Efter två helt underbara dagar med sightseeing i Bosnien-Hercegovina har jobbet inletts idag med möten med ett antal personer. Men jag måste ge lite bakgrund först ändå. Den här bakgrunden är den berömda bron i Mostar som sprängdes under kriget 1992-1995 men som byggdes upp igen med hjälp av internationella insatser däribland Turkiet. Kvinnan bredvid mig är Emina Omanovic som är en av aktivisterna i CEM, men som dagligdags arbetar som kulturansvarig på Kuwaits ambassad i Sarajevo.Sedan 3 år har Institutet ett samarbete med ungdomsorganisationen CEM, vilket kan uttolkas som centrum för ungdomars utbildning. De jobbar med ett antal frågor, har t ex nyligen varit med och drivit fram en särskild ungdomslagstiftning, och däribland också tagit sig an alkoholen eftersom den även här är ett stort samhällsproblem.
En del av problemet är just att man vet för lite om problemet. Inom poliskåren säger man att 80 procent av alla brott man har att hantera är alkoholrelaterade men någon riktigt tillförlitlig siffra finns inte. Lika lite på det området som på andra. Men rent empiriskt ser man på olika sätt att problemet är stort. T ex visar en dagstidning 16 april efter helgen att i texten om 5 el 6 trafikolyckor är det bara en som inte alkohol omnämns i.Hur som, mitt jobb är att tillsammans med CEM, främst deras ledare sedan många år Adis Arnautovic, genom intervjuer och annat försöka göra en bedömning om hur alkoholproblemen ser ut. Och de är sannolikt väldigt lika de problem man har på annat håll i världen, t ex i vårt eget land.
Efter ett par dagars intervjuer och diskussioner med allt frånpolischefer till borgmästare, statssekreterare, mänskliga rättighetersjurist, ungdomsrepresentanter, professorer i ekonomi, hälso- och SRHR-planerare m fl ska vi på onsdag och torsdag göra en strategisk plan med innehåll för 5 år framåt hur CEM med sitt stora nätverk inte bara i Bosnien utan i regionen ska kunna skapa ett ökat medvetande om alkoholens skador på samhälle och individer och kanske om 5 år ha embryon till alkohollagstiftningar/-policies för de exjugoslaviska länderna. Ingen liten uppgift med andra ord men fruktansvärt angelägen. Inte minst sett i det bosniska perspektivet i ett land som är delat i två, Bosnien-Hercegovina och Republica Srpska. Det är oroande att höra hur splittrat det här landet är och hur dåliga framtidsutsikterna verkar vara för att nånsin skapa en enhet av det.
Om allt går bra hoppas vi också hinna träffa WHOs landrepresentant i Sarajevo på torsdag innan jag drar hemåt igen. Sedan blir det ett diskuterande fram och tillbaka om möjligheterna och finansieringen av ett betydligt utökat samarbete med Bosnien-Hercegovina och CEM. Jag kan bara säga att vad jag sett av CEM här och tidigare tagit del av vad de åstadkommit under vårt drygt tvååriga samarbete tror jag att de är redskapet med stort R.
Från ett spöregnande Travnik i Bosnien-Hercegovina måndagnatt skriver
/Institutets utsände Per-Åke Andersson.
