Första dagen jag har schemalagd montertjänstgöring. Det blir en massa spännande möten med människor.
Som J, som bara pratar engelska. No problem, säger jag. J är från Hawaii. Jag väljer att inte skriv ut hela hennes namn. J har levt ihop med en svensk man i 13 år men lämnar honom nu för att han dricker. Han sköter jobbet, ett välbetalt högstatusjobb, men dricker och är otrevlig hemma. J vill något mer med sitt liv. Att hela tiden anpassa sig till sambons/mannens nycker och sinnesstämningar styrda av alkohol kostar på även om kärleken är stark. Men hans kärlek till flaskan är större än till J. Och nu har hon fått nog.
Svenska kvinnolobbyn har monter snett till vänster från oss. Har kikat på dem i två dagar nu. De jobbar med jämställdhet. Kvinnors rättigheter. Mot våld mot kvinnor. Jag går över dit och börjar prata med en kvinna. Birgitta Nyrinder visar det sig att hon heter. Förstår att hon är ett tungt namn. Efter att vi pratat en stund om jämställdhet väcker jag en diskussion om alkohol och våld. Från att från början vara avvisande till att frågan är något för kvinnolobbyn ser hon min poäng att olika åtgärder som minskar drickandet minskar våldet mot kvinnor. Jag föreslår att hon ska ta kontakt med Anna Carlstedt också i egenskap av ordförande i Socialt Forum. Hon säger att hon ska ta upp frågan om alkoholens roll i våldet i styrelsen.
Snett till höger finns SKTF. Där finns alkoholhandläggaren Jakob Kilner. Han besökte vår monter tidigare när jag inte var där. Jag går över och pratar med en mycket intresserad och engagerad person. Vi hamnar i snack om att testa åldersgränser som våra UNF-are gör. Han beklagar att han inte får engagera unga för att göra sådant. Det kallas dold myndighetsutövning. Okej, tänker jag, och föreslår följande: UNF-are gör ett test. Man berättar när och var för handläggaren. Inte kan JK ha invändningar mot det. Jag tar det med UNFs kansli. Han ska kolla med sin chef.
Rakt över från vår monter finns Göteborgsinitiativet. Tjejen – hon är säkert somalier, tänker jag – går förbi vår monter och jag haffar henne. Men Gud, vilka underbara människor det finns. Frimodig, humoristisk och klädd i ’huckle’. Mona är uppväxt i Sverige och pratar obruten svenska – ja, göteborgska. Hon är med i United sisters. Jag kopplar ihop henne med Disa på NBV efter att vi en lång stund och mycket spirituellt pratat om fördomar. Jag ser på vårt kroppsspråk att vi förstår varandra.
Sen var det killen från Örebro – också en somalier – som ska starta en ungdomsstödgrupp som ska gå runt på stan och stötta ungdomar. Han drev runt i närheten av vår monter så jag förstod att han ville veta med. Vi har ett bra snack om droger och om våld mot kvinnor och om könsroller. Han ska ta kontakt med NBV därhemma som en resurs för den stödgruppen.
Och så var det läraren från Laholm, danska från början; det var gymnasieläraren i religion och engelska som kom med barnbarnen; den pensionerade förskolläraren och kollegan specialpedagogen från Östergötland; några gymnasieelever och ett gäng andra människor.
Att stå i mässmonter betyder en väldig massa spännande människomöten. Det är denna dag ett bevis på. Som många andra dagar i helt andra sammanhang.
Det är klart. En och annan smäll får man ta. /PÅA
Sista dagen på bokmässan (sön 26 sep) kör vi ett seminarium från stora scenen kring turism och alkohol. Sara Heine skrev en rapport i våras på Schyst resandes och vårt uppdrag. Fokuserar på hur alkoholen med turismen förändrar lokalsamhällen. Det kan vara samhällen helt utan alkoholkultur som förvandlas och drabbas av baksidorna. Turistnäringen/Resebolagen tar hem de stora vinsterna, landet och dess befolkning sitter kvar med Svarte Petter.
Jag måste ta några bilder till av FN-familjens Berit och Anita. De vill ha för publicering så jag kliver upp på en stol och klämmer en hög bild. Kompletterar det med porträtt av dem båda med kompis(?)./PÅA
