De senaste veckorna har jag huvudsakligen varit i två länder, Thailand och Sri Lanka, som båda räknas som demokratier, men nyligen genomlevt (-er) svåra inhemska konflikter. Sri Lanka, republik, med folkvald president, Mahinda Rajapaksa och Kungadömet Thailand med kung Bhumibol Adulyadej, Rama IX, som statsöverhuvud.
Institutet har ju arbetat länge i regionen. 1972 började vi i Sri Lanka och sen mitten av 80-talet har vi haft projekt i Thailand. Under denna tid har Sri Lanka sett en egen president (1993), en presidentkandidat (1994), en utrikesminister (2005) samt Indiens tidigare premiärminister (1991)mördas samt ett avslutat inbördeskrig (2009). Thailand har haft två militärkupper, ett, ett antal regeringsavsättningar, en regeringschef efterlyst för terrorism, en arméchef i arrest.
Till det ska läggas en tsunami, 30 års militära strider mellan tamilgerillan och regeringen, en kampanj ”War on drugs” med ca 2500 döda. Men hela tiden demokratiska val.
Vid ett tillfälle var inte oppositionen/militären nöjd med utgången varför segrande parti uteslöts och en annan fraktion tog över. Köps väljare? Ja, men jag vet inte omfattning och storlek. Är det svårt att förstå om den vanlige medborgaren saknar förtroende för politiker i allmänhet.
I allt detta finns ju de fattiga – i båda länderna. På landsbygden, men också i huvudstäderna. Skillnaden är att i Sri Lanka har huvudmotsättningen i tre decennier gått mellan en tamilsk minoritet vilken sökt självstyre (och inom den dominerade gruppen ett eget hemland) och den singalesiska majoriteten. I Thailand har fram till helt nyligen (efter att kommunisterna gått under jorden/beviljats amnesti i slutet av sjuttitalet) haft motsättningar mellan olika fraktioner inom det styrande skiktet, inklusive en krigsmakt med stor överbyggnad. De senaste bevisen från rödskjortornas ockupation av centrala delar av Bangkok visar att en stor del av anhängarna kom från fattiga och marginaliserade befolkningsgrupper i och runt Bangkok. Det som förvirrar är de motstridiga signaler och krav som restes av de olika ledargestalterna.
Den tidigare protestgruppen, gulskjortorna, förespråkar ju inte alls demokrati i vår mening. De har uttalat att befolkningen inte har den kompetens och bildning som gör att de genom allmänna val ska avgöra styrningen av landet. Det bör fördelas mellan en del direktvalda, en del utvalda (av eliten).
Att eliten berikar sig är också välbekant. Den avsatte premiärministern Thaksin gjorde som kollegan i Italien. Lagar och förordningar ändrades så skattebefrielse inträffade för just den sortens stora affärer som de berörda var i färd att genomföra. Thaksins reformer som gynnade småfolket var sjukvårdsreformen med maxbelopp på sjukhusbesök och en byutvecklingsfond som alla landsbyar fick del av och självbestämmande över. Kritikerna pekade på avsaknaden av sjukvård på landsbygden och överkonsumtionen av kapitalvaror från byarna. Nu har ju den nuvarande regeringen i Thailand, eller rättare sagt rättssystemet, konfiskerat delar av Thaksins förmögenhet och den förre premiärministern har dömts till fängelse i sin frånvaro. Som lök på laxen är han nu också stämplad som terrorist.
I Sri Lanka har den sittande premiärministern samlat 75% av statens budget inom familjen. Den behärskar industri, försvar, infrastruktur mm. En mycket bra beskrivning av tillståndet i landet fås genom BBCs program Hardtalk som kan ses på webben. I morse exploderade en bomb i den fattiga stadsdelen Pettah i Colombo. Myndigheterna meddelar att det var ett gängbråk. Framtiden får som vanligt utvisa, förutsatt att alla fakta kommer på bordet.
EH
torsdag 24 juni 2010
lördag 12 juni 2010
Borta bra men hemma bäst - är det alltid sant?
Utbildningsinstitutionerna
ranking gjord av Quacquarelli Symonds, UK)
Hong Kong har tre av de tio främst rankade universiteten i Asien . Etta är University of Hong Kong.
NUS i Singapore på tredje plats lockar många från västvärlden. Hela 43% av studenterna kommer utanför Singapore.
Två länder som tidigt förstod vikten av högre utbildning har nu halkat ned. Japan ligger femma och Sydkorea finns på plats sex.
Kina, som i fjol skapade C9, en sammanslutning av de nio främsta lärosätena i landet, att jämföra med USA:s Ivy League, finns inte med på listan, trots en enorm satsning av resurser, 1,5 % av bruttonationalprodukten. Jfr Indiens 0,37%. Anledningen tros vara byråkrati och förlegad styrningsmodell.
Thailand och Malaysia som inte heller finns med bland de tio främsta fokuserar mot studenter från Mekongområdet respektive Gulfstaterna.
Idag finns många universitet från väst i topp på den globala rankingen, men hur kommer den att se ut om 10 år? Har då Asien klivit fram och tagit ett par av tätpositionerna.
Och hur tänker våra svenska politiker? Finns det på agendan?
EH
ranking gjord av Quacquarelli Symonds, UK)
Hong Kong har tre av de tio främst rankade universiteten i Asien . Etta är University of Hong Kong.
NUS i Singapore på tredje plats lockar många från västvärlden. Hela 43% av studenterna kommer utanför Singapore.
Två länder som tidigt förstod vikten av högre utbildning har nu halkat ned. Japan ligger femma och Sydkorea finns på plats sex.
Kina, som i fjol skapade C9, en sammanslutning av de nio främsta lärosätena i landet, att jämföra med USA:s Ivy League, finns inte med på listan, trots en enorm satsning av resurser, 1,5 % av bruttonationalprodukten. Jfr Indiens 0,37%. Anledningen tros vara byråkrati och förlegad styrningsmodell.
Thailand och Malaysia som inte heller finns med bland de tio främsta fokuserar mot studenter från Mekongområdet respektive Gulfstaterna.
Idag finns många universitet från väst i topp på den globala rankingen, men hur kommer den att se ut om 10 år? Har då Asien klivit fram och tagit ett par av tätpositionerna.
Och hur tänker våra svenska politiker? Finns det på agendan?
EH
Humanitära insatser
Institutets senaste katastrofinsats var begränsad till Jaffna i norr. Genom vårt långa arbete på ön fanns både lokal kännedom som specialkompetens. Arbetet genomfördes med stöd från Radiohjälpen. I området finns ca 49 000 internflyktingar från tsunamin. Kriget medförde vidare att stora områden odlingsbar mark har minerats och avspärrningar har gjort situationen minst sagt besvärlig för tiotusentals familjer. När projektet avslutades vid årsskiftet 09/10 omfattade det 600 barn i 14 förskolor. Upplägget följde de modeller vi använde direkt efter tsunamin med materialuppsättningar från bland annat UNICEF.
Barnen fick basföda och en omvårdnad i en miljö såväl lek, utveckling som trygghet var viktiga komponenter. Utmaningar har varit många, med förväntningar, prioriteringar och säkerhet som de mest framträdande.
När institutet för närvarande inte har humanitärt hjälparbete på Sri Lanka störs vi inte av den nu förda politiken. Men för Forut, vår norska systerorganisation, innebär den bl a att man ännu inte kan gå in och stötta de tiotusentals tamilska familjer som fördrevs från sina hem under vintern - våren 2009, när slutstriden med LTTE stod. I flyktinglägret Manik Farm i Vavuniya, har den sista matleveransen delats ut. Alla hjälporganisationer har stoppat arbetet, men fortfarande finns ca 20 000 människor i lägret. Många hjälporganisationer saknar också kompetens. Katastrofen i Haiti kom – och även inom humanitärt katastrofarbete finns en marknad.
EH
Barnen fick basföda och en omvårdnad i en miljö såväl lek, utveckling som trygghet var viktiga komponenter. Utmaningar har varit många, med förväntningar, prioriteringar och säkerhet som de mest framträdande.
När institutet för närvarande inte har humanitärt hjälparbete på Sri Lanka störs vi inte av den nu förda politiken. Men för Forut, vår norska systerorganisation, innebär den bl a att man ännu inte kan gå in och stötta de tiotusentals tamilska familjer som fördrevs från sina hem under vintern - våren 2009, när slutstriden med LTTE stod. I flyktinglägret Manik Farm i Vavuniya, har den sista matleveransen delats ut. Alla hjälporganisationer har stoppat arbetet, men fortfarande finns ca 20 000 människor i lägret. Många hjälporganisationer saknar också kompetens. Katastrofen i Haiti kom – och även inom humanitärt katastrofarbete finns en marknad.
EH
fredag 11 juni 2010
Två svar
1 Igår undrade jag varför det skumpade på flyget från Bangkok till Colombo. Idag berättade Pubudu på Adic att det var ovanligt mycket aktivitet i Bengaliska bukten vilket skapar häftiga regn (och troligen lufttryckssvängningar - min anm.)
2 Igår eftermiddag ringde en herre till ovan nämnda Pubudu och meddelade att Mr Hornberg kunde hämta sitt bankkort på samma bank där maskinen 6 timmar tidigare svalt kortet. Sagt och gjort. Vi möttes av den yngre välklädda mannen (varför jag betonar klädseln? - jo det är så stor skllnad på Colombo coh Chiang Mai. Här i Colombo får man användning av både finskor och slips - om man har lust). Mannen berättade som jag i och för sig redan visste att hela manegement följt mitt uttagsförsök, mina upprepade frågor till säkerhetsvakten osv. Därför hade man fått tillstånd (av HQ) att lämna tillbaka kortet direkt till mig. Normalt makuleras det och ett nytt utfärdas av HQ.
Det var väl service. Jag nickade mot personalen och lovade återkomma om jag hade bankärenden vid nästa SL-besök.
Har idag varit på Forutkontoret - men det blir en annan historia.
EH
2 Igår eftermiddag ringde en herre till ovan nämnda Pubudu och meddelade att Mr Hornberg kunde hämta sitt bankkort på samma bank där maskinen 6 timmar tidigare svalt kortet. Sagt och gjort. Vi möttes av den yngre välklädda mannen (varför jag betonar klädseln? - jo det är så stor skllnad på Colombo coh Chiang Mai. Här i Colombo får man användning av både finskor och slips - om man har lust). Mannen berättade som jag i och för sig redan visste att hela manegement följt mitt uttagsförsök, mina upprepade frågor till säkerhetsvakten osv. Därför hade man fått tillstånd (av HQ) att lämna tillbaka kortet direkt till mig. Normalt makuleras det och ett nytt utfärdas av HQ.
Det var väl service. Jag nickade mot personalen och lovade återkomma om jag hade bankärenden vid nästa SL-besök.
Har idag varit på Forutkontoret - men det blir en annan historia.
EH
torsdag 10 juni 2010
Kort om kort och långt om länge
Efter en skumpig flygresa - varför är det alltid turbulens över Andaman Sea? - landade vi så i Colombo tidigt i morse. Ankomsthallen var mer fylld än Bangkoks, procentuellt sett, så det var som vanligt. Lankeser på väg att jobba i något arabiskt land för att kunna skicka hem medel att försörja familjen, men också en hel del affärsmän och turister. Några få checkpoints på väg in mot stan, i övrigt lugnt.
Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.
Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.
När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.
Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.
Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!
På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.
Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!
När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Under tolv år hade vi stött olika projekt på Jaffnahalvön. Allt från fisknätsfabrik till bibliotek och hälsovård. Nu var det dags att se hur kriget mellan tamilgerillan och regeringen påverkat projekten.
Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skjutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcentra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi i gerillakontrollerat område. Men en sak har följt mig sen dess – det behövs inte mycket till störning för att det kan gå mycket mycket fel.
Idag har vi så haft genomgång på Adic. Vad de gör, hur de gör det och framförallt om de har kontroll på pengarna. Enligt vår mätmetod svarar jag ja på det sista. Och att se helheten av Adics verksamhet gör i alla fall mig stolt. Tänk att vi har en så bra partner. Kan också gratulera Anja och Simon till det eftermäle de lämnat. För första gången kände man att det man ville förmedla har tagits till vara och utvecklats. UNF och Fake Free – fortsätt!
Politiken då? Ja nu säger jag som Evert Taube: ” När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, vi ska segla nu och sätta kurs igen”. Fast jag ska i skymningen promenera mot stranden vid Galle Face.
EH
Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.
Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.
När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.
Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.
Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!
På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.
Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!
När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Under tolv år hade vi stött olika projekt på Jaffnahalvön. Allt från fisknätsfabrik till bibliotek och hälsovård. Nu var det dags att se hur kriget mellan tamilgerillan och regeringen påverkat projekten.
Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skjutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcentra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi i gerillakontrollerat område. Men en sak har följt mig sen dess – det behövs inte mycket till störning för att det kan gå mycket mycket fel.
Idag har vi så haft genomgång på Adic. Vad de gör, hur de gör det och framförallt om de har kontroll på pengarna. Enligt vår mätmetod svarar jag ja på det sista. Och att se helheten av Adics verksamhet gör i alla fall mig stolt. Tänk att vi har en så bra partner. Kan också gratulera Anja och Simon till det eftermäle de lämnat. För första gången kände man att det man ville förmedla har tagits till vara och utvecklats. UNF och Fake Free – fortsätt!
Politiken då? Ja nu säger jag som Evert Taube: ” När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, vi ska segla nu och sätta kurs igen”. Fast jag ska i skymningen promenera mot stranden vid Galle Face.
EH
Åter i Colombo
Efter en skumpig flygresa - varför är det alltid turbulens över Andaman Sea? - landade vi så i Colombo tidigt i morse. Ankomsthallen var mer fylld än Bangkoks, procentuellt sett, så det var som vanligt. Lankeser på väg att jobba i något arabiskt land för att kunna skicka hem medel att försörja familjen, men också en hel del affärsmän och turister. Några få checkpoints på väg in mot stan, i övrigt lugnt.
Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.
Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.
När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.
Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.
Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!
På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.
Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!
När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcetra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi gerillakontrollerat område.
EH
Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.
Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.
När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.
Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.
Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!
På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.
Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!
När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcetra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi gerillakontrollerat område.
EH
tisdag 8 juni 2010
Gyllene triangeln
Åter i Chiang Mai efter två hektiska dagar runt den gyllene triangeln. Har alltid förvånat mig att det kallas triangel, eftersom det fjärde gränslandet, Kina, på inga sätt var rent på droger i Yunnan, när epitet myntades.
Kinas närvaro märks inte bara på marknaden, med piratkopieringar av allt från musik, filmer till elektronik. Lyfter man ögonen lite högre ser man det stora kasinot som byggs i Laos. Kinesisk arbetskraft och pengar ska ge regionens lycksökare ytterligare en möjlighet att spendera sparade, eller i varje fall hopskrapade medel under kristallkronor.
Vad som genererat förmögenheterna – det rör sig om mycket stora summor – kan man bara spekulera i. Fastighetsboom, förmånliga kontrakt, tvättinrättningar mm ligger nära till.
Det känns också lite märkligt att resa in i Myanmar och mötas av de stora skyltarna om drogbekämpning. Ett land som länge slogs om förstaplatsen när det gäller opieproduktion. Senare i år ska jag skaffa mig djupare kunskaper om läget i landet och vad vi kan vänta oss av militären.
Under tiden i norr, i Mae Sai, gränsstaden mot Myanmar, var jag tillsammans med volontärer och ”street-teachers” från vår samarbetsorganisation VCDF. Vad arbetet går ut på finns på andra ställen på vår hemsida. Tyvärr var jag inte helt kry, så blandningen av avgaser, sopor, tvingade mig till en lågenergipromenad.
På hotellet kunde jag först njuta av installationen av åtta nya ministrar i den thailändska regeringen. Uppställningen för pressen, efter att kungen först godkänt kandidaterna, var nästan uppsluppen. I sina vita representationsuniformer fick de mig att tänka på Violen från Flen. Ja inte någon nu levande person, utan den gamla schlagern. Sen följde en film där Kidman pratade thailändska. Den var också svår att tolka.
Nu ska jag packa för Sri Lanka, där jag skall tillbringa fyra dagar med ADIC, vår strategiska alkoholpolitiska partner. Chefen, Pubudu, har just genomfört en workshop i Mongoliet, så vi har mycket att orda om.
När jag skriver detta har BBC ett inslag om situationen i Sri Lanka. Försvarsministern hotar att avrätta den militäre hjälten från kriget mot Tamilgerillan 2009 om han vittnar i en rättegång om påstådda övergrepp mot civilbefolkningen. Fadd smak innan jag släcker!
EH
Kinas närvaro märks inte bara på marknaden, med piratkopieringar av allt från musik, filmer till elektronik. Lyfter man ögonen lite högre ser man det stora kasinot som byggs i Laos. Kinesisk arbetskraft och pengar ska ge regionens lycksökare ytterligare en möjlighet att spendera sparade, eller i varje fall hopskrapade medel under kristallkronor.
Vad som genererat förmögenheterna – det rör sig om mycket stora summor – kan man bara spekulera i. Fastighetsboom, förmånliga kontrakt, tvättinrättningar mm ligger nära till.
Det känns också lite märkligt att resa in i Myanmar och mötas av de stora skyltarna om drogbekämpning. Ett land som länge slogs om förstaplatsen när det gäller opieproduktion. Senare i år ska jag skaffa mig djupare kunskaper om läget i landet och vad vi kan vänta oss av militären.
Under tiden i norr, i Mae Sai, gränsstaden mot Myanmar, var jag tillsammans med volontärer och ”street-teachers” från vår samarbetsorganisation VCDF. Vad arbetet går ut på finns på andra ställen på vår hemsida. Tyvärr var jag inte helt kry, så blandningen av avgaser, sopor, tvingade mig till en lågenergipromenad.
På hotellet kunde jag först njuta av installationen av åtta nya ministrar i den thailändska regeringen. Uppställningen för pressen, efter att kungen först godkänt kandidaterna, var nästan uppsluppen. I sina vita representationsuniformer fick de mig att tänka på Violen från Flen. Ja inte någon nu levande person, utan den gamla schlagern. Sen följde en film där Kidman pratade thailändska. Den var också svår att tolka.
Nu ska jag packa för Sri Lanka, där jag skall tillbringa fyra dagar med ADIC, vår strategiska alkoholpolitiska partner. Chefen, Pubudu, har just genomfört en workshop i Mongoliet, så vi har mycket att orda om.
När jag skriver detta har BBC ett inslag om situationen i Sri Lanka. Försvarsministern hotar att avrätta den militäre hjälten från kriget mot Tamilgerillan 2009 om han vittnar i en rättegång om påstådda övergrepp mot civilbefolkningen. Fadd smak innan jag släcker!
EH
söndag 6 juni 2010
Söndagkväll i Chiang Mai
Dagen har gått i lugnets tecken – finns ännu inte i zodiaken, men vem vet om några år. Efter en stärkande läsning av dokument från Forum Syd var det dags att utforska stränderna av Mae Ping. Det gick också fort eftersom jag inte lärt mig att hitta inofficiella parkeringar. Nej, det vara bara att ta sig tillbaka till Nimman (en lokal förkortning av gatunamnet). Byte till gångarvänliga skor och lätt klädsel – luftfuktigheten varnade för regn! Fyra timmar senare kunde jag konstatera att vad borgmästaren sagt i torsdags om att ”Walking street” , gatan genom gamla stan som stängs av för trafik på söndagar och blir en lång marknad med traditionell musik, olika saker man kan vara utan och stånd med lokala maträtter, var alkoholfri. Med begränsad split vision såg jag faktiskt inga öltält. Bra början. Stop Drink Network fortsätter sitt påverkansarbete på andra gator .
I morgon bär det av mot Chiang Rai och Mae Sai Drop-in Center för gatubarn huvudsakligen från Myanmar. Det är också vårt profilprojekt inom Världens Barn-insamlingen och jag ser verkligen fram mot att träffa Volunteers for Children Development Foundation, VDCDF.
EH
I morgon bär det av mot Chiang Rai och Mae Sai Drop-in Center för gatubarn huvudsakligen från Myanmar. Det är också vårt profilprojekt inom Världens Barn-insamlingen och jag ser verkligen fram mot att träffa Volunteers for Children Development Foundation, VDCDF.
EH
fredag 4 juni 2010
Fredag i Chiang Mai. En arbetsvecka med många nya insikter, praktiska, politiska och personliga. Hittar nu runt på kontoret. Vi har fått WIFI så mailen kommer till telefonen även om vi har möte - kan vara nödvändigt när det gäller snabba beslut så här inför sommarens aktiviteter hos våra partners. Hittar även till nöds runt i Chiang Mai.
Av någon anledning har jag alltid haft svårt med väderstreck runt gamla stan. Men nu har ljuset kommit, vet att man kör och gör u-sväng på u-sväng på u-sväng å sen är man framme - eller helt lost!
Under veckan har vi haft en halvdag med alkoholpolitik i regionen - och försökt koppla det mot vårt Community Based Drug and Alcohol program. Vi vet mer, men mycket återstår. Hur beskriva resultaten av mobilisering av byarna. Antalet personer som avgiftats eller valt att avstå från droger/alkohol blir för snävt. Att det vuxit fram en kraft hos många bybor som förhoppningsvis ger ett bättre liv framöver - är det ett mått? Många frågor blev det.
Sen har vi fått en uppdatering av situationen hos i första hand två partners i Kambodja, KYA och PDP. Vår förre projektsamordnare/rådgivare Johan Bengtsson har under ett par veckor utbildat personal inom de två organisationerna. Vi ser fram mot rapporterna och de ska ligga till grund för regionala kontorets arbete mot Kambodja 2010-11.
På förmiddagen idag träffade vi Chiang Mais unge borgmästare. Jag skriver medvetet ung, eftersom det var vad mina thailändska kamrater särskilt poängterade. I ett land med lång erfarenhet av politiska stridigheter ses han som en möjlighet för något nytt.
Att han sen har en vision att begränsa alkholkonsumtionen i stan, gjorde besöket inte mindre värdefullt. Med oss var också två ledare för StopDrink Network, vilka vi stöttar i projekt som inte ligger under deras koppling mot Thai Health Foundation. Det ska bli spännande att följa arbetet med alkoholfria zoner och högtider.
På måndag bär det av mot Chiang Rai och vårt projekt med gatubarn på Thai-Myanmar-gränsen. Men innan dess skall jag bli mer bekant med stadsmuren och väderstrecken!
Esbjörn
Av någon anledning har jag alltid haft svårt med väderstreck runt gamla stan. Men nu har ljuset kommit, vet att man kör och gör u-sväng på u-sväng på u-sväng å sen är man framme - eller helt lost!
Under veckan har vi haft en halvdag med alkoholpolitik i regionen - och försökt koppla det mot vårt Community Based Drug and Alcohol program. Vi vet mer, men mycket återstår. Hur beskriva resultaten av mobilisering av byarna. Antalet personer som avgiftats eller valt att avstå från droger/alkohol blir för snävt. Att det vuxit fram en kraft hos många bybor som förhoppningsvis ger ett bättre liv framöver - är det ett mått? Många frågor blev det.
Sen har vi fått en uppdatering av situationen hos i första hand två partners i Kambodja, KYA och PDP. Vår förre projektsamordnare/rådgivare Johan Bengtsson har under ett par veckor utbildat personal inom de två organisationerna. Vi ser fram mot rapporterna och de ska ligga till grund för regionala kontorets arbete mot Kambodja 2010-11.
På förmiddagen idag träffade vi Chiang Mais unge borgmästare. Jag skriver medvetet ung, eftersom det var vad mina thailändska kamrater särskilt poängterade. I ett land med lång erfarenhet av politiska stridigheter ses han som en möjlighet för något nytt.
Att han sen har en vision att begränsa alkholkonsumtionen i stan, gjorde besöket inte mindre värdefullt. Med oss var också två ledare för StopDrink Network, vilka vi stöttar i projekt som inte ligger under deras koppling mot Thai Health Foundation. Det ska bli spännande att följa arbetet med alkoholfria zoner och högtider.
På måndag bär det av mot Chiang Rai och vårt projekt med gatubarn på Thai-Myanmar-gränsen. Men innan dess skall jag bli mer bekant med stadsmuren och väderstrecken!
Esbjörn
tisdag 1 juni 2010
Regionala kontoret Chiang Mai
Efter några hektiska dagar i Malaysia har det nu blivit första dagen som regional representant på regionala kontoret i Chiang Mai. Jag har ju varit här många gånger, under Lilians och Owes tid, men nu ska jag försöka bli en kugge med alla lokala som jobbar här.
Eftersom det varit "oroligt" i Thailand de senaste månaderna kan man lugnt säga att turisterna lyser med sin frånvaro. Nu är i och för sig turistsäsongen över, men hotellet kändes nästan övergivet i går när jag checkade in.
Just nu kallar man på mig för lunch. Vilket trevligt avbrott när jag skriver mitt första blogginlägg.
Nästa blir fyllt med mer substans lovar
Esbjörn
Eftersom det varit "oroligt" i Thailand de senaste månaderna kan man lugnt säga att turisterna lyser med sin frånvaro. Nu är i och för sig turistsäsongen över, men hotellet kändes nästan övergivet i går när jag checkade in.
Just nu kallar man på mig för lunch. Vilket trevligt avbrott när jag skriver mitt första blogginlägg.
Nästa blir fyllt med mer substans lovar
Esbjörn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)