Dag 2 i Östafrika.
Vi började dagen med ett möte på regionkontoret om kvinnosituationen här i Tanzania. Många exempel på olika traditioner beroende på religion, stamtillhörighet och var i landet man kommer ifrån. Grundskolan är obligatorisk för både pojkar och flickor i sju år. Men flickorna har fler avhopp på grund av graviditet. Högstadiet/gymnasiet är frivilligt och där är det många fler pojkar än flickor som går och när man kommer till högskolenivå är det bara ca 30% flickor som läser.
Vi pratade vidare om giftemål och enligt lag får man gifta sig vid 18 års ålder, men med föräldrars intyg får flickor gifta sig redan vid 16 års ålder. Det är mannen som betalar hemgift för sin fru och muslimer kan ha max fyra fruar vilket gör att det tillämpas olika lagar för olika religion. Man upplever att man och fru är jämlika men det är mannen som har sista ordet i alla frågor. Viss grad av våld är accepterat både mot barn och hustru men även i Tanzania är lagen tydlig även om implementeringen är svår. Mycket av våldet beror på mannens alkoholkonsumtion enligt de samtal man haft med drabbade. Ett sätt att komma tillrätta med dessa problem är att kvinnor behöver mer ekonomiskt oberoende och högre studier för att nå dit.
Vi rekommenderar starkt att se filmen Women marrying women från Lake Viktoria filmerna som instituet bidrog till 2004.
Sedan var vi på möte på TPHA, Tanzania public health association. En organisation vars medlemskår består av läkare, forskare och socialarbetare. Den är knuten till National Medical Research Institute och anordnar konferenser, möten och ger ut nyhetsbrev i folkhälsofrågor. Man har ännu inte direkt arbetat i alkoholfrågor men via kvinnovåldsproblematiken har man kommit i kontakt med IOGT-NTO movement i Tanzania. Här diskuterade vi mest problem med att det saknas statistik och övrig forskning i alkoholfrågor såsom konsumtion, produktion och alkoholrelaterade samhällsskador i Tanzania. TPHA vill arbeta mer med frågan och frågan om en gemensam konferens om alkoholfrågan under 2012.
Andrea Lavesson o Marianne Hallbert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar