fredag 16 december 2011
Hopp om gott samarbete framöver
Ja, så var de sex utbildningsdagarna till ändå och mycket
intressanta saker har kommit upp och nya idéer har formats. Det vi hoppas på nu
är att våra partners ska vara rustade för att kunna kommunicera allt bra de gör
till oss, så att vi ska kunna dela med oss av det till alla intresserade i
Sverige och även utanför.
Min förhoppning är att de ska ha verktygen för att själva skriva några rader och ta några bilder när de är ute i fält och kan ge oss detta material och vi kan dela med oss av det på hemsidan. De har också fått starta twitterkonto, så att vi kan följa dem där och se vad som är på gång.
Framöver kommer de också bjudas in för att skriva på Internationella
Institutets blogg, så att man där ska kunna se bakom kulisserna vad de sysslar
med.
Och sen alla bra idéer de kommit med hur de kan arbeta
närmare tillsammans med varandra både i att producera material men också kanske
arbeta tillsammans i olika projekt. En idé som kom upp var att de ville ha ett
utbytesprogram där till exempel scoutrörelserna kommer och praoar hos varandra
under en tid. Det tror jag kan vara en väldigt bra tanke.
Så nu är det bara för mig att önska dem alla lycka till! Och
kanske tillsammans med Helena, på regionkontoret, tjata lite på dem om att
komma in med materialet vi vill ha...
Ha det så bra, så hörs vi snart igen!
Camilla
Många språk blir det
Den andra utbildningsgruppen bestod av kenyaner och
burundier. Det var också i genomsnitt en yngre grupp och lite färre deltagare.
Även om min planering såg exakt likadan ut blir det ju
aldrig samma sak på grund av vilken grupp man har. Med denna grupp gick det
snabbare. Många var redan vana vid att twittra och även blogga, men det fanns
ändå mycket nytt för dem att diskutera och att lära sig.
En skillnad med denna och den förra gruppen var ju att det
var två olika nationaliteter. Och att de har olika modersmål. Jag har ju
undervisat på engelska och kenyanerna är de som av dem alla är bäst på
engelska, då de pratar swahili och engelska och gärna mixar språken med
varandra. Burundierna däremot pratar kirundi och franska och är alls inte lika
vana vid engelska. De förstår bra men några av dem kände ändå att det var en
utmaning att intervjua de andra på engelska. Några valde att istället göra det
på swahili, då burundierna kan detta bättre än engelska också.
Så under dessa dagar hade vi fem aktiva språk under kursen -
engelska, swahili, kirundi, franska och svenska, som jag och Gunnar pratade med
varandra.
Gunnar själv är ju flytande och självlärd i swahili och det
är detta språk han använder i kontakt med samtliga partners, så deras
inlärningsspråk i utbildningssammanhang brukar ju dessutom vara swahili.
Det blir tydligt i såna här sammanhang hur mycket mer det
ger om man kan flera olika språk. Trots vissa språkbarriärer lyckades dock
deltagarna att prestera väldigt mycket bra saker. Även denna grupp producerade
en massa intressanta artiklar.
Den som var mest spännande var nog den om Felicity och
hennes fascination för mode. Hon har en färg varje vecka och har haft det sedan
flera år tillbaka. Hon har dessutom ett system för vilken veckodag hon ska ha
vilken sorts kläder - typ klänning, kjol, jeans etc. Jag tror att denna artikel
kanske inom kort kommer att komma upp på vår hemsida.
Även denna grupp fick ju vara med på en hoppbild. Och även
jag faktiskt, då vi bad kocken att ta bilden.
Ha det så fint, så hörs vi snart igen!
Camilla
torsdag 8 december 2011
Pepparkakor, hoppande fiskar och volleyboll
Fjärde dagen för mig att utbilda partners, men idag anlände nya deltagare. Nu var det dags för våra kenyanska och burundiska vänner!
Dagen gick fint och de var duktiga och effektiva och kom med massa bra saker. Pepparkakorna som jag hade tagit med från Sverige gjorde också succé, speciellt för vissa. Dorothy från Kenya Girl Guides var väldigt förtjust i dem och ville även ta med sig burken hem.
Dorothy åt till och med upp de sista pepparkakssmulorna. |
Även idag stannade de kvar lite längre än de behövde, så det var kul. Efter eftermiddagsteet var vi sedan några som gick ner till havet för att bada lite. Chantal från Burundi Scouts Organization var lite orolig för att det skulle vara djur i vattnet och undrade vad det var som låg på botten. Det visade sig vara plastpåsar.
Lite senare ropar de "fish, fish" och jag ser inte vad det är utan tror att det är en stor fisk som närmar sig. Men det visar sig vara små fiskar som hoppar i en cirkelrörelse upp över vattenytan. Det ser himla roligt ut.
När vi sedan badat klart hittar vi en volleybollboll och börjar spela lite. Så småningom kommer några okända ugandier, som vill spela mot oss. Det blir en rolig match och vi spelar ändå tills solen går ner och månen lyser starkt på himlen.
Imorgon blir det skriv- och fotoövningar med den nya gruppen!
Ha det så fint så hörs vi snart igen!
Camilla
Sista fina dagen med de tanzanska deltagarna
Tredje dagen blev den sista för våra tanzanianska partners. Idag var det dags att summera, göra klart alla saker och försöka hitta ett bra sätt att gå vidare.
Dagen börjades med att de fick diskutera hur de kan samarbeta kring informationsmaterial och hur de kan samarbeta i större utsträckning.
Det kom fram en massa bra idéer, som bara är en början på vad som skulle kunna bli än bättre verksamhet och bättre samarbete. Om bara en bråkdel av de idéer de hade kan realiseras kommer det bli väldigt bra. Hoppas att de framöver kommer hålla kontakten med varandra.
I summeringen av dagarna kom det fram att en av sakerna de uppskattat var att de fick möjlighet att veta lite mer om varandra och att det skapade ett förtroende som jag hoppas kan leda till ökat samarbete framöver.
Själv är ja väldigt imponerad av vad denna första utbildningsgrupp presterat och delat med sig av under dagarna och det värmde mycket när det var många av dem som sa att de tyckte att det hade varit "wonderful".
Hoppbilden med de tanzanianska partnersarna. |
Innan vi hade den sista gemensamma lunchen var det dags för den obligatoriska hoppfotograferingen. Och den hade vi såklart nere vid havet. Det var lite sorgligt att säga hejdå till dem alla, men jag tror nog jag träffar dem igen!
Tack för tre jättefina dagar alla fina människor från våra partners TPHA, TGGA, WOCHIVI och IDYDC!
Ha det så bra så hörs vi snart igen!
Camilla
Kreativ dag med skrivande och fotograferande
Andra utbildningsdagen ägnades åt skrivande och fotograferande! Ingen hade sedan tidigare någon direkt vana av att skriva artiklar. Det närmaste var kanske Bertha Maega, som arbetat som forskare om sjukdomsspridande insekter i 36 år och som nu är pensionerad men arbetar som volontär på organisationen TPHA, Tanzania Public Health Organization. Men för hennes del hade det rört sig om att skriva vetenskapliga artiklar.
Intervjuande gör sig bäst vid poolen. |
Deltagana kom från fyra olika organisationer och blev indelade i grupper om tre och två, däe jag mixade deltagarna så att de kom med personer från andra organisationer och de fick intervjua varandra om deras arbete och försöka finna någon intressant detalj i deras liv.
Många fina personporträtt blev det. |
Det var väldigt roligt att få höra deras historier och de tyckte själva att det var väldigt intressant att få lära sig lite mer om sina kollegor i andra organisationer. Vissa historier var väldigt starka och förhoppningsvis kommer vi att kunna publicera flera av dem på vår hemsida framöver www.global.iogt.se.
Mama Maege fotograferar Musa. |
Till detta fick de också lite basic information om hur man tar bilder och fick öva på att göra det, så skulle hänga ihop med intervjuerna.
Jane intervjuar Naomi. |
De fick sedan läsa upp intervjuerna för varandra och visa vilka bilder de tagit till. Denna gång var det jag som inte riktigt höl tidsschemat utan drog över 45 minuter, men det var ingen som klagade och även denna dag stannade de kvar lite till efter att jag slutat.
Det var en väldigt intressant och kreativ dag!
Ha det så bra så hörs vi snart igen!
Camilla
Väldigt intresserade deltagare som vägrar gå hem
På måndag började så utbildningen! 14 partners, alla från Tanzania var på plats och skulle under två och en halv dag utbildas i kommunikation av mig med Helena som side kicker. Fokus blev på att skriva artiklar, fotografera och sociala medier.
Första dagen var deltagarna alla väldigt intresserade och tyckte det var väldigt spännande att lära sig hur man använder dropbox, som är ett fildelningssystem på nätet och twitter och diskussioner om varför och vad de kan kommunicera.
Pool eller... |
...workshoppande på övertid? |
Schemat vi hade för dagen var mellan klockan 10 och 16, men när klockan var 18.30 fick Helena och jag nästan kasta ut deltagarna som fortfarande ägnade sig åt dagens övningar och ville veta mer!
Och då kan tilläggas att det fanns kaffe och te som serverades utanför och att vi bodde på ett jättefint strandhotell med två pooler och en jättehärlig sandstrand mot Indiska Oceanen precis intill.
Ha det så gott så hörs vi snart igen!
Camilla
Förberedelser inför utbildningsdagarna
Torsdagseftermiddagen ägnade jag och Helena på regionkontoret åt till att förbereda utbildningsdagarna veckan därpå. Jag hade gjort en planering i huvudet och det gick snabbt och smidigt att få ned det i en power point. Vi skickade också lite mail till deltagarna så att de visste vad de skulle ha med sig för saker.
Fredagen var det lite mer förberedelser och jag passade också på att filma och fotografera lite i trädgården på kontoret.
Ha det så bra så hörs vi snart igen.
Camilla
Tillbaka i Tanzania igen!
Hej igen!
Ja, nu är jag tillbaka i Tanzania igen! Fortare än jag trodde. Denna gång är
jag på plats för att utbilda våra partners i Tanzania, Kenya och Burundi i
kommunikation. Så mitt uppdrag blir två tredagarskurser i bland annat att
skriva artiklar, fotografera och sociala medier och försöka inspirera våra
partners att dela med sig mer av alla de fina aktiviteter de ägnar sig åt.
Resan gick fint, via Amsterdam och Kilimanjaro.Hann med att se både Jane
Eyre och Melancholia på flyget. Den senare var ingen feel good-film precis.
Resan var däremot lång - tog en taxi hemifrån 3.50 på onsdag morgon och var
framme på hotellet 23.30 lokal tid samma dag.
Denna gång bor jag inte i den djurrika lägenheten utan får bo på fint
beachhotell och trivs väldigt bra med det. men saknar nog mina djurkompisar
lite. Åtminstone har jag sett en liten ödla på mitt rum, så lite sällskap har
jag.
Ha det så bra så hörs vi snart igen!
Camilla
tisdag 1 november 2011
Alla dessa underbara människor
Ja, då var det sista dagen på kontoret idag. Känns lite vemodigt att lämna allt det fina jag har fått vara med om de senaste sex veckorna. Men mest är jag bara väldigt tacksam över allt jag har fått uppleva och ta del av!Allt arbete som vårt regionkontor i Dar es Salaam gör tillsammans med våra partners är väldigt imponerande! Som alltid finns det givetvis saker att förbättra.
Rapportering, återkoppling och mätbara mål har man inte samma vana vid och erfarenhet som i t.ex. en svensk organisation. Men partnerorganisationerna håller på att lära sig och med ledning av Gunnar och Masudi har det bara under de besök jag varit med på hänt saker och alla partnerorganisationer har fått en större kunskap om dessa saker. Mötenas roll är till för dels att se vad som hänt i projekten hittills men också ett tillfälle att hjälpa partners utvecklas åt rätt håll och ge dem ledning hur de ska gå vidare. Dessa möten har de med partners två gånger per år.
Verksamheterna som partnerorganisationerna har med till exempel scouter, kvinnor som tillverkat alkohol eller fotbollsklubbar är väldigt imponerande och de har alla en väldigt bra verksamhet. Och de tack vare alla duktiga och engagerade anställda och volontärer och den vilja bland dem de arbetar tillsammans med att vilja förändras och bidra till att andra får det bättre.
De gör alla ett väldigt bra jobb! Och att ha fått möta alla dessa underbara människor har varit det absolut bästa med hela min vistelse i Östafrika!
Ha det bra och vi hörs snart igen!
Camilla
Sista Fältbesöken - Tanzania Girl Guides
Reklamsnuttsinspelning
Idag åkte vi från Dar es Salaam till Morogoro i Tanzania tillsammans med Stella på Tanzania Girl Guides och träffade flickscouter.
Jag intervjuade två av dem och bad också fem av dem vara med i vad som kommer att bli en kort reklamsnutt för "Vänner i Världen", som är IOGT-NTO-rörelsens Internationella Instituts insamling.Här är en kort bakom kulissernatitt på när de fem tjejerna övar sig på uppmaningen på svenska. Jag kan avslöja att vi hade väldigt roligt!
Ha det gott så hörs vi snart igen!
Camilla
"Jag vill vara med på bild!"
Bakom alla förkortningar finns en massa underbara människor
När jag kom till Östafrika för en månad sedan var det många akronymer för alla partnerorganisationerna som mest var svåra att uttala och svåra att komma ihåg vilka ordning bokstäverna kom i och vad de stod för. Det var IDYDC, BGGA, BSA, KGGA, SCAD, WOCHIVI och några till. Sen var det lite begrepp som LFA, Log frame, BAR report och Operation Plan som florerade med. Begreppen har nu fått mening för mig och akronymerna har blivit till organisationsnamn jag har koll på. Men framförallt har jag fått träffa alla underbara människor som arbetar på dessa organisationer. Och några av dem gör det dessutom på ideell basis.
En av alla de underbara människor jag fått möta är Carolyne Njoroge som arbetar som voluntär på SCAD Kenya. Arbetet där gör hon helt på ideell basis. Hon är ensamstående mor till en 7-årig dotter, som går i skolan. Hon försörjer både sig själv och dottern och betalar skolavgifter för dottern också. Hon har arbetat på SCAD som voluntär i över fem år. Tidigare fick de en liten ersättning varje dag, men det var då de hade ytterligare bidragsgivare.
Utmaningar med filmande
Att få rollen som expert
Alltid redo för en massa scouter
måndag 24 oktober 2011
Inspirerande människor på Blue Cross, Kenya
Blue Cross, som aspirerar på att bli ny partner till oss på
Internationella Institutet. De har redan idag en väldigt bra
verksamheten och söker mer bidrag för att kunna utöka denna.Blue
Cross i Kisumu har en verksamhet som rätt mycket liknar den som IDYDC
har i Iringa. De arbetar med gatubarn och rehabilitering av dem på ett
hem, där Blue Cross även har sitt kontor. Barnen på
rehabiliteringshemmet är bara pojkar och de kallas för Kingdom Kids.
I deras verksamhet är de ute på gatorna där de vet
att gatubarnen håller till. vilket i huvudsak är vid den stora
marknaden, Kibuje. Där pratar de med gatubarnen och erbjuder dem att
vara med i aktiviteter som de håller på gatan. De har samlingarna i en
lokal och där får barnen tvätta sina kläder och delta i olika
aktiviteter, så som bollspel till exempel. Detta är ett sätt för Blue
Cross att ta reda på vad barnen kan ha för olika problem när de
interagerar med varandra. Till exempel om de är våldsamma.
ett antal gånger och sedan har de möjlighet att få komma till hemmet,
där de får gå i skolan och får möjlighet till en alternativ framtid än
att leva på gatan. Samtidigt försöker man att identifiera barnens
familjer och arbetar med föräldrarna för att göra dem redo att få hem
sina barn igen.
De barn som kommer till hemmet har haft problem som
på ett eller annat sätt är kopplade till alkohol. Det kan antingen vara
att de missbrukat själva eller att alkohol varit ett problem i hemmet
som lett till våldsamheter, fattigdom eller andra problem som fått
barnen att hamna på gatan från början.
De vi träffar som arbetar på Blue Cross är Ishmael,
Rose-Mary, James och Mebo. Ishmael och Mebo bor också på hemmet och
arbetar i princip dygnet runt varje dag. Rose-Mary bor i ett eget hus
och James bor i ett hus ett stenkast från rehabiliteringscentret.
Det är verkligen fascinerande att få träffa människor
som brinner så för att göra livet bättre för andra. De är alla så varma
och trevliga.
Det första intryck jag får av James, som är
projektkoordinator är att han är väldigt kompetent och har full koll på
läget när Gunnar frågar om dokument och annat som behövs för att de ska
ansöka om att få pengar till sitt projekt. Han ger ett alltigenom
professionellt och sympatiskt intryck och har samtidigt nära till
skratt.
När vi sedan besöker ett slumområde får jag reda på
att det är där James har vuxit upp. Det visar sig också att han är
föräldralös och inte haft några andra släktingar som tagit hand om
honom. Han är äldst bland åtta syskon och har själv uppfostrat sina
syskon och tar fortfarande hand om dem. Den yngsta går idag i andra
klass.Vi avslutar vårt besök med lunch på en
restaurang vid Victoriasjön där flera av gatubarnen håller till och där
man tvättar lastbilar, bilar och motorcyklar precis vid vattnet (kanske
inte den bästa idén...). Maten som blir över ber James att få med sig
och innan vi åker ger han den till två gatupojkar.Det värmer i hjärtat att få träffa sådana människor.
måndag 17 oktober 2011
Learning about Blog use with Camilla
Helena Program Officer -ROEA
tisdag 11 oktober 2011
Hamnade visst mitt i ett scoutmöte
Efter några dagar i Dar es Salaam var det sen dags att ge sig ut och resa lite igen.Denna gång bar det iväg till Bujumbura i Burundi, med flygbyte i Nairobi.
I Bujumbura besökte vi Lilian och Chantal som arbetar med flick- och pojkscouter. De tog oss med till Gitega, som är den näst största staden i Burundi efter Bujumbura. Gitega ligger mitt i Burundi och har mellan 20 000 och 30 000 invånare.
Men först gjorde vi ett litet besök på ministeret där vi bland annat fick träffa ungdomsministern, som scoutrörelsen har en bra relation med. Mötet hölls på fyra språk samtidigt. Franska, kirundi, engelska och swahili. Mest hölls det på franska och kirundi, som jag inte kan pratar något av dem. Trots det kan man ju förstå en del av sammanhanget och att man kan gissa sig till vissa ord. När samtalet sedan övergick till swahili en stund behövde jag inte vässa öronen fullt så mycket utan slappnar av och tänkte - vad skönt nu förstår jag ju vad de säger.
Resan till Gitega sen var fin, fast chauffören skulle kunna lära sig lite om hur man kör miljövänligt och därmed lite mjukare. Landskapet var makalöst vackert, väldigt kulligt och med teplantage. Vägarna var smala och längs vägen var det många små samhällen.
I de backigaste partierna var det många cyklister som liftade bak på lastbilar. De som cyklade med jättestora lass av plywoodskivor, backar med öl och läsk och olika sorts grödor hade ingen lätt uppgift.
Vi kom sedan fram vid halv ett och plockade upp fyra scouter som skulle ta med oss till skolan där scoutgruppen vi skulle träffa håller till. Vi fick sitta fyra i baksätet en bit, men det fungerade bra det med.
Scouterna de arbetar med är medlemmar i olika klubbar och klubbarna kan antingen vara fristående eller vara kopplad till en skola. Den grupp vi skulle besöka var kopplad till en katolsk skola.
När vi kommer dit får vi först träffa rekorn en stund och presentera vilka vi är. Därefter går vi vidare till skolan där alla nästan 400 elever och samtliga lärare är samlade. På tavlan står det välkomna och längst fram i den stora salen finns ett bord, med fin duk och dekorerat med plastblommor. Jag inser strax att platserna längst fram, där varje sittplats består av tre ihopsatta plaststolar, är avsedda för oss.
Under tiden är sammanhanget och vad som händer något oklart för mig. Många personer pratar, några personer presenterar sig och eleverna lyssnar, skrattar och låter lite emellanåt. Jag förstår sen att det visst är min tur att presentera mig. Då är det rätt knäpptyst.
Efteråt förstår jag att alla lärarna och eleverna har samlats för att få utbildning i alkoholfrågan. Samlingen är också ett tillfälle för en grupp av scouter att framföra dels en dikt och sedan ett stort musik och dansstycke som handlar om alkohol. Detta är ett bidrag som kommer att vara med i en tävling de kommer ha i fyra olika områden i Burundi den 12 november senare i år, där de gäller att genom musik och poesi få fler att inse vikten att vara drogfri och upptäcka scouterna och vilja vara med.
Samlingen avslutas med att Gunnar få ta emot en fin trätavla, så att vi ska minnas dem. Innan vi sedan åkte hem igen köpte vi kex och vatten i en butik down town i Gitega.
I affären hade två andra skyltar under föbjudet rökningskylten. Det var förbjudet att ha med sig kniv och förbjudet att ha med sig pistol. Det känns ju ändå tryggt... Jag vågade tyvärr inte ta kort på de skyltarna.
Ha det gott!
/Camilla