Minor, nostalgi och strumpor

Sri Lanka dag 1 / 10 dec

Spännande resa till Jaffna. 19 år senast sist jag hade möjlighet att besöka det som på många sätt är ett andra hem. Åren som u-landsvolontär var ett äventyr som satte spår, såväl i förbättrade villkor för människor i ett antal mycket fattiga byar i norra Sri Lanka som i mig som person. Lite nostalgitripp men samtidigt ska jag jobba tillsammans med Adics Sampath och Rahim. Vi ska föra diskussioner med några personer om nya insatser av Adic i Jaffna. Intressant att bli en del av deras direkta arbete.

Egentligen är det måndag och tisdag nästa vecka som fört mig hit. Den årliga uppföljningen av vår samarbetspartners arbete som jag ser fram emot med stor förväntan. Vår mycket dynamiska och innovativa samarbetspartner på alkohol och narkotikaområdet, Adic. Sms-kampanjen om att inte acceptera alkohol som ursäkt. Ungdomar över hela landet skickar sloganförslag. Eller deras street dramatävling på teplantagerna som inspirerade 70 grupper att dramatisera just den frågan om hur alkohol används som ursäkt. Fem grupper gick till final och jag ska få se den vinnande gruppens bidrag.

Men uppladdningen inför detta består i att skumpa fram på eländigt dåliga vägar i nästan 12 timmar. Kriget och regnen har gjort vägen till Jaffna dubbelt så lång som när jag själv jobbade här för mer än 30 år sen. Upp till Vavuniya ser vi inte särskilt mycket soldater men sedan är det soldater och fortifikationer på varandra långa stycken. Kriget är slut men den miltära närvaron i norra delen av landet är mycket, mycket påtaglig.

Kameran har jag inte ens framme utan stoppar undan i handsfacket efter att ha fotograferat när vi kör igenom ett minerat området. Resan krävde särskilt tillstånd och skulle jag göra något dumt kan det slå tillbaka. Läget är känsligt. Jag kommer inte att ha ett enda foto av soldater eller militära anläggningar, det är bara att glömma. Men regeringen jobbar hårt med hjälp av utländska specialister för att få bort minorna i norr och nordost. Jag möter ingen som inte tycker att det är skönt att kriget är slut. Men många väntar på att utvecklingen ska ta fart, att investeringarna ska komma.

Kvart i nio på morgonen lämnade vi Bandaranaike International Airport utanför Colombo. Halvnio på kvällen lyckas vi leta reda på hotellet Blue Haven i Jaffna. 12 timmar. Jag är imponerad av Priyantha som kör. Själv hinner jag spy en sväng strax före Dambulla. Kroppen ur form i slutet av en förkylning men framför allt av uttröttning. Flygresan bjöd bara på två timmars sömn och natten innan jag reste sov jag bara 3,5 timme. Men en rejäl lunch 20 min efter att ha spytt gjorde susen. Jag piggnade till.

Konstaterar att jag kommer att behöva tvätta strumpor. Jag tog fram strumpor, jag vet det. Men jag lade dem tydligen aldrig i resväskan. Skönt att jag stoppade ner ett extra par tillsammans med den obligatoriska skjortan i handbagaget.

/ Per-Åke Andersson