För några år sedan, när jag reste och besökte partners i biståndsprojekt och ännu inte hade fått mitt första barn, fick jag frågan om varför jag inte hade några barn i mitt äktenskap. Idag var första frågan, efter obligatorisk fråga om flygresan, "vem tar hand om dina barn när du är här?". När min mor, som också arbetar med bistand, reser till partners, händer det att hon får frågan varför hon inte är hemma hos sina barnbarn. Jag undrar - i vilket skede i livet är det bäst att resa - när barnen är 15-20 år kanske? Fast då får jag väl frågan vem som tar hand om min man när jag är ute och reser...
En av de mest givande arbetsuppgifterna jag har är att besöka partners. Man får alltid reda på mer när man träffas på plats än vad man kan få i rapporter eller mail. På ADIC händer det mycket, hela tiden. Verksamheten är uppdelad i fem olika program. Ett av programmen jobbar med att få en lag som antogs 2006 att faktiskt fungera. Lagen heter National Tobacco and Alcohol Act och reglerar och begränsar bland annat försäljning av och reklam för alkohol och tobak. Men få av de yrkesgrupper, som exempelvis poliser, som enligt lagen har rätt att rycka ut mot ex tobaksförsaljare som säljer till minderåriga, känner ens till att lagen finns. Därför jobbar ADIC målmedvetet med att utbilda utvalda grupper i lagen och deras mandat som myndighetsutövare.
Ett annat program heter Plantation Programme. Redan 1995 blev ADIC ombedda att börja arbeta med alkoholfrågor i plantager. Idag har ADIC definierats som en av de bäst lämpade och mest kostnadseffektiva aktörerna att arbeta alkoholförebyggande på plantager.
Plantage-arbetare tjänar mer än vad en vanlig arbetare tjänar ute på landsbygden. Problemet är alkoholen. I Sri lanka i övrigt bland motsvarande yrkesgrupp spenderas ungefär en tredjedel av lönen på alkohol. På plantagerna spenderas halva lönen. En viktig komponent i ADICs arbete är att också få plantageföretagen att förstå kopplingen mellan minskad alkoholkonsumtion och ökad produktion. Mer om detta senare när jag besöker en av dessa plantager.
Väderrapport: regn.
Idag fick jag höra en helt ny teori om det har med vädret. Enligt chefen for ADIC är vi med olika årstider mindre stressade: årstider ger oss varmt och kallt, olika aktiviteter under olika perioder, olika kläder för vinter och sommar. Omväxling helt enkelt. I länder som mest har samma klimat går man i samma skjorta hela tiden och det blir mest tristess av att vädret alltid är samma.
Jag suger lite på den.
En av de mest givande arbetsuppgifterna jag har är att besöka partners. Man får alltid reda på mer när man träffas på plats än vad man kan få i rapporter eller mail. På ADIC händer det mycket, hela tiden. Verksamheten är uppdelad i fem olika program. Ett av programmen jobbar med att få en lag som antogs 2006 att faktiskt fungera. Lagen heter National Tobacco and Alcohol Act och reglerar och begränsar bland annat försäljning av och reklam för alkohol och tobak. Men få av de yrkesgrupper, som exempelvis poliser, som enligt lagen har rätt att rycka ut mot ex tobaksförsaljare som säljer till minderåriga, känner ens till att lagen finns. Därför jobbar ADIC målmedvetet med att utbilda utvalda grupper i lagen och deras mandat som myndighetsutövare.
Ett annat program heter Plantation Programme. Redan 1995 blev ADIC ombedda att börja arbeta med alkoholfrågor i plantager. Idag har ADIC definierats som en av de bäst lämpade och mest kostnadseffektiva aktörerna att arbeta alkoholförebyggande på plantager.
Plantage-arbetare tjänar mer än vad en vanlig arbetare tjänar ute på landsbygden. Problemet är alkoholen. I Sri lanka i övrigt bland motsvarande yrkesgrupp spenderas ungefär en tredjedel av lönen på alkohol. På plantagerna spenderas halva lönen. En viktig komponent i ADICs arbete är att också få plantageföretagen att förstå kopplingen mellan minskad alkoholkonsumtion och ökad produktion. Mer om detta senare när jag besöker en av dessa plantager.
Väderrapport: regn.
Idag fick jag höra en helt ny teori om det har med vädret. Enligt chefen for ADIC är vi med olika årstider mindre stressade: årstider ger oss varmt och kallt, olika aktiviteter under olika perioder, olika kläder för vinter och sommar. Omväxling helt enkelt. I länder som mest har samma klimat går man i samma skjorta hela tiden och det blir mest tristess av att vädret alltid är samma.
Jag suger lite på den.
Bild: Simon Tullstedt
Reser man bakåt i tiden i värdegrunden, bäste chef, får man inte bli överraskad av backlashes. Kvinna, bliv vid din läst!!!
SvaraRaderaIntressanta iakttagelser och bra analys och som jag brukar säga att lagstiftningen är bara första halvleken. Det är inte andra halvleken som matchen avgörs och kommer inte spelarna in på plan så händer ju inget.
Nu äntligen förstår jag vad det är som luktar i Sri Lanka. Det är den där skjortan man aldrig byter.
Ha de' gôtt, du!
Det skulle stå "Det är inte i första halvleken utan i andra som ....". Det var några ord som föll bort. / PÅ
SvaraRaderaHaha, intressant tanke av Pubudu, att vi är mindre stressade. Jag tror att han har rätt i en sak: Det blir lättare att leva i nuet ju mer man måste förhålla sig till den verkliga världen runt om kring. Och att leva i nuet leder till mindre stress tänker jag.
SvaraRaderaJag fick mig en hälsosam tankeställare när jag skulle köpa hel råg och killen på kvarnen skrattade åt mig; "hel råg i juni?". Kom tillbaka i augusti, grabben.
Det tror jag är riktigt hälsosamt. Att försöka inse att nu är det vinter, nu tar saker längre tid och vi borde varva ner, njuta av det lilla värdefulla ljus som finns och ha det gött. Istället för att skicka hotbrev till SJ och gnälla över det evinnerliga mörkret :)