Så kom då slutligen domslutet. Med fyra röster mot två avvisade konstitutionsdomstolen i Bangkok anklagelserna mot det demokratiska partiet, vilka innehar premiärministerposten i koalitionsregeringen. Regeringen sitter kvar och det demokratiska partiet får fortfara att verka.
Börsen steg, men det gör troligen temperaturen bland "de röda" också. Här i Chiang Mai där de har en betryggande majoritet har olika radiostationer hela dagen spelat oppositionsmusik!
Och ledare för de röda varnar nu för en ny militärkupp, eftersom man befarar förnyade sociala oroligheter. Tre maktcentra har bråda dagar!
EH
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
Bränningsljud (mångordigt och subjektivt)
Vi är tre som har lovat att reseblogga under resan till Sri Lanka med Junis förbundsstyrelse och kanslipersonalen. Det är Anna, Martina och jag. Jag är urdålig på att föra faktadagbok så mina betraktelser kommer att vara högst personliga. Jag lovar dock att försöka att få med åtminstone relevanta objektiva fakta om vad vi gör här.
De första dagarna har vi bara varit turister - eller, med ett annat sätt att se på det, acklimatiserat oss och börjat få en känsla för landet och kulturen. Det är nog så viktigt, framför allt om det är första gången i ett land i långtbortistan. För mig är det tredje besöket till Sri Lanka och det känns så väldigt bra att få komma tillbaka och faktiskt känna igen sig.
Vi har hunnit med en natt i Colombo på fina Galle Face Hotel och sedan skumpat i buss till Kandy. Det tar på krafterna att åka buss i den trafiken och på de vägarna, så vi är alla rätt sega i perioder. Till vår trevliga guide Imeshas glädje har vi mellan attackerna av paralysie générale brustit ut i sång, trakasserat varandra (nåja, det är mest Uffe och Kjelle som hugger mot varandra hela tiden), skrattat och betett oss så att Imesha säger att svenskar är så häftiga. Det är tillfredsställande att upprätthålla det världskända omdömet om det coola Sverige.
Innan jag for var maken orolig för att jag skulle förgås i trafiken i Colombo. Jag visste var faran låg, och för min del låg den inte i Colombos trafik. Jag inte sätter iväg över vägen ensam där eftersom det är som att försöka sätta över E4:an i rusningstrafik på en 110-sträcka. Det är skumpandet i buss på trånga vägar många mil och med tät trafik som är läskigt. Jag tittar inte på vägen. Jag litar på chauffören, intalar jag mig. Men jag hade ett ögonblick igår när jag tänkte att jag inte ville dö med ”Ra-Ra-Rasputin, lover of the Russian queen” i öronen. Hade ingen lust att få Boney M som svanesång.
På vägen till Kandy besökte vi elefantbarnhemmet där man tar hand om elefanter som trampat på minor eller blivit skadade och sjuka på andra sätt. Det är trevligt att se elefanterna som badar och att le åt babyelefanterna som med lust slänger sig på sidan och sjunker under vattenytan, men när jag hade gjort det i en timme började jag fundera mer. Kanske beror det på att jag varit där en gång tidigare och den stora myseffekten hade avtagit. Jag önskar mig mer omhändertagande av människor, på något vis.
Fakta: vi åkte vidare till Kandy, en stad som jag tycker är ganska fantastisk. Självklart besökte vi tandtemplet där Buddhas tand sägs finnas bevarad. Den finns i en monter i ett relikskrin i ett litet guldigt rum i ett annat rum mitt inne i templet och visas vid Puja-högtiden. Den infaller inte nu så vi såg ingen tand. Här vill jag bara påpeka att Christer och jag faktiskt har sett tanden. Vi vet att den finns. Vi såg den när vi var där med Ceylonklubben nyåret 1989-90.
I Kandy bodde vi på ytterligare ett fint hotell. Vi är ju lite ängsliga, vi folkrörelsemänniskor. Vi vill vara goda och shyssta typer som ägnar sig åt dels ett hållbart resande och inte intar en von oben—attityd mot människorna och landet när vi är på besök. Det kändes alltså lite i samvetet när vi tänkte på hur fint vi bor. Vi delar visserligen rum, de flesta tre och tre, några två och två. Ändå känner vi oss som lyxtyper. Jag skrattade lite åt oss när Catha på förekommen anledning berättade hur mycket rummen inklusive middag och frukost kostade, och en kollektiv suck av lättnade hördes i bussen. En stund till kan vi känna att vi är helt okej – innan samvetet hugger till igen. Det är inressant det där, hur vi ofta är överkänsliga och helt säkert totalt avtrubbade lika ofta utan att inse det.
I morgon är det slut med att bara känna in och turista. I morgon börjar vi jobba. Vi skall träffa personalen på ADIC och har workshops med dem. De har många bra metoder och tankar som redan har börjat lära oss av. Frågan är om vi, Junis, som till största delen bedriver verksamhet för barn, kan använda något att ADIC:s arbetssätt och i sådana fall bli en vassare organisation. Jag är i vilket fall som helst mycket imponerad av den effekt deras arbete har haft på alkohollagstiftningen i Sri Lanka. Jag har hittills inte sett en skymt av alkoholreklam – så var det inte 1989. Så har det inte sett ut i de andra länder i Asien och Afrika som jag varit i. Tvärtom är det överfullt av alkoholreklam överallt där. ADIC har haft en stor del i detta genom sitt arbete med ad-busting, attitydfrågor och intensivt arbete gentemot lagstiftare.
Jag ser fram emot morgondagen. Och går och lägger mig, tillbaka på Galle Face Hotel. Med Indiska Oceanens bränningar dundrande i öronen.
Sincerely yours
/Jenny Tapper
De första dagarna har vi bara varit turister - eller, med ett annat sätt att se på det, acklimatiserat oss och börjat få en känsla för landet och kulturen. Det är nog så viktigt, framför allt om det är första gången i ett land i långtbortistan. För mig är det tredje besöket till Sri Lanka och det känns så väldigt bra att få komma tillbaka och faktiskt känna igen sig.
Vi har hunnit med en natt i Colombo på fina Galle Face Hotel och sedan skumpat i buss till Kandy. Det tar på krafterna att åka buss i den trafiken och på de vägarna, så vi är alla rätt sega i perioder. Till vår trevliga guide Imeshas glädje har vi mellan attackerna av paralysie générale brustit ut i sång, trakasserat varandra (nåja, det är mest Uffe och Kjelle som hugger mot varandra hela tiden), skrattat och betett oss så att Imesha säger att svenskar är så häftiga. Det är tillfredsställande att upprätthålla det världskända omdömet om det coola Sverige.
Innan jag for var maken orolig för att jag skulle förgås i trafiken i Colombo. Jag visste var faran låg, och för min del låg den inte i Colombos trafik. Jag inte sätter iväg över vägen ensam där eftersom det är som att försöka sätta över E4:an i rusningstrafik på en 110-sträcka. Det är skumpandet i buss på trånga vägar många mil och med tät trafik som är läskigt. Jag tittar inte på vägen. Jag litar på chauffören, intalar jag mig. Men jag hade ett ögonblick igår när jag tänkte att jag inte ville dö med ”Ra-Ra-Rasputin, lover of the Russian queen” i öronen. Hade ingen lust att få Boney M som svanesång.
På vägen till Kandy besökte vi elefantbarnhemmet där man tar hand om elefanter som trampat på minor eller blivit skadade och sjuka på andra sätt. Det är trevligt att se elefanterna som badar och att le åt babyelefanterna som med lust slänger sig på sidan och sjunker under vattenytan, men när jag hade gjort det i en timme började jag fundera mer. Kanske beror det på att jag varit där en gång tidigare och den stora myseffekten hade avtagit. Jag önskar mig mer omhändertagande av människor, på något vis.
Fakta: vi åkte vidare till Kandy, en stad som jag tycker är ganska fantastisk. Självklart besökte vi tandtemplet där Buddhas tand sägs finnas bevarad. Den finns i en monter i ett relikskrin i ett litet guldigt rum i ett annat rum mitt inne i templet och visas vid Puja-högtiden. Den infaller inte nu så vi såg ingen tand. Här vill jag bara påpeka att Christer och jag faktiskt har sett tanden. Vi vet att den finns. Vi såg den när vi var där med Ceylonklubben nyåret 1989-90.
I Kandy bodde vi på ytterligare ett fint hotell. Vi är ju lite ängsliga, vi folkrörelsemänniskor. Vi vill vara goda och shyssta typer som ägnar sig åt dels ett hållbart resande och inte intar en von oben—attityd mot människorna och landet när vi är på besök. Det kändes alltså lite i samvetet när vi tänkte på hur fint vi bor. Vi delar visserligen rum, de flesta tre och tre, några två och två. Ändå känner vi oss som lyxtyper. Jag skrattade lite åt oss när Catha på förekommen anledning berättade hur mycket rummen inklusive middag och frukost kostade, och en kollektiv suck av lättnade hördes i bussen. En stund till kan vi känna att vi är helt okej – innan samvetet hugger till igen. Det är inressant det där, hur vi ofta är överkänsliga och helt säkert totalt avtrubbade lika ofta utan att inse det.
I morgon är det slut med att bara känna in och turista. I morgon börjar vi jobba. Vi skall träffa personalen på ADIC och har workshops med dem. De har många bra metoder och tankar som redan har börjat lära oss av. Frågan är om vi, Junis, som till största delen bedriver verksamhet för barn, kan använda något att ADIC:s arbetssätt och i sådana fall bli en vassare organisation. Jag är i vilket fall som helst mycket imponerad av den effekt deras arbete har haft på alkohollagstiftningen i Sri Lanka. Jag har hittills inte sett en skymt av alkoholreklam – så var det inte 1989. Så har det inte sett ut i de andra länder i Asien och Afrika som jag varit i. Tvärtom är det överfullt av alkoholreklam överallt där. ADIC har haft en stor del i detta genom sitt arbete med ad-busting, attitydfrågor och intensivt arbete gentemot lagstiftare.
Jag ser fram emot morgondagen. Och går och lägger mig, tillbaka på Galle Face Hotel. Med Indiska Oceanens bränningar dundrande i öronen.
Sincerely yours
/Jenny Tapper
Alkoholseminarium med partnermöte i Thailand
Den senaste veckan har varit hektisk för regionkontoret i Chiang Mai och alla våra partners i Sydostasien.
Först deltog vi med nära femtio deltagar i en tvådagars alkoholpolitisk workshop anordnad av Center for Alcohol Studies i Bangkok, den vetenskapliga delen av Thai Health Foundation. Bland förelsäarna fanns Tom Babor, USA och premiärminister Abhisit Vejjajiva, Thailand. De hade en paneldebatt som bland annat tog upp de pågående handelsförhandlingarna mellan EU och Thailand. Abhisit deklarerade att Thailand aldrig ger upp folkhälsoaspekten!
Tom Babor var också med och presenterade den nya utgåvan av Alcohol - no ordinary commodity som gavs ut i en översättning på Thai. I samband med det diskuterade vi en översättning till mandarin, att användas i Malaysia, Singapore och Kina. Tom kommer att ge oss rätten att översätta och sälja boken. Nu väntar ett arbete med att hitta distributionskanaler. Med glimten i ögat föreslog Tom att vi skulle fråga Robet Zimmerman (Bob Dylan) att skriva ett förord till kinesiska upplagan. Ja så kan det låta när gubbar har roligt!
Och här kommer en hälsning från Dato Mustapha Ma som följde konferensen på IFNGO/Pemadams vägnar:
"It was an eye-opener for me to learn of the wonderful achievements and what is being done in Thailand and other parts of world to Prevent Alcohol Abuse. It was an enlightening experience that exposed my ignorance, our unfounded fears of sensitivities in Malaysia and our "Frog in the Well attitude".
I have shared Prof. Babor's Presentations on Global Strategies for Alcohol Control and ANOC with Members of the International & IFNGO Bureau of PEMADAM as well as other members of IFNGO.
God Willing we will table it as well as other recommendations for discussion at the forthcoming Bureau Meeting God Willing on Thursday, 16th December, 2010."
I de två dagarna som följde på konferensen träffades så alla våra partners för att diskutera 2011 års arbete i ljuset av Alkohol som utvecklingshinder. Hur kan vi kombinera lokalt och nationellt arbete. Hur knyta fler nätverk, hur samarbeta regionalt? Spännande grupparbeten och nya erfarenheter. Ungdomarna i Bokeo, Laos, visade sitt lokala arbete - utmärkt, och vår partner i Myanmar beskrev hur svårt det är att förutsäga hur arbetet kan bedrivas efter valet men också vilka utmaningar de står inför i den rådande situationen där tiotusentals människor flyr över gränsen till Thailand när striderna mellan etniska arméer och militären eskalerar. Så sent som idag rapporteras om nya flyktingströmmar.
Att ekonomisk uppföljning, rapportering och revision fanns på programmet var väl självklart. Innan avslutningen tog jag också upp bekämpandet av korruption, där vi som frivillgorganisation måste stötta de som försöker ändra kulturen eller som powerpointbilden sa: Our role should be to support the people who are willing to change the rules of the game.
EH
Först deltog vi med nära femtio deltagar i en tvådagars alkoholpolitisk workshop anordnad av Center for Alcohol Studies i Bangkok, den vetenskapliga delen av Thai Health Foundation. Bland förelsäarna fanns Tom Babor, USA och premiärminister Abhisit Vejjajiva, Thailand. De hade en paneldebatt som bland annat tog upp de pågående handelsförhandlingarna mellan EU och Thailand. Abhisit deklarerade att Thailand aldrig ger upp folkhälsoaspekten!
Tom Babor var också med och presenterade den nya utgåvan av Alcohol - no ordinary commodity som gavs ut i en översättning på Thai. I samband med det diskuterade vi en översättning till mandarin, att användas i Malaysia, Singapore och Kina. Tom kommer att ge oss rätten att översätta och sälja boken. Nu väntar ett arbete med att hitta distributionskanaler. Med glimten i ögat föreslog Tom att vi skulle fråga Robet Zimmerman (Bob Dylan) att skriva ett förord till kinesiska upplagan. Ja så kan det låta när gubbar har roligt!
Och här kommer en hälsning från Dato Mustapha Ma som följde konferensen på IFNGO/Pemadams vägnar:
"It was an eye-opener for me to learn of the wonderful achievements and what is being done in Thailand and other parts of world to Prevent Alcohol Abuse. It was an enlightening experience that exposed my ignorance, our unfounded fears of sensitivities in Malaysia and our "Frog in the Well attitude".
I have shared Prof. Babor's Presentations on Global Strategies for Alcohol Control and ANOC with Members of the International & IFNGO Bureau of PEMADAM as well as other members of IFNGO.
God Willing we will table it as well as other recommendations for discussion at the forthcoming Bureau Meeting God Willing on Thursday, 16th December, 2010."
I de två dagarna som följde på konferensen träffades så alla våra partners för att diskutera 2011 års arbete i ljuset av Alkohol som utvecklingshinder. Hur kan vi kombinera lokalt och nationellt arbete. Hur knyta fler nätverk, hur samarbeta regionalt? Spännande grupparbeten och nya erfarenheter. Ungdomarna i Bokeo, Laos, visade sitt lokala arbete - utmärkt, och vår partner i Myanmar beskrev hur svårt det är att förutsäga hur arbetet kan bedrivas efter valet men också vilka utmaningar de står inför i den rådande situationen där tiotusentals människor flyr över gränsen till Thailand när striderna mellan etniska arméer och militären eskalerar. Så sent som idag rapporteras om nya flyktingströmmar.
Att ekonomisk uppföljning, rapportering och revision fanns på programmet var väl självklart. Innan avslutningen tog jag också upp bekämpandet av korruption, där vi som frivillgorganisation måste stötta de som försöker ändra kulturen eller som powerpointbilden sa: Our role should be to support the people who are willing to change the rules of the game.
EH
Tragiskt slut på vattenfestivalen i Phnom Pehn
För snart en vecka sen avslutades vattenfestivalen i Phnom Pehn. Vi har alla läst om den fruktansvärda händelsen då drygt 450 personer trampades ihjäl eller avled av andra orsaker på den lilla bron i Phnom Pehn. Siffran stiger dagligen när familjer inte hittar anhöriga som deltog.
Vi har också fått besked att en ung volontär i vår partnerorganisation PKKO, Mr. Koeun Sokea, Prasat village, Prek sleing commune, Kandal Steung district, Kandal, finns bland de omkomna.
Vår tidigare representant i Kambodja, Johan Bengtsson, har berättat om hur huvudstaden formligen invaderas av besökare under vattenfestivalen. Invånarantalet fördubblas, och myndigheterna har ingen beredskap för en tragedi likt den i år.
EH
Vi har också fått besked att en ung volontär i vår partnerorganisation PKKO, Mr. Koeun Sokea, Prasat village, Prek sleing commune, Kandal Steung district, Kandal, finns bland de omkomna.
Vår tidigare representant i Kambodja, Johan Bengtsson, har berättat om hur huvudstaden formligen invaderas av besökare under vattenfestivalen. Invånarantalet fördubblas, och myndigheterna har ingen beredskap för en tragedi likt den i år.
EH
onsdag 17 november 2010
Lee Kuan Yew och Bucklebury
Om Kina år 2020 stoppar konsumtionen av japanska varor en månad går 10 000 företag i Japan i konkurs.
Det är ett scenario som Lee Kuan Yew, 87, Singapores förste premiärminister och numera Mentor minister för regeringen för fram i en på femårsdagen översatt intervju från Der Spiegel 2005. Att man bemödar sig att publicera så pass gamla intervjuer bygger säkert på att Lee Kuan Yew nått en hög ålder, 87, men fortfarande möts av respekt som ingen annan statsman i Sydostasien. Mannen som bröt med Malaysia efter bara två år i federationen och förde det lilla landet utan naturresurser till självständighet och en tätposition i världen vad gäller utveckling och levnadsstandard.
Jag vet också att det finns grupper, gästarbetare med flera, i Singapore som inte omfattas av ovanstående samt att det är si och så med några demokratiska världen som tryckfrihet, men här i regionen står landet ut som ett föredöme och blev också för drygt trettio år sen en vägvisare för Deng Xiaoping i arbetet att ta Kina ur fattigdom.
I intervjun berör Lee Kuan Yew konkurrensen mellan ”Väst” och ”Öst”, mellan Kina och Singapore samt det politiska scenariot i Asien. Han pekar på att för drygt 200 år sen stod Indien och Kina för 40 procent av världsekonomin. Snart är man där igen. Indien går långsammare än Kina eftersom man satsat mindre på den så viktiga infrastrukturen. Här kan man också se orsaken till ländernas strävan efter hamnar i regionen. Sri Lanka är ett exempel där de regionala stormakterna stångas. Kinas utbyggnad av snabbtåg spelar i en egen division. Om vi i Sverige inte kan köra tåg när det faller blöta löv eller snöar, tänk då på utmaningarna i Harbin, Chongqing och andra mindre kända knutpunkter i det stora landet.
Vad kan då lilla Singapore göra? Jo satsa på det som Kina inte kan idag exempelvis högteknologi inom biomedicin. Jag kan se likheter med Sverige. Var kommer vi att kunna ha en internationell framskjuten plats om 20 år? En samlad strategi behövs.
http://www.spiegel.de/spiegel/spiegelspecial/d-43163665.html
Slutligen ser jag nu att Bucklebury blir det gamla imperiets svar på Ockelbo!
EH
Det är ett scenario som Lee Kuan Yew, 87, Singapores förste premiärminister och numera Mentor minister för regeringen för fram i en på femårsdagen översatt intervju från Der Spiegel 2005. Att man bemödar sig att publicera så pass gamla intervjuer bygger säkert på att Lee Kuan Yew nått en hög ålder, 87, men fortfarande möts av respekt som ingen annan statsman i Sydostasien. Mannen som bröt med Malaysia efter bara två år i federationen och förde det lilla landet utan naturresurser till självständighet och en tätposition i världen vad gäller utveckling och levnadsstandard.
Jag vet också att det finns grupper, gästarbetare med flera, i Singapore som inte omfattas av ovanstående samt att det är si och så med några demokratiska världen som tryckfrihet, men här i regionen står landet ut som ett föredöme och blev också för drygt trettio år sen en vägvisare för Deng Xiaoping i arbetet att ta Kina ur fattigdom.
I intervjun berör Lee Kuan Yew konkurrensen mellan ”Väst” och ”Öst”, mellan Kina och Singapore samt det politiska scenariot i Asien. Han pekar på att för drygt 200 år sen stod Indien och Kina för 40 procent av världsekonomin. Snart är man där igen. Indien går långsammare än Kina eftersom man satsat mindre på den så viktiga infrastrukturen. Här kan man också se orsaken till ländernas strävan efter hamnar i regionen. Sri Lanka är ett exempel där de regionala stormakterna stångas. Kinas utbyggnad av snabbtåg spelar i en egen division. Om vi i Sverige inte kan köra tåg när det faller blöta löv eller snöar, tänk då på utmaningarna i Harbin, Chongqing och andra mindre kända knutpunkter i det stora landet.
Vad kan då lilla Singapore göra? Jo satsa på det som Kina inte kan idag exempelvis högteknologi inom biomedicin. Jag kan se likheter med Sverige. Var kommer vi att kunna ha en internationell framskjuten plats om 20 år? En samlad strategi behövs.
http://www.spiegel.de/spiegel/spiegelspecial/d-43163665.html
Slutligen ser jag nu att Bucklebury blir det gamla imperiets svar på Ockelbo!
EH
Loi Krathong och lite till
Natten med fullmåne i tolfte mån-månaden, i år söndagen 21 november kallas Loi Krathong. Loi betyder ”att flyta” och Krathong är en skål som normalt görs av bananblad. På kvällen, när fullmånen stiger over horisonten, bärs Krathongerna till vattendragen. Sedan man tänt ljus och/eller rökelse skjuts Krathongerna ut på vattnet.
Här i Chiang Mai startar festligheterna några dagar i förväg och i samband med själva dagen hålls också en procession med skönhetstävling. I år fanns ett förslag att förbjuda transpersoner att delta, men det röstades ned.
Nu har också rödskjortorna, den politiska gren som stöder förre premiärministern Thaksin, förvarnat att man kommer att demonstrera. Mot detta vänder sig många som menar att man inte skall politisera Loi Krathong. Hur det blir med den saken får vi rapportera till veckan.
Innan festligheterna får vi besök på kontoret av företrädare för Stop Drink Network i Bangkok. De vill träffa vår personal och det blir då ett naturligt tillfälle att diskutera framtida samarbeten på nationellt/regionalt plan.
Här på kontoret är man i full färd med att packa, mejla och organisera allt inför nästa veckas två stora samlingar. Först alkoholkonferensen i Bangkok med drygt 500 deltagare, varav 51 från IOGT-partners. Därefter det årliga partnermötet som ska hållas i anslutning till alkholkonferensen. Alkoholpolitik, rapporter, planer, samordning och arbete mot korruption finns på agendan.
Så till sist kan jag konstatera att mangosäsongen är över så nu får sticky rice vara en ingridiens i andra rätter.
EH
Här i Chiang Mai startar festligheterna några dagar i förväg och i samband med själva dagen hålls också en procession med skönhetstävling. I år fanns ett förslag att förbjuda transpersoner att delta, men det röstades ned.
Nu har också rödskjortorna, den politiska gren som stöder förre premiärministern Thaksin, förvarnat att man kommer att demonstrera. Mot detta vänder sig många som menar att man inte skall politisera Loi Krathong. Hur det blir med den saken får vi rapportera till veckan.
Innan festligheterna får vi besök på kontoret av företrädare för Stop Drink Network i Bangkok. De vill träffa vår personal och det blir då ett naturligt tillfälle att diskutera framtida samarbeten på nationellt/regionalt plan.
Här på kontoret är man i full färd med att packa, mejla och organisera allt inför nästa veckas två stora samlingar. Först alkoholkonferensen i Bangkok med drygt 500 deltagare, varav 51 från IOGT-partners. Därefter det årliga partnermötet som ska hållas i anslutning till alkholkonferensen. Alkoholpolitik, rapporter, planer, samordning och arbete mot korruption finns på agendan.
Så till sist kan jag konstatera att mangosäsongen är över så nu får sticky rice vara en ingridiens i andra rätter.
EH
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)