. Och 'vi' är inte 'vi' bara utan 'dom' kompisarna också, förstås! Vi gör redan skillnad och vi kommer att göra mer skillnad. Släng dig i väggen, Paul Walsh!
Skithäftigt! egentligen. Eller 'fett' kanske jag ska skriva för att undvika fornnordiska.

/ Per-Åke Andersson

Kenya tar täten

Några hem och nya in. På onsdag var det partnermöte och då hade parlamentarikerna och några till gett sig iväg. Det sista vi gjorde medan de var kvar var att anta en deklaration. Efter att det första förslaget fått en hel del kritik, det var ingen riktig deklaration, kom redaktionskommittén igen med ett riktigt bra förslag. Du kan läsa Sara Heines kommentarer omkring det på Accentmagasin http://www.accentmagasin.se/politik/arushakonferensen-hall-industrin-borta-fran-alkoholpolitiken/

Budskapet hade blivit tydligt och lättförståeligt. Lätt att förstå eftersom det fanns de som ett tag tyckte att man ska ta in industrin för att få dem att göra det man vill ska hända. Så ska man lära känna fienden, var tesen.

Det fick mig att under gruppdiskussionen fråga om någon trodde att vitt kan förbli vitt om man tillåter svart att blandas i. Ju mer svart (alkoholindustrin) man blandar in i det vita (folkhälsan) desto mindre vitt blir det vita. Liknelsen gjorde problemställningen tydlig. Jag var absolut inte den enda som argumenterade på det sättet.

På måndagen hade Kenyas John Motutu (t v på bilden; t h ses Ananilea Nkya, ledare för TAMWA) och William Okibe visat hur Kenya skrivit in i den nya lagen att alla kenyaner har rätt till högsta möjliga hälsa vilket gör en expansion av alkoholmarknaden omöjlig. Ja, alkoholkonsumtionen måste istället kraftigt sänkas. Det ska blir mycket spännande att fortsätta följa Kenyas utveckling, inte minst som Diageo genom EABL, East Africa Breweries Limited, kommer att göra allt för att motarbeta lagens och politikens genomförande. Samtidigt försöker Diageo samarbeta genom att erbjuda sitt lågprisöl Keg som ska slå ut den informella marknaden i Kenya. SÅ kan man också agera för att expandera, för att kapa åt sig marknadsandelar.

Tror att jag ska tipsa Maria Rehnström, som den ena ordföranden i det "råd" som ska följa upp hur länderna implementerar den globala alkoholstrategin, att ta sig en titt på Kenya. Kanske kommer Kenya att bli stilbildande. Det luktar lite pionjär om dom.

Per-Åke Andersson

Samtal, öppnade ögon och hur allt är nära

Slår mig ned bredvid en kvinna, vänder mig bort från henne och börjar snacka med mannen till vänster om mig. Gör man så? Vad skriver Ribbing om sånt beteende?

Fick ett väldigt intressant middagssamtal med Joseph från Youth Alive Uganda. Han sitter i styrelsen för den enligt honom utan konkurrens främsta fotbollsklubben i landet. Han vill, trots att fotbollen i Uganda även den är nedsölad med sponsorpengar från alkoholindustrin. Ölmärket Bell bidrar med stora pengar till hans klubb. Men han hoppas ha chefens öra så han tänkte börja ifrågasätta om deras fotbollsklubb verkligen ska göra reklam för öl.

Han var en av dem som efter de här två dagarna berättar att ögonen öppnats för hur alkohol ställer till oreda eller skada. En särskild workshop tog upp hur kvinnor och barn drabbas och hur de kan stärkas.

Strax före middagen fick jag ett telefonsamtal från Sri Lanka. Det var Marikkar som jobbat med oss där sedan som det känns hur länge som helst nu. Men en mobil strax norr om mitten av Sri Lanka (Vavuniya) i kontakt med en dito i Arusha i en annan världsdel ..... vi pratas vid en annan dag till ett lägre pris.

Har lite kontakt med Sverige under kvällen också för att via Skype diskutera tänder med dottern.

Världen är liten och överallt. Allt är långt borta och nära. Mötet med andra människor i jobb för samma sak ger en särskild känsla.

Per-Åke Andersson

Framgångar och optimism i Arusha

Optimism. Uttryck som: "Jag har lärt mig väldigt mycket." Erfarenhetsutbyte. Nya kontakter. Fler organisationer än förra gången. En bra "statement". Välorganiserat.

 All heder till Gunnar, Brenda, Gunnar, Helena, Ali, Rose och Masudi för ett utmärkt arrangemang.

 

Och här står Gunnar Kraft, vår nuvarande chef i Dar es Salaam och regionen med ett handslag med Dr Stanley Sonoya, representant för folkhälsan i Östafrikanska gemenskapen, EAC. Handslaget är att EAC vill göra nästa östafrikanska alkoholpolitiska konferens ihop med oss, IOGT-NTO-rörelsen och förmodligen då också EAAPA, East African Alcohol Policy Alliance, som du kan se här med nya styrelsen från igår. Moses Waweru från vår partner SCAD i Kenya är ny ordförande, Han är killen i mitten. Från vänster David från Uganda, Justine från Burundi, Moses från Kenya, Bertha från Tanzania och han som jag inte kommer på namnet på just nu från Rwanda.

 

Gissa om jag ser framför mig hur fem länders hälsoministrar samlas för att diskutera alkoholpolitik och församlingen för övrigt har ett 30-tal parlamentsledamöter från regionen. Hmmm! Det vore mumma det!! Det är tillåtet att drömma. Det här är ju lite av vår baby, det Gunnar Lundström och jag drog igång för snart 4 år sen.

 

Men Sorry folks! Nu är det avskedsmiddag och det vill jag ju inte missa. Pratar gärna vidare med Nasteha Mohammed från Somaliland fast född och uppvuxen i norra Kenya. Praktikant hos TAMWA i Tanzania. Och hon är bara en av en massa spännande människor här.

 

Egentligen vill jag nog inte åka hem och ändå lockar Internationella torget och bokmässan och kollegan Maria och andra som jag ska jobba med där så jag sticker nog i morgon kväll ändå hemåt.

 

Per-Åke Andersson

En dag full med föredrag och Power Point.Och i morgon bitti ska jag som inledning på dagen själv terrorisera konferensdeltagarna med en Power Point. Men det gör jag så gärna, Ska prata en halvtimme om hur alkoholindustrin försöker påverka alkoholpolitiken.

Har träffat många nya och spännande människor som Juliet från IAS, International Aid Services, som jobbar i Uganda. Deras svenska gren sökte upp mig i våras och ville ha råd om sin ansökan till Sv Missionsrådet för Sidapengar. Det gäller ett vattenprojekt i (västra? norra?) Uganda där man ville öka kvaliteten på insatsen genom att försöka få ner drickandet som hindrar utvecklingen. Fler och fler upptäcker hur alkoholen stör eller t o m förstör insatser. Hur ska man få kvinnorna att sluta brygga och bränna? Självklart kopplade jag ihop henne med Faith (se gårdagen) som ska dela med sig av erfarenheterna med mikrolån.

Dagens tråkigaste presentation kom från Uganda där arbetet med en alkoholpolitik helt avstannat. Alkoholindustrin blockerar processen sedan 4-5 år och ingenting har hänt sedan förra Arushakonferensen. Jag försökte övertyga några ugandier om att starta en parallellinsats och bjuda in parlamentsledamoten John Mututo och chefen för alkohol- och narkotikamyndigheten i Kenya William Okebi, som berättat om stora framgångar med den nya alkoholpolitiken i Kenya. Våld och trafikolyckor har minskat med 30 procent!!!!!!!!

Gunilla Carlsson! Jag uppmanar dig igen: Öppna börsen för storskaliga insatser kring alkohol och alkoholpolitik och vi ska förändra Afrika. Vi ska ge utvecklingen draghjälp. Hörru Gunilla!!

Vice hälsoministern Seif Rashid invigde konferensen och Sveriges officiella representant var Lennarth Hjelmåker som på sedvanligt förekommande sätt uppmuntrade vårt arbete i Östafrika men var snabb att påpeka att han inte hade något inflytande över resursströmmarna. Se bara till att rapportera hemåt vad vi gör här och vad det leder till, så får vi göra framstötarna själva mot UD.

För fyra år sedan föddes embryot till östafrikanska alkoholpolitiska alliansen. Nu finns det nationella allianser i alla fem länderna, där åtminstone tre jobbar riktigt bra. Omkring 50 organisationer ingår i allianserna så vi börjar få opinonstryck här i regionen.

Ni förstår att det är spännande att vara med och påverka folkhälsopolitiken i de här fem länderna med våra insatser. Det är lättare här än hemma i Finspång där man hukar för alkoholfrågan trots alla människor som far illa.

En varm baguette med ost och tomater på Africafé tillsammans med Sara och Kristina fick avsluta dagen. Kristina ser du förresten här tillsammans med distriktsläkaren Macca Mbalva som jag beställt en artikel av för vår hemsida.

Från ett mycket behagligt Arusha ca 22 grader varmt skriver jag och förbereder mig på att gå upp till första bönen kl 05.20. Klart jag litar på muftin. Ska mycket till för att han ska ha försovit sig.

/ Per-Åke Andersson

Behagliga och lockande Arusha

Visst är det tropikerna men ändå inte här i Arusha. Behagligt varmt, sådär 26-28 grader. Det är grönt fast brunt och dammigt. Arusha är som en stor grön oas i ett annars ganska brunt landskap. När man flyger in över södra Kenya är färgskalan på marken ganska begränsad. Sedan söder om Arusha är det åter ganska brunt.

Västerut ligger de spännande viltområdena med som jag tycker pärlan bland andra, Ngorogorokratern. Jag hinner inte denna gången men jag längtar dit igen till zebrorna och gnuerna, till lejonen och elefanterna, strutsarna och geparderna, noshörningar och flodhästar, vårtsvin och gamar .... fascinerande verkligen.

Nu har folk strömmat in här under kvällen. Konferensen börjar i morgon. En del gamla bekanta, men de flesta okända ansikten på vänner som jag lär känna de närmaste dagarna. Och jag har träffat Ananilea Nkya som kommer till Sverige i slutet på veckan för Internationella torget på Bokmässan bl a,

Man känner sig hemma här. Varit ute på smågator och inne bland hus och inte hört en enda unge skrika 'msungu'.

Kvinnor kan

Tänk att tillbringa en hel dag med Tillit och Vinnare. Så heter kvinnorna från WOCHIVI, Women and Children Vision, här i Arusha, vår samarbetspartner. Chefen är Faith Sway (t h) och Winner Swaty är projektkoordinatör.

Faith och Winner drog runt mig i den 'ward' (en stadsdel om ca 8 000 personer) där WOCHIVI bildades för 13 år sedan. WOCHIVI har vi stött sedan 2005 (kanske det var 2006). Det det handlar är om är att hjälpa kvinnor - och några män - som lever av att sälja eller att tillverka alkohol eller både och att hitta andra sätt att tjäna pengar. Förutom att den verksamheten är olaglig och att de kan förlora en hel veckas inkomst till polisen i muta när de blir upptäckta innebär tillvaron sårbarhet och risker och dålig hälsa eftersom många av kvinnorna själva dricker.

Egentligen är det hela ett väldigt enkelt koncept. Den som vill sluta får ett lån på sex månader av WOCHIVI till 10 procents ränta (banken tar 25). Inte utan vidare dock. Det krävs en 'guarantor', en som går i god för låntagaren.Verksamheten är inte särskilt stor men uppenbarligen effektiv. All tillverkning av olaglig alkohol i den här i stadsdelen har upphört även om det fraktas in en del olaglig alkohol utifrån och säljs.

För närvarande är det 65 låntagare, huvudsakligen kvinnor. 54 betalar sina lån måndagar, några en gång i månaden. 11 har problem med återbetalningarna, nästan bara män.

Här får du träffa Happyness. Ja, tänka sig att heta Lycka Det här är i alla fall Happyness Elirehima, en lätt invalidiserad kvinna som tidigare levde av att sälja hembränt. Men när Faith hade sökt upp henne och intresserat henne för att göra något annat, fick Happyness ett lån på 500 000 shilling (ung 300 kr). Hon säljer nu ris och sockar!! Vilken kombination!

Happyness åker iväg ut på landet och köper riset för 1 800 shilling kilot och säljer det för 2 200 i stan (ca 1,80 kr/kg). Hon köper 300 kg åt gången, betalar 12 000 shilling för frakten. Hänger du med? Hon gör en vinst på ca 500 kr, Tillsammans med sockförsäljningen, som går dåligt just nu när det är så varmt, tjänar hon mer än när hon sålde hembränt och är mindre utsatt.

Förresten, Happyness har betalat sitt första lån och är nu inne på sitt andra. Om man behöver kan man ta lån tre gånger men meningen är att man då ska ha etablerat sig för gott.

Jag träffade också Jehovaness Dustan, en 28-årig kvinna med tråkig bakgrund som också fått chansen att göra annat än att sälja hembränt. Idag har hon en skönhetssalong. Gissa vad den heter. Jo, Jehovas salon. Hon driver den ihop med sin syster Sheila Simon. Håruppsättning och manikyr är det man erbjuder och verksamheten går bra. Första lånet betalade hon och tjänar nu dubbelt upp mot vad hon fick för att sälja olaglig sprit.

Jag har fem historier till att berätta men det får räcka här. 55 000 kr stöttar vi WOCHIVI med i år, en verksamhet som helst skulle vara mycket större. Både för att fler skulle ta sig ur alkoholberoendet men också för att det egentligen är ett för litet projekt att administrera. De fasta kostnaderna kommer vi inte undan.

Jodå, jag träffade en man också, Stanley, en tidigare försupen bilmekaniker, som nu bara är bilmekaniker och kör gods i stadsdelen. Han tjänar också betydligt mer nu än tidigare efter att han fått ett lån och kunnat köpa en gammal bil som han reparerat upp och såväl han själv som familjen mår mycket bättre till följd av mikrolånet.

Vad det här handlar om? Två saker. Ge kvinnor kraft och möjlighet att ta kontrollen över sitt liv och för det andra att bryta en utbredd alkoholkultur som bara är destruktiv, för individer, för familjer och för samhället.

Det här är ett effektivt bistånd, Gunilla Carlsson. Ännu effektivare om vi kunde göra det i större skala. Ta fram börsen! Du har pengarna, vi och kvinnorna i WOCHIVI har kunskapen.

/ Per-Åke Andersson

Östafrikas alkoholkultur i fokus

Nej, Mt Kilimanjaro valde att dölja sig i en molnslöja så mitt öga fick inte njuta av dess storhet idag när jag landade i Tanzania. Det var några år sen jag var här. Nu ska vi följa upp om det hänt något på alkoholpolitikfronten i Östafrika.

Taxiresan in till Arusha från Kilimanjaro International Airport var väldigt trevlig. En 25-årig kille, muslim och nykterist, har en flickvän som han ska gifta sig med om två år, kör taxi åt brorsan och berättade en hel del om Tanzania. Både om normförskjutningar bland muslimer och om relationer mellan masajmän och -kvinnor.

På måndagmorgon hälsar social- och hälsominister Hussein Mwinyi ett 80-tal delegater på den tredje östafrikanska konferensen om alkoholpolitik välkomna till Tanzania. Sveriges ambassadör Lennarth Hjelmåker kommer också att inledningstala. Vi får väl se vad han säger om vad Sverige gör på området. Det är ju inte så mycket när det gäller att stöjda arbetet här i Östafrika utöver vad vi gör.

Jag värmer upp med att träffa några kvinnor i morgon lunch, kvinnor som ingår i det projekt vi stöder genom organisationen WOCHIVI. Det blir en tur ut på landsbygden skulle jag tro. Kvinnor är ju den grupp som drabbas värst av alkoholen utan att själva dricka. Deras rättigheter respekteras inte. Mannens makt och privilegium att dricka står obruten. Men vår avsikt är ju att stärka dem på olika sätt och utmana alkoholkulturen.

Hotellet ser väldigt flashigt ut utifrån men är ett normalstandardhotell. Man blir alltid glad när man är i Tanzania och kan koppla upp sig till ett bra trådlöst bredband. Det blir bara bättre och bättre. Mount Meru ligger strax utanför Arusha, som är en grön stad i ett annars ganska brunt, höglänt landskap med spännande viltparker västerut (Lake Tarangire, Lake Manyara och Ngorongorokratern som en del av det väldiga Serengeti).

Strax före 8 på kvällen (hon är 7 hemma) borde regionala kontoret med Gunnar i spetsen har anlänt så jag kilar ner till receptionen och kollar.

Vi återkommer från Internationella Institutet. Jag är inte ensam här. I morgon kommer Kristina Sperkova och på måndagmorgon Sara Heine.

Per-Åke Andersson