Inspirerande människor på Blue Cross, Kenya

Hej igen!

Efter Burundi åkte vi vidare till Kisumu i Kenya. Där träffade vi första dagen
Blue Cross, som aspirerar på att bli ny partner till oss på
Internationella Institutet. De har redan idag en väldigt bra
verksamheten och söker mer bidrag för att kunna utöka denna.Blue
Cross i Kisumu har en verksamhet som rätt mycket liknar den som IDYDC
har i Iringa. De arbetar med gatubarn och rehabilitering av dem på ett
hem, där Blue Cross även har sitt kontor. Barnen på
rehabiliteringshemmet är bara pojkar och de kallas för Kingdom Kids.

I deras verksamhet är de ute på gatorna där de vet
att gatubarnen håller till. vilket i huvudsak är vid den stora
marknaden, Kibuje. Där pratar de med gatubarnen och erbjuder dem att
vara med i aktiviteter som de håller på gatan. De har samlingarna i en
lokal och där får barnen tvätta sina kläder och delta i olika
aktiviteter, så som bollspel till exempel. Detta är ett sätt för Blue
Cross att ta reda på vad barnen kan ha för olika problem när de
interagerar med varandra. Till exempel om de är våldsamma.

Om barnen bestämmer sig för att vara med i Blue Cross grupp träffas de
ett antal gånger och sedan har de möjlighet att få komma till hemmet,
där de får gå i skolan och får möjlighet till en alternativ framtid än
att leva på gatan. Samtidigt försöker man att identifiera barnens
familjer och arbetar med föräldrarna för att göra dem redo att få hem
sina barn igen.

De barn som kommer till hemmet har haft problem som
på ett eller annat sätt är kopplade till alkohol. Det kan antingen vara
att de missbrukat själva eller att alkohol varit ett problem i hemmet
som lett till våldsamheter, fattigdom eller andra problem som fått
barnen att hamna på gatan från början.

De vi träffar som arbetar på Blue Cross är Ishmael,
Rose-Mary, James och Mebo. Ishmael och Mebo bor också på hemmet och
arbetar i princip dygnet runt varje dag. Rose-Mary bor i ett eget hus
och James bor i ett hus ett stenkast från rehabiliteringscentret.

Det är verkligen fascinerande att få träffa människor
som brinner så för att göra livet bättre för andra. De är alla så varma
och trevliga.


Det första intryck jag får av James, som är
projektkoordinator är att han är väldigt kompetent och har full koll på
läget när Gunnar frågar om dokument och annat som behövs för att de ska
ansöka om att få pengar till sitt projekt. Han ger ett alltigenom
professionellt och sympatiskt intryck och har samtidigt nära till
skratt.


När vi sedan besöker ett slumområde får jag reda på
att det är där James har vuxit upp. Det visar sig också att han är
föräldralös och inte haft några andra släktingar som tagit hand om
honom. Han är äldst bland åtta syskon och har själv uppfostrat sina
syskon och tar fortfarande hand om dem. Den yngsta går idag i andra
klass.Vi avslutar vårt besök med lunch på en
restaurang vid Victoriasjön där flera av gatubarnen håller till och där
man tvättar lastbilar, bilar och motorcyklar precis vid vattnet (kanske
inte den bästa idén...). Maten som blir över ber James att få med sig
och innan vi åker ger han den till två gatupojkar.Det värmer i hjärtat att få träffa sådana människor.

Vi hörs snart igen!

Camilla