Efter några dagar i Dar es Salaam var det sen dags att ge sig ut och resa lite igen.Denna gång bar det iväg till Bujumbura i Burundi, med flygbyte i Nairobi.
I Bujumbura besökte vi Lilian och Chantal som arbetar med flick- och pojkscouter. De tog oss med till Gitega, som är den näst största staden i Burundi efter Bujumbura. Gitega ligger mitt i Burundi och har mellan 20 000 och 30 000 invånare.
Men först gjorde vi ett litet besök på ministeret där vi bland annat fick träffa ungdomsministern, som scoutrörelsen har en bra relation med. Mötet hölls på fyra språk samtidigt. Franska, kirundi, engelska och swahili. Mest hölls det på franska och kirundi, som jag inte kan pratar något av dem. Trots det kan man ju förstå en del av sammanhanget och att man kan gissa sig till vissa ord. När samtalet sedan övergick till swahili en stund behövde jag inte vässa öronen fullt så mycket utan slappnar av och tänkte - vad skönt nu förstår jag ju vad de säger.
Resan till Gitega sen var fin, fast chauffören skulle kunna lära sig lite om hur man kör miljövänligt och därmed lite mjukare. Landskapet var makalöst vackert, väldigt kulligt och med teplantage. Vägarna var smala och längs vägen var det många små samhällen.
I de backigaste partierna var det många cyklister som liftade bak på lastbilar. De som cyklade med jättestora lass av plywoodskivor, backar med öl och läsk och olika sorts grödor hade ingen lätt uppgift.
Vi kom sedan fram vid halv ett och plockade upp fyra scouter som skulle ta med oss till skolan där scoutgruppen vi skulle träffa håller till. Vi fick sitta fyra i baksätet en bit, men det fungerade bra det med.
Scouterna de arbetar med är medlemmar i olika klubbar och klubbarna kan antingen vara fristående eller vara kopplad till en skola. Den grupp vi skulle besöka var kopplad till en katolsk skola.
När vi kommer dit får vi först träffa rekorn en stund och presentera vilka vi är. Därefter går vi vidare till skolan där alla nästan 400 elever och samtliga lärare är samlade. På tavlan står det välkomna och längst fram i den stora salen finns ett bord, med fin duk och dekorerat med plastblommor. Jag inser strax att platserna längst fram, där varje sittplats består av tre ihopsatta plaststolar, är avsedda för oss.
Under tiden är sammanhanget och vad som händer något oklart för mig. Många personer pratar, några personer presenterar sig och eleverna lyssnar, skrattar och låter lite emellanåt. Jag förstår sen att det visst är min tur att presentera mig. Då är det rätt knäpptyst.
Efteråt förstår jag att alla lärarna och eleverna har samlats för att få utbildning i alkoholfrågan. Samlingen är också ett tillfälle för en grupp av scouter att framföra dels en dikt och sedan ett stort musik och dansstycke som handlar om alkohol. Detta är ett bidrag som kommer att vara med i en tävling de kommer ha i fyra olika områden i Burundi den 12 november senare i år, där de gäller att genom musik och poesi få fler att inse vikten att vara drogfri och upptäcka scouterna och vilja vara med.
Samlingen avslutas med att Gunnar få ta emot en fin trätavla, så att vi ska minnas dem. Innan vi sedan åkte hem igen köpte vi kex och vatten i en butik down town i Gitega.
I affären hade två andra skyltar under föbjudet rökningskylten. Det var förbjudet att ha med sig kniv och förbjudet att ha med sig pistol. Det känns ju ändå tryggt... Jag vågade tyvärr inte ta kort på de skyltarna.
Ha det gott!
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar