I trehjuling på väg mot barns rättigheter

Sri Lanka dag 5 / 14 dec

Det ÄR en särskild känsla att trängas på huvudstadens gator i morgonrusningen i en trehjuling med avgasröret från en stor buss en meter vid sidan pumpandes ut moln av bränd diesel så att byxben och hår fladdrar. (Det senare stämmer inte riktigt eftersom jag åkte ner nyklippt.) Jag blev upplockad denna morgon av Premasiri, Adics trehjuliga chaufför, inför dagens avslutande arbete på Adic.

Mötte hela Adicpersonalen och fick möjlighet att framhålla hur vårt gemensamma arbete väl fyller kraven som riksdagen formulerat att biståndet ska vara rättighetsbaserat, syfta till fattigdomsbekämpning och stimulera till demokrati och jämställdhet. Jag menar att
- minskat alkoholbruk stärker barns rättigheter att inte bli slagna eller att familjens knappa inkomster räcker till mat och skolmaterial (rättighetsbaserat och fattigdomsbekämpning)
- minskat alkoholbruk leder till att våldet i nära relationer minskar och stärker på så sätt kvinnors ställning och möjligheter att delta i samhällsbyggandet (demokrati- och jämställdhetsaspekterna.)
- minskat narkotikabruk leder till mindre kriminalitet och bättre ekonomi för familjer (demokratiaspekt och fattigdomsbekämpning).

Ibland blir fokusering kring just substansen så stark att man glömmer det vidare perspektivet som jag beskrev här. Analysen vid rapporteringen av 2010 års aktiviteter hoppas jag färgas av det här talet.


Jag fick en omedelbar respons med en presentation hur man jobbar gentemot ett antal skolor med Barnkonventionen som bas för att diskutera alkohol och narkotika. Adic har med andra ord en tydligt rättighetskompass i sitt arbete.

Ger mig iväg ut till flygplatsen vid 17-tiden och säger tack till Morten Lönstad, Foruts generalsekreterare, som jag delat lägenhet med. Norska Forut kommer att radikalt förändra sin Sri Lankainsats till följd av att Rajapakseadministrationen, Sri Lankas regering, rejält inskränker utländska organisationers möjlighet att verka i landet.

Skymningen sänker sig innan vi når flygplatsen. Resan går genom centrala delarna av Colombo, Galle Face Green, förbi gamla parlamentet och Hotellen Galle Face Green, Taj Samudra, Galadari Meridien där vi hade IOGT Internationals kulturkonferens 1992, Hotell Hilton in i Fort (själv citykärnan), vidare förbi järnvägsstationen och Pettah, marknadskvarteten som kokar av aktivitetet och där stora bomber exploderat under faser av inbördeskriget, passerar Messenger Street, där President Premadasa mördades 1 maj 1993 av en bomb samtidigt som jag passerar i bil från flygplatsen 6-7 kvarter bort... osv. Varje meter jag förflyttar mig är kopplat till minnen av olika slag efter 33 års relation med detta land och mer än tjugo besök där.

Sri Lanka, jag kommer snart igen. Det är en person jag är särskilt angelägen att visa detta mitt andra hemland där jag trots krig och bomber och hot alltid känt mig trygg. När befolkningen i Thoppukkadu eller Oori säger att jag är en i familjen, vad har jag att frukta? Hon kommer att gilla Sri Lanka, hon med!

/Per-Åke Andersson

Lucia, Bill Gates och demokratimörker

Sri Lanka Dag 4 / 13 dec

Det är Lucia men inte här. Traditionerna är svåra att utöva på 800 mils avstånd när man är på tillfälligt besök. Här råder på många håll annars ett mörker som skulle behöva lysas upp. Ett demokratiskt mörker eftersom den fria pressen klart tagit intryck av attacker mot journalister och medialokaler, där rättsväsendet sedan misslyckats med att lagföra gärningsmän. Men också på grund av att en redan mycket stark presidentmakt gjorts ännu starkare. Sri Lanka är en demokrati med en konstitution som ger dess president en diktators makt.

Men dagen ägnas inte åt varken svenska traditioner eller lankesisk demokrati. Nio presentationer under 3,5 timme av Adics verksamhet under 2010 är lite tröttande men framför allt intressant och inspirerande. Deras projekt med heroinmissbrukare i Negombo i samarbete med FNs narkotikaorgan, UNODC, är innovativt och effektivt och kan tjäna sonm exempel. Men inte låter det klokt att samla heroinister till ett 14-dagars läger med syfte att få dem att sluta och låta dem missbruka under tiden. Och ändå, det lyckas. Metoden, som är noga utvecklad, visar tydlig framgång. Gavin, Roy och Keerthi som berättar är levande exempel på hur sant hopplösa fall kan bryta ett 'evigt' missbruk. Kanske något för nästa WFAD att ta in som en programpunkt.

Adic är en verkstad, ett laboratorium med forskning, en lobbygrupp, ett dynamiskt kreativitetscenter. Det vore värt att göra till en akademi för utbildning av personer från olika delar av världen. Varje land skulle behöva få ett eget Adic. Vi kan bistå i det om någon ställer upp med medlen.

Bill Gates eller Gunilla Carlsson! Hör ni! Vi har en modell för att möta några av nutidens stora gissel, alkohol, narkotika och tobak. Ni har ju pengar. Vår modell och era pengar skulle göra skillnad. Och Gunilla! Kommer du ihåg att du sade vid Utrikesutskottets utfrågning om PGUn i maj 2008 att alkoholen förtjänar att uppmärksammas mer i biståndet? När då tänkte du? Nu eller .... ?

Besök i Sri Lanka innebär att man också passar på att ekipera sig. House of Fashion och Odell gör att jag själv blir glad och att två kvinnor i min närhet blir glada. Sista kvällen betyder också middag med Marikkar, min gode vän sedan lång tid. Indisk vegetarisk restaurang vid lunch och indisk restaurang för middag. För gommen är det spännande tillfällen att fånga när man är här. Lunchen igår var en riktigt genomlankesisk sådan med rice and curry.

I morgon ska jag hem till svensk snö och bomber som helt plötsligt drabbat vår trygga vardag.

/ Per-Åke Andersson

Åka, skaka, åka, skaka

Sri Lanka Dag 3 / 12 dec

Lätt att beskriva dagen som består av start från Jaffna redan 07.20 för en delvis skakig bilfärd som 11 timmar senare för oss till familjer resp boende i Colombo med omnejd. Vi tar en annan väg hem. Kör via Anuradhapura och Puttalam hem och funderar ett tag över det kloka i det valet. Men när vi väl når Puttalam, jag tidigare, står det klart att vägstandarden höjts enormt i vissa delar av landet.

Fikastopp i Kilinochchi, lunch i Anuradhapura, en riktigt rice and currylunch, fikastopp i Chilaw och trevligt snack på vägen hem.

Jo, Priyantha tryckte plattan när vägen tillät och fångades av en kamera när han höll en bra bit över 100. Han tog med sig tillståndet från myndigheterna för mig att åka till Jaffna, visade det och förklarade att VIP-personen han hade i bilen måste till flyget och att det var anledningen till fortkörningen. Han kom undan med det eftersom han slapp förklara när flyget går, dvs först 2 dygn senare.

Morgondagen erbjuder arbete, arbete och middag hos min gamle vän sedan mer än 30 år, Mariks.

/ Per-Åke Andersson

Flyktingar, min familj, mango och lite till

Sri Lanka dag 2 / 11 dec
Kliver ut i Jaffnamorgonen. Luften känns bekant. Morgonljuden och morgonens dofter. Visst är det fantastiskt hur starkt luktminnet är, men också ljudminnet. Jag känner mig trygg. Jag är ju hemma på sätt och vis och det kommer jag att få bekräftat under dagen. Det här är mitt Jaffna!

Devadas och Patmanathan kommer redan vid halvåttatiden. Patmanathan börjar få grå strån i skägg och hår han med. Men han är fortfarande lekfull och glad som en liten pojke. Vi åker ut ur Jaffna längs kustvägen ut mot Karainagar och passerar kända platser ur Jaffnas moderna historia. Jaffna West där Jaffnas muslimska befolkning bodde till dess att de jagades ut ur Jaffna av LTTE 1991 (om jag minns rätt).Vaddukoddai där deklarationen om att kräva en egen stat, ett Tamil Eelam, antogs av Tamil United Liberation Front 1972. Vid vägbanken över till Karainagar står soldater som ett tredje minne över hur det gick. En kamp för självständighet och rättigheter som förlorades.

Vi åker genom Oori, mitt kära Oori, där jag för 19 år sedan hälsades som en kung vid mitt återbesök. Mer än 200 familjer med barn stod längs vägen och vinkade. Jag förstår hur kungen och Silvia har det. Jag hörde gång på gång kvinnoröster säga ’tannir’, ordet ’vatten’ på tamil. Där är han som såg till att vi fick vatten i byn, tror jag de sade. När vi åker genom byn nu är det tämligen stilla och mitt besök är inte föranmält.

Effekterna av kriget blir uppenbara när vi kommer till färjeläget på Karainagar. Av båtfabriken återstår några båtformar plus en trasig trålare. Alla byggnader raserade. Hälsocentret som byggdes av norska Rädda Barnen är enbart husgrund och av vårt bibliotek, Globe library, är allt som finns kvar sex armerade pelare som liksom i förtvivlan över krigets vansinne sträcker sina brutna fingrar mot skyn. Här vill lokalbefolkningen att det åter ska skapas ett Globe library, som var så uppskattat av befolkningen på Karainagar och övriga öar väster om Jaffna.

Står en stund senare inne under palmyrapalmerna i Thoppukkadu och diskuterar med några människor som återvänt efter många års flyktingtillvaro i Vanni, söder om halvön. Det är här man kallar mig för familjemedlem. Skulle militären dyka upp och undra vad jag gör där skulle man förklara att familjemedlemmen Mr Andersson är hemma och hälsar på. Klart att sådana uttryck berör ens hjärta.

Dagens kulinariska höjdpunkt är när vi stannar till i det lilla samhället Karainagar och äter mango. Mina vänner från Adic säger att dessa mangos överträffar allt de kan få tag på i Colombo. Så söta, så mättade av smak av solen. I huvudstaden får man mangos som skördas för tidigt och fås att mogna med hjälp av kemikalier, säger de. Jag håller med och slafsar i mig flera stycken.

Vi hinner också med ett besök strax utanför Chankanai hos 74 familjer från Madathuvalavu på Karainagar. Byn som låg vid färjeläget och där biblioteket fanns. Måndag ska de ges möjlighet att flytta tillbaka till Madathuvalavu. Men marken där deras hus stod är inhägnad av soldater och kontrolleras av flottbasen intill. Det finns annan mark i byn, men lagfarter ska upprättas, finansiering ordnas för markköp och hus ska byggas. De som ska bygga är i princip eller helt utblottade efter mer än 15 år i flyktingläger i Vanni, söder om Jaffnahalvön.

Kanske finns en del av svaret på det problemet när jag senare på dagen får besök vid hotellet av P Kuganeshwaran. Han är den förste från byn Oori någonsin som gick vidare till högre utbildning. Han var pojke i den skola som vi rustade upp och försåg med extra lärare, som en av flera insatser för att få fart på utvecklingen i Oori. Där sitter nu ett levande exempel på att det går att göra inbrytningar i fattigdomshavet. Kugan är idag advokat med inriktning på civilrätt, bl a markfrågor/lagfarter och på mänskliga och medborgerliga rättigheter. Kugan berättar mycket intressanta saker för mig och lovar Devadas att han ska hjälpa de Madathuvalavubor som förlorat sin lagfarter att få nya. Helt utan kostnad!

Vi hinner med att ta en diskussion med koordinatören för Samurdhi, statens program för att utrota fattigdomen, som funnits sedan 1990-talet. Adic vill starta insatser i Jaffna och Raganathan är på direkt. Så resultatet av det snacket betyder att alla som jobbar i Samurdhi på Jaffnahalvön (ca 400 personer) ska få information om alkohol och andra droger och hur man framgångsrikt kan jobba med det som en del i kampen mot fattigdomen.

Kvällsmålet intas på en liten lokal ”sylta” inne på KKS Road i Jaffna och så kröner vid dagen med besöket på Rio Icecream Parlour i närheten av Nallurtemplet. Det blev alltså köttsliga lustar i form av glass istället för en ’puja’ i templet denna gång. Glass i Jaffna är inte helt fel och jag får väl göra som pappa Thangarajah i byn Madathuvalavu sade 1984 när jag skrev boken ”Sri Lanka – vår syster”. Hans kasttillhörighet gjorde att han aldrig fick gå in i det intillliggande templet. Hans svar på min fråga hur han utöva en religion som utestänger honom från de religiösa platserna. Han sade då att han möter sina gudar vid brunnen eller ute på åkern när han vill. Han är inte beroende av högkastens tempel för att tillbedja sina hinduiska gudar.

Det finns hopp för befolkningen nu när kriget är slut. Men det finns också enormt stora utmaningar. Om regeringen satsar på utvecklingen av norra och nordöstra Sri Lanka kommer det här landet att bli ett. Om man inte gör det kommer en gammal konflikt att ligga olöst och lura under ytan. En dag måste regeringen demobilisera den här delen av landet och skapa ett helt igenom civilt samhälle. Bara den demobiliseringen är en gigantisk uppgift.

Av denna dag återstår en massa intryck och upplevelser som av olika anledningar får stå okommenterade. I vissa lägen stämmer ordspråket "Att tala är silver, att tiga är guld". Det jag står kvar med är tvivlet om ordspråkets riktighet, ett tvivel knutet till känslan att vara bakbunden.

/ Per-Åke Andersson

Minor, nostalgi och strumpor

Sri Lanka dag 1 / 10 dec

Spännande resa till Jaffna. 19 år senast sist jag hade möjlighet att besöka det som på många sätt är ett andra hem. Åren som u-landsvolontär var ett äventyr som satte spår, såväl i förbättrade villkor för människor i ett antal mycket fattiga byar i norra Sri Lanka som i mig som person. Lite nostalgitripp men samtidigt ska jag jobba tillsammans med Adics Sampath och Rahim. Vi ska föra diskussioner med några personer om nya insatser av Adic i Jaffna. Intressant att bli en del av deras direkta arbete.

Egentligen är det måndag och tisdag nästa vecka som fört mig hit. Den årliga uppföljningen av vår samarbetspartners arbete som jag ser fram emot med stor förväntan. Vår mycket dynamiska och innovativa samarbetspartner på alkohol och narkotikaområdet, Adic. Sms-kampanjen om att inte acceptera alkohol som ursäkt. Ungdomar över hela landet skickar sloganförslag. Eller deras street dramatävling på teplantagerna som inspirerade 70 grupper att dramatisera just den frågan om hur alkohol används som ursäkt. Fem grupper gick till final och jag ska få se den vinnande gruppens bidrag.

Men uppladdningen inför detta består i att skumpa fram på eländigt dåliga vägar i nästan 12 timmar. Kriget och regnen har gjort vägen till Jaffna dubbelt så lång som när jag själv jobbade här för mer än 30 år sen. Upp till Vavuniya ser vi inte särskilt mycket soldater men sedan är det soldater och fortifikationer på varandra långa stycken. Kriget är slut men den miltära närvaron i norra delen av landet är mycket, mycket påtaglig.

Kameran har jag inte ens framme utan stoppar undan i handsfacket efter att ha fotograferat när vi kör igenom ett minerat området. Resan krävde särskilt tillstånd och skulle jag göra något dumt kan det slå tillbaka. Läget är känsligt. Jag kommer inte att ha ett enda foto av soldater eller militära anläggningar, det är bara att glömma. Men regeringen jobbar hårt med hjälp av utländska specialister för att få bort minorna i norr och nordost. Jag möter ingen som inte tycker att det är skönt att kriget är slut. Men många väntar på att utvecklingen ska ta fart, att investeringarna ska komma.

Kvart i nio på morgonen lämnade vi Bandaranaike International Airport utanför Colombo. Halvnio på kvällen lyckas vi leta reda på hotellet Blue Haven i Jaffna. 12 timmar. Jag är imponerad av Priyantha som kör. Själv hinner jag spy en sväng strax före Dambulla. Kroppen ur form i slutet av en förkylning men framför allt av uttröttning. Flygresan bjöd bara på två timmars sömn och natten innan jag reste sov jag bara 3,5 timme. Men en rejäl lunch 20 min efter att ha spytt gjorde susen. Jag piggnade till.

Konstaterar att jag kommer att behöva tvätta strumpor. Jag tog fram strumpor, jag vet det. Men jag lade dem tydligen aldrig i resväskan. Skönt att jag stoppade ner ett extra par tillsammans med den obligatoriska skjortan i handbagaget.

/ Per-Åke Andersson

Sarajevo i vårväder

Alla pratar om hur konstigt vädret är och att det borde vara kallare ute. Och det är verkligen ovanligt milt för årstiden med över 10 grader. Samtidigt är det fantastiskt att kunna sitta ute eftersom det är tillåtet att röka på alla caféer och restauranger och folk röker verkligen!

I Sarajevo kan man passera genom seklerna genom att promenera från den ena delen till den andra. Det gjorde jag och Minja under dagen och nu finns det dessutom en del sprillans nya byggnader insprängda emellan de gamla. De flesta av dom är ambassader eller EU-byggnader.

Till helgen kommer CEM och LINK hålla ett seminarium för drygt 20 personer om alcohol policy. Efter sin utbildning kommer de hålla i liknande utbildningar där de bor, vilket är i olika städer i centrala Bosnien. I slutänden ska det leda till en lobby-grupp som kan utföra kampanjer och påverka lokala politiker att engagera sig för en implementerad och förbättrad alkohollagstiftning.


Efter en dag med diskussioner på olika caféer kommer vi besöka en mexikansk restaurang. Jag tror inte det är bara svenskar som har en "förvirrad relation till mat"...

På resa i Bosnien

I söndags landade jag på Sarajevos flygplats med hög feber, hosta och kraftig snuva. Tack vare starka tabletter tackade jag ja till en kopp te inne i stan innan vi for till Travnik där CEM har sitt kontor. CEM (Centre for youth development) är Internationella Institutets partner i Bosnia & Hercegovina och sedan 2010 har vi ett formellt avtal som sträcker sig över tre år. Nu skulle vi tillsammans gå igenom framförallt vad som var gjort och vad som kommer göras under 2011.

CEM är en av få ungdomsorganisaitioner i Bosnien och de har i år fått igenom att de bosniska myndigheterna ska upprätta särskilda lagar för ungdomar för att tillgodose deras rättigheter. Parallellt med det arbete kommer de från och med 2011 arbeta med att lobba bland ungdomar i skolor och bland andra ungdomsorganisationer för att att den befintliga alkohollag som finns i landet ska implementeras och förbättras.


Vår diskussion handlade mycket om kampanjarbete och jag hade tagit med mig exempel på våra informationskampanjer men också på UNFs och ADIC Sri Lanka. Mitt på dagen åkte vi upp i bergen för att äta lunch och på väg ut ur stan passerade vi en liten park som CEM fått lov att ta sig an och rusta upp och sedan installerat trådlöst Internet i med framförallt undgomar som målgrupp. Projektet har verkligen lyckats och startsidan man får upp varje gång man loggar in har besökts av flera tusen hittills.

Efter två dagar i Travnik är jag nu i Sarajevo. Här ska jag träffa LINK som är en medlemsorganisation i IOGT International och en aktiv medlem i Active. Så ut i den blåsiga staden!

Jenny Gustafsson

Bussresa och teplantage.

Dagen igår och dagen idag har vi ägnat en stor del av tiden till att se landsbygden på Sri Lankas högland/inland meddelst buss. Under tiden vi varit här har vi haft två egna busspersoner (en chaufför och en allti-allo). I alla fall jag är imponerad över hur precist alla kör och att det oftast går bra.

Målet för resan var ett av ADICs förebyggarprojekt i en teplantage.

Resan bjöd på fantastiska vyer, ett otroligt kuperat landskap och "waterfalls" (jubel de första fjorton gångerna i alla fall). Då resan av olika anledningar (trafiken) tog längre tid än beräknat fick vi kasta om i schemat och flytta fram besöket på teplantagen från igår till idag.

Gårdagen avslutades med att vi nådde Grand Hotel i Nuwara Eliya för middag och övernattning. I hotellets restaurang rådde sträng dresscode vilket några av oss hade missat och en av de manliga deltagarna därför gled in lite efter oss andra iförd klassisk vit "kjol" till allmänt (men naturligtvis diskret) jubel.



Under dagen idag har vi besökt Osbourne Estate (teplantage). Vi togs emot utanför ett utvecklingscenter för barn (daghem för barn upp till fem år) som förutom statusen på själva byggnaden var väldigt lik en svensk förskola. Vi välsignades alla med ett rött märke i pannan, de hade gjort kransar av teblad och blommor och trots vinden lyckades de få fyr på rökelse. Fint.

Barnen hade förberett ett uppträdande och sjöng sånger för oss inne i daghemmet, några i Junis FS sjöng också sånger med barnen - bland annat Imse vimse spindel och Droger gör dig passiv. Den sistnämnda tillsammans med alla rörelser fyllde hela rummet. Barnen var med.

Som tack för att vi fick komma så fick barnen ritblock, kritor och godis. En av flickorna fick ett vit-jul-förkläde och sken som en sol. Godiset var mycket uppskattat.



En av företrädarna för det lokala projektet på plantagen berättade om hur väl de lyckats få ner det alkoholrelaterade våldet och hur mycket bättre familjerna mådde nu när de spenderade mindre pengar på alkohol.

Vi fick prata med några kvinnor arbetade med att plocka teblad (50 kg/dag) och en förman som berättade allmänt om plantagen och processen att framställa te.

Efter en fem timmars lång slingrande färd, på stundom mycket smala och slingrande serpentinvägar, nådde vi åter Colombo. Gruppen var trött, ett gäng åt middag men de flesta valde att gå direkt till rummen och sova.

Imorgon blir det bussresa mot Batuta för planerade och eventuellt oplanerade möten i utskott och grupper och bad och fritid.

...och by the way - när jag skrev i förra inlägget att gruppen var hel igen så menade jag vi som är här på Sri Lanka - ni som är kvar hemma fattas oss.

/ Martina

Junis FS på Sri Lanka - intressanta möten

Här kommer nästa blogginlägg. Jag är inte heller någon faktabloggare ...eller ens någon bloggare alls egentligen men det får bli som det blir. :-)

Dagsnoteringen på magfronten är att de sju som däckade totalt natten till igår verkar vara på benen allihop igen! Så nu består gruppen av sju som överlevt den värsta av de icke-dödliga sjukdomarna och tretton som nog allihop går och känner efter lite extra. Det är gott att gänget är helt igen (i skrivande stund i alla fall... tror vi...).

Sedan förra inlägget har vi träffat representanter för både ADIC och Forut och fått oss till livs hur de arbetar alkohol/drog/tobaks-förebyggande här på Sri Lanka. Himla intressant!



ADIC är verkligen ett ställe med "sprutt" - man blir helt glad när man hör hur otroligt mycket de lyckas åstadkomma med de resurser de har. Hade jag bott på Sri Lanka och varit yngre och ...tja allt hade varit väldigt annorlunda helt enkelt... så hade jag definitivt försökt få volontärjobb bland de 4000 andra (volontärerna) på ADIC.

Folket på ADIC säger att det är en ungdomlig organisation och jag håller med, känns som mycket UNF-på-åtti-nitti-talet-anda över det hela (skriver så eftersom jag tyvärr inte har jättekoll på hur det är i UNF idag). De har vind i seglen, de påverkar lagar om alkoholreklam, samarbetar med "government" på alla nivåer och mycket mer. Några grejer jag blev extra imponerad av är deras granskning av och statistik om hur alkohol framställs i media och hur de lyckades dra in sponsorresurser till projektet Digital Stories.

Forut arbetar bland annat med barnrättsfrågor genom sina 240 barnklubbar runt om i landet. I helgen ska de ha ett stort möte med pressen dit 300 barn i åldern 5-16 år kommer för att framföra sina åsikter och funderingar i en mängd olika frågor. Förhoppningsvis så kommer ett par representanter från Junis att kunna delta för att hämta hem idéer till Junis arbete med demokrati.

Många guldstjärnor till både alla på ADIC och Forut som gjort våra besök där bra på alla sätt och vis och till reseledar-Linnea för att allt bara funkar!

Vädret är väldigt mycket - väldigt mycket väder är det helt enkelt - antingen är det jättevarmt och soligt (och fuktigt) eller så är det fullkomliga skyfall (inte så fuktigt då utan mer plaskblött).

På fritidsfronten har det varit en del shopping och three-wheeler-åkning. Efter första åkturen fick vi bända loss fingrarna från inredningen i farkosten (40 km/tim känns ganska fort när man kryssar fram i trafiken med 5 cm marginal till övriga fordonen, med en chaufför som ägnar halva tiden åt att prata med oss, andra halvan åt att prata med sin kompis i "bilen" brevid och tredje halvan åt att tuta).

Imorgon styr vi kosan mot ett av ADICs förebyggarprojekt i en teplantage. Mer information följer.

/ Martina

Utanför de feta rubrikerna - men kulturellt intressant?

Från Vietnam undrar ekonomiskt ansvariga var de 1000 ton guld som köpts från utlandet de sista 20 åren tagit vägen? Med tanke på vietnamesers avoga inställning till banker kan man gott tro att somliga sover hårt om nätterna.

För några år sen krockade jag i Ha Noi med en fotgängare . Jag kom på motorcykel, inte särskilt fort eftersom jag spanade efter en viss typ av flätad korg jag sett efter gatan Hai Ba Trung. Som tur var skadades ingen av oss, - men det blev ingen korg heller. Marken där "affären" låg, betingar nu ett pris på 50 000 USD per kvadratmeter. Det är vad tre familjer kräver för att flytta. Vi får se hur det går, men den 15 januari 2011 ska det börjas bygga nytt på 22-24 Hang Bai and 25-27 Hai Ba Trung. Tror inte värdestegringen har med min vinglande rutt att göra, jag minns bara platsen alltför väl!

Det är mycket man inte förstår, men i början av november var en grupp av 20 modeller som tävlar om titeln Miss Earth i Vietnam. Som en del i programmet var besöket på Da Phuoc soptipp utanför Ho Chi Minh City. Enligt referatet, som i Vietnam är mycket sanningsenliga, säger modellen från Singapore, Maricelle Rani Wong följande: Ihär citerar jag tidningens engelska text) " she was surprised to see such as big waste treatment site. As the second-year student at the National University of Singapore, Wong has visited several rubbish dumps in Singapore but they are much smaller than the one in HCM City". Kan inte Aftonbladet med sin progressiva inställning ta initiativ till något liknande i Sverige?

NU är lunchpusen över och vi går alla tillbaka till våra skrivpulpeter för ytterligare några timmar i rörelsens tjänst.

EH

Thailand har fortfarande en regering

Så kom då slutligen domslutet. Med fyra röster mot två avvisade konstitutionsdomstolen i Bangkok anklagelserna mot det demokratiska partiet, vilka innehar premiärministerposten i koalitionsregeringen. Regeringen sitter kvar och det demokratiska partiet får fortfara att verka.

Börsen steg, men det gör troligen temperaturen bland "de röda" också. Här i Chiang Mai där de har en betryggande majoritet har olika radiostationer hela dagen spelat oppositionsmusik!

Och ledare för de röda varnar nu för en ny militärkupp, eftersom man befarar förnyade sociala oroligheter. Tre maktcentra har bråda dagar!

EH

Foton från partnermötet i SEA (foto JB)

Bränningsljud (mångordigt och subjektivt)

Vi är tre som har lovat att reseblogga under resan till Sri Lanka med Junis förbundsstyrelse och kanslipersonalen. Det är Anna, Martina och jag. Jag är urdålig på att föra faktadagbok så mina betraktelser kommer att vara högst personliga. Jag lovar dock att försöka att få med åtminstone relevanta objektiva fakta om vad vi gör här.

De första dagarna har vi bara varit turister - eller, med ett annat sätt att se på det, acklimatiserat oss och börjat få en känsla för landet och kulturen. Det är nog så viktigt, framför allt om det är första gången i ett land i långtbortistan. För mig är det tredje besöket till Sri Lanka och det känns så väldigt bra att få komma tillbaka och faktiskt känna igen sig.

Vi har hunnit med en natt i Colombo på fina Galle Face Hotel och sedan skumpat i buss till Kandy. Det tar på krafterna att åka buss i den trafiken och på de vägarna, så vi är alla rätt sega i perioder. Till vår trevliga guide Imeshas glädje har vi mellan attackerna av paralysie générale brustit ut i sång, trakasserat varandra (nåja, det är mest Uffe och Kjelle som hugger mot varandra hela tiden), skrattat och betett oss så att Imesha säger att svenskar är så häftiga. Det är tillfredsställande att upprätthålla det världskända omdömet om det coola Sverige.

Innan jag for var maken orolig för att jag skulle förgås i trafiken i Colombo. Jag visste var faran låg, och för min del låg den inte i Colombos trafik. Jag inte sätter iväg över vägen ensam där eftersom det är som att försöka sätta över E4:an i rusningstrafik på en 110-sträcka. Det är skumpandet i buss på trånga vägar många mil och med tät trafik som är läskigt. Jag tittar inte på vägen. Jag litar på chauffören, intalar jag mig. Men jag hade ett ögonblick igår när jag tänkte att jag inte ville dö med ”Ra-Ra-Rasputin, lover of the Russian queen” i öronen. Hade ingen lust att få Boney M som svanesång.



På vägen till Kandy besökte vi elefantbarnhemmet där man tar hand om elefanter som trampat på minor eller blivit skadade och sjuka på andra sätt. Det är trevligt att se elefanterna som badar och att le åt babyelefanterna som med lust slänger sig på sidan och sjunker under vattenytan, men när jag hade gjort det i en timme började jag fundera mer. Kanske beror det på att jag varit där en gång tidigare och den stora myseffekten hade avtagit. Jag önskar mig mer omhändertagande av människor, på något vis.

Fakta: vi åkte vidare till Kandy, en stad som jag tycker är ganska fantastisk. Självklart besökte vi tandtemplet där Buddhas tand sägs finnas bevarad. Den finns i en monter i ett relikskrin i ett litet guldigt rum i ett annat rum mitt inne i templet och visas vid Puja-högtiden. Den infaller inte nu så vi såg ingen tand. Här vill jag bara påpeka att Christer och jag faktiskt har sett tanden. Vi vet att den finns. Vi såg den när vi var där med Ceylonklubben nyåret 1989-90.

I Kandy bodde vi på ytterligare ett fint hotell. Vi är ju lite ängsliga, vi folkrörelsemänniskor. Vi vill vara goda och shyssta typer som ägnar sig åt dels ett hållbart resande och inte intar en von oben—attityd mot människorna och landet när vi är på besök. Det kändes alltså lite i samvetet när vi tänkte på hur fint vi bor. Vi delar visserligen rum, de flesta tre och tre, några två och två. Ändå känner vi oss som lyxtyper. Jag skrattade lite åt oss när Catha på förekommen anledning berättade hur mycket rummen inklusive middag och frukost kostade, och en kollektiv suck av lättnade hördes i bussen. En stund till kan vi känna att vi är helt okej – innan samvetet hugger till igen. Det är inressant det där, hur vi ofta är överkänsliga och helt säkert totalt avtrubbade lika ofta utan att inse det.

I morgon är det slut med att bara känna in och turista. I morgon börjar vi jobba. Vi skall träffa personalen på ADIC och har workshops med dem. De har många bra metoder och tankar som redan har börjat lära oss av. Frågan är om vi, Junis, som till största delen bedriver verksamhet för barn, kan använda något att ADIC:s arbetssätt och i sådana fall bli en vassare organisation. Jag är i vilket fall som helst mycket imponerad av den effekt deras arbete har haft på alkohollagstiftningen i Sri Lanka. Jag har hittills inte sett en skymt av alkoholreklam – så var det inte 1989. Så har det inte sett ut i de andra länder i Asien och Afrika som jag varit i. Tvärtom är det överfullt av alkoholreklam överallt där. ADIC har haft en stor del i detta genom sitt arbete med ad-busting, attitydfrågor och intensivt arbete gentemot lagstiftare.

Jag ser fram emot morgondagen. Och går och lägger mig, tillbaka på Galle Face Hotel. Med Indiska Oceanens bränningar dundrande i öronen.

Sincerely yours
/Jenny Tapper

Alkoholseminarium med partnermöte i Thailand

Den senaste veckan har varit hektisk för regionkontoret i Chiang Mai och alla våra partners i Sydostasien.

Först deltog vi med nära femtio deltagar i en tvådagars alkoholpolitisk workshop anordnad av Center for Alcohol Studies i Bangkok, den vetenskapliga delen av Thai Health Foundation. Bland förelsäarna fanns Tom Babor, USA och premiärminister Abhisit Vejjajiva, Thailand. De hade en paneldebatt som bland annat tog upp de pågående handelsförhandlingarna mellan EU och Thailand. Abhisit deklarerade att Thailand aldrig ger upp folkhälsoaspekten!

Tom Babor var också med och presenterade den nya utgåvan av Alcohol - no ordinary commodity som gavs ut i en översättning på Thai. I samband med det diskuterade vi en översättning till mandarin, att användas i Malaysia, Singapore och Kina. Tom kommer att ge oss rätten att översätta och sälja boken. Nu väntar ett arbete med att hitta distributionskanaler. Med glimten i ögat föreslog Tom att vi skulle fråga Robet Zimmerman (Bob Dylan) att skriva ett förord till kinesiska upplagan. Ja så kan det låta när gubbar har roligt!

Och här kommer en hälsning från Dato Mustapha Ma som följde konferensen på IFNGO/Pemadams vägnar:

"It was an eye-opener for me to learn of the wonderful achievements and what is being done in Thailand and other parts of world to Prevent Alcohol Abuse. It was an enlightening experience that exposed my ignorance, our unfounded fears of sensitivities in Malaysia and our "Frog in the Well attitude".

I have shared Prof. Babor's Presentations on Global Strategies for Alcohol Control and ANOC with Members of the International & IFNGO Bureau of PEMADAM as well as other members of IFNGO.

God Willing we will table it as well as other recommendations for discussion at the forthcoming Bureau Meeting God Willing on Thursday, 16th December, 2010."

I de två dagarna som följde på konferensen träffades så alla våra partners för att diskutera 2011 års arbete i ljuset av Alkohol som utvecklingshinder. Hur kan vi kombinera lokalt och nationellt arbete. Hur knyta fler nätverk, hur samarbeta regionalt? Spännande grupparbeten och nya erfarenheter. Ungdomarna i Bokeo, Laos, visade sitt lokala arbete - utmärkt, och vår partner i Myanmar beskrev hur svårt det är att förutsäga hur arbetet kan bedrivas efter valet men också vilka utmaningar de står inför i den rådande situationen där tiotusentals människor flyr över gränsen till Thailand när striderna mellan etniska arméer och militären eskalerar. Så sent som idag rapporteras om nya flyktingströmmar.

Att ekonomisk uppföljning, rapportering och revision fanns på programmet var väl självklart. Innan avslutningen tog jag också upp bekämpandet av korruption, där vi som frivillgorganisation måste stötta de som försöker ändra kulturen eller som powerpointbilden sa: Our role should be to support the people who are willing to change the rules of the game.

EH

Tragiskt slut på vattenfestivalen i Phnom Pehn

För snart en vecka sen avslutades vattenfestivalen i Phnom Pehn. Vi har alla läst om den fruktansvärda händelsen då drygt 450 personer trampades ihjäl eller avled av andra orsaker på den lilla bron i Phnom Pehn. Siffran stiger dagligen när familjer inte hittar anhöriga som deltog.

Vi har också fått besked att en ung volontär i vår partnerorganisation PKKO, Mr. Koeun Sokea, Prasat village, Prek sleing commune, Kandal Steung district, Kandal, finns bland de omkomna.

Vår tidigare representant i Kambodja, Johan Bengtsson, har berättat om hur huvudstaden formligen invaderas av besökare under vattenfestivalen. Invånarantalet fördubblas, och myndigheterna har ingen beredskap för en tragedi likt den i år.

EH

Lee Kuan Yew och Bucklebury

Om Kina år 2020 stoppar konsumtionen av japanska varor en månad går 10 000 företag i Japan i konkurs.

Det är ett scenario som Lee Kuan Yew, 87, Singapores förste premiärminister och numera Mentor minister för regeringen för fram i en på femårsdagen översatt intervju från Der Spiegel 2005. Att man bemödar sig att publicera så pass gamla intervjuer bygger säkert på att Lee Kuan Yew nått en hög ålder, 87, men fortfarande möts av respekt som ingen annan statsman i Sydostasien. Mannen som bröt med Malaysia efter bara två år i federationen och förde det lilla landet utan naturresurser till självständighet och en tätposition i världen vad gäller utveckling och levnadsstandard.

Jag vet också att det finns grupper, gästarbetare med flera, i Singapore som inte omfattas av ovanstående samt att det är si och så med några demokratiska världen som tryckfrihet, men här i regionen står landet ut som ett föredöme och blev också för drygt trettio år sen en vägvisare för Deng Xiaoping i arbetet att ta Kina ur fattigdom.

I intervjun berör Lee Kuan Yew konkurrensen mellan ”Väst” och ”Öst”, mellan Kina och Singapore samt det politiska scenariot i Asien. Han pekar på att för drygt 200 år sen stod Indien och Kina för 40 procent av världsekonomin. Snart är man där igen. Indien går långsammare än Kina eftersom man satsat mindre på den så viktiga infrastrukturen. Här kan man också se orsaken till ländernas strävan efter hamnar i regionen. Sri Lanka är ett exempel där de regionala stormakterna stångas. Kinas utbyggnad av snabbtåg spelar i en egen division. Om vi i Sverige inte kan köra tåg när det faller blöta löv eller snöar, tänk då på utmaningarna i Harbin, Chongqing och andra mindre kända knutpunkter i det stora landet.

Vad kan då lilla Singapore göra? Jo satsa på det som Kina inte kan idag exempelvis högteknologi inom biomedicin. Jag kan se likheter med Sverige. Var kommer vi att kunna ha en internationell framskjuten plats om 20 år? En samlad strategi behövs.

http://www.spiegel.de/spiegel/spiegelspecial/d-43163665.html

Slutligen ser jag nu att Bucklebury blir det gamla imperiets svar på Ockelbo!

EH

Loi Krathong och lite till

Natten med fullmåne i tolfte mån-månaden, i år söndagen 21 november kallas Loi Krathong. Loi betyder ”att flyta” och Krathong är en skål som normalt görs av bananblad. På kvällen, när fullmånen stiger over horisonten, bärs Krathongerna till vattendragen. Sedan man tänt ljus och/eller rökelse skjuts Krathongerna ut på vattnet.

Här i Chiang Mai startar festligheterna några dagar i förväg och i samband med själva dagen hålls också en procession med skönhetstävling. I år fanns ett förslag att förbjuda transpersoner att delta, men det röstades ned.

Nu har också rödskjortorna, den politiska gren som stöder förre premiärministern Thaksin, förvarnat att man kommer att demonstrera. Mot detta vänder sig många som menar att man inte skall politisera Loi Krathong. Hur det blir med den saken får vi rapportera till veckan.

Innan festligheterna får vi besök på kontoret av företrädare för Stop Drink Network i Bangkok. De vill träffa vår personal och det blir då ett naturligt tillfälle att diskutera framtida samarbeten på nationellt/regionalt plan.

Här på kontoret är man i full färd med att packa, mejla och organisera allt inför nästa veckas två stora samlingar. Först alkoholkonferensen i Bangkok med drygt 500 deltagare, varav 51 från IOGT-partners. Därefter det årliga partnermötet som ska hållas i anslutning till alkholkonferensen. Alkoholpolitik, rapporter, planer, samordning och arbete mot korruption finns på agendan.

Så till sist kan jag konstatera att mangosäsongen är över så nu får sticky rice vara en ingridiens i andra rätter.

EH

Manilla dag 2

De lokala val som genomfördes i början av veckan dominerar pressen. I 2303 valdistrikt, barangayas, kunde folk gå till valurnor, men i 2 436 fick man skjuta upp valet.

Polis på high alert och militär i speciella områden, exempelvis Maguindanao, bevakade lokalerna mot bl a krypskyttar. I många distrikt hade inte heller valsedlarna kommit fram. Det företag som skulle distribuera valsedlar kontrakterades först för drygt en månad sen! Vi kan ju jämföra med den organisation, stat, länsstyrelser och kommuner i Sverige upprättade inför vårt val i september.

I ett distrikt stals alla valsedlar av ett beväpnat kriminellt gäng. Noynoy, som president Aquino kallas, röstade under betydligt mer ordnade förhållanden på familjens estate, Central Azucarera de Tarlac,ett sockerbruk som gått i arv på moderns sida. Noynoy åkte därefter till Vietnam på ett statsbesök som kombinerades med ett ASEAN-möte.

IFNGOs 19 Asean NGO Workshop började också med Manillas borgmästare, Alfredo Lim som huvudgäst.Kontroversiell i många fall, handlingskraftig skulle vissa säga. Aktuell i ansvaret för upplösningen av busskapningen i Manilla i augusti när 8 turister från Hong Kong dödades. Har också rensat delar av Manilla från droghantering på ett sätt som fick Human Rightsgrupper att gå till domstol. Hans klara budskap till konferensen var att lagen är till för alla - annars behövs ingen lag. Den som är intresserad kan fördjupa sig på nätet.

Resolutionerna från 18 workshopen, den som genomfördes i Kuching, Malaysia i december 2008 i samarbete med IOGT International, behandlades. De flesta fick enhälligt stöd, men i några resolutioner som rörde alkoholpolitik och industrin så var Sana från Singapore osäkra och i något fall helt avvisande. Tyvärr blir mitt referat vagt, eftersom det inte var helt tydligt vad företrädarna för IFNGOs medlemsorganisationer sa - protokollet blir vägledande (när det kommer).

EH

Inget förlorat anseende i KL

Så var mötet med den kinesiska paraplyorganisatinen över. Alla nyktra och inga sura miner eller förlorade anseenden.

Det visade sig att när frågan om ett möte kring alkoholpolitik hade diskuterats på förbundskansliet sa man nej. Det skulle skada samarbetet med Carlsberg! vilka stödjer ett antal kinesiska skolor i Malaysia med insamlingsarbete för att få ekonomin att gå ihop. Bryggerijätten kan exempelvis ställa upp med artister till en välgörenhetskonsert.

Nu finns dets trots allt ett antal inflytelserika personer som ser alkoholens baksida och vill kartlägga frågan. Vi har slutligen lyckats med att få generalsekreteraren för den viktigaste regionala organisationen, som omfattar KL och Selangor, att boka sig till den tvådagars alkoholworkshop i Bangkok i november som Center för Alcohol Studies i Thailand ansvarar för. Då kommer Mr Yong att få höra Tom Babor m fl.

Ett mycket viktigt steg har därmed tagits i arbetet kring en alkoholpolicy i Malaysia.

EH

Kineser och Carlsberg - sagt i förbifarten

Lokal taxichafförer är bra informatörer. Det är en gammal sanning och det fick jag mig till livs när vi nu i eftermiddag i tropiskt regn passerade en F!-bana som jag tidigare ordat om.

Nu var min taxikompis kines (Hakka), men sedan många år boende i Kuala Lumpur. Vi småpratade om ditt och datt, då han bekände att en gammal trogen kund, en dansk direktör på Carlsberg i Malaysia, just flyttat till Hong Kong, eftersom det blev för tröttsamt att pendla. Han håller nämligen på att lära upp 3000 kineser som ska sköta nya bryggerier i ett joint-venture som Carlsberg gått in i. Markanden för Carlsberg ser ljus ut - folkhälsan i Kina tar stryk.

Och i tidningen för "världens bästa" lågprisflyg, Air Asia, kunde jag läsa att även om man normalt inte drack alkohol, var det oartigt att tacka nej när man avslutat en affär/resa/middag med en kinsesk partner. De skulle då tappa ansiktet.

Undar hur det ska gå ikväll när jag möter Federation of Chinese Associations Malaysia, Huazhong? Fortsättning följer.

EH

Varför saknar Thailand F1-förare i toppen

Eftersom jag är på väg till Kuala Lumpur och kommer att landa granne med Malaysias F1-bana - som turligt nog ägas av fd premiärminister Mahatirs son och sponsras av Petronas (Malysiska oljebolaget där M sitter i styrelsen)följer jag F1-cirkusen noga.

Det gör ju alkohol- och tobaksbolagen också eftersom de vet hur stort intresse denna sport har i regionen.

Efter gårdagens lopp i Sydkorea (det kanske kördes ett i nord också - men det har i så fall inte publicerats ännu), stod det klar att det fortfarande saknas Thailändare i toppen.

Men jag vet varför - de kör alla taxi i Bangkok.

EH

Kvinnors ilska och kvinnors kraft

Dag tre i Östafrika.
Igår var vi på National Institute of Medical Researchs 30-års jubileumskonferens. Vi tittade på deras utställning om allt från studier kring malaria till HIV och aktuell tanzansk forskning. Vidare åkte vi på besök i en by tre mil sydväst om Dar es Salaam för att träffa Sober Tanzania där och följa med till de lokala barerna och träffa kvinnor som brygger färsköl. Färsköl är en bubblande grågrön massa närmare välling än vatten i konsistensen.

Kvinnornas ilska över livet, mot gästerna, mot män, mot hela sin situation var lika påtaglig som en knytnäve rakt i ansiktet. Våld och sexuellt ofredande förekom dagligen på baren. Våld i alla former är så accepterat att det fordras omfattande lokal samverkan för att minska våldet och inte bara arbeta med ekonomisk utveckling. Men i den ilskan som de två kvinnor vi mötte finns också enorm kraft och potential om de bara hittar vägen ut.

Vi träffade sedan en äldre kvinna som med hjälp av Sober Tanzanias mikrokredit lyckats sluta att bryggs öl och istället byggt en liten shop för att sälja frukt, läsk och kakor. Ett bra avslut på dagen med en historia full av hopp.

Dag fyra i Östafrika.
Idag spenderade vi förmiddagen på Tanzania gender network program. Här fick vi tillfälle till samtal med Tanzanias ledande transformativa feminister! Det är en stark organsiation som stöds av många biståndsgivare och de har aktiviteter som gender training, media training och samtalsgrupper i alla frågor som rör kvinnors situation i samhället. Varje onsdag anordnar de ett stort seminarium med över hundra deltagare i aktuella ämnen.

På eftermiddagen har vi fått träffa en liten organisation för ensamstående mammor. De arbetar nästan uteslutande med mikrokrediter och har idag 80 medlemmar som nästan alla har egna företag och har ett nätverk och sammanhang tack vare organisationen. Det var en samling starka, stolta och stiliga kvinnor som vi gärna hade stannat mycket längre hos.

Andrea och Marianne (i Tanzania v 42 och Burundi v 43)

Lugn lördag i Chiang Mai

Efter en hektisk vecka tänkte jag så varva ner under lördagen. Vaknade som vanligt i ottan - det har enligt en god vän på Tollare folkhögskola med åldern att göra. Tack för inspel, Olle!

Innan jag somnade fredagnatt gick jag på grodjakt. Först hördes ett mystiskt ljud från verandafönstret - det är genom det jag ser Ping Rivers bruna massa flyta ner mot Chiang Mai och vidare till översvämningsområden. Ljudet ignorerades, mindes det från en vecka i Malaysia där jag aldrig fick något svar på vad det var eller riktigt varifrån det kom. Men då, innan jag släckte rörde sig en mindre mörk kropp efter golvlisten under skrivbordet. Ingen råtta, ingen orm! men väl en groda. Vad göra?

Jag försökte i ungdomen att använda yngre exemplar som agn när jag fiskade utanför Rönnskärsverken, men det kändes aldrig riktigt bra att kroka den fångade grodan och det blev heller aldrig napp. Minnet att ta i djuret var därför inte positivt laddat så jag ville ha ett alternativ.

Stör ej skylten på insidan av ytterdörren och en papperskorg löste problemet. Grodan fick en ny hemvist och jag frisk luft.

Sen krockade två arrangemang - naturligtvis. Fotboll på 700-års stadion och en middag med burmesiska vänner. Valet var trots allt enkelt - middag.

Oj - nu är det nationalsång på TVn. Klockan är 8!

Åter till middagen. Roliga diskussioner om FB. Vad vissa skriver! Uppdateringar kring det kommande valet i Myanmar. Ny flagga, nytt namn och kanske ny nationalsång. Militären gör vad de kan för att uppfylla spådamernas och astrologernas förslag!

Kulinariska berättelser från regionen, men också från Ed och Oslo. Vi ojade oss över priset på en BigMac i den norska huvudstaden.

Sen fortastte kvällen med att vi systematiskt gick igenom retorik och verklighet kring Myanmar. Innan hemfärd hann vi med följande länder och personer: Republic of the Union of Myanmar, Kina, Laos, Indien, Thailand, Malaysia, Singapore, Pakistan, Sri Lanka, USA, Frankrike, Sverige, Ryssland, Ukraina, Polen, Ban Ki Moon, Obama, Hu Jintao, Sarkozy, Than Shwe, Bernard Kouchner, Thaksin, Margaret Chan och Gunilla Carlsson.

Det var en värdig avslutning på en trevlig kväll!

EH

Handelspolitik och amfetamin i Thailand

Under veckan har vi på regionkontoret uppdaterats om status för alkohol- och drogsituationen i Sydostasien. Man kan som jag i en tidigare rapport konstatera alkoholindustrins aktiviteter. De har också hjälp av EUs handelsförhandlare!

Inte oväntat eftersom vi från internationella institutet under ett antal år, med olika svenska regeringar vid rodret, försökt få klarhet i vilka villkor EU ställer på samarbetsländer när det gäller alkohol och det enskilda landets bestämmande över sin folkhälsa.

Just nu pågår förhandlingar mellan EU och Thailand, där landet vill begränsa alkoholindustrins handelsutrymme, men EU säger obönhörligen nej. Nu mobiliseras alla goda krafter i syd och nord i stöd för Thailands förhandlinsposition.

Droger i övrigt då?

I gränsområdet mot Myanmar (Burma) har smugglingen av amfetamin ökat i omfattning. Vi kan konstatera att inte ens området där institutet stöder olika etniska nätverk är förskonat.

Befolkningen ser en betydande skillnad nu jämfört den som var under förre premiärminister Thaksins "War on drugs". Idag ligger uppdraget/makten att bekämpa droghanteringen hos militären vilket gjort att den vanliga poliskåren är passiv. Detta i kombination med en krympt privatekonomi gör att förtroenden eroderas och alternativa försörjningsvägar provas. Då är droghanteringen med sina enorma vinster nära tillhands.

Vi måste utvärdera situationen och se över hur vårt arbete i norra Thailand kan utformas. Problemet är större än bara illegala droger - och det gäller att få uthållighet hos lokalbefolkningen så de själva tar initiativ. Bara då når vi en styrka som står emot drogsyndikaten.

EH

Mycket av våldet mot kvinnor beror på alkohol

Dag 2 i Östafrika.
Vi började dagen med ett möte på regionkontoret om kvinnosituationen här i Tanzania. Många exempel på olika traditioner beroende på religion, stamtillhörighet och var i landet man kommer ifrån. Grundskolan är obligatorisk för både pojkar och flickor i sju år. Men flickorna har fler avhopp på grund av graviditet. Högstadiet/gymnasiet är frivilligt och där är det många fler pojkar än flickor som går och när man kommer till högskolenivå är det bara ca 30% flickor som läser.

Vi pratade vidare om giftemål och enligt lag får man gifta sig vid 18 års ålder, men med föräldrars intyg får flickor gifta sig redan vid 16 års ålder. Det är mannen som betalar hemgift för sin fru och muslimer kan ha max fyra fruar vilket gör att det tillämpas olika lagar för olika religion. Man upplever att man och fru är jämlika men det är mannen som har sista ordet i alla frågor. Viss grad av våld är accepterat både mot barn och hustru men även i Tanzania är lagen tydlig även om implementeringen är svår. Mycket av våldet beror på mannens alkoholkonsumtion enligt de samtal man haft med drabbade. Ett sätt att komma tillrätta med dessa problem är att kvinnor behöver mer ekonomiskt oberoende och högre studier för att nå dit.

Vi rekommenderar starkt att se filmen Women marrying women från Lake Viktoria filmerna som instituet bidrog till 2004.

Sedan var vi på möte på TPHA, Tanzania public health association. En organisation vars medlemskår består av läkare, forskare och socialarbetare. Den är knuten till National Medical Research Institute och anordnar konferenser, möten och ger ut nyhetsbrev i folkhälsofrågor. Man har ännu inte direkt arbetat i alkoholfrågor men via kvinnovåldsproblematiken har man kommit i kontakt med IOGT-NTO movement i Tanzania. Här diskuterade vi mest problem med att det saknas statistik och övrig forskning i alkoholfrågor såsom konsumtion, produktion och alkoholrelaterade samhällsskador i Tanzania. TPHA vill arbeta mer med frågan och frågan om en gemensam konferens om alkoholfrågan under 2012.

Andrea Lavesson o Marianne Hallbert

En blöt region

I dagarna har alkohlindustrin genom ICAP, International Center for Alcohol Policy, en större workshop i Singapore. Där kommer man att presentera sin syn på en socialt ansvarig alkoholpolitik. Med utbildning, information kommer man att nå balans i samhället enligt ICAP. Att WHO förkastat dessa åtgärder, det kommer ICAP inte att berätta. Industrin ser ljust på framtiden. Med ett ökat välstånd vidgas basen för nya konsumtionsgrupper - och avkastningen för aktieägarna blir högre!

Som det ser ut i regionen skulle man snarare önska sig en torrläggning. Tyfoner över Filippinerna, skyfall i Kina, Vietnam, Thailand. Vägar, bussar och fiskeläger spolas bort. Men också skolor, sjukhus och naturligtvis bostäder drabbas svårt.

När man upplever den tredje eller fjärde stormen i centrala Vietnam, efter den "vanliga" stormperioden, då krävs framförallt materiell men också moralisk support. Och som vanligt drabbas de fattiga hårdast.

Då känns det extra tungt att det just nu sitter ett antal män i kostym på ett hotell i Singapore och skissar på strategier att ytterligare utsätta barn och kvinnor för fattigdom och våld.

EH

Happy Hour i Paradiset

Sista dagen på bokmässan (sön 26 sep) kör vi ett seminarium från stora scenen kring turism och alkohol. Sara Heine skrev en rapport i våras på Schyst resandes och vårt uppdrag. Fokuserar på hur alkoholen med turismen förändrar lokalsamhällen. Det kan vara samhällen helt utan alkoholkultur som förvandlas och drabbas av baksidorna. Turistnäringen/Resebolagen tar hem de stora vinsterna, landet och dess befolkning sitter kvar med Svarte Petter.

Gör ett besök i Sidas monter och pratar med pressekreterare Tove Wennergren. Sida vill särskilt gärna visa fram några skrifter om barns rättigheter och våld mot barn. Ger mig ingång till att lyfta alkoholens roll i våldet. Ännu en gång landar jag i argumentet att det tar generationer att göra mannen mindre våldsam. Det håller Tove W med om. Jag hävdar att våldet kan man minska under tiden man förändrar mannen genom åtgärder mot alkoholen. Tove W köper det också. Hon tycker att vi ska ta upp frågan med Sida. Jag lovar henne att teamchef Hälsa Göran Paulsson ska få besök av oss.
Jag måste ta några bilder till av FN-familjens Berit och Anita. De vill ha för publicering så jag kliver upp på en stol och klämmer en hög bild. Kompletterar det med porträtt av dem båda med kompis(?)./PÅA

Håll käft kvinna, annars .... !

"Håll käft kvinna, annars slår jag dig?"
Internationella torgets publik rycker till när Anette Cedergren hoppar fram från bakom en rollup och skriker ut inledningsfrasen på seminariet om våld mot kvinnor från stora scenen. De flesta återgår dock snart till sina sysslor i resp monter. Men en 40-hövdad publik lyssnar intresserat till Anettes erfarenheter av att stärka flickor. De ska bli bättre på att hindra att bli utsatta för våld.

Hon berättar om terapiformen Voice Dialogue. Det bygger på att man med masker och rollspel flyttar ut sin egen personlighet, sina egna delpersonligheter, utanför sig själv. På så sätt blir det lättare att se vad det är som begränsar en. Därigenom också vad man kan utveckla. Delpersonligheterna är det sårbara barnet, njutningsrösten och kritikern.

Hon är spännande, advokaten Anette Cedergren. Hon tog erfarenheterna från att ha arbetat med unga tjejer - och killar - i Malmö med sig till Kenya. Till en kvinnoorganisation och till ett flickcollege. Metoden att dramatisera kräver inget språk och tjejerna på Asumbi college gav Anette och hennes kollega Ira total respons.

Jag är övertygad om att vi kommer att göra fler arrangemang med Kvinnoagenda i Malmö, som Anette och Ira är med och driver.

Varför inte krydda dagen med lite kändisar som ärkebiskop Anders Wejryd och Jan Eliasson. Den senare tror jag prenumererade på stora scenen. Under lördagen och söndagen såg jag honom där fyra gånger. Säkert 200 upp emot 300 i publiken varje gång han uppträdde. /PÅA

Spännande människomöten

Första dagen jag har schemalagd montertjänstgöring. Det blir en massa spännande möten med människor.

Som J, som bara pratar engelska. No problem, säger jag. J är från Hawaii. Jag väljer att inte skriv ut hela hennes namn. J har levt ihop med en svensk man i 13 år men lämnar honom nu för att han dricker. Han sköter jobbet, ett välbetalt högstatusjobb, men dricker och är otrevlig hemma. J vill något mer med sitt liv. Att hela tiden anpassa sig till sambons/mannens nycker och sinnesstämningar styrda av alkohol kostar på även om kärleken är stark. Men hans kärlek till flaskan är större än till J. Och nu har hon fått nog.

Svenska kvinnolobbyn har monter snett till vänster från oss. Har kikat på dem i två dagar nu. De jobbar med jämställdhet. Kvinnors rättigheter. Mot våld mot kvinnor. Jag går över dit och börjar prata med en kvinna. Birgitta Nyrinder visar det sig att hon heter. Förstår att hon är ett tungt namn. Efter att vi pratat en stund om jämställdhet väcker jag en diskussion om alkohol och våld. Från att från början vara avvisande till att frågan är något för kvinnolobbyn ser hon min poäng att olika åtgärder som minskar drickandet minskar våldet mot kvinnor. Jag föreslår att hon ska ta kontakt med Anna Carlstedt också i egenskap av ordförande i Socialt Forum. Hon säger att hon ska ta upp frågan om alkoholens roll i våldet i styrelsen.

Snett till höger finns SKTF. Där finns alkoholhandläggaren Jakob Kilner. Han besökte vår monter tidigare när jag inte var där. Jag går över och pratar med en mycket intresserad och engagerad person. Vi hamnar i snack om att testa åldersgränser som våra UNF-are gör. Han beklagar att han inte får engagera unga för att göra sådant. Det kallas dold myndighetsutövning. Okej, tänker jag, och föreslår följande: UNF-are gör ett test. Man berättar när och var för handläggaren. Inte kan JK ha invändningar mot det. Jag tar det med UNFs kansli. Han ska kolla med sin chef.
Rakt över från vår monter finns Göteborgsinitiativet. Tjejen – hon är säkert somalier, tänker jag – går förbi vår monter och jag haffar henne. Men Gud, vilka underbara människor det finns. Frimodig, humoristisk och klädd i ’huckle’. Mona är uppväxt i Sverige och pratar obruten svenska – ja, göteborgska. Hon är med i United sisters. Jag kopplar ihop henne med Disa på NBV efter att vi en lång stund och mycket spirituellt pratat om fördomar. Jag ser på vårt kroppsspråk att vi förstår varandra.

Sen var det killen från Örebro – också en somalier – som ska starta en ungdomsstödgrupp som ska gå runt på stan och stötta ungdomar. Han drev runt i närheten av vår monter så jag förstod att han ville veta med. Vi har ett bra snack om droger och om våld mot kvinnor och om könsroller. Han ska ta kontakt med NBV därhemma som en resurs för den stödgruppen.

Och så var det läraren från Laholm, danska från början; det var gymnasieläraren i religion och engelska som kom med barnbarnen; den pensionerade förskolläraren och kollegan specialpedagogen från Östergötland; några gymnasieelever och ett gäng andra människor.

Att stå i mässmonter betyder en väldig massa spännande människomöten. Det är denna dag ett bevis på. Som många andra dagar i helt andra sammanhang.
Det är klart. En och annan smäll får man ta. /PÅA

Alltid fascinerande

Möter en massa entusiastiska människor på Internationella torget.
- Å, jag var och lyssnade på K G Hammar, säger en.
- Jag fick höra Torgny Lindgren i Värmlandsmontern, säger en annan.
- Susann Alakoski drog hundratals till montern där hon bl a talade om filmen som bygger på hennes bok Svinalängorna!
- Jag ser Per Wästberg och Nadine Gordimer sitta och samtala i Afrikahörnet. En rollup hyllar papyrus, du vet "det där utrymmet mellan orden och raderna".
- Afghanistankommittén bjuder på frukost medan man beskriver läget i Afghanistan.
- Miljöförbundet Jordens Vänners monter är alldeles grön.
- Vid Life and Peace institutets monter står en vit och en svart och förbrödras.
- IKFF-montern, som egentligen bara är ett bokbord, bekvinnas av två gamla damer som aldrig ger upp kampen för freden.
- Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa höjer rösten med sitt "Hörru, jag är också Svensk!"

Och mina kollegor står alla med blåtiror och söker få till samtal om våldet. Och många vill prata. Det är alltid fascinerande att vara på Internationella torget! /PÅA

I mötet händer något

Internationella torget! 'Inter' betyder 'mellan'. 'Torg' är en plats för människors möte. Vi möter människor på torget. Engagerade människor med samma perspektiv som vi. En familj. En värld. Vi är alla bröder och systrar och fredlig samvaro bygger på samarbete och tolerans. Oavsett valutfall.

Jag ägnar mig åt 'koppleri'. Jag introducerade Ninve på Länsnykterhetsförbundet hos UNIFEM i Göteborg. Mycket möjligt att det blir samarbete kring 25 november, du vet Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Men också senare.

Jag kopplade ihop Disa på NBV med Baha'i, som har samma syn på droger av olika slag som oss. Att deras syn på familjebildning skiljer sig från min hindrar inte att kampen mot drogerna bedrivs tillsammans.

FOI, Försvarets forskningsanstalt, har en monter. Den fokuserar på konflikter och våld. På min fråga om man forskat på alkoholens och narkotikans roll i konflikter, massvåldtäkter och andra övergrepp skiner mannen i montern upp, tar en penna och skriver. "Det ska jag ta upp nästa gång vi diskuterar forskningsprojekt."

Anita och Berit på FN-förbundet liksom UNICEF-tjejerna blir jätteglada när jag berömmer deras gemensamma monter.

Internationella torget är möten. Det är i mötet som något händer. När vi lyssnar och uppskattar blir vi själva lyssnade till och röner uppskattning. Att få gehör för aktioner mot våld mot kvinnor är inte svårt. Att vinna fullt stöd för att minska våldet genom att göra något åt alkoholen är lite svårare. Inte så att man inte förstår. Men från insikt till handling, den processen kan behöva tid.

För oss är Internationella torget ovärderligt i mötet med andra - människor och organisationer. /PÅA

Jag är problemet!

Internationella torget och Bokmässan är igång. Och med Internationella torget är också Institutet på plats. Vi har fokus på våld även i år. Det alkoholrelaterade våldet är ett så gigantiskt problem att det förtjänar att uppmärksammas. Alkoholen är inte huvudproblemet. Det är jag som är problemet!

Jag står som man som representant för våldet. Det är män som slåss i nio fall av tio. Vår, dvs när vi växer upp till män, socialisering in i samhället är att lära sig att träna och använda sin fysiska styrka. Det tillhör rollen. En del förstår inte att man inte ska använda den mot varandra och framför allt inte mot kvinnor och barn. Eller mot andra som är fysiskt underlägsna. Det finns många sådana män och när de dessutom dricker blir en del våldsamma. Här och överallt i världen. Inte minst i utvecklings-länder där kvinnors rättigheter förtrycks såväl av männen i sin roll som av rättssystemet.

Mansrollen och den våldsamma mannen måste förändras. Det går långsamt.Det tar tid. Det tar generationer. Men på kort sikt kan vi minska våldet genom minskad alkoholkonsumtionen. Och i utvecklingsländer hindra att alkoholindustrin ökar den. Den som inte är beredd att utmana alkoholkulturen kan inte på fullt allvar vilja minska våldet mot kvinnor!

Afrika är temat för Bokmässan och för torget. Det sjuder av diskussioner. En kvinna från Västsahara talar om Marockos ockupation av hennes land. FN-familjen har blvit en familj i år. Rädda Barnen har en spännande monter. Vår egen monter besöks av en massa människor. Gamla förbundsordförande (UNF och JUN) dyker upp. Linnea, Salam, Disa, Jenny och mina övriga kollegor har sminkat sig slagna och inspirerar till samtal i montern.

Kapten! Full fart i maskin! Vi kör! /PÅA

Kom till Bokmässan i Göteborg!

I år kommer Internationella Institutet och NBV blogga från Bok- och Biblioteksmässans Internationella torg. Årets tema i IOGT-NTO-rörelsens och NBVs monter är Skål för familjen med fokus på kvinnornas situation i våld i nära relationer.

Tema i årets monter är Skål för familjen med fokus på mammor och barn kopplat till alkohol och våld i nära relationer i världen. NBV sätter fokus på sitt studiematerial "Torsksverige" - om sexslaveri i välfärdsstaten som bygger på Anna Skaldemans bok och som behandlar människohandel för sexuella ändamål.

Dessutom kommer vi ordna följade seminarier:
To 23 sept
Lilla scenen 13.30
Afrika dränks av alkoholindustrin
Per-Åke Andersson.

Fr 24 sept
Stora scenen 15.20
Turistbranschen på semester från ansvar
Jenny Eriksson. Marie Ende moderator.

Lö 25 sept
Stora scenen 10.20
Håll käft kvinna, annars!
Anette Cedergren. Per-Åke introducerar.

Sö 26 sept
Lilla scenen 10.30
Slaveri, sex eller bara ett knull
Anna Skaldeman.

Stora scenen 13.00
Happy Hour i Paradiset
Sara Heine. Per-Åke Andersson moderator.

Hoppas vi ses där!!

Kenya Girl Guides

Nu är vi i Nairobi och har idag besökt Kenya Girl Guides Associations huvudkontor. Där fick vi träffa flera i ledningen och projektansvariga för det samarbete som vi har. Vårt samarbete inleddes förra året och syftet är att alkoholfrågan på sikt ska mainstreamas i KGGA:s material och verksamhet.

Guides – och scouterna för den delen – finns över hela Kenya, och skär igenom alla samhällsskikt. De är med andra ord inte en organisation enbart för medelklassen utan man vänder sig till alla, även till de flickor som bara äger kläderna de har på sig. Med den spridningen finns det också möjlighet att sprida kunskap om alkohol och droger på ett helt annat sätt än till en organisation som enbart är baserad i ett område.

Detta är Jane, projektansvarig.


Trots tidigare interna svårigheter upplever vi att detta är en stabil organisation, vars verksamhet pågår självständigt och med tydliga mål. Nästa vecka ska de, tillsammans med några andra partners i Östafrika, få en 10-dagars utbildning i LFA: Logical Framework Approach, en metod som hjälper organisationer att definiera målet och hur man ska uppnå det . 10 dagars utbildning är standard för vårt regionkontors LFA-utbildningar. Jag måste säga att jag blir lite imponerad att man ger sig den på att nå ut med LFA-konceptet!

Här står vi utanför deras kontorsbyggnad.






Helen Richard och Rosmarie Strasky

Masooli

UYDEL har varit en mångårig partner till Institutet. Man har en ganska omfattande verksamhet, flera dropincenter och ett relativt stort center för unga, Masooli, strax utanför Kampala. Här får unga som hamnat snett i livet och som utsatts för våld och misshandel eller andra övergrepp en chans att börja om. I år finns 264 barn och ungdomar inskrivna, dock är inte alla heltidsboende. Många av de byggnader som finns på området har byggts tacke vare medel från Institutet och tack vare Världens Barn.

En viktig del i Masoolis verksamhet är yrkesutbildningen. De kan välja mellan motorcykelmekaniker (den överlägset mest populära klassen bland killar), möbelsnickeri, catering, sömnad, frisör med mera. Här tränar de olika frisyrer på varandra.

Miljön här skiljer sig mycket från larmet i Kampala. Det är lugnt och fridfullt. Men också enkelt. Detta är deras kök.



Helen Richard, verksamhetsansvarig

God aptit

Eftersom det vi gjort hittills på denna resa , det vill säga suttit i möten och på flygplatser, inte är så spännande att skriva om på en blogg får jag berätta annat i stället.

Häromkvällen i Kampala åt vi middag på anrika hotellet Speke. Där kunde man välja mongolisk buffé - man plockar själv ihop sina grönsaker och sitt kött och får det wokat/stekt på momangen. Jag plockade ihop mitt och stod och väntade medan kocken stekte på mina grönsaker på det stora stekbordet. Grejen med den här maten är att man tycker att man plockar på sig väl mycket, men när det råa blir fräst krymper det rejält. Min mat nästan försvann.

Samtidigt plockade två ugandiska damer av andra mått än mina till sig mat som skulle stekas på. Det var helt enkelt gigantiska portioner. Jag tror aldrig jag sett så stora portioner. När maten kom på stekbordet minskade det inte särskilt i omfång och där jag stod och väntade gjorde jag bokstavligen stora ögon på portionerna. Och gapade. Eftersom jag var rätt odiskret la en av damerna märke till mig. Men istället för att skämmas så som vi europeiska kvinnor skulle gjort eftersom det är meningen att vi ska äta som fåglar, i alla fall offentligt, skrattade hon till och sa ”You have big eyes!”. Jag blev lite generad, men hon fortsatte ” We african women eat a lot, this will last for two days!”.

Så var det med det – god aptit är inget att skämmas för och inte okvinnligt heller för den delen.

Imorgon gör vi studiebesök på Masooli, ett center för unga som drivs av UYDEL. Därefter till Nairobi!

Helen Richard, verksamhetsansvarig

EFFEKTIVITET

Min kollega Rosmarie Strasky och jag, Helen Richard, ankom till Dar es Salaam i söndags. Vi besöker tre städer på tio dagar: vi sitter med andra ord mest i möten...
I väntan på visumet på flygplatsen i söndags kväll hörde jag en svensk man, som också stod och väntade på sitt visum och som uppenbarligen varit i Tanzania många gånger, deklarera för sitt resesällskap att det finns bara en sak man behöver här: tålamod. Jag undrar vad man säger om oss svenskar och Sverige: det finns bara en sak man behöver i Sverige – högt personligt tempo?

Visst är det sant att upplevelsen är att allt går långsammare här. Långsamhet är för många av oss synonymt med ineffektivitet. Ineffektiv är bland det värsta man kan vara. För att inte tala om ett ineffektivt bistånd. Som att svära i kyrkan. Däremot börjar jag bli osäker på om det allt mer genomreglerade och genomkontrollerade biståndsapparaten bidrar till just effektivitet.

Hursomhelst, här hade jag tänkt ladda upp en fin bild på Rosmarie och mig och sen en bild på de två ytterst kompetenta, noggranna och effektiva revisorerna vi träffade igår. Tyvärr går det inte. Internet är för långsamt...