Ödmjuk inför denna livsvisdom

Ibland bryts vardagen och man förflyttas in i en annan värld. Idag torsdag 16 februari var det en sådan dag. Förlorade värden, en djupare förståelse av tillvarons möjligheter, reflektion över civilisationen, ödmjukhet inför en stor kunskap.

På flaket på en pickup drog vi i morse upp från Chiang Mai mot en karenby som vår unike medarbetare Naret Songkrawsook har kontakt med sedan ett tiotal år. Ett 20-tal hushåll med totalt ca 100 invånare lever i samklang med naturen med främsta inkomstkälla i te som växer som det ser ut vilt i byn. Här odlar man marken ena året med ris, låter sen marken vila i sju år förutom att man odlar lite grönsaker, låter djur och växter komma tillbaka till den vilande marken. Efter sju år odlar man marken igen. Odlingen roteras mellan åtta odlingslotter.

Vi pratade massor med Niwiat, som är byns medicinkunnige expert, som såg medicin i var och varannan växt i området. Där fanns kanelträdets blad vars bladfäste man tuggade om man har ont i halsen. Han visade en växt som är bra om man har diabetes, gav exempel på en annan som hjälpte vid blodbrist och andra blodsjukdomar och har man problem med njurarna fanns ännu ett träd som man under regnperioden tar bladen av och under torrperioden barken för att göra en dekokt som hjälper onda njurar. Naret plockar ner en frukt med syrlig smak som fixar till ett ordentligt lavemang om magen är i olag och något tidigare visade Niwait oss en ört som stoppar diarré om magen på så sätt krånglade. Men Nej, man botar inte allt men Niwait som förmodligen var närmare 60 hade inte varit sjuk en dag i sitt liv.

Var och en av byns invånare har ett eget träd som man får vid
födelsen. Det är då man tar navelsträngen av den nyfödde och
bär ut till ett träd som navelsträngen lindas runt. Det trädet
tillhör sedan personen livet ut och därefter. Trädet är en slags skyddsande och en släkting eftersom man föreställer sig att människorna är en ”servant of the forest”, skogens tjänare.

Här fick vi en fantastisk anekdot hur man löser en konflikt mellan det traditionella och det moderna samhället. När en gravid kvinna i byn förlöstes på närmaste sjukhus kastades navelsträngen eftersom den ansågs oren av sjukhusets personal. Oren i en miljö och livsavgörande för att inte säga helig i ett annat värdesystem.
Vad gör Naret Songkrawsook då? Jo, han sätter några av sjukhusets personal i bil och kör ut dem i karenbyn. Han låter läkare och sköterska möta kulturen och det som för mig framstår som en mycket konstruktiv och balanserad animism och samlevnad mellan människa och natur. Inte alls någon flummig rest av ett samhälle som snart inte finns. När sjukhuspersonalen mött människorna, sett deras harmoniska förhållande till naturen, förstått betydelsen av att navelsträngen lindas runt ett träd och ger individen ett träd som trygghet för livet. När man lär sig av Niwet om den nedärvda läkekonsten som han för vidare, förstår den skolade medicinen att den fördomsfulla uppfattningen man bär på om navel-strängens orenhet bara är att kasta överbord.

Högst upp i byn ligger templet där en munk, som vi förresten gav lift sista biten in till byn, pysslar och håller fint. Det är ett mycket enkelt tempel. Inget guldglitter, ingen färgglad mosaik, inget överflöd av offergåvor och berusande doft av lotusblommor och annan blomprakt. Den stora klockan hänger där och intill en stor gjuten vattenbehållare med orden NOG + STOPP = BUDDHISM. Vi besöker en by som lever i samklang med naturen vars religiösa liv styrs av livsåskådning som predikar förnöjsamhet när man fått det som behövs för ett bra liv, där överflödet inte göre sig besvär.

Låt mig återvända till navelsträngen. Mellan att barnet fötts och att navelsträngen lindats runt trädstammen får ingen invånare lämna byn. Skulle någon mot all förmodan göra det straffas den personen med social utestängning. Personen stängs av från allt umgänge under ett år. Skulle personen göra ytterligare något som bryter mot byns normer lägger man på ett år.

Givetvis frågade vi om alkoholsituationen. Här dricker man bara vid vissa högtider som nyårsfirandet. Då har man bränt sprit i varje hushåll och går runt till varandra och dricker. Men man frågar inte direkt om huset har något att bjuda utan man gör en omskrivning som ”En fågel kan inte sjunga om strupen är torr.” Utöver detta ceremoniella bruk av alkohol förekommer inget drickande. Och att någon skulle bli bråkig och vilja slåss förekommer bara inte, en bekräftelse på att normsystemet kring alkoholen avgör beteendet inte alkoholen själv. Narkotika förekommer inte heller men däremot röker tre av de gamla i byn, fick vi reda på.

Det finns mycket fascinerande saker att berätta om denna by som tar emot studentgrupper från olika universitet i Thailand och delar med sig av sin kunskap om hur man skapar ett välfungerande socialt och miljömässigt hållbart samhälle.

Hanna Höglund, svensk student och UNFare, stannar kvar i byn med en av våra medarbetare. Hon ska skriva en C-uppsats om jämställdhet.

Väl tillbaka i Chiang Mai ägnas kvällen åt att vandra runt på marknaden i Chiang Mai. Gunnar Kraft och jag har båda skyldigheter att ha med oss något hem. Jag hittar det jag vill till dottern och är rätt säker på att hon blir glad. Jag brukar ju lyckas och hon uppskattar även det minsta. Och det är kul att köpa presenter till henne.
Jag som är så långt från en shopaholic man kan komma kallar mina köp för "duty shopping" att jämföra med "dutyfree shopping".

/ Per-Åke A