fredag 17 december 2010

I trehjuling på väg mot barns rättigheter


Sri Lanka dag 5 / 14 dec

Det ÄR en särskild känsla att trängas på huvudstadens gator i morgonrusningen i en trehjuling med avgasröret från en stor buss en meter vid sidan pumpandes ut moln av bränd diesel så att byxben och hår fladdrar. (Det senare stämmer inte riktigt eftersom jag åkte ner nyklippt.) Jag blev upplockad denna morgon av Premasiri, Adics trehjuliga chaufför, inför dagens avslutande arbete på Adic.

Mötte hela Adicpersonalen och fick möjlighet att framhålla hur vårt gemensamma arbete väl fyller kraven som riksdagen formulerat att biståndet ska vara rättighetsbaserat, syfta till fattigdomsbekämpning och stimulera till demokrati och jämställdhet. Jag menar att
- minskat alkoholbruk stärker barns rättigheter att inte bli slagna eller att familjens knappa inkomster räcker till mat och skolmaterial (rättighetsbaserat och fattigdomsbekämpning)
- minskat alkoholbruk leder till att våldet i nära relationer minskar och stärker på så sätt kvinnors ställning och möjligheter att delta i samhällsbyggandet (demokrati- och jämställdhetsaspekterna.)
- minskat narkotikabruk leder till mindre kriminalitet och bättre ekonomi för familjer (demokratiaspekt och fattigdomsbekämpning).

Ibland blir fokusering kring just substansen så stark att man glömmer det vidare perspektivet som jag beskrev här. Analysen vid rapporteringen av 2010 års aktiviteter hoppas jag färgas av det här talet.


Jag fick en omedelbar respons med en presentation hur man jobbar gentemot ett antal skolor med Barnkonventionen som bas för att diskutera alkohol och narkotika. Adic har med andra ord en tydligt rättighetskompass i sitt arbete.

Ger mig iväg ut till flygplatsen vid 17-tiden och säger tack till Morten Lönstad, Foruts generalsekreterare, som jag delat lägenhet med. Norska Forut kommer att radikalt förändra sin Sri Lankainsats till följd av att Rajapakseadministrationen, Sri Lankas regering, rejält inskränker utländska organisationers möjlighet att verka i landet.

Skymningen sänker sig innan vi når flygplatsen. Resan går genom centrala delarna av Colombo, Galle Face Green, förbi gamla parlamentet och Hotellen Galle Face Green, Taj Samudra, Galadari Meridien där vi hade IOGT Internationals kulturkonferens 1992, Hotell Hilton in i Fort (själv citykärnan), vidare förbi järnvägsstationen och Pettah, marknadskvarteten som kokar av aktivitetet och där stora bomber exploderat under faser av inbördeskriget, passerar Messenger Street, där President Premadasa mördades 1 maj 1993 av en bomb samtidigt som jag passerar i bil från flygplatsen 6-7 kvarter bort... osv. Varje meter jag förflyttar mig är kopplat till minnen av olika slag efter 33 års relation med detta land och mer än tjugo besök där.

Sri Lanka, jag kommer snart igen. Det är en person jag är särskilt angelägen att visa detta mitt andra hemland där jag trots krig och bomber och hot alltid känt mig trygg. När befolkningen i Thoppukkadu eller Oori säger att jag är en i familjen, vad har jag att frukta? Hon kommer att gilla Sri Lanka, hon med!

/Per-Åke Andersson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar