God aptit

Eftersom det vi gjort hittills på denna resa , det vill säga suttit i möten och på flygplatser, inte är så spännande att skriva om på en blogg får jag berätta annat i stället.

Häromkvällen i Kampala åt vi middag på anrika hotellet Speke. Där kunde man välja mongolisk buffé - man plockar själv ihop sina grönsaker och sitt kött och får det wokat/stekt på momangen. Jag plockade ihop mitt och stod och väntade medan kocken stekte på mina grönsaker på det stora stekbordet. Grejen med den här maten är att man tycker att man plockar på sig väl mycket, men när det råa blir fräst krymper det rejält. Min mat nästan försvann.

Samtidigt plockade två ugandiska damer av andra mått än mina till sig mat som skulle stekas på. Det var helt enkelt gigantiska portioner. Jag tror aldrig jag sett så stora portioner. När maten kom på stekbordet minskade det inte särskilt i omfång och där jag stod och väntade gjorde jag bokstavligen stora ögon på portionerna. Och gapade. Eftersom jag var rätt odiskret la en av damerna märke till mig. Men istället för att skämmas så som vi europeiska kvinnor skulle gjort eftersom det är meningen att vi ska äta som fåglar, i alla fall offentligt, skrattade hon till och sa ”You have big eyes!”. Jag blev lite generad, men hon fortsatte ” We african women eat a lot, this will last for two days!”.

Så var det med det – god aptit är inget att skämmas för och inte okvinnligt heller för den delen.

Imorgon gör vi studiebesök på Masooli, ett center för unga som drivs av UYDEL. Därefter till Nairobi!

Helen Richard, verksamhetsansvarig