Tänk att tillbringa en hel dag med Tillit och Vinnare. Så heter kvinnorna från WOCHIVI, Women and Children Vision, här i Arusha, vår samarbetspartner. Chefen är Faith Sway (t h) och Winner Swaty är projektkoordinatör.
Faith och Winner drog runt mig i den 'ward' (en stadsdel om ca 8 000 personer) där WOCHIVI bildades för 13 år sedan. WOCHIVI har vi stött sedan 2005 (kanske det var 2006). Det det handlar är om är att hjälpa kvinnor - och några män - som lever av att sälja eller att tillverka alkohol eller både och att hitta andra sätt att tjäna pengar. Förutom att den verksamheten är olaglig och att de kan förlora en hel veckas inkomst till polisen i muta när de blir upptäckta innebär tillvaron sårbarhet och risker och dålig hälsa eftersom många av kvinnorna själva dricker.
Egentligen är det hela ett väldigt enkelt koncept. Den som vill sluta får ett lån på sex månader av WOCHIVI till 10 procents ränta (banken tar 25). Inte utan vidare dock. Det krävs en 'guarantor', en som går i god för låntagaren.Verksamheten är inte särskilt stor men uppenbarligen effektiv. All tillverkning av olaglig alkohol i den här i stadsdelen har upphört även om det fraktas in en del olaglig alkohol utifrån och säljs.
För närvarande är det 65 låntagare, huvudsakligen kvinnor. 54 betalar sina lån måndagar, några en gång i månaden. 11 har problem med återbetalningarna, nästan bara män.
Här får du träffa Happyness. Ja, tänka sig att heta Lycka Det här är i alla fall Happyness Elirehima, en lätt invalidiserad kvinna som tidigare levde av att sälja hembränt. Men när Faith hade sökt upp henne och intresserat henne för att göra något annat, fick Happyness ett lån på 500 000 shilling (ung 300 kr). Hon säljer nu ris och sockar!! Vilken kombination!
Happyness åker iväg ut på landet och köper riset för 1 800 shilling kilot och säljer det för 2 200 i stan (ca 1,80 kr/kg). Hon köper 300 kg åt gången, betalar 12 000 shilling för frakten. Hänger du med? Hon gör en vinst på ca 500 kr, Tillsammans med sockförsäljningen, som går dåligt just nu när det är så varmt, tjänar hon mer än när hon sålde hembränt och är mindre utsatt.
Förresten, Happyness har betalat sitt första lån och är nu inne på sitt andra. Om man behöver kan man ta lån tre gånger men meningen är att man då ska ha etablerat sig för gott.
Jag träffade också Jehovaness Dustan, en 28-årig kvinna med tråkig bakgrund som också fått chansen att göra annat än att sälja hembränt. Idag har hon en skönhetssalong. Gissa vad den heter. Jo, Jehovas salon. Hon driver den ihop med sin syster Sheila Simon. Håruppsättning och manikyr är det man erbjuder och verksamheten går bra. Första lånet betalade hon och tjänar nu dubbelt upp mot vad hon fick för att sälja olaglig sprit.
Jag har fem historier till att berätta men det får räcka här. 55 000 kr stöttar vi WOCHIVI med i år, en verksamhet som helst skulle vara mycket större. Både för att fler skulle ta sig ur alkoholberoendet men också för att det egentligen är ett för litet projekt att administrera. De fasta kostnaderna kommer vi inte undan.
Jodå, jag träffade en man också, Stanley, en tidigare försupen bilmekaniker, som nu bara är bilmekaniker och kör gods i stadsdelen. Han tjänar också betydligt mer nu än tidigare efter att han fått ett lån och kunnat köpa en gammal bil som han reparerat upp och såväl han själv som familjen mår mycket bättre till följd av mikrolånet.
Vad det här handlar om? Två saker. Ge kvinnor kraft och möjlighet att ta kontrollen över sitt liv och för det andra att bryta en utbredd alkoholkultur som bara är destruktiv, för individer, för familjer och för samhället.
Det här är ett effektivt bistånd, Gunilla Carlsson. Ännu effektivare om vi kunde göra det i större skala. Ta fram börsen! Du har pengarna, vi och kvinnorna i WOCHIVI har kunskapen.
/ Per-Åke Andersson
