Hej igen!
Efter att vi varit i Iringa under fyra dagar återvände vi "hem" till Dar es Salaam. I Dar es Salaam blev det sedan två besök tillsammans med Oliver Nsanwgwanko (försök uttala det bantunamnet!), som är en kvinna som arbetar som assisterande projektkoordinator för IDYDC, samma organisation vi besökte i Iringa, fast i Dar istället. Och man kan väl säga att hennes arbetsuppgifter innebär till viss del att vara socialarbetare.
Hon arbetar bland annat med samma gatubarnsprojekt som i Iringa, som är ett Världens Barnprojekt. De barn som hon arbetar med här kommer från början från Iringa och är en del av en typ av trafficking. Barnen lovas jobb och goda förutsättningar, men när de väl kommer hit visar det sig vara på ett helt annat sätt.
Olivers utmaning är att identifiera barnen, se om de vill komma till centret i Dar es Salaam för att sedan så småningom vilja återförenas med sina familjer. En av utmaningarna är att få höra barnens verkliga historia varför de är där de är. Det cirkulerar vissa bashistorier, som alla drar till med. "De sattes på en buss och sen försvann deras bror som var med dem och nu bor de på gatan".
Jag märker också när jag talar med barnen att historien de talar om för mig kanske inte riktigt är så som de vill ha den till. Något avslöjande kan vara då de ler och testar lite. Men på något sätt går det ändå att se vilka historier som verkar trovärdiga och inte.
För Oliver är det nog dock lite enklare, eftersom jag ju kommit dit som Mzungu (=viting) och det är roligt att få prata med mig och kanske lura mig lite extra. Oliver verkar ha väldigt bra kontakt med barnen vi möter och de tycker att det är kul att träffa henne. Hon har ett tufft jobb och arbetar ensam med barnen här i samarbete med den katolska kyrkan "Children in the Sun", som är det center barnen kommer till när de har börjat sin rehabilitering.
Ha det gott!
/Camilla
Efter att vi varit i Iringa under fyra dagar återvände vi "hem" till Dar es Salaam. I Dar es Salaam blev det sedan två besök tillsammans med Oliver Nsanwgwanko (försök uttala det bantunamnet!), som är en kvinna som arbetar som assisterande projektkoordinator för IDYDC, samma organisation vi besökte i Iringa, fast i Dar istället. Och man kan väl säga att hennes arbetsuppgifter innebär till viss del att vara socialarbetare.
Hon arbetar bland annat med samma gatubarnsprojekt som i Iringa, som är ett Världens Barnprojekt. De barn som hon arbetar med här kommer från början från Iringa och är en del av en typ av trafficking. Barnen lovas jobb och goda förutsättningar, men när de väl kommer hit visar det sig vara på ett helt annat sätt.
Olivers utmaning är att identifiera barnen, se om de vill komma till centret i Dar es Salaam för att sedan så småningom vilja återförenas med sina familjer. En av utmaningarna är att få höra barnens verkliga historia varför de är där de är. Det cirkulerar vissa bashistorier, som alla drar till med. "De sattes på en buss och sen försvann deras bror som var med dem och nu bor de på gatan".Jag märker också när jag talar med barnen att historien de talar om för mig kanske inte riktigt är så som de vill ha den till. Något avslöjande kan vara då de ler och testar lite. Men på något sätt går det ändå att se vilka historier som verkar trovärdiga och inte.
För Oliver är det nog dock lite enklare, eftersom jag ju kommit dit som Mzungu (=viting) och det är roligt att få prata med mig och kanske lura mig lite extra. Oliver verkar ha väldigt bra kontakt med barnen vi möter och de tycker att det är kul att träffa henne. Hon har ett tufft jobb och arbetar ensam med barnen här i samarbete med den katolska kyrkan "Children in the Sun", som är det center barnen kommer till när de har börjat sin rehabilitering.
Ha det gott!
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar