Internationella Institutet

Hopp om gott samarbete framöver

2011-12-16T00:51:00.003+01:00

Hej igen!

Ja, så var de sex utbildningsdagarna till ändå och mycket
intressanta saker har kommit upp och nya idéer har formats. Det vi hoppas på nu
är att våra partners ska vara rustade för att kunna kommunicera allt bra de gör
till oss, så att vi ska kunna dela med oss av det till alla intresserade i
Sverige och även utanför.

Min förhoppning är att de ska ha verktygen för att själva skriva några rader och ta några bilder när de är ute i fält och kan ge oss detta material och vi kan dela med oss av det på hemsidan. De har också fått starta twitterkonto, så att vi kan följa dem där och se vad som är på gång.

Framöver kommer de också bjudas in för att skriva på Internationella
Institutets blogg, så att man där ska kunna se bakom kulisserna vad de sysslar
med.

Och sen alla bra idéer de kommit med hur de kan arbeta
närmare tillsammans med varandra både i att producera material men också kanske
arbeta tillsammans i olika projekt. En idé som kom upp var att de ville ha ett
utbytesprogram där till exempel scoutrörelserna kommer och praoar hos varandra
under en tid. Det tror jag kan vara en väldigt bra tanke.

Så nu är det bara för mig att önska dem alla lycka till! Och
kanske tillsammans med Helena, på regionkontoret, tjata lite på dem om att
komma in med materialet vi vill ha...

Ha det så bra, så hörs vi snart igen!

Camilla

Många språk blir det

2011-12-16T00:48:00.006+01:00

Hej igen!

Den andra utbildningsgruppen bestod av kenyaner och
burundier. Det var också i genomsnitt en yngre grupp och lite färre deltagare.

Även om min planering såg exakt likadan ut blir det ju
aldrig samma sak på grund av vilken grupp man har. Med denna grupp gick det
snabbare. Många var redan vana vid att twittra och även blogga, men det fanns
ändå mycket nytt för dem att diskutera och att lära sig.

En skillnad med denna och den förra gruppen var ju att det
var två olika nationaliteter. Och att de har olika modersmål. Jag har ju
undervisat på engelska och kenyanerna är de som av dem alla är bäst på
engelska, då de pratar swahili och engelska och gärna mixar språken med
varandra. Burundierna däremot pratar kirundi och franska och är alls inte lika
vana vid engelska. De förstår bra men några av dem kände ändå att det var en
utmaning att intervjua de andra på engelska. Några valde att istället göra det
på swahili, då burundierna kan detta bättre än engelska också.

Så under dessa dagar hade vi fem aktiva språk under kursen -
engelska, swahili, kirundi, franska och svenska, som jag och Gunnar pratade med
varandra.

Gunnar själv är ju flytande och självlärd i swahili och det
är detta språk han använder i kontakt med samtliga partners, så deras
inlärningsspråk i utbildningssammanhang brukar ju dessutom vara swahili.

Det blir tydligt i såna här sammanhang hur mycket mer det
ger om man kan flera olika språk. Trots vissa språkbarriärer lyckades dock
deltagarna att prestera väldigt mycket bra saker. Även denna grupp producerade
en massa intressanta artiklar.

Den som var mest spännande var nog den om Felicity och
hennes fascination för mode. Hon har en färg varje vecka och har haft det sedan
flera år tillbaka. Hon har dessutom ett system för vilken veckodag hon ska ha
vilken sorts kläder - typ klänning, kjol, jeans etc. Jag tror att denna artikel
kanske inom kort kommer att komma upp på vår hemsida.

Även denna grupp fick ju vara med på en hoppbild. Och även
jag faktiskt, då vi bad kocken att ta bilden.

Ha det så fint, så hörs vi snart igen!

Camilla

Pepparkakor, hoppande fiskar och volleyboll

2011-12-08T19:43:00.000+01:00

Hej igen!

Fjärde dagen för mig att utbilda partners, men idag anlände nya deltagare. Nu var det dags för våra kenyanska och burundiska vänner!

Dagen gick fint och de var duktiga och effektiva och kom med massa bra saker. Pepparkakorna som jag hade tagit med från Sverige gjorde också succé, speciellt för vissa. Dorothy från Kenya Girl Guides var väldigt förtjust i dem och ville även ta med sig burken hem.

Dorothy åt till och med upp de sista pepparkakssmulorna.

Även idag stannade de kvar lite längre än de behövde, så det var kul. Efter eftermiddagsteet var vi sedan några som gick ner till havet för att bada lite. Chantal från Burundi Scouts Organization var lite orolig för att det skulle vara djur i vattnet och undrade vad det var som låg på botten. Det visade sig vara plastpåsar.

Lite senare ropar de "fish, fish" och jag ser inte vad det är utan tror att det är en stor fisk som närmar sig. Men det visar sig vara små fiskar som hoppar i en cirkelrörelse upp över vattenytan. Det ser himla roligt ut.

När vi sedan badat klart hittar vi en volleybollboll och börjar spela lite. Så småningom kommer några okända ugandier, som vill spela mot oss. Det blir en rolig match och vi spelar ändå tills solen går ner och månen lyser starkt på himlen.

Imorgon blir det skriv- och fotoövningar med den nya gruppen!

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

Camilla

Sista fina dagen med de tanzanska deltagarna

2011-12-08T18:47:00.000+01:00

Hej igen!
Tredje dagen blev den sista för våra tanzanianska partners. Idag var det dags att summera, göra klart alla saker och försöka hitta ett bra sätt att gå vidare.

Dagen börjades med att de fick diskutera hur de kan samarbeta kring informationsmaterial och hur de kan samarbeta i större utsträckning.

Det kom fram en massa bra idéer, som bara är en början på vad som skulle kunna bli än bättre verksamhet och bättre samarbete. Om bara en bråkdel av de idéer de hade kan realiseras kommer det bli väldigt bra. Hoppas att de framöver kommer hålla kontakten med varandra.

I summeringen av dagarna kom det fram att en av sakerna de uppskattat var att de fick möjlighet att veta lite mer om varandra och att det skapade ett förtroende som jag hoppas kan leda till ökat samarbete framöver.

Själv är ja väldigt imponerad av vad denna första utbildningsgrupp presterat och delat med sig av under dagarna och det värmde mycket när det var många av dem som sa att de tyckte att det hade varit "wonderful".

Hoppbilden med de tanzanianska partnersarna.

Innan vi hade den sista gemensamma lunchen var det dags för den obligatoriska hoppfotograferingen. Och den hade vi såklart nere vid havet. Det var lite sorgligt att säga hejdå till dem alla, men jag tror nog jag träffar dem igen!

Tack för tre jättefina dagar alla fina människor från våra partners TPHA, TGGA, WOCHIVI och IDYDC!

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Kreativ dag med skrivande och fotograferande

2011-12-08T18:46:00.002+01:00

Hej igen!

Andra utbildningsdagen ägnades åt skrivande och fotograferande! Ingen hade sedan tidigare någon direkt vana av att skriva artiklar. Det närmaste var kanske Bertha Maega, som arbetat som forskare om sjukdomsspridande insekter i 36 år och som nu är pensionerad men arbetar som volontär på organisationen TPHA, Tanzania Public Health Organization. Men för hennes del hade det rört sig om att skriva vetenskapliga artiklar.

Intervjuande gör sig bäst vid poolen.

Deltagana kom från fyra olika organisationer och blev indelade i grupper om tre och två, däe jag mixade deltagarna så att de kom med personer från andra organisationer och de fick intervjua varandra om deras arbete och försöka finna någon intressant detalj i deras liv.

Många fina personporträtt blev det.

Det var väldigt roligt att få höra deras historier och de tyckte själva att det var väldigt intressant att få lära sig lite mer om sina kollegor i andra organisationer. Vissa historier var väldigt starka och förhoppningsvis kommer vi att kunna publicera flera av dem på vår hemsida framöver www.global.iogt.se.

Mama Maege fotograferar Musa.

Till detta fick de också lite basic information om hur man tar bilder och fick öva på att göra det, så skulle hänga ihop med intervjuerna.

Jane intervjuar Naomi.

De fick sedan läsa upp intervjuerna för varandra och visa vilka bilder de tagit till. Denna gång var det jag som inte riktigt höl tidsschemat utan drog över 45 minuter, men det var ingen som klagade och även denna dag stannade de kvar lite till efter att jag slutat.

Det var en väldigt intressant och kreativ dag!

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Väldigt intresserade deltagare som vägrar gå hem

2011-12-08T18:44:00.000+01:00

Hej igen!
På måndag började så utbildningen! 14 partners, alla från Tanzania var på plats och skulle under två och en halv dag utbildas i kommunikation av mig med Helena som side kicker. Fokus blev på att skriva artiklar, fotografera och sociala medier.

Första dagen var deltagarna alla väldigt intresserade och tyckte det var väldigt spännande att lära sig hur man använder dropbox, som är ett fildelningssystem på nätet och twitter och diskussioner om varför och vad de kan kommunicera.

Pool eller...

...workshoppande på övertid?

Schemat vi hade för dagen var mellan klockan 10 och 16, men när klockan var 18.30 fick Helena och jag nästan kasta ut deltagarna som fortfarande ägnade sig åt dagens övningar och ville veta mer!

Och då kan tilläggas att det fanns kaffe och te som serverades utanför och att vi bodde på ett jättefint strandhotell med två pooler och en jättehärlig sandstrand mot Indiska Oceanen precis intill.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Förberedelser inför utbildningsdagarna

2011-12-08T18:43:00.000+01:00

Hej igen!

Torsdagseftermiddagen ägnade jag och Helena på regionkontoret åt till att förbereda utbildningsdagarna veckan därpå. Jag hade gjort en planering i huvudet och det gick snabbt och smidigt att få ned det i en power point. Vi skickade också lite mail till deltagarna så att de visste vad de skulle ha med sig för saker.

Fredagen var det lite mer förberedelser och jag passade också på att filma och fotografera lite i trädgården på kontoret.

Ha det så bra så hörs vi snart igen.

Camilla

Tillbaka i Tanzania igen!

2011-12-08T18:42:00.000+01:00

Hej igen!

Ja, nu är jag tillbaka i Tanzania igen! Fortare än jag trodde. Denna gång är
jag på plats för att utbilda våra partners i Tanzania, Kenya och Burundi i
kommunikation. Så mitt uppdrag blir två tredagarskurser i bland annat att
skriva artiklar, fotografera och sociala medier och försöka inspirera våra
partners att dela med sig mer av alla de fina aktiviteter de ägnar sig åt.

Resan gick fint, via Amsterdam och Kilimanjaro.Hann med att se både Jane
Eyre och Melancholia på flyget. Den senare var ingen feel good-film precis.
Resan var däremot lång - tog en taxi hemifrån 3.50 på onsdag morgon och var
framme på hotellet 23.30 lokal tid samma dag.

Denna gång bor jag inte i den djurrika lägenheten utan får bo på fint
beachhotell och trivs väldigt bra med det. men saknar nog mina djurkompisar
lite. Åtminstone har jag sett en liten ödla på mitt rum, så lite sällskap har
jag.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Alla dessa underbara människor

2011-11-01T10:43:00.004+01:00

Hej igen!

Ja, då var det sista dagen på kontoret idag. Känns lite vemodigt att lämna allt det fina jag har fått vara med om de senaste sex veckorna. Men mest är jag bara väldigt tacksam över allt jag har fått uppleva och ta del av!Allt arbete som vårt regionkontor i Dar es Salaam gör tillsammans med våra partners är väldigt imponerande! Som alltid finns det givetvis saker att förbättra.

Rapportering, återkoppling och mätbara mål har man inte samma vana vid och erfarenhet som i t.ex. en svensk organisation. Men partnerorganisationerna håller på att lära sig och med ledning av Gunnar och Masudi har det bara under de besök jag varit med på hänt saker och alla partnerorganisationer har fått en större kunskap om dessa saker. Mötenas roll är till för dels att se vad som hänt i projekten hittills men också ett tillfälle att hjälpa partners utvecklas åt rätt håll och ge dem ledning hur de ska gå vidare. Dessa möten har de med partners två gånger per år.

Verksamheterna som partnerorganisationerna har med till exempel scouter, kvinnor som tillverkat alkohol eller fotbollsklubbar är väldigt imponerande och de har alla en väldigt bra verksamhet. Och de tack vare alla duktiga och engagerade anställda och volontärer och den vilja bland dem de arbetar tillsammans med att vilja förändras och bidra till att andra får det bättre.

De gör alla ett väldigt bra jobb! Och att ha fått möta alla dessa underbara människor har varit det absolut bästa med hela min vistelse i Östafrika!

Nedan är ett bildspel som ger en liten inblick i alla de möten jag har haft förmånen att vara med om.

Ha det bra och vi hörs snart igen!

Camilla

Sista Fältbesöken - Tanzania Girl Guides

2011-11-01T10:08:00.002+01:00

Hej igen!

Sista fältbesöket var i veckan hos Tanzania Girl Guides i Morogoro, där jag bland annat spelade in reklamsnutten i inlägg nedan. Med oss till Morogoro åkte Stella, som sitter i styrelsen för Tanzania Girl Guides nationellt. Resan till Morogoro tar ca 3 timmar effektiv körtid och lite kortare än 20 mil.

En skola i Morogoro, med Ulugurubergen i bakgrunden.

Jag filmade, fotograferade och intervjuade också några flickscouter på de tre skolor vi besökte där. Att intervjua barn är mycket enklare än att intervjua vuxna. De svarar på det man frågar - kort och koncist. Blir så mycket enklare att klippa ihop det till något bra sen. Vuxna har en tendens att lägga ut orden och komma ifrån ämnet och sen vet man inte riktigt vad de har sagt. Speciellt inte om det är på swahili. Och exakt vilka ord var det som var svaret på frågan? Och sa de det i en hel mening?

Koncentrationen är hög när vi kommer.

Tanzania Girl Guides bildades redan 1928 och arbetar i 17 olika distrikt i Tanzania, där Morogoro är ett av dem. Syftet med verksamheten är att stärka tjejerna, så att de kan bli självsäkra och självständiga individer genom guidning. Den del som IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut stödjer under ett projekt mellan 2010 och 2012 är kopplad till aktiviter som rör alkoholfrågan i fyra av distrikten, som förutom Morogoro är i Iringa, Tanga och Tameke.

En flickscoutspatrull.

Tanzania Girl Guides arbetar på motsvarande sätt som Burudi Girl Guides och Kenya Girl Guides med både teoretiska delar och praktiska övningar och sång, drama, poesi med mera.

Det är fina grejer att vara flickscout!

När vi kom dit fick vi som vanligt träffa många av de viktiga personerna. På en av skolorna började vi med ett besök inne hos rektorn, där vi fick träffa en "Guider", som är den ansvariga för Girl Guides-verksamheten på skolan. Därefter fick vi gå till klassrummet och sitta längst fram. Någon ansvarig person presentera sig och talar om vilka vi är. Och eftersom vi denna gång var i Tanzania var det swahili som gällde. Vi får sedan presentera oss lite kort och övriga som var med gjorde det också. Man är ju en liten delegation varje gång man kommer.

Vi fick som vanlig sitta längst fram. Denna gång i vanliga skolbänkar.

Därefter ställer Gunnar och Masudi frågor till flickscouterna, som rör både hur de är indelade och deras arbetssätt men också rena kunskapsfrågor om alkoholens effekter och vilka erfarenhetr de själva har av alkohol. Om det förekommer hemma eller om de känner kompisar som har testat alkohol eller har gjort det själva.

Och barnen satt fyra eller fem i varje skolbänk och på golvet.

Detta är i alla fall vad jag tror att de pratar om. Fast jag börjar förstå en hel del swahili nu, så sammanhangen brukar jag uppfatta ganska bra. Ibland går även humorn fram på swahili och då känner jag mig väldigt nöjd.

Fotodags - alla scouterna har samlats.

Efter att Gunnar och Masudi ställt sina frågor brukar de även fråga om jag vill ställa några frågor. Utmaningen blir lite väl stor att göra det på swahili så jag brukar istället fokusera på att prata med dem efteråt för någon filmintervju eller spela in ljud när de sjunger eller fotografera dem utomhus.

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Reklamsnuttsinspelning

2011-11-01T09:56:00.002+01:00

Hej igen!

Idag åkte vi från Dar es Salaam till Morogoro i Tanzania tillsammans med Stella på Tanzania Girl Guides och träffade flickscouter.

Jag intervjuade två av dem och bad också fem av dem vara med i vad som kommer att bli en kort reklamsnutt för "Vänner i Världen", som är IOGT-NTO-rörelsens Internationella Instituts insamling.Här är en kort bakom kulissernatitt på när de fem tjejerna övar sig på uppmaningen på svenska. Jag kan avslöja att vi hade väldigt roligt!

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla

"Jag vill vara med på bild!"

2011-11-01T09:49:00.001+01:00

Hej igen!

Regionkontoret i Dar es Salaam samarbetar med partners som ofta arbetar med skolor. Det är som jag tidigare skrivit väldigt tacksamt när vi kommer på besök och många skolor har förberett det noggrant.

Nyfikna barn.

Proceduren ser ofta ut på samma sätt. Först kollar någon i partnerorganisationen att rektorn och/eller huvudläraren är där. Sedan får vi komma dit och träffa den eller de berörda personerna. Där presenterar rektorn lite snabbt och partnerorganisationen berättar vilka vi är och vi får tala om vilka vi är också. Därefter är det dags att träffa läraren och sedan komma in i klassrummet.

Först får man komma in till rektorns kontor.

I klassrummet får man för det mesta ställa sig längst fram och det förväntas att man ska säga något. Ibland kan det hända att man får sätta sig och kolla på om det är ett skådespel eller liknande som ska framföras.

Många barn vill vara med på bild.

Skolorna arbetar mycket med drama, poesi, sång och musik men också med rent teoretisk undervisning tillsammans med partners. Allt är givetvis kopplat till alkohol och i den kreativa delen kan ju eleverna tillägna sig kunskapen på ett annat sätt och mer göra den till sin. Det är också oftast denna bit - den praktiska - som de visar upp när vi kommer. Jag har fått uppfattningen att det är ett stort ögonblick för den att få visa upp det för oss.

Många barn är nyfikna på vad som händer i klassrummet där vi är.

Man kan också se att andra elever är väldigt nyfikna på vilka vi är och vad som händer och man ser flera ansikten i fönsterna runt omkring.

Även vuxna är nyfikna på vad vi gör där.

När vi sedan har sett färdigt på det eleverna visar upp är det dags att gå tillbaka till rektorn igen. I Tanzania är det extra viktigt med att säga hejdå, vilket man kallar kuaga.

Innan vi går måste vi skriva i gästboken, tacka och säga hejdå.

Hos rektorn tackar vi sen för oss och de tackar tillbaka och hälsar oss välkomna åter och det är dags att skriva i gästboken, som finns på alla ställen man besöker.

När vi sen ska gå vill alla vara med på bild.

På väg ut från skolan är nu barnen än mer nyfikna och har man en kamera i handen, så räknar de med att man ska ta kort. Och börjar man med det har man snart hela skolan där och det blir nästan svårt att ta sig därifrån. Det är en väldigt härlig känsla.

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Bakom alla förkortningar finns en massa underbara människor

2011-11-01T09:26:00.003+01:00

Hej igen!

När jag kom till Östafrika för en månad sedan var det många akronymer för alla partnerorganisationerna som mest var svåra att uttala och svåra att komma ihåg vilka ordning bokstäverna kom i och vad de stod för. Det var IDYDC, BGGA, BSA, KGGA, SCAD, WOCHIVI och några till. Sen var det lite begrepp som LFA, Log frame, BAR report och Operation Plan som florerade med. Begreppen har nu fått mening för mig och akronymerna har blivit till organisationsnamn jag har koll på. Men framförallt har jag fått träffa alla underbara människor som arbetar på dessa organisationer. Och några av dem gör det dessutom på ideell basis.

Carolyne jobbar som voluntär på SCAD Kenya.

En av alla de underbara människor jag fått möta är Carolyne Njoroge som arbetar som voluntär på SCAD Kenya. Arbetet där gör hon helt på ideell basis. Hon är ensamstående mor till en 7-årig dotter, som går i skolan. Hon försörjer både sig själv och dottern och betalar skolavgifter för dottern också. Hon har arbetat på SCAD som voluntär i över fem år. Tidigare fick de en liten ersättning varje dag, men det var då de hade ytterligare bidragsgivare.

För att klara sin situation arbetar hon extra med att hålla i kurser hos andra organisationer och får på så sätt en liten inkomst.Trots att de människor jag har mött har en sån helt annan situation än vad jag själv har, har de alltid nära till ett leende och är varma och helt närvarande personer som bryr sig om sina medmänniskor på ett äkta sätt. Det tycker jag är väldigt beundransvärt. Jag är så tacksam för att jag får denna fina möjlighet att träffa alla dessa underbara människor.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Utmaningar med filmande

2011-11-01T09:17:00.001+01:00

Hej igen!

Efter Nairobi blev det en sväng hem till Dar igen. Fredag blev en halvdag, då det blivit väldigt långa dagar och också en del helgjobb. Sen var det helg och den ägnades bara åt vila och lite läsande hemma.Och det blev också en kort utflykt till Shoppers Plaza, som är ett litet shoppingcenter, dit man kan gå om man inte är alltför trött. Det tar kanske en halvtimme att promenera dit. Till det får man tänka in att det är 34 grader varmt, stark sol i princip överallt och en hel del trafik man får vara uppmärksam på. Och framförallt måste man vara inställd på att alla kommer prata med en, hälsa på en eller säga hey baby till en. Eller vilja att man ska komma in i deras affär.

Är man bara beredd på det blir det en trevlig upplevelse och man behöver verkligen inte känna sig osedd. För egen del tänker jag inte på att jag ser annorlunda ut förrän jag ser mig själv på ett foto tillsammans med en afrikan. Det blir liksom rätt påtagligt då.

På måndagen hade jag utbildning med Helena på Regionkontoret, som kommer ansvara för Östafrikas hemsidesdel och hjälpte henne med hemsidan, Dropboxkonto, uppdatering av program, installerade Skype och lite såna grejer. Hon verkade tycka det var lika spännade som jag med hemsidan, så det känns väldigt bra!

Kilimanjaro - denna gång är det inte klättring som gäller.

Tisdag sen var det dags att ut och flyga igen. Arusha var målet denna gång och vi flög till Kilimanjaros flygplats. En gång till hamnade jag på ett ställe som jag redan varit på i Östafrika och det kändes även hemma här. Skillnaden denna gång var bara att jag nu inte skulle klättra upp för ett berg under sex dagar.

Faith och Christina på WOCHIVI i Arusha.

I Arusha träffade vi Faith och Christina på WOCHIVI, som tillsammans med åtta volontärer arbetar med kvinnor och barn.

Kvinnorna har istället för att sälja alkohol börjat med att sälja grönsaker...

Kvinnorna de arbetar med tillverkar och säljer alkohol. WOCHIVI ger dem utbildning och ett ekonomiskt bidrag så att de kan starta upp en alternativ verksamhet.

...eller börjat arbeta som sömmerskor...

Vi fick träffa en massa kvinnor - både de som fortfarande tillverkar och säljer alkohol och framförallt kvinnor som idag har ett eget lite grönsaksstånd, säljer mandazi (=munkliknande saker som man äter till frukost eller fika), syverksamhet eller de som säljer kol.

...eller börjat sälja kol.

Jag fick tillfälle både att filma och ställa en massa frågor, men Faith fick skynda på mig lite, då vi hade en massa fler att besöka.

Många personer är med när man ska intervjua och filma.

Filmandet blir lite spännande när vi är en hel grupp som kommer och alla engageras i det hela. Många vill hjälpa till att förklara för den som blir intervjuad hur det ska gå till och hjälper till att svara på frågorna eller sätter micken lite närmare. Det gör att det hela kan ta lite längre tid, då jag får be intervjupersonen ta om det hela och att de andra måste vara tysta och flytta lite på sig. Till det har vi allt ljud i bakgrunden, grannar som kommer, barn som kommer, motorcyklar som kör förbi eller en radio som är på högt i bakgrunden.

Sen, för att få så mycket material med mig som möjligt försöker jag att hinna filma, fotografera och ta ljud samtidigt. Eftersom jag intervjuar själv blir det svårt att kolla av ljudet i hörlurar. Men jag får in ljud både i kameran och i en extern mikrofon så förhoppningsvis kommer något av det att bli ganska så bra. För de intervjuer jag ska göra artiklar till spelar jag in dessa på den externa mikrofonen. Den störst utmaningen blir all översättning som ska göras till filmandet sedan.

En annan utmaning med filmande råkade jag ut för när jag filmade utanför WOCHIVIs kontor. Där är en marknad där det finns flera kvinnor som ingått i projektet där de startat en ny verksamhet istället för att sälja alkohol. Under tiden som de andra hade möte fick jag möjlighet att träffa dessa och fotografera och filma. Två intervjuer hjälpte mig Christina att tolka innan Faith hade kommit till kontoret och innan mötet börjat.

Jag försäkrade mig i förväg om att det ska vara OK att filma och fotografera på platsen och det skulle inte vara några problem. Jag filmade de båda kvinnorna som jag intervjuat och skulle sedan ta några miljöbilder runt på marknaden. Då var det en man som ropade på mig och var väldigt upprörd och säger att jag inte kan göra så. Och han läxar upp mig en bra stund. Jag ber om ursäkt och säger att jag trodde att det var OK och att jag inte ska filma mer. Sedan är det OK igen.

Joyce höll ordning på kameran och stativet när jag inte filmade.

En stor fördel med att vara många när jag intervjuar, filmar och fotar är att jag får en massa hjälp och inte behöver hålla reda på alla saker själv utan nån bär filmkameran, nån tar kameraväskan, nån tar stativet och nu senast antecknade Christina åt mig och tog namnet på de olika personerna. Kommer bli spännande att försöka förstå de anteckningarna sen. =)

När vi var på WOCHIVI fick vi också besöka skolor, där volontärerna bland annat arbetar med eleverna i skolan med drama, musik och poesi. WOCHIVI har till och med lyckas få in alkoholundervisningen i skolornas kursplan i de skolor de arbetar med.

Barnen är väl förberedda när de framför sina dramatiseringar för oss.

Som vanligt när vi kom till skolan hade eleverna förberetts väl och vi fick ta del av skådespel på båda skolorna vi besökte. På den ena skolan var det nästan en timme långt tror jag. På swahili så klart. Och vissa av eleverna var verkligen teaterapor och kom till sin rätt.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Att få rollen som expert

2011-11-01T09:12:00.002+01:00

Hej igen!

I Nairobi träffade vi Kenya Girl Guides igen för ett möte och dessutom träffade vi SCAD Kenya och fick se deras verksamhet.SCAD stod tidgare för Student Campaign Against Drugs, men de har nyligen utökat sin verksamhet och har därför betämt sig för att SCAD Kenya är namnet och att det inte är någon akronym som står för något.

På SCAD Kenya träffade vi bland annat Moses, Adrian och Felicty på deras nya kontor där de höll på att få allt i ordning. Deras verksamhet vänder sig till skolelever och studenter på universitetet. Volontärer på SCAD arbetar med klubbar på olika skolor och har ett program för dem som består av 6 olika moduler, som de arbetar med under en 8 veckors period. Modulerna handlar om elevernas självbild, deras egna åsikter och ställningstaganden på olika områden där då givetvis alkohol och droger är en central del.

Några i personalen och volontärer på SCAD Kenya.

Vi fick besöka en skola och en lektion som två volontärer höll i och som handlade om självmord. Klubbarnas storlek varierar lite, men kan vara ca 60 elever. Den grupp vi träffade var kanske runt 40 elever. Jag både filmade och fotade under tiden som lektionen pågick och språket som användes var mestadels engelska men också swahili och en del Nairobislang, så kallad Sheng, som tar lite engelska ord, lite Swahiliord och kan sen byta ordning på stavelserna i orden. Kan bli lite klurigt att texta i det filmade materialet sen.

Så här kan det se ut när jag filmar partners aktiviteter.

När vi besöker skolorna i projekten får vi alltid en central plats och det förväntas att man ska säga något och det brukar bli bra. Men man förväntas också vara expert på i princip allt och man får vara försiktig så att man verkligen vet vad man pratar om. Denna gång hade vi strax innan lektionen i bilen pratat lite om självmord och ensamhet i Sverige och Allen, en av volontärerna, tog upp det vi hade sagt i bilen under lektionen.

Vi var denna gång på besök i en katolsk skola och jag fick uppmaningen av Allen i slutet av lektionen att avsluta det hela med en bön. Jag försökte säga lite diskret att det var bättre att han gjorde det och då rykte Masudi in och sa att jag inte var kristen, vilket kanske var att ta i lite... Men jag slapp i alla fall hålla i bönen.

På väg hem från SCAD till Guest houset en av dagarna hamnade vi mitt i rusningstrafiken i Nairobi, så det var bara att sitta och vänta. Men även när man väntar i en bilkö kan man sysselsätta sig med saker. Handla lite till exempel.

Det är en av de braiga sakerna med Östafrika tycker jag - att det går runt försäljare mellan bilarna när det är kö eller också finns en massa försäljare utanför bussfönstren när bussarna stannar till och man kan handla direkt från bilen eller bussen. Och man kan köpa det mesta. När vi satt i kön och väntade på att få komma tillbaka till guest houset hade vi möjlighet att köpa knivar, kuddar, underlägg med olika motiv som blinkar, fotbollar i plast, Scrabble, hattar, handdukar eller bananer. Jag passade på att köpa lite jordnötter.

Ha det bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Alltid redo för en massa scouter

2011-11-01T09:00:00.002+01:00

Hej igen!

I Kisumu fick vi också träffa Kenya Girl Guides och se deras verksamhet där. Även i Nairobi träffade vi dem sen där vi hade ett så kallat monitoringmöte, som är ett slags utvärderingsmöte och även ge tips på hur de kan gå vidare och nå upp till deras mål. I Östafrika jobbar institutet med något som kallas Log frames som är ett utvärderingsverktyg och bygger på en metod som heter LFA. Ett väldigt överskådligt system där man också kopplar ihop det med ekonomibiten och en så kallad operation plan, som talar om vilka aktiviter man genomför. Det är lätt att följa och se om man har gjort det som ska göras och om pengarna har räckt på ca 2 A4-sidor.

Flickscouter.

I Kisumu fick vi träffa Dorothy, som arbetar på kontoret i Nairobi och Pacifica som arbetar i Kisumu. Vi fick också träffa Pamela, som även hon arbetar i Kisumu.De hade gjort upp ett mycket späckat schema för oss. Först skulle vi träffa en person på utbildningministeriet, som de arbetar väldigt tätt med och sen skulle vi ut i fält. Tidsplaneringen är lite annorlunda än i Sverige. Vi skulle egentligen börjat vid klockan åtta på morgonen men de hade i förväg ändrat det och sen var nog klockan strax efter nio när vi var på kontoret.

Bilen vi skulle åka med var inte heller riktigt klar, så den fick vi vänta på en halvtimme också. Så klockan var väl strax efter tio när vi kom iväg. Vi åkte till Siaya, som ligger ca 1 timmes bilfärd norr om Kisumu, på andra sidan ekvatorn. På vägen passerade vi också Obama road, som inte helt oväntat går till Obamas farmor. Vägen dit höll de på att asfaltera nu. Jag sa lite på skoj att vi kunde fika där på vägen hem och Pacifica sa att om vi hinner skulle vi göra det.

Alltid Redo!

Schemat sen var att vi skulle besöka 7(!) skolor, men vi hann bara med 6 och den sista hade de hunnit gå hem. Planen var att vi skulle vara hemma i Kisumu igen vid klockan 4. Det är bra att liksom scouterna alltid vara redo på att vad som helst kan hända. Och framförallt att det man tror ska hända inte alltid händer.

En liten regnbågsscout.

Skolorna vi besökte var som sagt många och alla var så glada över att just vi kom på besök. På de sista skolorna, som vi kom till väldigt sent, hade eleverna ändå stannat kvar bara för att vi skulle komma. Då känns det extra viktigt att ta sig tid för dem och inte bara rusa vidare för att hinna hem i tid.

Utomhusundervisning av Pacifica.

Kenya Girl Guides arbetar tillsammans med skolor och har flickscoutklubbar som är kopplade till skolan. Klubbverksamheten äger rum ca en gång i veckan efter ordinarie skoltid eller under lunchtid.

Sång och lek!

Flickscoutklubbarna hade förberett lite olika saker för oss. Sånger, skådespel och drama. Detta är en del av hur Kenya Girl Guides arbetar med alkoholfrågan där eleverna själva väljer ett sätt att arbeta med en fråga kopplad till alkohol. Detta gör de mellan de olika lektionerna de har och kan på så sätt internalisera frågan och kunskapen om alkohol på sitt eget sätt. Under de träffar de har får de undervisning om alkoholfrågan och får dela med sig av de erfarenheter de själva har och hur man ska handskas med problematiken.

Dorothy kollar noga vad scoutflickorna skrivit.

Kenya Girl Guides har ett speciellt alkoholmärke, som flickscouterna får när de har genomgått utbildningen. Under våra besök var Dorothy noga med att samla in deras böcker och titta på vad de har skrivit och ställde också frågor för att se vad de lärt sig. Kenya Girl Guides håller också på att ta fram en handbok om alkohol, som vid skrivande stund är på tryckeriet.

Fokuserade flickscouter.

Tyvärr blev det ingen fika hos Farmor Obama, men nästa gång lovade Pacifica mig att vi skulle dit! Och när vi var hemma i Kisumu? Klockan var nog halv åtta på kvällen...

Ekvatorn strax norr om Kisumu i Kenya.

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Inspirerande människor på Blue Cross, Kenya

2011-10-24T19:15:00.005+02:00

Hej igen!

Efter Burundi åkte vi vidare till Kisumu i Kenya. Där träffade vi första dagen
Blue Cross, som aspirerar på att bli ny partner till oss på
Internationella Institutet. De har redan idag en väldigt bra
verksamheten och söker mer bidrag för att kunna utöka denna.Blue
Cross i Kisumu har en verksamhet som rätt mycket liknar den som IDYDC
har i Iringa. De arbetar med gatubarn och rehabilitering av dem på ett
hem, där Blue Cross även har sitt kontor. Barnen på
rehabiliteringshemmet är bara pojkar och de kallas för Kingdom Kids.

I deras verksamhet är de ute på gatorna där de vet
att gatubarnen håller till. vilket i huvudsak är vid den stora
marknaden, Kibuje. Där pratar de med gatubarnen och erbjuder dem att
vara med i aktiviteter som de håller på gatan. De har samlingarna i en
lokal och där får barnen tvätta sina kläder och delta i olika
aktiviteter, så som bollspel till exempel. Detta är ett sätt för Blue
Cross att ta reda på vad barnen kan ha för olika problem när de
interagerar med varandra. Till exempel om de är våldsamma.

Om barnen bestämmer sig för att vara med i Blue Cross grupp träffas de
ett antal gånger och sedan har de möjlighet att få komma till hemmet,
där de får gå i skolan och får möjlighet till en alternativ framtid än
att leva på gatan. Samtidigt försöker man att identifiera barnens
familjer och arbetar med föräldrarna för att göra dem redo att få hem
sina barn igen.

De barn som kommer till hemmet har haft problem som
på ett eller annat sätt är kopplade till alkohol. Det kan antingen vara
att de missbrukat själva eller att alkohol varit ett problem i hemmet
som lett till våldsamheter, fattigdom eller andra problem som fått
barnen att hamna på gatan från början.

De vi träffar som arbetar på Blue Cross är Ishmael,
Rose-Mary, James och Mebo. Ishmael och Mebo bor också på hemmet och
arbetar i princip dygnet runt varje dag. Rose-Mary bor i ett eget hus
och James bor i ett hus ett stenkast från rehabiliteringscentret.

Det är verkligen fascinerande att få träffa människor
som brinner så för att göra livet bättre för andra. De är alla så varma
och trevliga.

Det första intryck jag får av James, som är
projektkoordinator är att han är väldigt kompetent och har full koll på
läget när Gunnar frågar om dokument och annat som behövs för att de ska
ansöka om att få pengar till sitt projekt. Han ger ett alltigenom
professionellt och sympatiskt intryck och har samtidigt nära till
skratt.

När vi sedan besöker ett slumområde får jag reda på
att det är där James har vuxit upp. Det visar sig också att han är
föräldralös och inte haft några andra släktingar som tagit hand om
honom. Han är äldst bland åtta syskon och har själv uppfostrat sina
syskon och tar fortfarande hand om dem. Den yngsta går idag i andra
klass.Vi avslutar vårt besök med lunch på en
restaurang vid Victoriasjön där flera av gatubarnen håller till och där
man tvättar lastbilar, bilar och motorcyklar precis vid vattnet (kanske
inte den bästa idén...). Maten som blir över ber James att få med sig
och innan vi åker ger han den till två gatupojkar.Det värmer i hjärtat att få träffa sådana människor.

Vi hörs snart igen!

Camilla

Learning about Blog use with Camilla

2011-10-17T09:12:00.002+02:00

Now I will be in a position to share with you on what happens in Reginal Office East Africa (ROEA)
Helena Program Officer -ROEA

Hamnade visst mitt i ett scoutmöte

2011-10-11T18:07:00.012+02:00

Hej igen!

Efter några dagar i Dar es Salaam var det sen dags att ge sig ut och resa lite igen.Denna gång bar det iväg till Bujumbura i Burundi, med flygbyte i Nairobi.

I Bujumbura besökte vi Lilian och Chantal som arbetar med flick- och pojkscouter. De tog oss med till Gitega, som är den näst största staden i Burundi efter Bujumbura. Gitega ligger mitt i Burundi och har mellan 20 000 och 30 000 invånare.

Men först gjorde vi ett litet besök på ministeret där vi bland annat fick träffa ungdomsministern, som scoutrörelsen har en bra relation med. Mötet hölls på fyra språk samtidigt. Franska, kirundi, engelska och swahili. Mest hölls det på franska och kirundi, som jag inte kan pratar något av dem. Trots det kan man ju förstå en del av sammanhanget och att man kan gissa sig till vissa ord. När samtalet sedan övergick till swahili en stund behövde jag inte vässa öronen fullt så mycket utan slappnar av och tänkte - vad skönt nu förstår jag ju vad de säger.

Resan till Gitega sen var fin, fast chauffören skulle kunna lära sig lite om hur man kör miljövänligt och därmed lite mjukare. Landskapet var makalöst vackert, väldigt kulligt och med teplantage. Vägarna var smala och längs vägen var det många små samhällen.
I de backigaste partierna var det många cyklister som liftade bak på lastbilar. De som cyklade med jättestora lass av plywoodskivor, backar med öl och läsk och olika sorts grödor hade ingen lätt uppgift.

Vi kom sedan fram vid halv ett och plockade upp fyra scouter som skulle ta med oss till skolan där scoutgruppen vi skulle träffa håller till. Vi fick sitta fyra i baksätet en bit, men det fungerade bra det med.
Scouterna de arbetar med är medlemmar i olika klubbar och klubbarna kan antingen vara fristående eller vara kopplad till en skola. Den grupp vi skulle besöka var kopplad till en katolsk skola.

När vi kommer dit får vi först träffa rekorn en stund och presentera vilka vi är. Därefter går vi vidare till skolan där alla nästan 400 elever och samtliga lärare är samlade. På tavlan står det välkomna och längst fram i den stora salen finns ett bord, med fin duk och dekorerat med plastblommor. Jag inser strax att platserna längst fram, där varje sittplats består av tre ihopsatta plaststolar, är avsedda för oss.
Under tiden är sammanhanget och vad som händer något oklart för mig. Många personer pratar, några personer presenterar sig och eleverna lyssnar, skrattar och låter lite emellanåt. Jag förstår sen att det visst är min tur att presentera mig. Då är det rätt knäpptyst.

Efteråt förstår jag att alla lärarna och eleverna har samlats för att få utbildning i alkoholfrågan. Samlingen är också ett tillfälle för en grupp av scouter att framföra dels en dikt och sedan ett stort musik och dansstycke som handlar om alkohol. Detta är ett bidrag som kommer att vara med i en tävling de kommer ha i fyra olika områden i Burundi den 12 november senare i år, där de gäller att genom musik och poesi få fler att inse vikten att vara drogfri och upptäcka scouterna och vilja vara med.
Samlingen avslutas med att Gunnar få ta emot en fin trätavla, så att vi ska minnas dem. Innan vi sedan åkte hem igen köpte vi kex och vatten i en butik down town i Gitega.

I affären hade två andra skyltar under föbjudet rökningskylten. Det var förbjudet att ha med sig kniv och förbjudet att ha med sig pistol. Det känns ju ändå tryggt... Jag vågade tyvärr inte ta kort på de skyltarna.

Ha det gott!

/Camilla

Socialarbetare Oliver Nsanwgwanko

2011-10-11T17:54:00.003+02:00

Hej igen!

Efter att vi varit i Iringa under fyra dagar återvände vi "hem" till Dar es Salaam. I Dar es Salaam blev det sedan två besök tillsammans med Oliver Nsanwgwanko (försök uttala det bantunamnet!), som är en kvinna som arbetar som assisterande projektkoordinator för IDYDC, samma organisation vi besökte i Iringa, fast i Dar istället. Och man kan väl säga att hennes arbetsuppgifter innebär till viss del att vara socialarbetare.

Hon arbetar bland annat med samma gatubarnsprojekt som i Iringa, som är ett Världens Barnprojekt. De barn som hon arbetar med här kommer från början från Iringa och är en del av en typ av trafficking. Barnen lovas jobb och goda förutsättningar, men när de väl kommer hit visar det sig vara på ett helt annat sätt.

Olivers utmaning är att identifiera barnen, se om de vill komma till centret i Dar es Salaam för att sedan så småningom vilja återförenas med sina familjer. En av utmaningarna är att få höra barnens verkliga historia varför de är där de är. Det cirkulerar vissa bashistorier, som alla drar till med. "De sattes på en buss och sen försvann deras bror som var med dem och nu bor de på gatan".

Jag märker också när jag talar med barnen att historien de talar om för mig kanske inte riktigt är så som de vill ha den till. Något avslöjande kan vara då de ler och testar lite. Men på något sätt går det ändå att se vilka historier som verkar trovärdiga och inte.

För Oliver är det nog dock lite enklare, eftersom jag ju kommit dit som Mzungu (=viting) och det är roligt att få prata med mig och kanske lura mig lite extra. Oliver verkar ha väldigt bra kontakt med barnen vi möter och de tycker att det är kul att träffa henne. Hon har ett tufft jobb och arbetar ensam med barnen här i samarbete med den katolska kyrkan "Children in the Sun", som är det center barnen kommer till när de har börjat sin rehabilitering.

Ha det gott!

/Camilla

Fotboll som alternativ till alkohol

2011-10-11T17:41:00.006+02:00

Hej igen!

På partnerorganisationen IDYDC i Iringa, Tanzania arbetar de också med ett projekt i samarbete med oss på IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut, som stöds av Forum Syd och handlar om att arbeta med fotbollslag som ett alternativ till alkohol.

Inom projektet arbetar man med 48 lag, med ca 30 barn i varje lag. Tanken med projektet är att ge ett alternativ till alkohol och ett sammanhang där de kan få kunskap om alkoholens negativa effekter och där de kan påverka människor i sin närmaste omgivning.
Vi besökte ett blandat flick- och pojklag, som tränar varje dag. Träningen inleds med uppvärmning och lite spel. Därefter samlas man en liten stund och pratar om alkoholens påverkan och barnen får själva dela med sig av sina erfarenheter. Barnen är mellan 11 år 18 år gamla och har varierad erfarenhet av alkohol.

Många av dem har sett alkoholens negativa sidor på nära håll. Vissa använder i viss mån själva, vissa har använt men har slutat, andra har föräldrar som missbrukar och vissa har flytt hemifrån eftersom det förekommit våld i hemmet, att familjer splittrats och på grund av fattiga förhållande till följd av alkoholen.

När laget träffas får de också uppgifter av tränaren. Det kan till exempel vara att ta reda på vilka negativa effekter alkoholen kan ha eller att prata med kompisar om dess negativa effekter. Vid genomgångarna pratar man sedan om vad de har kommit fram till och hur det har gått.

Jag får tillfälle att prata med tre av spelarna i laget som alla har lite olika erfarenhet av alkohol. De har alla en väldigt klar bild över att fotbollen har hjälpt dem med att förstå alkoholens negativa effekter och använder själva inte alkohol eller har slutat. De ser som sitt uppdrag att dela med sig av denna kunskap till ungdommar i deras egen ålder.

Och på nytt är jag väldigt imponerad över den drivkraft och insikt barnen bär på och hur de själva arbetar för att kunna få till en skillnad i det samhälle de lever i.

Ha det gott!

/Camilla

Möjlighet till ett nytt liv

2011-09-29T16:00:00.013+02:00

Hej igen!

Nu har jag varit på plats i Tanzania i nästan två veckor och det har varit fullt upp med en massa besök hos partners och jag har fått träffa en massa underbara människor.

I förra veckan åkte jag och Gunnar, som är regionchef för Internationella Institutet här i Östafrika, till Iringa, ca 50 mil väster om Dar es Salaam. Resan tog hela dagen och Gunnar tog oss säkert fram hela vägen. På vägen passerade vi Mikumi nationalpark och fick se zebror, giraffer, elefanter, gaseller och apor på vägen dit och hem.

Ett parti på vägen dit är väldigt brant och vi såg en del lastbilar som det inte hade gått så bra för längs med vägen. Påfallande var också den extrema torka som man såg i dalarna som annars brukar vara alldeles gröna. Nu såg alltihop ut som döda träd. Hoppas v erkligen att regnet kommer snart eller att man börjar med lite trädplantering i kombination med jordbruk och djurhållning i området, för att förhindra den extrema torkan och även jorderosion när regnet sen väl kommer.

I Iringa besökte vi vår partner IDYDC, Iringa Development of Youth and Disabled & Children Care under två dagar. IDYDC har ett omfattande arbete, där vi fick besöka två av projekten som de driver i samarbete med oss.

Det första projektet vi besökte är en del av Världens Barn och innebär att rehabilitera gatubarn. Man räknar med att det i området finns ca 8000 gatubarn och via ett center, Upendo Center, ger man barnen ett tillfälligt hem, mat och teoretisk och eller praktisk utbildning, för att så småningom kunna återförena barnen med sina familjer. Först ser man också till att föräldrana är redo för att barnen ska kunna komma tillbaka.

Med i bilden finns någon form av alkoholmissbruk - antingen hos föräldrarna, vilket varit en direkt eller indirekt anledning till att barnen kommit till gatan från början, eller att barnen själva har missbrukat alkohol.

Upendo center har funnits i flera år och man har en lång erfarenhet av att arbeta med rehabilitering av gatubarn. Projektet är numera också en del av Världens Barn och tack vare pengarna därefrån kan man nu ta emot fler barn.

Arbetet inleds med att identifiera vilka barnen är som lever på gatan och vilka som kan tänka sig komma till centret för att där påbörja en rehabilitering för att sedan kunna komma tillbaka till sina familjer.

Jag fick tillfälle att prata med två av barnen, som har påbörjat sin rehabilitering och får ta del av deras historier och hur de ser sin framtid. Båda tycker att det är en stor möjlighet att få ha kommit dit och när de själva blir vuxna skulle de vilja hjälpa andra barn på samma sätt som de blivit hjälpta.

Freygob Kidugo, var ett av Världens Barn-barnen, som posserar framför den nybyggda sovsalen. Jag får också tala med Salim Kiyeyeu, som själv levt på gatan och nu arbetar som patron och hjälper barnen på centret.

Det är verkligen inspirerande möten och underbart att få höra den framtidstro om att skaffa sig ett gott liv i framtiden trots den bakgrund de har och också få höra den välvilja som finns hos dem att få hjälpa andra barn i framtiden.

Ha det gott!

/Camilla

Pa besok pa regionkontoret i Dar es Salaam!

2011-09-19T15:44:00.002+02:00

Hej halla!

Som ny kommunikator pa Internationella Institutet har jag formanen att redan efter en och en halv manad fa aka till vart regionkontor i Dar es Salaam. Jag kommer vara pa plats i Ostafrika i sex veckor for att se hur verksamheten fungerar har. Jag kommer att resa runt inom Tanzania, i Kenya och Burundi och besoka olika partners och se hur de rent praktiskt arbetar.

Jag kom igar morse och har hunnit gora mig lite hemmastadd i lagenheten och se mig runt i de narmaste omgivningarna.

Redan imorgon, tisdag, kommer jag och Gunnar, som ar regionchef pa kontoret i Dar es Salaam att resa till Iringa, dar vi kommer besoka nagra olika projekt. Resan kommer ta hela dagen, da vi aker bil 50 mil.

Jag ser valdigt mycket fram emot min vistelse har och kommer halla er sa uppdaterade det gar med tanke pa resande, tillgang till strom och internet.

Ha det gott sa hors vi!

/Camilla

En dag i det globala livet

2011-02-10T09:52:00.001+01:00

En kort berättelse utan krångliga bisatser. Rakt på. Ibland talspråk eller felaktiga stavningar. Men så här var det:

Vaknade 06.15. Klarvaken. Jävlar, Chaiya skall ju till Vientiane i veckan och träffa Lao Women Union. Han behöver besked om studien om mäns våld samt en budget. Förslaget ligger fortfarande ute för kommentarer. Leissner och Per-Åke har svarat. Lilian har haft synpunkter. Jag ringer Chaiya. Han har just kommit hem från träningsrundan. Åker i morgon säger han. Bra – då hinner jag göra en budget. Datorn i knä. Vet att den blir varm och sveder låren om jag inte lägger täcket emellan – gör så. LWU har skickat en budget. Forskaren Siriporn en annan för sin insats. Gör en kolumn med ursprunget och en prutad av mig. Skickar till Chaiya och Sengkeo.

Går till gymmet. Efter 20 minuter är jag less. 20 ggr 2 med maskinen för att stärka axlar och 2 km på bandet. Nog.

Frukostmatsalen på ett bättre asiatiskt hotell är intressant. Tycker jag. Ser de två männen från Iran vid ett bord. Jag vet det eftersom vi checkade in samtidigt och jag såg deras pass. Den yngre, lite muskulös, t-tröja, mycket frukt på tallriken och kort hästsvans. Den äldre kunde serverat spagettin till Lady och Lufsen. Men han ser snäll ut. Det gör däremot inte biffen vid bordet intill som delar det med en med minimal kroppshydda. Biffen äter äggröra, äggröra, äggröra och bacon, bacon, korv. Och sen ytterligare en portion, men nu toppad med pannkakor och rostat bröd. Den lille ser jag knappt bakom tallriken. Jag tappar matlusten. Borrar mig ner i Bangkok Post. Ber om mer te. Går för att ta en smörgås. Har bara tagit juice och frukt. Kommer tillbaks till bordet som är kliniskt rent. Det slår mig att effektiviteten hos frukostpersonalen är 200%. Nu ber jag om kaffe. Tar koppen och sätter mig ute i foajén. Långt från biffen.

Fortsatta strider i gränszonen mellan Thailand och Kambodja. Gulskjortorna, som är/har blivit ultranationalistiska kräver blod och tempel. Vägar och åkermark. Heder. Bort med premiärministern. Bort med regeringen. In med – ja vad? Rödskjortorna skramlar. Vi befarar militärkupp. Vi vill – ha tillbaka Thaksin? Militären lovar att inte kuppa. Abhisit lovar nyval. Abhisit lovar sitta kvar.

Världsnyheterna raglar över mig från skärmen. Nytt oväder över södra Sverige. Blir Pagrotsky en bra ordförande? Obama lovar nu. Clinton lovar mer. Merkel förhandlar. Bildt twittrar. Hu har varit i norra Kina och hejat på våren. Cricket är ingen vit sport.

Tar en taxi till flyget. Orkar inte släpa min 19,8 kg tunga väska alla fyra våningar. Vägde den på rummet. Taxikillen kör mot Don Muang? Har han fått fel info. Jag sa Suvarnabhumi. Uppe vid Din Daengkrysset där de har världens längsta rödaljusintervaller kan man se ONCBs högkvarter. Ligger alldeles bredvid gatukorsningen där de röda hade sitt högkvarter. Ser dock inte skylten med IOGT Thailand som förr satt till höger om porten. Den plockades nog ned när nämnde T kom till makten och justitiedepartementet tog över ansvaret för narkotikamyndigheten. Nu svänger taxin upp på motorvägen mot rätt flygplats.

Air Asia är världens bästa lågprisbolag. Nu har alla råd att flyg. Enligt reklamen. Stämmer kanske. Det är i alla fall väldigt MÅNGA som ska checka in. Jag har två timmar till avgång så det är helt OK. Tror jag. Efter 15 minuter får jag reda på att jag står i fel kö. Är jag i Indien? Flyttar tillsammans med en grupp på fem kineser till en annan kö. Den får nu två svansar. Det är inte populärt. Vår minisvans kommer alltså inte in i gemenskapen så lätt. Det tar väl en halvtimme innan blickarna som var som tundran inte stirrar på oss lika hårt. Jag förstår ju inte vad dom säger så jag ler. Det gör inte de hennafärgade yngre männen. Varför är hennafärg populärt? Och lika lite deras kvinnliga sällskap. De ska till Penang så jag slipper dem på flyget, men vi umgås ju tätt under en längre period. Ingen ler som de som jag sett från Pekingoperan. Kinesiska nyåret har dundrat förbi. Det kan man också bli av trötthet eller leda. Jag försöker förgäves få ögonkontakt med en kvinna som ansvarar för köbildningarna. Slutligen trippar hon fram till mig. Ja hon har säkert 11 cm klack. Jag visar min biljett och undrar försynt om jag skulle kunna byta disk till den där det sitter en annan kvinna med lägre klackar men utan trettio personer framför sig. Byta till den disken. Den damen är ju gravid. Språkförbistring eller uttalsfel. Från mig eller?

20 minuter senare blir jag anvisad till disken med den gravida kvinnan. Då har jag fortfarande en timme till avgång. Air Asia stänger gaten 20 min dessförinnan. Direkt mot passkontrollen. Ställer mig i den tredje kön. Tvärstopp. Byter till första som gått ett par steg. Ca 30 pers före. Då visar det sig att det är en medelålders man som arbetar vid denna disk. Mannen är populär bland personalen. Man skrattar och ropar små kommentarer till honom. Men han kan ju knappt läsa pass. När det två kvinnliga passkontrollanterna avverkat tre resanden, då håller min grabb fortfarande på med sin första.

Gruppen med hennafärgade dyker upp. De ställer sig sex – sju platser bakom mig, men gruppledare byter snart till kö tre. När jag fortfarande har fem före har hela hennagruppen passerat och gått till säkerhetskontrollen.

Jag passerar den med 10 min kvar till avgång. Gate E6. Den som varit på Bangkoks nya flygplats vet avstånden. Jag tar mina två ryggsäckar i famnen. Elektronik, böcker, handlingar och mynt i den ena. Dator och livrem i den andra. Springer genom första avdelningen. Och folk går ju inte rakt fram. Hinner inet stanna och kolla skylten med avgångar. Nästa avdelning. Nerför rulltrappan. Ut på rullbandet. Hänger på en annan jäktad men något yngre man. Nerför rampen. 30 minuter försenat. Köper en förpackning kycklingspett på planet.

Moln över Kuala Lumpur. Incheckning under minuten. Går enligt elektronisk skylt till bagageband 5. Väntar. Efter femton minuter står det fortfarande Krabi på skylten. Väskan har fallit av bandet på bana 2! Mot hotellet. Trafikstockning. Kommer fram strax efter 18 lokal tid. Går ut för att fylla på pengar för mobila bredbandet.

Har Digi som operatör. De har en lite shop i Suria-KLCC. Under Petronas towers. De som en gång var världens högsta. De som blir ett bestående minne av Mahatir. I shopen jobbar fyra män. Två vid ett bord till vänster. Två stolar framför. Två andra bakom en disk till höger. Technical support. De senare är lite yngre. En har ganska långt hennafärgat hår. Det står upp. Jag får ögonkontakt med honom. Visar upp mitt Digikort och vill att han kollar det. Köp mer tid svarar han. OK säger jag. Det är hett i affären. Köp i nästa affär. Den till höger när du går ut. OK säger jag och går ut. Flickan i nästa affär förstår knappt vad jag säger. Hon ropar högt på någon medarbetare. Hon ropar igen. Något högre, men på samma språk. En yngling kommer och säger ten ringit. Ok säger jag. Får en remsa och så är jag ointressant.

Går tillbaka till Digi, där det nära utgången finns en liten demonstrationsbänk. Där försöker jag byta simkort med telefonen eftersom jag måste ringa och ladda. Simkort inaktivt säger telefonen. Visar ska det vara. Jag går till den hennafärgade ynglingen. Måste ställa mig i kö. När jag kommer fram hänvisar han till det lilla bordet med de två lite äldre männen till vänster i rummet. Det är hett. Jag tror jag fått feber. Jag ser mot bordet. Kö. Blir nummer tre. Som tur är hänvisas indierna som står före mig till den hennafärgades kompis. Jag kan slå mig ned på en stol framför mannen som ansvarar för customs relations. Han till höger ansvarar för payment online. Han gör inget, men det rullar sakta ut en liten remsa ur en apparat mellan de två herrarna. Han tar då och då tag i remsan och viker den så den ramlar på hans sida disken. Annars hade jag fått alla payments online i knäet.

Min customs relationskompis. Jag trodde verkligen han var det. Min kompis. Han tar mitt simkort och knappar på datorn. Han knappar vidare och tittar upp. Det är hett. Joo, jag måste ha fått denguefeber. Snart får jag yrsel. Men först ska jag mitt simkort. Efter fem minuter säger han att kortet är inaktivt. Jaha sa jag. Det sa jag ju när jag kom för andra gången. Han ler. En yngre indisk man som håller ställningarna i Digis butik. Du måste köpa ett nytt simkort. OK sa jag. Det har jag velat senaste timmen. Han ser frågande på mig. OK säger jag igen. Jag tar ett nytt simkort. Inte här säger han. Du kan köpa på technical support. Nu är det lika hett som i Karachi. Jag orkar knappt resa mig och ställa mig i kö till de yngre herrarna. Som tur är ska jag handla av den som jag inte pratat med tidigare. Vi säger inte mycket. 35 ringit. Säger han. Ok. Kvitto. Säger jag. Stapplar ut. Hungrig med utan matlust.

Går in på Secret Recipe. Beställer en standardrätt och iste. Dricker. Sneglar runt. På bordet till höger sitter fyra ungdomar. In kommer en tårta. Jätteformat. Choklad. Lite lik svensk Schwarzwald. Tre ljus. Sen sjunger två i personalen Happy Birthday. Vi andra i lokalen sjunger också. Jag kan inte sjunga sista versen eftersom jag inte har något namn. Men jag ler. Flickan blåser ut ljusen. Då frågar de om jag vill ha en bit. Tack gärna. Ett samtal om vad de gör. Vem jag är. Den obekanta fyller 31. Grattis igen säger jag. När jag ätit nästan hela biten som lagts för mig tackar jag igen. Då frågar de om jag vill följa med på disko. Har jag feber? Tack för erbjudandet, men jag måste gå till hotellrummet och kolla mejl. De ler. Jag ler. Jag går ut i natten.

På rummet ser jag att jag har 46 mejl. Har jag feber?

++++++++++++++++++++++++

Detta var igår.

God natt.

Esbjörn

I trehjuling på väg mot barns rättigheter

2010-12-17T11:14:00.007+01:00

Sri Lanka dag 5 / 14 dec

Det ÄR en särskild känsla att trängas på huvudstadens gator i morgonrusningen i en trehjuling med avgasröret från en stor buss en meter vid sidan pumpandes ut moln av bränd diesel så att byxben och hår fladdrar. (Det senare stämmer inte riktigt eftersom jag åkte ner nyklippt.) Jag blev upplockad denna morgon av Premasiri, Adics trehjuliga chaufför, inför dagens avslutande arbete på Adic.

Mötte hela Adicpersonalen och fick möjlighet att framhålla hur vårt gemensamma arbete väl fyller kraven som riksdagen formulerat att biståndet ska vara rättighetsbaserat, syfta till fattigdomsbekämpning och stimulera till demokrati och jämställdhet. Jag menar att
- minskat alkoholbruk stärker barns rättigheter att inte bli slagna eller att familjens knappa inkomster räcker till mat och skolmaterial (rättighetsbaserat och fattigdomsbekämpning)
- minskat alkoholbruk leder till att våldet i nära relationer minskar och stärker på så sätt kvinnors ställning och möjligheter att delta i samhällsbyggandet (demokrati- och jämställdhetsaspekterna.)
- minskat narkotikabruk leder till mindre kriminalitet och bättre ekonomi för familjer (demokratiaspekt och fattigdomsbekämpning).

Ibland blir fokusering kring just substansen så stark att man glömmer det vidare perspektivet som jag beskrev här. Analysen vid rapporteringen av 2010 års aktiviteter hoppas jag färgas av det här talet.

Jag fick en omedelbar respons med en presentation hur man jobbar gentemot ett antal skolor med Barnkonventionen som bas för att diskutera alkohol och narkotika. Adic har med andra ord en tydligt rättighetskompass i sitt arbete.

Ger mig iväg ut till flygplatsen vid 17-tiden och säger tack till Morten Lönstad, Foruts generalsekreterare, som jag delat lägenhet med. Norska Forut kommer att radikalt förändra sin Sri Lankainsats till följd av att Rajapakseadministrationen, Sri Lankas regering, rejält inskränker utländska organisationers möjlighet att verka i landet.

Skymningen sänker sig innan vi når flygplatsen. Resan går genom centrala delarna av Colombo, Galle Face Green, förbi gamla parlamentet och Hotellen Galle Face Green, Taj Samudra, Galadari Meridien där vi hade IOGT Internationals kulturkonferens 1992, Hotell Hilton in i Fort (själv citykärnan), vidare förbi järnvägsstationen och Pettah, marknadskvarteten som kokar av aktivitetet och där stora bomber exploderat under faser av inbördeskriget, passerar Messenger Street, där President Premadasa mördades 1 maj 1993 av en bomb samtidigt som jag passerar i bil från flygplatsen 6-7 kvarter bort... osv. Varje meter jag förflyttar mig är kopplat till minnen av olika slag efter 33 års relation med detta land och mer än tjugo besök där.

Sri Lanka, jag kommer snart igen. Det är en person jag är särskilt angelägen att visa detta mitt andra hemland där jag trots krig och bomber och hot alltid känt mig trygg. När befolkningen i Thoppukkadu eller Oori säger att jag är en i familjen, vad har jag att frukta? Hon kommer att gilla Sri Lanka, hon med!

/Per-Åke Andersson

Lucia, Bill Gates och demokratimörker

2010-12-13T23:31:00.005+01:00

Sri Lanka Dag 4 / 13 dec

Det är Lucia men inte här. Traditionerna är svåra att utöva på 800 mils avstånd när man är på tillfälligt besök. Här råder på många håll annars ett mörker som skulle behöva lysas upp. Ett demokratiskt mörker eftersom den fria pressen klart tagit intryck av attacker mot journalister och medialokaler, där rättsväsendet sedan misslyckats med att lagföra gärningsmän. Men också på grund av att en redan mycket stark presidentmakt gjorts ännu starkare. Sri Lanka är en demokrati med en konstitution som ger dess president en diktators makt.

Men dagen ägnas inte åt varken svenska traditioner eller lankesisk demokrati. Nio presentationer under 3,5 timme av Adics verksamhet under 2010 är lite tröttande men framför allt intressant och inspirerande. Deras projekt med heroinmissbrukare i Negombo i samarbete med FNs narkotikaorgan, UNODC, är innovativt och effektivt och kan tjäna sonm exempel. Men inte låter det klokt att samla heroinister till ett 14-dagars läger med syfte att få dem att sluta och låta dem missbruka under tiden. Och ändå, det lyckas. Metoden, som är noga utvecklad, visar tydlig framgång. Gavin, Roy och Keerthi som berättar är levande exempel på hur sant hopplösa fall kan bryta ett 'evigt' missbruk. Kanske något för nästa WFAD att ta in som en programpunkt.

Adic är en verkstad, ett laboratorium med forskning, en lobbygrupp, ett dynamiskt kreativitetscenter. Det vore värt att göra till en akademi för utbildning av personer från olika delar av världen. Varje land skulle behöva få ett eget Adic. Vi kan bistå i det om någon ställer upp med medlen.

Bill Gates eller Gunilla Carlsson! Hör ni! Vi har en modell för att möta några av nutidens stora gissel, alkohol, narkotika och tobak. Ni har ju pengar. Vår modell och era pengar skulle göra skillnad. Och Gunilla! Kommer du ihåg att du sade vid Utrikesutskottets utfrågning om PGUn i maj 2008 att alkoholen förtjänar att uppmärksammas mer i biståndet? När då tänkte du? Nu eller .... ?

Besök i Sri Lanka innebär att man också passar på att ekipera sig. House of Fashion och Odell gör att jag själv blir glad och att två kvinnor i min närhet blir glada. Sista kvällen betyder också middag med Marikkar, min gode vän sedan lång tid. Indisk vegetarisk restaurang vid lunch och indisk restaurang för middag. För gommen är det spännande tillfällen att fånga när man är här. Lunchen igår var en riktigt genomlankesisk sådan med rice and curry.

I morgon ska jag hem till svensk snö och bomber som helt plötsligt drabbat vår trygga vardag.

/ Per-Åke Andersson

Åka, skaka, åka, skaka

2010-12-13T03:45:00.006+01:00

Sri Lanka Dag 3 / 12 dec

Lätt att beskriva dagen som består av start från Jaffna redan 07.20 för en delvis skakig bilfärd som 11 timmar senare för oss till familjer resp boende i Colombo med omnejd. Vi tar en annan väg hem. Kör via Anuradhapura och Puttalam hem och funderar ett tag över det kloka i det valet. Men när vi väl når Puttalam, jag tidigare, står det klart att vägstandarden höjts enormt i vissa delar av landet.

Fikastopp i Kilinochchi, lunch i Anuradhapura, en riktigt rice and currylunch, fikastopp i Chilaw och trevligt snack på vägen hem.

Jo, Priyantha tryckte plattan när vägen tillät och fångades av en kamera när han höll en bra bit över 100. Han tog med sig tillståndet från myndigheterna för mig att åka till Jaffna, visade det och förklarade att VIP-personen han hade i bilen måste till flyget och att det var anledningen till fortkörningen. Han kom undan med det eftersom han slapp förklara när flyget går, dvs först 2 dygn senare.

Morgondagen erbjuder arbete, arbete och middag hos min gamle vän sedan mer än 30 år, Mariks.

/ Per-Åke Andersson

Flyktingar, min familj, mango och lite till

2010-12-13T03:29:00.009+01:00

Sri Lanka dag 2 / 11 dec
Kliver ut i Jaffnamorgonen. Luften känns bekant. Morgonljuden och morgonens dofter. Visst är det fantastiskt hur starkt luktminnet är, men också ljudminnet. Jag känner mig trygg. Jag är ju hemma på sätt och vis och det kommer jag att få bekräftat under dagen. Det här är mitt Jaffna!

Devadas och Patmanathan kommer redan vid halvåttatiden. Patmanathan börjar få grå strån i skägg och hår han med. Men han är fortfarande lekfull och glad som en liten pojke. Vi åker ut ur Jaffna längs kustvägen ut mot Karainagar och passerar kända platser ur Jaffnas moderna historia. Jaffna West där Jaffnas muslimska befolkning bodde till dess att de jagades ut ur Jaffna av LTTE 1991 (om jag minns rätt).Vaddukoddai där deklarationen om att kräva en egen stat, ett Tamil Eelam, antogs av Tamil United Liberation Front 1972. Vid vägbanken över till Karainagar står soldater som ett tredje minne över hur det gick. En kamp för självständighet och rättigheter som förlorades.

Vi åker genom Oori, mitt kära Oori, där jag för 19 år sedan hälsades som en kung vid mitt återbesök. Mer än 200 familjer med barn stod längs vägen och vinkade. Jag förstår hur kungen och Silvia har det. Jag hörde gång på gång kvinnoröster säga ’tannir’, ordet ’vatten’ på tamil. Där är han som såg till att vi fick vatten i byn, tror jag de sade. När vi åker genom byn nu är det tämligen stilla och mitt besök är inte föranmält.

Effekterna av kriget blir uppenbara när vi kommer till färjeläget på Karainagar. Av båtfabriken återstår några båtformar plus en trasig trålare. Alla byggnader raserade. Hälsocentret som byggdes av norska Rädda Barnen är enbart husgrund och av vårt bibliotek, Globe library, är allt som finns kvar sex armerade pelare som liksom i förtvivlan över krigets vansinne sträcker sina brutna fingrar mot skyn. Här vill lokalbefolkningen att det åter ska skapas ett Globe library, som var så uppskattat av befolkningen på Karainagar och övriga öar väster om Jaffna.

Står en stund senare inne under palmyrapalmerna i Thoppukkadu och diskuterar med några människor som återvänt efter många års flyktingtillvaro i Vanni, söder om halvön. Det är här man kallar mig för familjemedlem. Skulle militären dyka upp och undra vad jag gör där skulle man förklara att familjemedlemmen Mr Andersson är hemma och hälsar på. Klart att sådana uttryck berör ens hjärta.

Dagens kulinariska höjdpunkt är när vi stannar till i det lilla samhället Karainagar och äter mango. Mina vänner från Adic säger att dessa mangos överträffar allt de kan få tag på i Colombo. Så söta, så mättade av smak av solen. I huvudstaden får man mangos som skördas för tidigt och fås att mogna med hjälp av kemikalier, säger de. Jag håller med och slafsar i mig flera stycken.

Vi hinner också med ett besök strax utanför Chankanai hos 74 familjer från Madathuvalavu på Karainagar. Byn som låg vid färjeläget och där biblioteket fanns. Måndag ska de ges möjlighet att flytta tillbaka till Madathuvalavu. Men marken där deras hus stod är inhägnad av soldater och kontrolleras av flottbasen intill. Det finns annan mark i byn, men lagfarter ska upprättas, finansiering ordnas för markköp och hus ska byggas. De som ska bygga är i princip eller helt utblottade efter mer än 15 år i flyktingläger i Vanni, söder om Jaffnahalvön.

Kanske finns en del av svaret på det problemet när jag senare på dagen får besök vid hotellet av P Kuganeshwaran. Han är den förste från byn Oori någonsin som gick vidare till högre utbildning. Han var pojke i den skola som vi rustade upp och försåg med extra lärare, som en av flera insatser för att få fart på utvecklingen i Oori. Där sitter nu ett levande exempel på att det går att göra inbrytningar i fattigdomshavet. Kugan är idag advokat med inriktning på civilrätt, bl a markfrågor/lagfarter och på mänskliga och medborgerliga rättigheter. Kugan berättar mycket intressanta saker för mig och lovar Devadas att han ska hjälpa de Madathuvalavubor som förlorat sin lagfarter att få nya. Helt utan kostnad!

Vi hinner med att ta en diskussion med koordinatören för Samurdhi, statens program för att utrota fattigdomen, som funnits sedan 1990-talet. Adic vill starta insatser i Jaffna och Raganathan är på direkt. Så resultatet av det snacket betyder att alla som jobbar i Samurdhi på Jaffnahalvön (ca 400 personer) ska få information om alkohol och andra droger och hur man framgångsrikt kan jobba med det som en del i kampen mot fattigdomen.

Kvällsmålet intas på en liten lokal ”sylta” inne på KKS Road i Jaffna och så kröner vid dagen med besöket på Rio Icecream Parlour i närheten av Nallurtemplet. Det blev alltså köttsliga lustar i form av glass istället för en ’puja’ i templet denna gång. Glass i Jaffna är inte helt fel och jag får väl göra som pappa Thangarajah i byn Madathuvalavu sade 1984 när jag skrev boken ”Sri Lanka – vår syster”. Hans kasttillhörighet gjorde att han aldrig fick gå in i det intillliggande templet. Hans svar på min fråga hur han utöva en religion som utestänger honom från de religiösa platserna. Han sade då att han möter sina gudar vid brunnen eller ute på åkern när han vill. Han är inte beroende av högkastens tempel för att tillbedja sina hinduiska gudar.

Det finns hopp för befolkningen nu när kriget är slut. Men det finns också enormt stora utmaningar. Om regeringen satsar på utvecklingen av norra och nordöstra Sri Lanka kommer det här landet att bli ett. Om man inte gör det kommer en gammal konflikt att ligga olöst och lura under ytan. En dag måste regeringen demobilisera den här delen av landet och skapa ett helt igenom civilt samhälle. Bara den demobiliseringen är en gigantisk uppgift.

Av denna dag återstår en massa intryck och upplevelser som av olika anledningar får stå okommenterade. I vissa lägen stämmer ordspråket "Att tala är silver, att tiga är guld". Det jag står kvar med är tvivlet om ordspråkets riktighet, ett tvivel knutet till känslan att vara bakbunden.

/ Per-Åke Andersson

Minor, nostalgi och strumpor

2010-12-11T20:08:00.013+01:00

Sri Lanka dag 1 / 10 dec

Spännande resa till Jaffna. 19 år senast sist jag hade möjlighet att besöka det som på många sätt är ett andra hem. Åren som u-landsvolontär var ett äventyr som satte spår, såväl i förbättrade villkor för människor i ett antal mycket fattiga byar i norra Sri Lanka som i mig som person. Lite nostalgitripp men samtidigt ska jag jobba tillsammans med Adics Sampath och Rahim. Vi ska föra diskussioner med några personer om nya insatser av Adic i Jaffna. Intressant att bli en del av deras direkta arbete.

Egentligen är det måndag och tisdag nästa vecka som fört mig hit. Den årliga uppföljningen av vår samarbetspartners arbete som jag ser fram emot med stor förväntan. Vår mycket dynamiska och innovativa samarbetspartner på alkohol och narkotikaområdet, Adic. Sms-kampanjen om att inte acceptera alkohol som ursäkt. Ungdomar över hela landet skickar sloganförslag. Eller deras street dramatävling på teplantagerna som inspirerade 70 grupper att dramatisera just den frågan om hur alkohol används som ursäkt. Fem grupper gick till final och jag ska få se den vinnande gruppens bidrag.

Men uppladdningen inför detta består i att skumpa fram på eländigt dåliga vägar i nästan 12 timmar. Kriget och regnen har gjort vägen till Jaffna dubbelt så lång som när jag själv jobbade här för mer än 30 år sen. Upp till Vavuniya ser vi inte särskilt mycket soldater men sedan är det soldater och fortifikationer på varandra långa stycken. Kriget är slut men den miltära närvaron i norra delen av landet är mycket, mycket påtaglig.

Kameran har jag inte ens framme utan stoppar undan i handsfacket efter att ha fotograferat när vi kör igenom ett minerat området. Resan krävde särskilt tillstånd och skulle jag göra något dumt kan det slå tillbaka. Läget är känsligt. Jag kommer inte att ha ett enda foto av soldater eller militära anläggningar, det är bara att glömma. Men regeringen jobbar hårt med hjälp av utländska specialister för att få bort minorna i norr och nordost. Jag möter ingen som inte tycker att det är skönt att kriget är slut. Men många väntar på att utvecklingen ska ta fart, att investeringarna ska komma.

Kvart i nio på morgonen lämnade vi Bandaranaike International Airport utanför Colombo. Halvnio på kvällen lyckas vi leta reda på hotellet Blue Haven i Jaffna. 12 timmar. Jag är imponerad av Priyantha som kör. Själv hinner jag spy en sväng strax före Dambulla. Kroppen ur form i slutet av en förkylning men framför allt av uttröttning. Flygresan bjöd bara på två timmars sömn och natten innan jag reste sov jag bara 3,5 timme. Men en rejäl lunch 20 min efter att ha spytt gjorde susen. Jag piggnade till.

Konstaterar att jag kommer att behöva tvätta strumpor. Jag tog fram strumpor, jag vet det. Men jag lade dem tydligen aldrig i resväskan. Skönt att jag stoppade ner ett extra par tillsammans med den obligatoriska skjortan i handbagaget.

/ Per-Åke Andersson

Sarajevo i vårväder

2010-12-07T17:10:00.008+01:00

Alla pratar om hur konstigt vädret är och att det borde vara kallare ute. Och det är verkligen ovanligt milt för årstiden med över 10 grader. Samtidigt är det fantastiskt att kunna sitta ute eftersom det är tillåtet att röka på alla caféer och restauranger och folk röker verkligen!

I Sarajevo kan man passera genom seklerna genom att promenera från den ena delen till den andra. Det gjorde jag och Minja under dagen och nu finns det dessutom en del sprillans nya byggnader insprängda emellan de gamla. De flesta av dom är ambassader eller EU-byggnader.

Till helgen kommer CEM och LINK hålla ett seminarium för drygt 20 personer om alcohol policy. Efter sin utbildning kommer de hålla i liknande utbildningar där de bor, vilket är i olika städer i centrala Bosnien. I slutänden ska det leda till en lobby-grupp som kan utföra kampanjer och påverka lokala politiker att engagera sig för en implementerad och förbättrad alkohollagstiftning.

Efter en dag med diskussioner på olika caféer kommer vi besöka en mexikansk restaurang. Jag tror inte det är bara svenskar som har en "förvirrad relation till mat"...

På resa i Bosnien

2010-12-07T10:39:00.008+01:00

I söndags landade jag på Sarajevos flygplats med hög feber, hosta och kraftig snuva. Tack vare starka tabletter tackade jag ja till en kopp te inne i stan innan vi for till Travnik där CEM har sitt kontor. CEM (Centre for youth development) är Internationella Institutets partner i Bosnia & Hercegovina och sedan 2010 har vi ett formellt avtal som sträcker sig över tre år. Nu skulle vi tillsammans gå igenom framförallt vad som var gjort och vad som kommer göras under 2011.

CEM är en av få ungdomsorganisaitioner i Bosnien och de har i år fått igenom att de bosniska myndigheterna ska upprätta särskilda lagar för ungdomar för att tillgodose deras rättigheter. Parallellt med det arbete kommer de från och med 2011 arbeta med att lobba bland ungdomar i skolor och bland andra ungdomsorganisationer för att att den befintliga alkohollag som finns i landet ska implementeras och förbättras.

Vår diskussion handlade mycket om kampanjarbete och jag hade tagit med mig exempel på våra informationskampanjer men också på UNFs och ADIC Sri Lanka. Mitt på dagen åkte vi upp i bergen för att äta lunch och på väg ut ur stan passerade vi en liten park som CEM fått lov att ta sig an och rusta upp och sedan installerat trådlöst Internet i med framförallt undgomar som målgrupp. Projektet har verkligen lyckats och startsidan man får upp varje gång man loggar in har besökts av flera tusen hittills.

Efter två dagar i Travnik är jag nu i Sarajevo. Här ska jag träffa LINK som är en medlemsorganisation i IOGT International och en aktiv medlem i Active. Så ut i den blåsiga staden!

Jenny Gustafsson

Bussresa och teplantage.

2010-12-02T18:45:00.006+01:00

Dagen igår och dagen idag har vi ägnat en stor del av tiden till att se landsbygden på Sri Lankas högland/inland meddelst buss. Under tiden vi varit här har vi haft två egna busspersoner (en chaufför och en allti-allo). I alla fall jag är imponerad över hur precist alla kör och att det oftast går bra.

Målet för resan var ett av ADICs förebyggarprojekt i en teplantage.

Resan bjöd på fantastiska vyer, ett otroligt kuperat landskap och "waterfalls" (jubel de första fjorton gångerna i alla fall). Då resan av olika anledningar (trafiken) tog längre tid än beräknat fick vi kasta om i schemat och flytta fram besöket på teplantagen från igår till idag.

Gårdagen avslutades med att vi nådde Grand Hotel i Nuwara Eliya för middag och övernattning. I hotellets restaurang rådde sträng dresscode vilket några av oss hade missat och en av de manliga deltagarna därför gled in lite efter oss andra iförd klassisk vit "kjol" till allmänt (men naturligtvis diskret) jubel.

Under dagen idag har vi besökt Osbourne Estate (teplantage). Vi togs emot utanför ett utvecklingscenter för barn (daghem för barn upp till fem år) som förutom statusen på själva byggnaden var väldigt lik en svensk förskola. Vi välsignades alla med ett rött märke i pannan, de hade gjort kransar av teblad och blommor och trots vinden lyckades de få fyr på rökelse. Fint.

Barnen hade förberett ett uppträdande och sjöng sånger för oss inne i daghemmet, några i Junis FS sjöng också sånger med barnen - bland annat Imse vimse spindel och Droger gör dig passiv. Den sistnämnda tillsammans med alla rörelser fyllde hela rummet. Barnen var med.

Som tack för att vi fick komma så fick barnen ritblock, kritor och godis. En av flickorna fick ett vit-jul-förkläde och sken som en sol. Godiset var mycket uppskattat.

En av företrädarna för det lokala projektet på plantagen berättade om hur väl de lyckats få ner det alkoholrelaterade våldet och hur mycket bättre familjerna mådde nu när de spenderade mindre pengar på alkohol.

Vi fick prata med några kvinnor arbetade med att plocka teblad (50 kg/dag) och en förman som berättade allmänt om plantagen och processen att framställa te.

Efter en fem timmars lång slingrande färd, på stundom mycket smala och slingrande serpentinvägar, nådde vi åter Colombo. Gruppen var trött, ett gäng åt middag men de flesta valde att gå direkt till rummen och sova.

Imorgon blir det bussresa mot Batuta för planerade och eventuellt oplanerade möten i utskott och grupper och bad och fritid.

...och by the way - när jag skrev i förra inlägget att gruppen var hel igen så menade jag vi som är här på Sri Lanka - ni som är kvar hemma fattas oss.

/ Martina

Junis FS på Sri Lanka - intressanta möten

2010-11-30T17:51:00.007+01:00

Här kommer nästa blogginlägg. Jag är inte heller någon faktabloggare ...eller ens någon bloggare alls egentligen men det får bli som det blir. :-)

Dagsnoteringen på magfronten är att de sju som däckade totalt natten till igår verkar vara på benen allihop igen! Så nu består gruppen av sju som överlevt den värsta av de icke-dödliga sjukdomarna och tretton som nog allihop går och känner efter lite extra. Det är gott att gänget är helt igen (i skrivande stund i alla fall... tror vi...).

Sedan förra inlägget har vi träffat representanter för både ADIC och Forut och fått oss till livs hur de arbetar alkohol/drog/tobaks-förebyggande här på Sri Lanka. Himla intressant!

ADIC är verkligen ett ställe med "sprutt" - man blir helt glad när man hör hur otroligt mycket de lyckas åstadkomma med de resurser de har. Hade jag bott på Sri Lanka och varit yngre och ...tja allt hade varit väldigt annorlunda helt enkelt... så hade jag definitivt försökt få volontärjobb bland de 4000 andra (volontärerna) på ADIC.

Folket på ADIC säger att det är en ungdomlig organisation och jag håller med, känns som mycket UNF-på-åtti-nitti-talet-anda över det hela (skriver så eftersom jag tyvärr inte har jättekoll på hur det är i UNF idag). De har vind i seglen, de påverkar lagar om alkoholreklam, samarbetar med "government" på alla nivåer och mycket mer. Några grejer jag blev extra imponerad av är deras granskning av och statistik om hur alkohol framställs i media och hur de lyckades dra in sponsorresurser till projektet Digital Stories.

Forut arbetar bland annat med barnrättsfrågor genom sina 240 barnklubbar runt om i landet. I helgen ska de ha ett stort möte med pressen dit 300 barn i åldern 5-16 år kommer för att framföra sina åsikter och funderingar i en mängd olika frågor. Förhoppningsvis så kommer ett par representanter från Junis att kunna delta för att hämta hem idéer till Junis arbete med demokrati.

Många guldstjärnor till både alla på ADIC och Forut som gjort våra besök där bra på alla sätt och vis och till reseledar-Linnea för att allt bara funkar!

Vädret är väldigt mycket - väldigt mycket väder är det helt enkelt - antingen är det jättevarmt och soligt (och fuktigt) eller så är det fullkomliga skyfall (inte så fuktigt då utan mer plaskblött).

På fritidsfronten har det varit en del shopping och three-wheeler-åkning. Efter första åkturen fick vi bända loss fingrarna från inredningen i farkosten (40 km/tim känns ganska fort när man kryssar fram i trafiken med 5 cm marginal till övriga fordonen, med en chaufför som ägnar halva tiden åt att prata med oss, andra halvan åt att prata med sin kompis i "bilen" brevid och tredje halvan åt att tuta).

Imorgon styr vi kosan mot ett av ADICs förebyggarprojekt i en teplantage. Mer information följer.

/ Martina

Utanför de feta rubrikerna - men kulturellt intressant?

2010-11-30T07:26:00.004+01:00

Från Vietnam undrar ekonomiskt ansvariga var de 1000 ton guld som köpts från utlandet de sista 20 åren tagit vägen? Med tanke på vietnamesers avoga inställning till banker kan man gott tro att somliga sover hårt om nätterna.

För några år sen krockade jag i Ha Noi med en fotgängare . Jag kom på motorcykel, inte särskilt fort eftersom jag spanade efter en viss typ av flätad korg jag sett efter gatan Hai Ba Trung. Som tur var skadades ingen av oss, - men det blev ingen korg heller. Marken där "affären" låg, betingar nu ett pris på 50 000 USD per kvadratmeter. Det är vad tre familjer kräver för att flytta. Vi får se hur det går, men den 15 januari 2011 ska det börjas bygga nytt på 22-24 Hang Bai and 25-27 Hai Ba Trung. Tror inte värdestegringen har med min vinglande rutt att göra, jag minns bara platsen alltför väl!

Det är mycket man inte förstår, men i början av november var en grupp av 20 modeller som tävlar om titeln Miss Earth i Vietnam. Som en del i programmet var besöket på Da Phuoc soptipp utanför Ho Chi Minh City. Enligt referatet, som i Vietnam är mycket sanningsenliga, säger modellen från Singapore, Maricelle Rani Wong följande: Ihär citerar jag tidningens engelska text) " she was surprised to see such as big waste treatment site. As the second-year student at the National University of Singapore, Wong has visited several rubbish dumps in Singapore but they are much smaller than the one in HCM City". Kan inte Aftonbladet med sin progressiva inställning ta initiativ till något liknande i Sverige?

NU är lunchpusen över och vi går alla tillbaka till våra skrivpulpeter för ytterligare några timmar i rörelsens tjänst.

EH

Thailand har fortfarande en regering

2010-11-29T12:24:00.003+01:00

Så kom då slutligen domslutet. Med fyra röster mot två avvisade konstitutionsdomstolen i Bangkok anklagelserna mot det demokratiska partiet, vilka innehar premiärministerposten i koalitionsregeringen. Regeringen sitter kvar och det demokratiska partiet får fortfara att verka.

Börsen steg, men det gör troligen temperaturen bland "de röda" också. Här i Chiang Mai där de har en betryggande majoritet har olika radiostationer hela dagen spelat oppositionsmusik!

Och ledare för de röda varnar nu för en ny militärkupp, eftersom man befarar förnyade sociala oroligheter. Tre maktcentra har bråda dagar!

EH

Foton från partnermötet i SEA (foto JB)

2010-11-29T04:39:00.012+01:00

Bränningsljud (mångordigt och subjektivt)

2010-11-28T19:19:00.004+01:00

Vi är tre som har lovat att reseblogga under resan till Sri Lanka med Junis förbundsstyrelse och kanslipersonalen. Det är Anna, Martina och jag. Jag är urdålig på att föra faktadagbok så mina betraktelser kommer att vara högst personliga. Jag lovar dock att försöka att få med åtminstone relevanta objektiva fakta om vad vi gör här.

De första dagarna har vi bara varit turister - eller, med ett annat sätt att se på det, acklimatiserat oss och börjat få en känsla för landet och kulturen. Det är nog så viktigt, framför allt om det är första gången i ett land i långtbortistan. För mig är det tredje besöket till Sri Lanka och det känns så väldigt bra att få komma tillbaka och faktiskt känna igen sig.

Vi har hunnit med en natt i Colombo på fina Galle Face Hotel och sedan skumpat i buss till Kandy. Det tar på krafterna att åka buss i den trafiken och på de vägarna, så vi är alla rätt sega i perioder. Till vår trevliga guide Imeshas glädje har vi mellan attackerna av paralysie générale brustit ut i sång, trakasserat varandra (nåja, det är mest Uffe och Kjelle som hugger mot varandra hela tiden), skrattat och betett oss så att Imesha säger att svenskar är så häftiga. Det är tillfredsställande att upprätthålla det världskända omdömet om det coola Sverige.

Innan jag for var maken orolig för att jag skulle förgås i trafiken i Colombo. Jag visste var faran låg, och för min del låg den inte i Colombos trafik. Jag inte sätter iväg över vägen ensam där eftersom det är som att försöka sätta över E4:an i rusningstrafik på en 110-sträcka. Det är skumpandet i buss på trånga vägar många mil och med tät trafik som är läskigt. Jag tittar inte på vägen. Jag litar på chauffören, intalar jag mig. Men jag hade ett ögonblick igår när jag tänkte att jag inte ville dö med ”Ra-Ra-Rasputin, lover of the Russian queen” i öronen. Hade ingen lust att få Boney M som svanesång.

På vägen till Kandy besökte vi elefantbarnhemmet där man tar hand om elefanter som trampat på minor eller blivit skadade och sjuka på andra sätt. Det är trevligt att se elefanterna som badar och att le åt babyelefanterna som med lust slänger sig på sidan och sjunker under vattenytan, men när jag hade gjort det i en timme började jag fundera mer. Kanske beror det på att jag varit där en gång tidigare och den stora myseffekten hade avtagit. Jag önskar mig mer omhändertagande av människor, på något vis.

Fakta: vi åkte vidare till Kandy, en stad som jag tycker är ganska fantastisk. Självklart besökte vi tandtemplet där Buddhas tand sägs finnas bevarad. Den finns i en monter i ett relikskrin i ett litet guldigt rum i ett annat rum mitt inne i templet och visas vid Puja-högtiden. Den infaller inte nu så vi såg ingen tand. Här vill jag bara påpeka att Christer och jag faktiskt har sett tanden. Vi vet att den finns. Vi såg den när vi var där med Ceylonklubben nyåret 1989-90.

I Kandy bodde vi på ytterligare ett fint hotell. Vi är ju lite ängsliga, vi folkrörelsemänniskor. Vi vill vara goda och shyssta typer som ägnar sig åt dels ett hållbart resande och inte intar en von oben—attityd mot människorna och landet när vi är på besök. Det kändes alltså lite i samvetet när vi tänkte på hur fint vi bor. Vi delar visserligen rum, de flesta tre och tre, några två och två. Ändå känner vi oss som lyxtyper. Jag skrattade lite åt oss när Catha på förekommen anledning berättade hur mycket rummen inklusive middag och frukost kostade, och en kollektiv suck av lättnade hördes i bussen. En stund till kan vi känna att vi är helt okej – innan samvetet hugger till igen. Det är inressant det där, hur vi ofta är överkänsliga och helt säkert totalt avtrubbade lika ofta utan att inse det.

I morgon är det slut med att bara känna in och turista. I morgon börjar vi jobba. Vi skall träffa personalen på ADIC och har workshops med dem. De har många bra metoder och tankar som redan har börjat lära oss av. Frågan är om vi, Junis, som till största delen bedriver verksamhet för barn, kan använda något att ADIC:s arbetssätt och i sådana fall bli en vassare organisation. Jag är i vilket fall som helst mycket imponerad av den effekt deras arbete har haft på alkohollagstiftningen i Sri Lanka. Jag har hittills inte sett en skymt av alkoholreklam – så var det inte 1989. Så har det inte sett ut i de andra länder i Asien och Afrika som jag varit i. Tvärtom är det överfullt av alkoholreklam överallt där. ADIC har haft en stor del i detta genom sitt arbete med ad-busting, attitydfrågor och intensivt arbete gentemot lagstiftare.

Jag ser fram emot morgondagen. Och går och lägger mig, tillbaka på Galle Face Hotel. Med Indiska Oceanens bränningar dundrande i öronen.

Sincerely yours
/Jenny Tapper

Alkoholseminarium med partnermöte i Thailand

2010-11-28T14:32:00.006+01:00

Den senaste veckan har varit hektisk för regionkontoret i Chiang Mai och alla våra partners i Sydostasien.

Först deltog vi med nära femtio deltagar i en tvådagars alkoholpolitisk workshop anordnad av Center for Alcohol Studies i Bangkok, den vetenskapliga delen av Thai Health Foundation. Bland förelsäarna fanns Tom Babor, USA och premiärminister Abhisit Vejjajiva, Thailand. De hade en paneldebatt som bland annat tog upp de pågående handelsförhandlingarna mellan EU och Thailand. Abhisit deklarerade att Thailand aldrig ger upp folkhälsoaspekten!

Tom Babor var också med och presenterade den nya utgåvan av Alcohol - no ordinary commodity som gavs ut i en översättning på Thai. I samband med det diskuterade vi en översättning till mandarin, att användas i Malaysia, Singapore och Kina. Tom kommer att ge oss rätten att översätta och sälja boken. Nu väntar ett arbete med att hitta distributionskanaler. Med glimten i ögat föreslog Tom att vi skulle fråga Robet Zimmerman (Bob Dylan) att skriva ett förord till kinesiska upplagan. Ja så kan det låta när gubbar har roligt!

Och här kommer en hälsning från Dato Mustapha Ma som följde konferensen på IFNGO/Pemadams vägnar:

"It was an eye-opener for me to learn of the wonderful achievements and what is being done in Thailand and other parts of world to Prevent Alcohol Abuse. It was an enlightening experience that exposed my ignorance, our unfounded fears of sensitivities in Malaysia and our "Frog in the Well attitude".

I have shared Prof. Babor's Presentations on Global Strategies for Alcohol Control and ANOC with Members of the International & IFNGO Bureau of PEMADAM as well as other members of IFNGO.

God Willing we will table it as well as other recommendations for discussion at the forthcoming Bureau Meeting God Willing on Thursday, 16th December, 2010."

I de två dagarna som följde på konferensen träffades så alla våra partners för att diskutera 2011 års arbete i ljuset av Alkohol som utvecklingshinder. Hur kan vi kombinera lokalt och nationellt arbete. Hur knyta fler nätverk, hur samarbeta regionalt? Spännande grupparbeten och nya erfarenheter. Ungdomarna i Bokeo, Laos, visade sitt lokala arbete - utmärkt, och vår partner i Myanmar beskrev hur svårt det är att förutsäga hur arbetet kan bedrivas efter valet men också vilka utmaningar de står inför i den rådande situationen där tiotusentals människor flyr över gränsen till Thailand när striderna mellan etniska arméer och militären eskalerar. Så sent som idag rapporteras om nya flyktingströmmar.

Att ekonomisk uppföljning, rapportering och revision fanns på programmet var väl självklart. Innan avslutningen tog jag också upp bekämpandet av korruption, där vi som frivillgorganisation måste stötta de som försöker ändra kulturen eller som powerpointbilden sa: Our role should be to support the people who are willing to change the rules of the game.

EH

Tragiskt slut på vattenfestivalen i Phnom Pehn

2010-11-28T05:35:00.001+01:00

För snart en vecka sen avslutades vattenfestivalen i Phnom Pehn. Vi har alla läst om den fruktansvärda händelsen då drygt 450 personer trampades ihjäl eller avled av andra orsaker på den lilla bron i Phnom Pehn. Siffran stiger dagligen när familjer inte hittar anhöriga som deltog.

Vi har också fått besked att en ung volontär i vår partnerorganisation PKKO, Mr. Koeun Sokea, Prasat village, Prek sleing commune, Kandal Steung district, Kandal, finns bland de omkomna.

Vår tidigare representant i Kambodja, Johan Bengtsson, har berättat om hur huvudstaden formligen invaderas av besökare under vattenfestivalen. Invånarantalet fördubblas, och myndigheterna har ingen beredskap för en tragedi likt den i år.

EH

Lee Kuan Yew och Bucklebury

2010-11-17T22:46:00.002+01:00

Om Kina år 2020 stoppar konsumtionen av japanska varor en månad går 10 000 företag i Japan i konkurs.

Det är ett scenario som Lee Kuan Yew, 87, Singapores förste premiärminister och numera Mentor minister för regeringen för fram i en på femårsdagen översatt intervju från Der Spiegel 2005. Att man bemödar sig att publicera så pass gamla intervjuer bygger säkert på att Lee Kuan Yew nått en hög ålder, 87, men fortfarande möts av respekt som ingen annan statsman i Sydostasien. Mannen som bröt med Malaysia efter bara två år i federationen och förde det lilla landet utan naturresurser till självständighet och en tätposition i världen vad gäller utveckling och levnadsstandard.

Jag vet också att det finns grupper, gästarbetare med flera, i Singapore som inte omfattas av ovanstående samt att det är si och så med några demokratiska världen som tryckfrihet, men här i regionen står landet ut som ett föredöme och blev också för drygt trettio år sen en vägvisare för Deng Xiaoping i arbetet att ta Kina ur fattigdom.

I intervjun berör Lee Kuan Yew konkurrensen mellan ”Väst” och ”Öst”, mellan Kina och Singapore samt det politiska scenariot i Asien. Han pekar på att för drygt 200 år sen stod Indien och Kina för 40 procent av världsekonomin. Snart är man där igen. Indien går långsammare än Kina eftersom man satsat mindre på den så viktiga infrastrukturen. Här kan man också se orsaken till ländernas strävan efter hamnar i regionen. Sri Lanka är ett exempel där de regionala stormakterna stångas. Kinas utbyggnad av snabbtåg spelar i en egen division. Om vi i Sverige inte kan köra tåg när det faller blöta löv eller snöar, tänk då på utmaningarna i Harbin, Chongqing och andra mindre kända knutpunkter i det stora landet.

Vad kan då lilla Singapore göra? Jo satsa på det som Kina inte kan idag exempelvis högteknologi inom biomedicin. Jag kan se likheter med Sverige. Var kommer vi att kunna ha en internationell framskjuten plats om 20 år? En samlad strategi behövs.

http://www.spiegel.de/spiegel/spiegelspecial/d-43163665.html

Slutligen ser jag nu att Bucklebury blir det gamla imperiets svar på Ockelbo!

EH

Loi Krathong och lite till

2010-11-17T07:51:00.004+01:00

Natten med fullmåne i tolfte mån-månaden, i år söndagen 21 november kallas Loi Krathong. Loi betyder ”att flyta” och Krathong är en skål som normalt görs av bananblad. På kvällen, när fullmånen stiger over horisonten, bärs Krathongerna till vattendragen. Sedan man tänt ljus och/eller rökelse skjuts Krathongerna ut på vattnet.

Här i Chiang Mai startar festligheterna några dagar i förväg och i samband med själva dagen hålls också en procession med skönhetstävling. I år fanns ett förslag att förbjuda transpersoner att delta, men det röstades ned.

Nu har också rödskjortorna, den politiska gren som stöder förre premiärministern Thaksin, förvarnat att man kommer att demonstrera. Mot detta vänder sig många som menar att man inte skall politisera Loi Krathong. Hur det blir med den saken får vi rapportera till veckan.

Innan festligheterna får vi besök på kontoret av företrädare för Stop Drink Network i Bangkok. De vill träffa vår personal och det blir då ett naturligt tillfälle att diskutera framtida samarbeten på nationellt/regionalt plan.

Här på kontoret är man i full färd med att packa, mejla och organisera allt inför nästa veckas två stora samlingar. Först alkoholkonferensen i Bangkok med drygt 500 deltagare, varav 51 från IOGT-partners. Därefter det årliga partnermötet som ska hållas i anslutning till alkholkonferensen. Alkoholpolitik, rapporter, planer, samordning och arbete mot korruption finns på agendan.

Så till sist kan jag konstatera att mangosäsongen är över så nu får sticky rice vara en ingridiens i andra rätter.

EH

Manilla dag 2

2010-10-27T17:22:00.003+02:00

De lokala val som genomfördes i början av veckan dominerar pressen. I 2303 valdistrikt, barangayas, kunde folk gå till valurnor, men i 2 436 fick man skjuta upp valet.

Polis på high alert och militär i speciella områden, exempelvis Maguindanao, bevakade lokalerna mot bl a krypskyttar. I många distrikt hade inte heller valsedlarna kommit fram. Det företag som skulle distribuera valsedlar kontrakterades först för drygt en månad sen! Vi kan ju jämföra med den organisation, stat, länsstyrelser och kommuner i Sverige upprättade inför vårt val i september.

I ett distrikt stals alla valsedlar av ett beväpnat kriminellt gäng. Noynoy, som president Aquino kallas, röstade under betydligt mer ordnade förhållanden på familjens estate, Central Azucarera de Tarlac,ett sockerbruk som gått i arv på moderns sida. Noynoy åkte därefter till Vietnam på ett statsbesök som kombinerades med ett ASEAN-möte.

IFNGOs 19 Asean NGO Workshop började också med Manillas borgmästare, Alfredo Lim som huvudgäst.Kontroversiell i många fall, handlingskraftig skulle vissa säga. Aktuell i ansvaret för upplösningen av busskapningen i Manilla i augusti när 8 turister från Hong Kong dödades. Har också rensat delar av Manilla från droghantering på ett sätt som fick Human Rightsgrupper att gå till domstol. Hans klara budskap till konferensen var att lagen är till för alla - annars behövs ingen lag. Den som är intresserad kan fördjupa sig på nätet.

Resolutionerna från 18 workshopen, den som genomfördes i Kuching, Malaysia i december 2008 i samarbete med IOGT International, behandlades. De flesta fick enhälligt stöd, men i några resolutioner som rörde alkoholpolitik och industrin så var Sana från Singapore osäkra och i något fall helt avvisande. Tyvärr blir mitt referat vagt, eftersom det inte var helt tydligt vad företrädarna för IFNGOs medlemsorganisationer sa - protokollet blir vägledande (när det kommer).

EH

Inget förlorat anseende i KL

2010-10-25T16:37:00.004+02:00

Så var mötet med den kinesiska paraplyorganisatinen över. Alla nyktra och inga sura miner eller förlorade anseenden.

Det visade sig att när frågan om ett möte kring alkoholpolitik hade diskuterats på förbundskansliet sa man nej. Det skulle skada samarbetet med Carlsberg! vilka stödjer ett antal kinesiska skolor i Malaysia med insamlingsarbete för att få ekonomin att gå ihop. Bryggerijätten kan exempelvis ställa upp med artister till en välgörenhetskonsert.

Nu finns dets trots allt ett antal inflytelserika personer som ser alkoholens baksida och vill kartlägga frågan. Vi har slutligen lyckats med att få generalsekreteraren för den viktigaste regionala organisationen, som omfattar KL och Selangor, att boka sig till den tvådagars alkoholworkshop i Bangkok i november som Center för Alcohol Studies i Thailand ansvarar för. Då kommer Mr Yong att få höra Tom Babor m fl.

Ett mycket viktigt steg har därmed tagits i arbetet kring en alkoholpolicy i Malaysia.

EH

Kineser och Carlsberg - sagt i förbifarten

2010-10-25T11:15:00.003+02:00

Lokal taxichafförer är bra informatörer. Det är en gammal sanning och det fick jag mig till livs när vi nu i eftermiddag i tropiskt regn passerade en F!-bana som jag tidigare ordat om.

Nu var min taxikompis kines (Hakka), men sedan många år boende i Kuala Lumpur. Vi småpratade om ditt och datt, då han bekände att en gammal trogen kund, en dansk direktör på Carlsberg i Malaysia, just flyttat till Hong Kong, eftersom det blev för tröttsamt att pendla. Han håller nämligen på att lära upp 3000 kineser som ska sköta nya bryggerier i ett joint-venture som Carlsberg gått in i. Markanden för Carlsberg ser ljus ut - folkhälsan i Kina tar stryk.

Och i tidningen för "världens bästa" lågprisflyg, Air Asia, kunde jag läsa att även om man normalt inte drack alkohol, var det oartigt att tacka nej när man avslutat en affär/resa/middag med en kinsesk partner. De skulle då tappa ansiktet.

Undar hur det ska gå ikväll när jag möter Federation of Chinese Associations Malaysia, Huazhong? Fortsättning följer.

EH

Varför saknar Thailand F1-förare i toppen

2010-10-25T03:37:00.003+02:00

Eftersom jag är på väg till Kuala Lumpur och kommer att landa granne med Malaysias F1-bana - som turligt nog ägas av fd premiärminister Mahatirs son och sponsras av Petronas (Malysiska oljebolaget där M sitter i styrelsen)följer jag F1-cirkusen noga.

Det gör ju alkohol- och tobaksbolagen också eftersom de vet hur stort intresse denna sport har i regionen.

Efter gårdagens lopp i Sydkorea (det kanske kördes ett i nord också - men det har i så fall inte publicerats ännu), stod det klar att det fortfarande saknas Thailändare i toppen.

Men jag vet varför - de kör alla taxi i Bangkok.

EH

Kvinnors ilska och kvinnors kraft

2010-10-24T09:36:00.006+02:00

Dag tre i Östafrika.
Igår var vi på National Institute of Medical Researchs 30-års jubileumskonferens. Vi tittade på deras utställning om allt från studier kring malaria till HIV och aktuell tanzansk forskning. Vidare åkte vi på besök i en by tre mil sydväst om Dar es Salaam för att träffa Sober Tanzania där och följa med till de lokala barerna och träffa kvinnor som brygger färsköl. Färsköl är en bubblande grågrön massa närmare välling än vatten i konsistensen.

Kvinnornas ilska över livet, mot gästerna, mot män, mot hela sin situation var lika påtaglig som en knytnäve rakt i ansiktet. Våld och sexuellt ofredande förekom dagligen på baren. Våld i alla former är så accepterat att det fordras omfattande lokal samverkan för att minska våldet och inte bara arbeta med ekonomisk utveckling. Men i den ilskan som de två kvinnor vi mötte finns också enorm kraft och potential om de bara hittar vägen ut.

Vi träffade sedan en äldre kvinna som med hjälp av Sober Tanzanias mikrokredit lyckats sluta att bryggs öl och istället byggt en liten shop för att sälja frukt, läsk och kakor. Ett bra avslut på dagen med en historia full av hopp.

Dag fyra i Östafrika.
Idag spenderade vi förmiddagen på Tanzania gender network program. Här fick vi tillfälle till samtal med Tanzanias ledande transformativa feminister! Det är en stark organsiation som stöds av många biståndsgivare och de har aktiviteter som gender training, media training och samtalsgrupper i alla frågor som rör kvinnors situation i samhället. Varje onsdag anordnar de ett stort seminarium med över hundra deltagare i aktuella ämnen.

På eftermiddagen har vi fått träffa en liten organisation för ensamstående mammor. De arbetar nästan uteslutande med mikrokrediter och har idag 80 medlemmar som nästan alla har egna företag och har ett nätverk och sammanhang tack vare organisationen. Det var en samling starka, stolta och stiliga kvinnor som vi gärna hade stannat mycket längre hos.

Andrea och Marianne (i Tanzania v 42 och Burundi v 43)

Lugn lördag i Chiang Mai

2010-10-24T02:45:00.004+02:00

Efter en hektisk vecka tänkte jag så varva ner under lördagen. Vaknade som vanligt i ottan - det har enligt en god vän på Tollare folkhögskola med åldern att göra. Tack för inspel, Olle!

Innan jag somnade fredagnatt gick jag på grodjakt. Först hördes ett mystiskt ljud från verandafönstret - det är genom det jag ser Ping Rivers bruna massa flyta ner mot Chiang Mai och vidare till översvämningsområden. Ljudet ignorerades, mindes det från en vecka i Malaysia där jag aldrig fick något svar på vad det var eller riktigt varifrån det kom. Men då, innan jag släckte rörde sig en mindre mörk kropp efter golvlisten under skrivbordet. Ingen råtta, ingen orm! men väl en groda. Vad göra?

Jag försökte i ungdomen att använda yngre exemplar som agn när jag fiskade utanför Rönnskärsverken, men det kändes aldrig riktigt bra att kroka den fångade grodan och det blev heller aldrig napp. Minnet att ta i djuret var därför inte positivt laddat så jag ville ha ett alternativ.

Stör ej skylten på insidan av ytterdörren och en papperskorg löste problemet. Grodan fick en ny hemvist och jag frisk luft.

Sen krockade två arrangemang - naturligtvis. Fotboll på 700-års stadion och en middag med burmesiska vänner. Valet var trots allt enkelt - middag.

Oj - nu är det nationalsång på TVn. Klockan är 8!

Åter till middagen. Roliga diskussioner om FB. Vad vissa skriver! Uppdateringar kring det kommande valet i Myanmar. Ny flagga, nytt namn och kanske ny nationalsång. Militären gör vad de kan för att uppfylla spådamernas och astrologernas förslag!

Kulinariska berättelser från regionen, men också från Ed och Oslo. Vi ojade oss över priset på en BigMac i den norska huvudstaden.

Sen fortastte kvällen med att vi systematiskt gick igenom retorik och verklighet kring Myanmar. Innan hemfärd hann vi med följande länder och personer: Republic of the Union of Myanmar, Kina, Laos, Indien, Thailand, Malaysia, Singapore, Pakistan, Sri Lanka, USA, Frankrike, Sverige, Ryssland, Ukraina, Polen, Ban Ki Moon, Obama, Hu Jintao, Sarkozy, Than Shwe, Bernard Kouchner, Thaksin, Margaret Chan och Gunilla Carlsson.

Det var en värdig avslutning på en trevlig kväll!

EH

Handelspolitik och amfetamin i Thailand

2010-10-22T15:25:00.007+02:00

Under veckan har vi på regionkontoret uppdaterats om status för alkohol- och drogsituationen i Sydostasien. Man kan som jag i en tidigare rapport konstatera alkoholindustrins aktiviteter. De har också hjälp av EUs handelsförhandlare!

Inte oväntat eftersom vi från internationella institutet under ett antal år, med olika svenska regeringar vid rodret, försökt få klarhet i vilka villkor EU ställer på samarbetsländer när det gäller alkohol och det enskilda landets bestämmande över sin folkhälsa.

Just nu pågår förhandlingar mellan EU och Thailand, där landet vill begränsa alkoholindustrins handelsutrymme, men EU säger obönhörligen nej. Nu mobiliseras alla goda krafter i syd och nord i stöd för Thailands förhandlinsposition.

Droger i övrigt då?

I gränsområdet mot Myanmar (Burma) har smugglingen av amfetamin ökat i omfattning. Vi kan konstatera att inte ens området där institutet stöder olika etniska nätverk är förskonat.

Befolkningen ser en betydande skillnad nu jämfört den som var under förre premiärminister Thaksins "War on drugs". Idag ligger uppdraget/makten att bekämpa droghanteringen hos militären vilket gjort att den vanliga poliskåren är passiv. Detta i kombination med en krympt privatekonomi gör att förtroenden eroderas och alternativa försörjningsvägar provas. Då är droghanteringen med sina enorma vinster nära tillhands.

Vi måste utvärdera situationen och se över hur vårt arbete i norra Thailand kan utformas. Problemet är större än bara illegala droger - och det gäller att få uthållighet hos lokalbefolkningen så de själva tar initiativ. Bara då når vi en styrka som står emot drogsyndikaten.

EH

Mycket av våldet mot kvinnor beror på alkohol

2010-10-19T21:08:00.006+02:00

Dag 2 i Östafrika.
Vi började dagen med ett möte på regionkontoret om kvinnosituationen här i Tanzania. Många exempel på olika traditioner beroende på religion, stamtillhörighet och var i landet man kommer ifrån. Grundskolan är obligatorisk för både pojkar och flickor i sju år. Men flickorna har fler avhopp på grund av graviditet. Högstadiet/gymnasiet är frivilligt och där är det många fler pojkar än flickor som går och när man kommer till högskolenivå är det bara ca 30% flickor som läser.

Vi pratade vidare om giftemål och enligt lag får man gifta sig vid 18 års ålder, men med föräldrars intyg får flickor gifta sig redan vid 16 års ålder. Det är mannen som betalar hemgift för sin fru och muslimer kan ha max fyra fruar vilket gör att det tillämpas olika lagar för olika religion. Man upplever att man och fru är jämlika men det är mannen som har sista ordet i alla frågor. Viss grad av våld är accepterat både mot barn och hustru men även i Tanzania är lagen tydlig även om implementeringen är svår. Mycket av våldet beror på mannens alkoholkonsumtion enligt de samtal man haft med drabbade. Ett sätt att komma tillrätta med dessa problem är att kvinnor behöver mer ekonomiskt oberoende och högre studier för att nå dit.

Vi rekommenderar starkt att se filmen Women marrying women från Lake Viktoria filmerna som instituet bidrog till 2004.

Sedan var vi på möte på TPHA, Tanzania public health association. En organisation vars medlemskår består av läkare, forskare och socialarbetare. Den är knuten till National Medical Research Institute och anordnar konferenser, möten och ger ut nyhetsbrev i folkhälsofrågor. Man har ännu inte direkt arbetat i alkoholfrågor men via kvinnovåldsproblematiken har man kommit i kontakt med IOGT-NTO movement i Tanzania. Här diskuterade vi mest problem med att det saknas statistik och övrig forskning i alkoholfrågor såsom konsumtion, produktion och alkoholrelaterade samhällsskador i Tanzania. TPHA vill arbeta mer med frågan och frågan om en gemensam konferens om alkoholfrågan under 2012.

Andrea Lavesson o Marianne Hallbert

En blöt region

2010-10-19T09:49:00.003+02:00

I dagarna har alkohlindustrin genom ICAP, International Center for Alcohol Policy, en större workshop i Singapore. Där kommer man att presentera sin syn på en socialt ansvarig alkoholpolitik. Med utbildning, information kommer man att nå balans i samhället enligt ICAP. Att WHO förkastat dessa åtgärder, det kommer ICAP inte att berätta. Industrin ser ljust på framtiden. Med ett ökat välstånd vidgas basen för nya konsumtionsgrupper - och avkastningen för aktieägarna blir högre!

Som det ser ut i regionen skulle man snarare önska sig en torrläggning. Tyfoner över Filippinerna, skyfall i Kina, Vietnam, Thailand. Vägar, bussar och fiskeläger spolas bort. Men också skolor, sjukhus och naturligtvis bostäder drabbas svårt.

När man upplever den tredje eller fjärde stormen i centrala Vietnam, efter den "vanliga" stormperioden, då krävs framförallt materiell men också moralisk support. Och som vanligt drabbas de fattiga hårdast.

Då känns det extra tungt att det just nu sitter ett antal män i kostym på ett hotell i Singapore och skissar på strategier att ytterligare utsätta barn och kvinnor för fattigdom och våld.

EH

Happy Hour i Paradiset

2010-09-27T01:13:00.008+02:00

Sista dagen på bokmässan (sön 26 sep) kör vi ett seminarium från stora scenen kring turism och alkohol. Sara Heine skrev en rapport i våras på Schyst resandes och vårt uppdrag. Fokuserar på hur alkoholen med turismen förändrar lokalsamhällen. Det kan vara samhällen helt utan alkoholkultur som förvandlas och drabbas av baksidorna. Turistnäringen/Resebolagen tar hem de stora vinsterna, landet och dess befolkning sitter kvar med Svarte Petter.

Gör ett besök i Sidas monter och pratar med pressekreterare Tove Wennergren. Sida vill särskilt gärna visa fram några skrifter om barns rättigheter och våld mot barn. Ger mig ingång till att lyfta alkoholens roll i våldet. Ännu en gång landar jag i argumentet att det tar generationer att göra mannen mindre våldsam. Det håller Tove W med om. Jag hävdar att våldet kan man minska under tiden man förändrar mannen genom åtgärder mot alkoholen. Tove W köper det också. Hon tycker att vi ska ta upp frågan med Sida. Jag lovar henne att teamchef Hälsa Göran Paulsson ska få besök av oss.
Jag måste ta några bilder till av FN-familjens Berit och Anita. De vill ha för publicering så jag kliver upp på en stol och klämmer en hög bild. Kompletterar det med porträtt av dem båda med kompis(?)./PÅA

Håll käft kvinna, annars .... !

2010-09-26T17:04:00.009+02:00

"Håll käft kvinna, annars slår jag dig?"
Internationella torgets publik rycker till när Anette Cedergren hoppar fram från bakom en rollup och skriker ut inledningsfrasen på seminariet om våld mot kvinnor från stora scenen. De flesta återgår dock snart till sina sysslor i resp monter. Men en 40-hövdad publik lyssnar intresserat till Anettes erfarenheter av att stärka flickor. De ska bli bättre på att hindra att bli utsatta för våld.

Hon berättar om terapiformen Voice Dialogue. Det bygger på att man med masker och rollspel flyttar ut sin egen personlighet, sina egna delpersonligheter, utanför sig själv. På så sätt blir det lättare att se vad det är som begränsar en. Därigenom också vad man kan utveckla. Delpersonligheterna är det sårbara barnet, njutningsrösten och kritikern.

Hon är spännande, advokaten Anette Cedergren. Hon tog erfarenheterna från att ha arbetat med unga tjejer - och killar - i Malmö med sig till Kenya. Till en kvinnoorganisation och till ett flickcollege. Metoden att dramatisera kräver inget språk och tjejerna på Asumbi college gav Anette och hennes kollega Ira total respons.

Jag är övertygad om att vi kommer att göra fler arrangemang med Kvinnoagenda i Malmö, som Anette och Ira är med och driver.

Varför inte krydda dagen med lite kändisar som ärkebiskop Anders Wejryd och Jan Eliasson. Den senare tror jag prenumererade på stora scenen. Under lördagen och söndagen såg jag honom där fyra gånger. Säkert 200 upp emot 300 i publiken varje gång han uppträdde. /PÅA

Spännande människomöten

2010-09-25T20:04:00.011+02:00

Första dagen jag har schemalagd montertjänstgöring. Det blir en massa spännande möten med människor.

Som J, som bara pratar engelska. No problem, säger jag. J är från Hawaii. Jag väljer att inte skriv ut hela hennes namn. J har levt ihop med en svensk man i 13 år men lämnar honom nu för att han dricker. Han sköter jobbet, ett välbetalt högstatusjobb, men dricker och är otrevlig hemma. J vill något mer med sitt liv. Att hela tiden anpassa sig till sambons/mannens nycker och sinnesstämningar styrda av alkohol kostar på även om kärleken är stark. Men hans kärlek till flaskan är större än till J. Och nu har hon fått nog.

Svenska kvinnolobbyn har monter snett till vänster från oss. Har kikat på dem i två dagar nu. De jobbar med jämställdhet. Kvinnors rättigheter. Mot våld mot kvinnor. Jag går över dit och börjar prata med en kvinna. Birgitta Nyrinder visar det sig att hon heter. Förstår att hon är ett tungt namn. Efter att vi pratat en stund om jämställdhet väcker jag en diskussion om alkohol och våld. Från att från början vara avvisande till att frågan är något för kvinnolobbyn ser hon min poäng att olika åtgärder som minskar drickandet minskar våldet mot kvinnor. Jag föreslår att hon ska ta kontakt med Anna Carlstedt också i egenskap av ordförande i Socialt Forum. Hon säger att hon ska ta upp frågan om alkoholens roll i våldet i styrelsen.

Snett till höger finns SKTF. Där finns alkoholhandläggaren Jakob Kilner. Han besökte vår monter tidigare när jag inte var där. Jag går över och pratar med en mycket intresserad och engagerad person. Vi hamnar i snack om att testa åldersgränser som våra UNF-are gör. Han beklagar att han inte får engagera unga för att göra sådant. Det kallas dold myndighetsutövning. Okej, tänker jag, och föreslår följande: UNF-are gör ett test. Man berättar när och var för handläggaren. Inte kan JK ha invändningar mot det. Jag tar det med UNFs kansli. Han ska kolla med sin chef.
Rakt över från vår monter finns Göteborgsinitiativet. Tjejen – hon är säkert somalier, tänker jag – går förbi vår monter och jag haffar henne. Men Gud, vilka underbara människor det finns. Frimodig, humoristisk och klädd i ’huckle’. Mona är uppväxt i Sverige och pratar obruten svenska – ja, göteborgska. Hon är med i United sisters. Jag kopplar ihop henne med Disa på NBV efter att vi en lång stund och mycket spirituellt pratat om fördomar. Jag ser på vårt kroppsspråk att vi förstår varandra.

Sen var det killen från Örebro – också en somalier – som ska starta en ungdomsstödgrupp som ska gå runt på stan och stötta ungdomar. Han drev runt i närheten av vår monter så jag förstod att han ville veta med. Vi har ett bra snack om droger och om våld mot kvinnor och om könsroller. Han ska ta kontakt med NBV därhemma som en resurs för den stödgruppen.

Och så var det läraren från Laholm, danska från början; det var gymnasieläraren i religion och engelska som kom med barnbarnen; den pensionerade förskolläraren och kollegan specialpedagogen från Östergötland; några gymnasieelever och ett gäng andra människor.

Att stå i mässmonter betyder en väldig massa spännande människomöten. Det är denna dag ett bevis på. Som många andra dagar i helt andra sammanhang.
Det är klart. En och annan smäll får man ta. /PÅA

Alltid fascinerande

2010-09-25T00:00:00.011+02:00

Möter en massa entusiastiska människor på Internationella torget.
- Å, jag var och lyssnade på K G Hammar, säger en.
- Jag fick höra Torgny Lindgren i Värmlandsmontern, säger en annan.
- Susann Alakoski drog hundratals till montern där hon bl a talade om filmen som bygger på hennes bok Svinalängorna!
- Jag ser Per Wästberg och Nadine Gordimer sitta och samtala i Afrikahörnet. En rollup hyllar papyrus, du vet "det där utrymmet mellan orden och raderna".
- Afghanistankommittén bjuder på frukost medan man beskriver läget i Afghanistan.
- Miljöförbundet Jordens Vänners monter är alldeles grön.
- Vid Life and Peace institutets monter står en vit och en svart och förbrödras.
- IKFF-montern, som egentligen bara är ett bokbord, bekvinnas av två gamla damer som aldrig ger upp kampen för freden.
- Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa höjer rösten med sitt "Hörru, jag är också Svensk!"

Och mina kollegor står alla med blåtiror och söker få till samtal om våldet. Och många vill prata. Det är alltid fascinerande att vara på Internationella torget! /PÅA

I mötet händer något

2010-09-24T10:32:00.018+02:00

Internationella torget! 'Inter' betyder 'mellan'. 'Torg' är en plats för människors möte. Vi möter människor på torget. Engagerade människor med samma perspektiv som vi. En familj. En värld. Vi är alla bröder och systrar och fredlig samvaro bygger på samarbete och tolerans. Oavsett valutfall.

Jag ägnar mig åt 'koppleri'. Jag introducerade Ninve på Länsnykterhetsförbundet hos UNIFEM i Göteborg. Mycket möjligt att det blir samarbete kring 25 november, du vet Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Men också senare.

Jag kopplade ihop Disa på NBV med Baha'i, som har samma syn på droger av olika slag som oss. Att deras syn på familjebildning skiljer sig från min hindrar inte att kampen mot drogerna bedrivs tillsammans.

FOI, Försvarets forskningsanstalt, har en monter. Den fokuserar på konflikter och våld. På min fråga om man forskat på alkoholens och narkotikans roll i konflikter, massvåldtäkter och andra övergrepp skiner mannen i montern upp, tar en penna och skriver. "Det ska jag ta upp nästa gång vi diskuterar forskningsprojekt."

Anita och Berit på FN-förbundet liksom UNICEF-tjejerna blir jätteglada när jag berömmer deras gemensamma monter.

Internationella torget är möten. Det är i mötet som något händer. När vi lyssnar och uppskattar blir vi själva lyssnade till och röner uppskattning. Att få gehör för aktioner mot våld mot kvinnor är inte svårt. Att vinna fullt stöd för att minska våldet genom att göra något åt alkoholen är lite svårare. Inte så att man inte förstår. Men från insikt till handling, den processen kan behöva tid.

För oss är Internationella torget ovärderligt i mötet med andra - människor och organisationer. /PÅA

Jag är problemet!

2010-09-24T08:12:00.016+02:00

Internationella torget och Bokmässan är igång. Och med Internationella torget är också Institutet på plats. Vi har fokus på våld även i år. Det alkoholrelaterade våldet är ett så gigantiskt problem att det förtjänar att uppmärksammas. Alkoholen är inte huvudproblemet. Det är jag som är problemet!

Jag står som man som representant för våldet. Det är män som slåss i nio fall av tio. Vår, dvs när vi växer upp till män, socialisering in i samhället är att lära sig att träna och använda sin fysiska styrka. Det tillhör rollen. En del förstår inte att man inte ska använda den mot varandra och framför allt inte mot kvinnor och barn. Eller mot andra som är fysiskt underlägsna. Det finns många sådana män och när de dessutom dricker blir en del våldsamma. Här och överallt i världen. Inte minst i utvecklings-länder där kvinnors rättigheter förtrycks såväl av männen i sin roll som av rättssystemet.

Mansrollen och den våldsamma mannen måste förändras. Det går långsamt.Det tar tid. Det tar generationer. Men på kort sikt kan vi minska våldet genom minskad alkoholkonsumtionen. Och i utvecklingsländer hindra att alkoholindustrin ökar den. Den som inte är beredd att utmana alkoholkulturen kan inte på fullt allvar vilja minska våldet mot kvinnor!

Afrika är temat för Bokmässan och för torget. Det sjuder av diskussioner. En kvinna från Västsahara talar om Marockos ockupation av hennes land. FN-familjen har blvit en familj i år. Rädda Barnen har en spännande monter. Vår egen monter besöks av en massa människor. Gamla förbundsordförande (UNF och JUN) dyker upp. Linnea, Salam, Disa, Jenny och mina övriga kollegor har sminkat sig slagna och inspirerar till samtal i montern.

Kapten! Full fart i maskin! Vi kör! /PÅA

Kom till Bokmässan i Göteborg!

2010-09-22T10:35:00.009+02:00

I år kommer Internationella Institutet och NBV blogga från Bok- och Biblioteksmässans Internationella torg. Årets tema i IOGT-NTO-rörelsens och NBVs monter är Skål för familjen med fokus på kvinnornas situation i våld i nära relationer.

Tema i årets monter är Skål för familjen med fokus på mammor och barn kopplat till alkohol och våld i nära relationer i världen. NBV sätter fokus på sitt studiematerial "Torsksverige" - om sexslaveri i välfärdsstaten som bygger på Anna Skaldemans bok och som behandlar människohandel för sexuella ändamål.

Dessutom kommer vi ordna följade seminarier:
To 23 sept
Lilla scenen 13.30
Afrika dränks av alkoholindustrin
Per-Åke Andersson.

Fr 24 sept
Stora scenen 15.20
Turistbranschen på semester från ansvar
Jenny Eriksson. Marie Ende moderator.

Lö 25 sept
Stora scenen 10.20
Håll käft kvinna, annars!
Anette Cedergren. Per-Åke introducerar.

Sö 26 sept
Lilla scenen 10.30
Slaveri, sex eller bara ett knull
Anna Skaldeman.

Stora scenen 13.00
Happy Hour i Paradiset
Sara Heine. Per-Åke Andersson moderator.

Hoppas vi ses där!!

Kenya Girl Guides

2010-08-31T11:45:00.007+02:00

Nu är vi i Nairobi och har idag besökt Kenya Girl Guides Associations huvudkontor. Där fick vi träffa flera i ledningen och projektansvariga för det samarbete som vi har. Vårt samarbete inleddes förra året och syftet är att alkoholfrågan på sikt ska mainstreamas i KGGA:s material och verksamhet.

Guides – och scouterna för den delen – finns över hela Kenya, och skär igenom alla samhällsskikt. De är med andra ord inte en organisation enbart för medelklassen utan man vänder sig till alla, även till de flickor som bara äger kläderna de har på sig. Med den spridningen finns det också möjlighet att sprida kunskap om alkohol och droger på ett helt annat sätt än till en organisation som enbart är baserad i ett område.

Detta är Jane, projektansvarig.

Trots tidigare interna svårigheter upplever vi att detta är en stabil organisation, vars verksamhet pågår självständigt och med tydliga mål. Nästa vecka ska de, tillsammans med några andra partners i Östafrika, få en 10-dagars utbildning i LFA: Logical Framework Approach, en metod som hjälper organisationer att definiera målet och hur man ska uppnå det . 10 dagars utbildning är standard för vårt regionkontors LFA-utbildningar. Jag måste säga att jag blir lite imponerad att man ger sig den på att nå ut med LFA-konceptet!

Här står vi utanför deras kontorsbyggnad.

Helen Richard och Rosmarie Strasky

Masooli

2010-08-31T11:41:00.006+02:00

UYDEL har varit en mångårig partner till Institutet. Man har en ganska omfattande verksamhet, flera dropincenter och ett relativt stort center för unga, Masooli, strax utanför Kampala. Här får unga som hamnat snett i livet och som utsatts för våld och misshandel eller andra övergrepp en chans att börja om. I år finns 264 barn och ungdomar inskrivna, dock är inte alla heltidsboende. Många av de byggnader som finns på området har byggts tacke vare medel från Institutet och tack vare Världens Barn.

En viktig del i Masoolis verksamhet är yrkesutbildningen. De kan välja mellan motorcykelmekaniker (den överlägset mest populära klassen bland killar), möbelsnickeri, catering, sömnad, frisör med mera. Här tränar de olika frisyrer på varandra.

Miljön här skiljer sig mycket från larmet i Kampala. Det är lugnt och fridfullt. Men också enkelt. Detta är deras kök.

Helen Richard, verksamhetsansvarig

God aptit

2010-08-31T11:38:00.002+02:00

Eftersom det vi gjort hittills på denna resa , det vill säga suttit i möten och på flygplatser, inte är så spännande att skriva om på en blogg får jag berätta annat i stället.

Häromkvällen i Kampala åt vi middag på anrika hotellet Speke. Där kunde man välja mongolisk buffé - man plockar själv ihop sina grönsaker och sitt kött och får det wokat/stekt på momangen. Jag plockade ihop mitt och stod och väntade medan kocken stekte på mina grönsaker på det stora stekbordet. Grejen med den här maten är att man tycker att man plockar på sig väl mycket, men när det råa blir fräst krymper det rejält. Min mat nästan försvann.

Samtidigt plockade två ugandiska damer av andra mått än mina till sig mat som skulle stekas på. Det var helt enkelt gigantiska portioner. Jag tror aldrig jag sett så stora portioner. När maten kom på stekbordet minskade det inte särskilt i omfång och där jag stod och väntade gjorde jag bokstavligen stora ögon på portionerna. Och gapade. Eftersom jag var rätt odiskret la en av damerna märke till mig. Men istället för att skämmas så som vi europeiska kvinnor skulle gjort eftersom det är meningen att vi ska äta som fåglar, i alla fall offentligt, skrattade hon till och sa ”You have big eyes!”. Jag blev lite generad, men hon fortsatte ” We african women eat a lot, this will last for two days!”.

Så var det med det – god aptit är inget att skämmas för och inte okvinnligt heller för den delen.

Imorgon gör vi studiebesök på Masooli, ett center för unga som drivs av UYDEL. Därefter till Nairobi!

Helen Richard, verksamhetsansvarig

EFFEKTIVITET

2010-08-24T15:11:00.003+02:00

Min kollega Rosmarie Strasky och jag, Helen Richard, ankom till Dar es Salaam i söndags. Vi besöker tre städer på tio dagar: vi sitter med andra ord mest i möten...
I väntan på visumet på flygplatsen i söndags kväll hörde jag en svensk man, som också stod och väntade på sitt visum och som uppenbarligen varit i Tanzania många gånger, deklarera för sitt resesällskap att det finns bara en sak man behöver här: tålamod. Jag undrar vad man säger om oss svenskar och Sverige: det finns bara en sak man behöver i Sverige – högt personligt tempo?

Visst är det sant att upplevelsen är att allt går långsammare här. Långsamhet är för många av oss synonymt med ineffektivitet. Ineffektiv är bland det värsta man kan vara. För att inte tala om ett ineffektivt bistånd. Som att svära i kyrkan. Däremot börjar jag bli osäker på om det allt mer genomreglerade och genomkontrollerade biståndsapparaten bidrar till just effektivitet.

Hursomhelst, här hade jag tänkt ladda upp en fin bild på Rosmarie och mig och sen en bild på de två ytterst kompetenta, noggranna och effektiva revisorerna vi träffade igår. Tyvärr går det inte. Internet är för långsamt...

En delad värld

2010-07-08T21:36:00.005+02:00

Almedalen är snart historia för oss. Kristdemokraterna och miljöpartietkör sina dagar men Jaded och jag lämnar området fredag morgon. Seminariet på internationella torget idag gick hyfsat, 20-25 i publiken. Snacket från scenen med Unionens Peter Hellberg och Jaded Chouwilai gick riktigt bra men visst hade det varit inspirerande om det varit 125 i publiken istället.

Internationella Institutets jungfruresa till Almedalsveckan ska nu utvärderas. Ett deltagande i framtiden kommer säkert att se annorlunda ut. Kanske ska vi inte vara här alls. Det är lätt att drunkna, att bli utkonkurrerad, att inte synas i den ofantliga mängd med budskap som bubblar i centrala delarna av Visby.

Inte heller idag med socialdemokraterna på scenen sträckte sig ordet solidaritet utanför gränserna. Agendan på Almedalsveckan har varit strikt nationell. Diakonia arrangerade en debatt om bistånd som jag tyvärr inte kunde delta i.

På söndag drar den politiska cirkusen iväg till fastlandet och välbeställda huvudstadsungdomar drar in och partajar under Stockholmsveckan. En drömvärld långt bort från de 500 ölflickor som jobbar för Angkor öl i Phnom Penh med stora risker att bli utnyttjade och hivsmittade. Det som vi har pratat om idag är som bortblåst på söndag när unga stockholmare på en kväll på alkohol var och en bränner vad en ölflicka tjänar på två månader.

Och ändå är det samma värld.

/Per-Åke A

En samhällsreformatör

2010-07-08T00:23:00.005+02:00

Sex personer tog del av seminariet om Våld utan gränser. Programmet som vi erbjuder slår inte. Kanske är engelskan ett hinder. Wiveca Holst från KSAN, Peter Weiderdu från Borderskapsrörelsen och Jaded Chaowilai från Friends of Women i Thailand gör bra inlägg. De talar om våldet i olika former och hur alkoholen spelar in. Wiveca om hur missbrukande kvinnor anses ha ett eget ansvar för att de blir misshandlade, Peter om att det borde finnas tydligare regler om att inte få hantera vapen om amn är alkoholpåverkad, och sist Jaded med sitt framgångsrika arbete i Thailand.

Senare på kvällen sitter Jaded och jag vid Söderport och käkar thai mat, tom yang soppa. Det kryper fram att Jaded förutom det framgångsrika jobbet med att minska våldet mot kvinnor också varit med om att kräva kompensation för de 188 kvinnor som dog i en brand i en låst fabrik för många år sedan. Han försöker driva på en lagstiftning om socialförsäkringar i Thailand och att forma en stor fackorganisation av det tusental små fackföreningar som Thailand har. Bara tre procent av arbetskraften är fackligt organiserad.

Jag sitter alltså och äter med en person som på flera centrala områden påverkar det moderna Thailands utveckling. I morgon ska vi försöka förmedla en del av detta på Internationella torget tillsammans med rapporten om alkohol och turism.

/ Per-Åke A

Tesked mot översvämning

2010-07-06T23:22:00.008+02:00

Vi kunde ta ner kravallstaketen fem i elva. Men närmare 25 personer deltog ändå i seminariet Missbrukade barn. Kombinationen Junis och Adoptionscentrum om barn som far illa på grund av missbruk i familjen fungerade bra.

Tråkigt för Catharina att inte kunna lyfta på förlåten till siffrorna om hur kommunerna tar hand om barnen i missbruksfamiljer och erbjuder samtalsgrupper. Den uppgiften kommer onsdag kl 11.30. Men jag har kikat lite och vet att min egen kommun Finspång för det första valt att inte svara 2010 och för det andra som många andra kommuner försöker ösa båten med tesked (uppgifterna från 2008 0ch 2009). Svårt att få gehör för preventiva åtgärder eller för resurser för att erbjuda fler barn stöd.

Inga Näslunds beskrivning om barnens situation i Vitryssland och möjligheter att få det bättre i en framtid väckte inte precis glädjerop. Att samarbetet oss emellan varit fruktbart och leder till att ett antal barn och ungdomar i Minsk får bättre förutsättningar att klara livet står klart. Men behovet är ju till synes oändligt stort. Det är tesked som gäller också i Minsk.

Mest värdefullt för framtiden är att Adoptionscentrum får ytterligare inspiration att på sitt föredömliga sätt jobba med alkoholfrågan i andra länder där man verkar. Sydkorea är ett land som har betydande problem.

Vid dagens slut raukade vi hamna i Listerhamn när thailändska ögon fick möjlighet att registrera svensk natur.

/ Per-Åke A

Världen finns inte i Almedalen

2010-07-06T08:08:00.009+02:00

Kanske är det för att antalet budskap måste begränsas i en valrörelse. Partiledartalet måndagkväll, Lars Ohlys, var strikt nationellt. Det handlade om Sverige, om Sverige i Sverige och inte om Sverige i världen, inte ens om Sverige i det europeiska samarbetet.

Millenniemålen, biståndet, fattigdomen i världen, kommer att ha en undangömd roll inför 2010 års val. Det oroar mig eftersom biståndet och informationsanslaget tagit stryk de senaste åren. Trots vackra ord om civilsamhällets roll ser vi ingen substans i de orden. Informationsanslaget för 2010 nästan halverades, kvaliteten på biståndet urholkas, näringsintressen gynnas och civilsamhället får stå tillbaka.

Två partiledare har nu talat. Det är den SVENSKA välfärden det handlar om och kommer att handla om i valrörelsen. Min skepsis mot att något annat parti kommer att ta upp utvecklingssamarbete med fattiga länder är stark.

Idag tisdag kommer vi att fokusera på barn i vårt seminarium Missbrukade barn. Adoptionscentrums Inga Näslund och Junis ordförande Catharina Sandberg kommer att prata om barn i missbruksmiljöer i Sverige OCH ANDRA LÄNDER. Även om partierna väljer bort världen den här veckan så håller vi kontakten med den.

/ Per-Åke A

I Almedalen är alkohol en fråga för gommen

2010-07-05T23:28:00.006+02:00

Det är bra! Intressant! Mycket bra! Jaded Chouwilai, vår gästföreläsare under Almedalsveckan är asiatiskt artig och uppskattande.

Att få en thailändare att uttala sig på ett kritiskt sätt om nånting är inte lätt. Och jag vet ju det att är det nånstans i världen man inte ska bli arg och upprörd så är det i Sydostasien. Ingen ska behöva förlora ansiktet så därför skäller man inte ut en person och särskilt inte inför andra. Att kritisera är med andra ord fel rent kulturellt.

Jag är inte säker på att Jaded verkligen tyckt att måndagen varit intressant hela dagen. Min "näsa" säger mig att han nog känner sig lite överflödig ibland. Fokus här i Visby är ju inte utrikesarenan, det handlar om inrikespolitik. Men seminariet Du slår din kvinna man. Varför? samlade i alla fall ett 25-tal publik utanför silon på Internationella torget i alkoholfria zonen. Såväl Jaded som Monica Engström från UNIFEM Gotland och Åsa Hagelstedt som moderator gjorde ett bra jobb med att förklara hur angeläget det är att ta itu med mäns våld mot kvinnor. Jaded kan ju också påvisa en framgångsrik metod. Genom att få män att sluta dricka slipper ett antal kvinnor våld. Sic!

Jag påminner mig när närpolischefen i Finspång, Tony, vid ett tillfälle sade att funnes inte alkohol så skulle 80 procent av vårt jobb försvinna. Har han rätt är det märkligt att alkoholen inte är en inrikespolitisk fråga av så stor vikt att den borde debatteras på många scener här i Visby denna vecka.

/ Per-Åke A

Vackra rosor och fula blåsippor

2010-07-05T18:40:00.005+02:00

Almedalsveckan är lite av en gycklarnas marknad. Skulle möte Forum Syds nye orförande Bodil Ceballos vid kl 17.30 för att ha ett samtal. När folk kommer ut från ett seminarium står där en prästkrageklädd sverigedemokrat och delar ut några mysko flygblad. Jag tar inget särskilt som någon från kyrkan vänligt ber "prästen" att gå utanför kyrkans tomt. Denne vägrar.

Sverigedemokraterna har en väldigt hög profil och deras möten har hård polisbevakning. Riksdagspolitiker stod med ryggen vända mot deras talare vid ett mötestillfälle.

Åsa Hagelstedt ledde vårt seminarium om våld mot kvinnor på ett förnämligt sätt. Det var många som var tacksamma över sammanfattningen jag gjort på engelska. Thailändsk engelska är verkligen inte helt lätt att bryta ner och den andra föreläsaren, Monica som representerade UNIFEM, uttryckte uppskattning för sammandraget.

Men tillbaka till diskussionen med Bodil Ceballos om Forum Syds årsmötesbeslut att göra alkohol till en strategisk utvecklingsfråga. Bodil C ser väldigt tydligt hur stor betydelse alkoholen spelar i utvecklingssammanhang varför ordförandens stöd är tydligt och starkt för att jobba in alkoholfrågan i Forum Syds arbete.

Visby är rosornas stad. Ögonen fägnas och en närmare kontakt kittlar även luktsinnet. I denna miljö med många gammalmodiga hus känns rosorna helt rätt. Visby blommar på olika sätt. Det är synd att blåsippan hamnat i en så ful vas, en vas där solidaritet och internationellt samarbete hamnar på undantag. Tolerans och mångfald bygger freden, inte dess motsats intolerans och isolerad enfald.

/ Per-Åke A

Opinion, turism och likheter med fattiga länder

2010-07-05T12:27:00.006+02:00

En kort lunchblogg från Visby. Det är varmt, väldigt varmt. Idag kl 11.30 körde Internationella torget igång med seminarier. Om 1,5 timme kör vi vårt första. Här är det arbetslös ungdom i Södertälje, BRIS, Sverigedemokrater, Kvinna till kvinna, fackföreningar, RFSU, alkoholfria zonen m m.

En aggressiv liberal tjej som vill tillåta gårdsförsäljning av alkohol med mottot "Det är frihet. Frihet är väl bra." köper inte argumentet att vetenskapen säger att det är fel väg.

BRIS-kvinnan och representanten för Kvinna till kvinna är mycket intresserade när jag berättar vad Jaded jobbar med och inleder ett samtal. Att man med så enkla medel som hans organisation jobbar med kan förändra våldssituationen för kvinnor imponerar.

Det intressanta här är att Almedalen (representerande alla opinionsaktiviteter) utspelas i en liten del av Visby. Där syns den men i andra delar av stan märks det nog inte så mycket. En insändare i Allehandan säger till sommargästerna att visst, ni är välkomna men klaga inte, för det är en liten del av pengarna som förbukas här som stannar på ön medan gotlänningarna med sin kommunalskatt betalar samhällsservicen som fastlänningarna förväntar sig.

Kanske är det med denna turism som med massturismen till utvecklingsländer. Det är andra som skor sig och lokalbefolkningen står kvar med olika negativa effekter. Det som Schyst resande handlar om.

/ Per-Åke A

Thailändsk katt bland politiker i Visby

2010-07-05T00:18:00.005+02:00

Katt bland hermelinerna? I dubbel bemärkelse.
Jag gör jungfruresan i Almedalen. Men jag vänder inte sidan till och skjuter rygg, reser rygghåren och fräser som katter gör när de känner sig osäkra. Nej, jag är nog mer den där som smyger fram och stryker runt benen på folk och hoppas på lite uppmärksamhet.

Jag har en kattkompis med mig också. Jaded Chouwilai från Thailand som i programutbudet här i Almedalen är lite udda. Men det han åstadkommer i Thailand för att förändra såväl alkoholsituationen som möjligheterna för kvinnor att bli behandlade som fullvärdiga medborgare är stort. Det är långt mer än många proffstyckare och politiker och politikerdrängar/-pigor som vimlar på gatorna här den här veckan kommer att åstadkomma i praktisk handling. Utmaningen för mig och oss är att kommunicera detta.

Bor centralt precis innanför muren med 200-300 m till allt, ok 400 m kanske då till själva Almedalen. Drev runt i kvällen en timme. Märklig upplevelse att drygt 100 m från det stillsamma huset kliva rakt in i nattvimlet och springa på Janne Josefsson, Katrin Kielos, Jan Björklund m fl bekanta ansikten. Och så kommer Fredrik Reinfelt lugnt gående kramandes sin son med ett par fiskevästklädda livvakter på drygt armlängds avstånd. Trots allt ett fantatstiskt land när statsministern helt - ja. nästan helt då - lugnt kan knalla runt på gatan.

I morgon kl 14.00 ska vi testa Jadeds thailändska engelska mot en sommarpublik på Gotland. Det kan bli tufft. Får se om vidtagna åtgärder avhjälper ev språkförbistring. Det han har att säga är mycket spännande.

/ Per-Åke A

Två länder – vilken utveckling kan vi se?

2010-06-24T21:46:00.003+02:00

De senaste veckorna har jag huvudsakligen varit i två länder, Thailand och Sri Lanka, som båda räknas som demokratier, men nyligen genomlevt (-er) svåra inhemska konflikter. Sri Lanka, republik, med folkvald president, Mahinda Rajapaksa och Kungadömet Thailand med kung Bhumibol Adulyadej, Rama IX, som statsöverhuvud.

Institutet har ju arbetat länge i regionen. 1972 började vi i Sri Lanka och sen mitten av 80-talet har vi haft projekt i Thailand. Under denna tid har Sri Lanka sett en egen president (1993), en presidentkandidat (1994), en utrikesminister (2005) samt Indiens tidigare premiärminister (1991)mördas samt ett avslutat inbördeskrig (2009). Thailand har haft två militärkupper, ett, ett antal regeringsavsättningar, en regeringschef efterlyst för terrorism, en arméchef i arrest.

Till det ska läggas en tsunami, 30 års militära strider mellan tamilgerillan och regeringen, en kampanj ”War on drugs” med ca 2500 döda. Men hela tiden demokratiska val.

Vid ett tillfälle var inte oppositionen/militären nöjd med utgången varför segrande parti uteslöts och en annan fraktion tog över. Köps väljare? Ja, men jag vet inte omfattning och storlek. Är det svårt att förstå om den vanlige medborgaren saknar förtroende för politiker i allmänhet.

I allt detta finns ju de fattiga – i båda länderna. På landsbygden, men också i huvudstäderna. Skillnaden är att i Sri Lanka har huvudmotsättningen i tre decennier gått mellan en tamilsk minoritet vilken sökt självstyre (och inom den dominerade gruppen ett eget hemland) och den singalesiska majoriteten. I Thailand har fram till helt nyligen (efter att kommunisterna gått under jorden/beviljats amnesti i slutet av sjuttitalet) haft motsättningar mellan olika fraktioner inom det styrande skiktet, inklusive en krigsmakt med stor överbyggnad. De senaste bevisen från rödskjortornas ockupation av centrala delar av Bangkok visar att en stor del av anhängarna kom från fattiga och marginaliserade befolkningsgrupper i och runt Bangkok. Det som förvirrar är de motstridiga signaler och krav som restes av de olika ledargestalterna.

Den tidigare protestgruppen, gulskjortorna, förespråkar ju inte alls demokrati i vår mening. De har uttalat att befolkningen inte har den kompetens och bildning som gör att de genom allmänna val ska avgöra styrningen av landet. Det bör fördelas mellan en del direktvalda, en del utvalda (av eliten).

Att eliten berikar sig är också välbekant. Den avsatte premiärministern Thaksin gjorde som kollegan i Italien. Lagar och förordningar ändrades så skattebefrielse inträffade för just den sortens stora affärer som de berörda var i färd att genomföra. Thaksins reformer som gynnade småfolket var sjukvårdsreformen med maxbelopp på sjukhusbesök och en byutvecklingsfond som alla landsbyar fick del av och självbestämmande över. Kritikerna pekade på avsaknaden av sjukvård på landsbygden och överkonsumtionen av kapitalvaror från byarna. Nu har ju den nuvarande regeringen i Thailand, eller rättare sagt rättssystemet, konfiskerat delar av Thaksins förmögenhet och den förre premiärministern har dömts till fängelse i sin frånvaro. Som lök på laxen är han nu också stämplad som terrorist.

I Sri Lanka har den sittande premiärministern samlat 75% av statens budget inom familjen. Den behärskar industri, försvar, infrastruktur mm. En mycket bra beskrivning av tillståndet i landet fås genom BBCs program Hardtalk som kan ses på webben. I morse exploderade en bomb i den fattiga stadsdelen Pettah i Colombo. Myndigheterna meddelar att det var ett gängbråk. Framtiden får som vanligt utvisa, förutsatt att alla fakta kommer på bordet.

EH

Borta bra men hemma bäst - är det alltid sant?

2010-06-12T05:48:00.003+02:00

Utbildningsinstitutionerna
ranking gjord av Quacquarelli Symonds, UK)

Hong Kong har tre av de tio främst rankade universiteten i Asien . Etta är University of Hong Kong.

NUS i Singapore på tredje plats lockar många från västvärlden. Hela 43% av studenterna kommer utanför Singapore.

Två länder som tidigt förstod vikten av högre utbildning har nu halkat ned. Japan ligger femma och Sydkorea finns på plats sex.

Kina, som i fjol skapade C9, en sammanslutning av de nio främsta lärosätena i landet, att jämföra med USA:s Ivy League, finns inte med på listan, trots en enorm satsning av resurser, 1,5 % av bruttonationalprodukten. Jfr Indiens 0,37%. Anledningen tros vara byråkrati och förlegad styrningsmodell.

Thailand och Malaysia som inte heller finns med bland de tio främsta fokuserar mot studenter från Mekongområdet respektive Gulfstaterna.

Idag finns många universitet från väst i topp på den globala rankingen, men hur kommer den att se ut om 10 år? Har då Asien klivit fram och tagit ett par av tätpositionerna.

Och hur tänker våra svenska politiker? Finns det på agendan?

EH

Humanitära insatser

2010-06-12T05:24:00.001+02:00

Institutets senaste katastrofinsats var begränsad till Jaffna i norr. Genom vårt långa arbete på ön fanns både lokal kännedom som specialkompetens. Arbetet genomfördes med stöd från Radiohjälpen. I området finns ca 49 000 internflyktingar från tsunamin. Kriget medförde vidare att stora områden odlingsbar mark har minerats och avspärrningar har gjort situationen minst sagt besvärlig för tiotusentals familjer. När projektet avslutades vid årsskiftet 09/10 omfattade det 600 barn i 14 förskolor. Upplägget följde de modeller vi använde direkt efter tsunamin med materialuppsättningar från bland annat UNICEF.

Barnen fick basföda och en omvårdnad i en miljö såväl lek, utveckling som trygghet var viktiga komponenter. Utmaningar har varit många, med förväntningar, prioriteringar och säkerhet som de mest framträdande.

När institutet för närvarande inte har humanitärt hjälparbete på Sri Lanka störs vi inte av den nu förda politiken. Men för Forut, vår norska systerorganisation, innebär den bl a att man ännu inte kan gå in och stötta de tiotusentals tamilska familjer som fördrevs från sina hem under vintern - våren 2009, när slutstriden med LTTE stod. I flyktinglägret Manik Farm i Vavuniya, har den sista matleveransen delats ut. Alla hjälporganisationer har stoppat arbetet, men fortfarande finns ca 20 000 människor i lägret. Många hjälporganisationer saknar också kompetens. Katastrofen i Haiti kom – och även inom humanitärt katastrofarbete finns en marknad.

EH

Två svar

2010-06-11T12:26:00.003+02:00

1 Igår undrade jag varför det skumpade på flyget från Bangkok till Colombo. Idag berättade Pubudu på Adic att det var ovanligt mycket aktivitet i Bengaliska bukten vilket skapar häftiga regn (och troligen lufttryckssvängningar - min anm.)

2 Igår eftermiddag ringde en herre till ovan nämnda Pubudu och meddelade att Mr Hornberg kunde hämta sitt bankkort på samma bank där maskinen 6 timmar tidigare svalt kortet. Sagt och gjort. Vi möttes av den yngre välklädda mannen (varför jag betonar klädseln? - jo det är så stor skllnad på Colombo coh Chiang Mai. Här i Colombo får man användning av både finskor och slips - om man har lust). Mannen berättade som jag i och för sig redan visste att hela manegement följt mitt uttagsförsök, mina upprepade frågor till säkerhetsvakten osv. Därför hade man fått tillstånd (av HQ) att lämna tillbaka kortet direkt till mig. Normalt makuleras det och ett nytt utfärdas av HQ.

Det var väl service. Jag nickade mot personalen och lovade återkomma om jag hade bankärenden vid nästa SL-besök.

Har idag varit på Forutkontoret - men det blir en annan historia.

EH

Kort om kort och långt om länge

2010-06-10T13:11:00.002+02:00

Efter en skumpig flygresa - varför är det alltid turbulens över Andaman Sea? - landade vi så i Colombo tidigt i morse. Ankomsthallen var mer fylld än Bangkoks, procentuellt sett, så det var som vanligt. Lankeser på väg att jobba i något arabiskt land för att kunna skicka hem medel att försörja familjen, men också en hel del affärsmän och turister. Några få checkpoints på väg in mot stan, i övrigt lugnt.

Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.

Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.

När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.

Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.

Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!

På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.

Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!

När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Under tolv år hade vi stött olika projekt på Jaffnahalvön. Allt från fisknätsfabrik till bibliotek och hälsovård. Nu var det dags att se hur kriget mellan tamilgerillan och regeringen påverkat projekten.

Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skjutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcentra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi i gerillakontrollerat område. Men en sak har följt mig sen dess – det behövs inte mycket till störning för att det kan gå mycket mycket fel.

Idag har vi så haft genomgång på Adic. Vad de gör, hur de gör det och framförallt om de har kontroll på pengarna. Enligt vår mätmetod svarar jag ja på det sista. Och att se helheten av Adics verksamhet gör i alla fall mig stolt. Tänk att vi har en så bra partner. Kan också gratulera Anja och Simon till det eftermäle de lämnat. För första gången kände man att det man ville förmedla har tagits till vara och utvecklats. UNF och Fake Free – fortsätt!

Politiken då? Ja nu säger jag som Evert Taube: ” När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, vi ska segla nu och sätta kurs igen”. Fast jag ska i skymningen promenera mot stranden vid Galle Face.

EH

Åter i Colombo

2010-06-10T12:10:00.003+02:00

Efter en skumpig flygresa - varför är det alltid turbulens över Andaman Sea? - landade vi så i Colombo tidigt i morse. Ankomsthallen var mer fylld än Bangkoks, procentuellt sett, så det var som vanligt. Lankeser på väg att jobba i något arabiskt land för att kunna skicka hem medel att försörja familjen, men också en hel del affärsmän och turister. Några få checkpoints på väg in mot stan, i övrigt lugnt.

Hotell Renuka kändes som ett halvdant vandrarhem, instängt, kvalmigt och en knölig madrass. Efter en stund hade jag lyckats röra mig så knölarna masserat den stela ryggen och jag dåsade bort.

Vaknade i god tid inför dagens möte på Adic, så jag bestämde mig för frukost ute på stan. Först behövde jag dock lokal valuta. De 80 LKR jag haft med mig var troligen inte nog, så jag stegade in till en ATM. Vad är nu kursen? Om jag tar ut 10 000 blir det för mycket? Är inte 1 SEK 10 LKR eller var det 10 Baht som var 1 MYR? Bäst att fråga? En välklädd herre stod bredvid mig när jag hasplade ur mig om växlingskurs för en USD. Han pekade myndigt på en skylt på maskinen 75000 Rupies! Jag försökte omformulera frågan, hela tiden med kortet i maskinen, varvid mannen sa "One minute" och försvann. Det gjorde också mitt kort.

När mannen kom tillbaka hade jag bara ett litet kvitto - och en ny fråga - vad gör jag nu? "One minute" försvann igen in genom dörrarna till banken. De var av glas och innaför såg jag hela personalen samlade hos chefen för morgongenomgång kl 08.45 - 09.00. Jag blev ombedd att stiga in, sitta ned, stiga upp och förklara mitt bekymmer för en yngre, men lika välklädd, man. Han steg in till chefen och berättade, 12 par ögon granskade mig mig, varefter en lika välklädd kvinna kommer ut och de samtalar viskande. Nu var klockan över 9 varför kassorna fylldes med herrar och damer. Jag fick prioritet med min herre, den yngre. Den förste var säkerhetsvakt fick jag veta, men det hade jag redan räknat ut.

Ja det gäller mitt kort som er maksin svalt, informerar jag. Ja, blev det artiga svaret, det har vi förstått, men vi kan inte lämna tillbaka det. Du måste hämta det på huvudkontoret i centrala Colombo senare idag eller i morgon. Aj aj sa jag. Jag skulle bara äta frukost och har nu bara dollar i sedlar - men ni kanske kan växla?
Har ni konto i banken frågar mannen - nja svarar jag, inte än. Tyvärr, tyvärr. Men vi ringer er när ni kan hämta kortet. Ring Pubudu sa jag - han har i alla fall ett lankesiskt telefonnummer. Men var kan jag få lankesiska mynt? På Western Union blev svaret. Gå mot Galle Face så passerar du kontoret.

Trevligt med en morgonpromenad innan maten, även om tiden runnit iväg och solen stigit högre. På Western Union inga pengar, men på Seylon Bank ytterligare en km ner, där blev jag betjänad. Två rekvisitioner, trevlig personal som sannerligen tar hand om varandra, och passkontroll. Sen blev det lätt och snabb frukost!

På väg mot mötet på Adic passerade jag en grå byggnad. Minst ett kvarter lång och fortliknande. Poliser i alla färger och militärer i minst två nyanser samt en och annan MP (tror det betyder militärpolis i detta sammanhang). Checkpoint, slumpmässig?, visselpipor och skyltar. Amerikanska ambassaden.

Tänk på de franska ambassaderna. Den vid Chao Praya floden i Bangkok, eller i centrala Hanoi. För att inte tala om det ryska konsulatet i Göteborg. Praktbyggnader, två av dem - dagens quiz!

När jag passerade en av soldaterna kom minnesbilder från Jaffna 1984 för mina ögon. Vi hade åkt med ett litet plan från en flygplats söder om Colombo för att innan gryningen landa på den av regeringen kontrollerade flygplatsen i Jaffna. När vi steg ur planet såg vi en grupp unga män med mycket stora skutvapen sakta komma mot oss i diset. Jag kunde på millimetern pekat ut var mitt nervcetra ligger. De visiterade oss och förde oss mot "ankomsthallen". Var de nyktra? Var de trötta? Var de rädda? Intet visste vi. Vi hade heller ingen aning om att när vi steg in i en liten buss och körde ut från flygplatsen var vi gerillakontrollerat område.

EH

Gyllene triangeln

2010-06-08T16:58:00.002+02:00

Åter i Chiang Mai efter två hektiska dagar runt den gyllene triangeln. Har alltid förvånat mig att det kallas triangel, eftersom det fjärde gränslandet, Kina, på inga sätt var rent på droger i Yunnan, när epitet myntades.

Kinas närvaro märks inte bara på marknaden, med piratkopieringar av allt från musik, filmer till elektronik. Lyfter man ögonen lite högre ser man det stora kasinot som byggs i Laos. Kinesisk arbetskraft och pengar ska ge regionens lycksökare ytterligare en möjlighet att spendera sparade, eller i varje fall hopskrapade medel under kristallkronor.

Vad som genererat förmögenheterna – det rör sig om mycket stora summor – kan man bara spekulera i. Fastighetsboom, förmånliga kontrakt, tvättinrättningar mm ligger nära till.

Det känns också lite märkligt att resa in i Myanmar och mötas av de stora skyltarna om drogbekämpning. Ett land som länge slogs om förstaplatsen när det gäller opieproduktion. Senare i år ska jag skaffa mig djupare kunskaper om läget i landet och vad vi kan vänta oss av militären.

Under tiden i norr, i Mae Sai, gränsstaden mot Myanmar, var jag tillsammans med volontärer och ”street-teachers” från vår samarbetsorganisation VCDF. Vad arbetet går ut på finns på andra ställen på vår hemsida. Tyvärr var jag inte helt kry, så blandningen av avgaser, sopor, tvingade mig till en lågenergipromenad.

På hotellet kunde jag först njuta av installationen av åtta nya ministrar i den thailändska regeringen. Uppställningen för pressen, efter att kungen först godkänt kandidaterna, var nästan uppsluppen. I sina vita representationsuniformer fick de mig att tänka på Violen från Flen. Ja inte någon nu levande person, utan den gamla schlagern. Sen följde en film där Kidman pratade thailändska. Den var också svår att tolka.

Nu ska jag packa för Sri Lanka, där jag skall tillbringa fyra dagar med ADIC, vår strategiska alkoholpolitiska partner. Chefen, Pubudu, har just genomfört en workshop i Mongoliet, så vi har mycket att orda om.

När jag skriver detta har BBC ett inslag om situationen i Sri Lanka. Försvarsministern hotar att avrätta den militäre hjälten från kriget mot Tamilgerillan 2009 om han vittnar i en rättegång om påstådda övergrepp mot civilbefolkningen. Fadd smak innan jag släcker!

EH

Söndagkväll i Chiang Mai

2010-06-06T15:49:00.003+02:00

Dagen har gått i lugnets tecken – finns ännu inte i zodiaken, men vem vet om några år. Efter en stärkande läsning av dokument från Forum Syd var det dags att utforska stränderna av Mae Ping. Det gick också fort eftersom jag inte lärt mig att hitta inofficiella parkeringar. Nej, det vara bara att ta sig tillbaka till Nimman (en lokal förkortning av gatunamnet). Byte till gångarvänliga skor och lätt klädsel – luftfuktigheten varnade för regn! Fyra timmar senare kunde jag konstatera att vad borgmästaren sagt i torsdags om att ”Walking street” , gatan genom gamla stan som stängs av för trafik på söndagar och blir en lång marknad med traditionell musik, olika saker man kan vara utan och stånd med lokala maträtter, var alkoholfri. Med begränsad split vision såg jag faktiskt inga öltält. Bra början. Stop Drink Network fortsätter sitt påverkansarbete på andra gator .

I morgon bär det av mot Chiang Rai och Mae Sai Drop-in Center för gatubarn huvudsakligen från Myanmar. Det är också vårt profilprojekt inom Världens Barn-insamlingen och jag ser verkligen fram mot att träffa Volunteers for Children Development Foundation, VDCDF.

EH

2010-06-04T07:41:00.003+02:00

Fredag i Chiang Mai. En arbetsvecka med många nya insikter, praktiska, politiska och personliga. Hittar nu runt på kontoret. Vi har fått WIFI så mailen kommer till telefonen även om vi har möte - kan vara nödvändigt när det gäller snabba beslut så här inför sommarens aktiviteter hos våra partners. Hittar även till nöds runt i Chiang Mai.

Av någon anledning har jag alltid haft svårt med väderstreck runt gamla stan. Men nu har ljuset kommit, vet att man kör och gör u-sväng på u-sväng på u-sväng å sen är man framme - eller helt lost!

Under veckan har vi haft en halvdag med alkoholpolitik i regionen - och försökt koppla det mot vårt Community Based Drug and Alcohol program. Vi vet mer, men mycket återstår. Hur beskriva resultaten av mobilisering av byarna. Antalet personer som avgiftats eller valt att avstå från droger/alkohol blir för snävt. Att det vuxit fram en kraft hos många bybor som förhoppningsvis ger ett bättre liv framöver - är det ett mått? Många frågor blev det.

Sen har vi fått en uppdatering av situationen hos i första hand två partners i Kambodja, KYA och PDP. Vår förre projektsamordnare/rådgivare Johan Bengtsson har under ett par veckor utbildat personal inom de två organisationerna. Vi ser fram mot rapporterna och de ska ligga till grund för regionala kontorets arbete mot Kambodja 2010-11.

På förmiddagen idag träffade vi Chiang Mais unge borgmästare. Jag skriver medvetet ung, eftersom det var vad mina thailändska kamrater särskilt poängterade. I ett land med lång erfarenhet av politiska stridigheter ses han som en möjlighet för något nytt.

Att han sen har en vision att begränsa alkholkonsumtionen i stan, gjorde besöket inte mindre värdefullt. Med oss var också två ledare för StopDrink Network, vilka vi stöttar i projekt som inte ligger under deras koppling mot Thai Health Foundation. Det ska bli spännande att följa arbetet med alkoholfria zoner och högtider.

På måndag bär det av mot Chiang Rai och vårt projekt med gatubarn på Thai-Myanmar-gränsen. Men innan dess skall jag bli mer bekant med stadsmuren och väderstrecken!

Esbjörn

Regionala kontoret Chiang Mai

2010-06-01T07:11:00.003+02:00

Efter några hektiska dagar i Malaysia har det nu blivit första dagen som regional representant på regionala kontoret i Chiang Mai. Jag har ju varit här många gånger, under Lilians och Owes tid, men nu ska jag försöka bli en kugge med alla lokala som jobbar här.

Eftersom det varit "oroligt" i Thailand de senaste månaderna kan man lugnt säga att turisterna lyser med sin frånvaro. Nu är i och för sig turistsäsongen över, men hotellet kändes nästan övergivet i går när jag checkade in.

Just nu kallar man på mig för lunch. Vilket trevligt avbrott när jag skriver mitt första blogginlägg.

Nästa blir fyllt med mer substans lovar

Esbjörn

Cannabis - Barn - Utvecklingsländer

2010-05-25T19:47:00.004+02:00

WFAD är på väg att avslutas. Robert DuPont, USA , som under 30 år forskat och informerat om narkotika lovordar svensk narkotikapolitik och svenska insatser genom åren. Han nämner Nils Bejerots stora betydelse i den tidiga narkotikaforskningen.

WFAD-konferensen 2010 i Stockholm får honom att formulera tre prioriteringar som han menar ska vara vägledande i det fortsatta arbetet:

- Fokusering på CANNABIS vilket forskning som presenterats vid WFAD visar behovet av. Cannabis är inte så oskyldigt som många narkotikaliberaler och legaliseringsförespråkare hävdar. Även medicinsk cannabis ger negativa effekter.

- BARNS RÄTTIGHETER - barn ska inte behöva utsättas för droger och inte heller effekterna av andras drogbruk, inkl föräldrars.

- UTVECKLINGSLÄNDER är tredje prioriteringen. Deras situation blir alltmer prekär. Produktions- och distributionsländer drabbas själv av tilltagande drogmissbruk. En redan svår situation med omfattande fattigdom, ohälsa, konflikter m m förvärras ytterligare.

Efter DuPonts prioriteringar avslutade WFADs ordförande Sven-Olov Carlsson med att betona vikten av ett tredje WFAD. Det kan bli Mexiko som står som värd. En inbjudan föreligger. Att arbetet ska fortsätta var representanterna från mer än 60 länder överens om.

EH

Maffia nr 1, 2, 3, 4 och 5

2010-05-25T15:06:00.005+02:00

När Argentina under Falklandskriget hade svårt att köpa vapen trädde den italienska maffian in och levererade i stort sett vad Argentina behövde. Föreläsningen "Mafia and Drugs" gjorde klart hur otroligt starka krafter som styr narkotikahandeln men också annat som vapenhandel,. penningtvätt m m.

Den italienska journalisten Fabio Bernabei beskrev Vid WFAD de fem maffiorna (Cosa Nostra, Camorra, Scara Corona Unita, 'Ndranghetan och Den femte Maffian) i Italien som styr narkotikahandeln inte bara i Europa utan också i USA. I Tyskland finns t ex 229 'ndrinas, dvs 'ndranghetafamiljer, som via restauranger tvättar narkotikapengar. Enbart 'ndranghetan, den kalabriska maffian, omsatte under 2007 omkring 43 miljarder euro, varav huvuddelen kom från narkotika.

Krig mellan de olika maffiorna förekommer men oftare delar man upp marknader emellan sig. Man samarbetar också med nigeriansk maffia som styr huvuddeln av kokainhandeln till Europa från Castel Volturno som Camorran lämnade från sig. Det är lätt att förstå omöjligt uppdraget att bekämpa narkotikahandeln är när den största hamnen i Medelhavet Gioia Tauro hanterar 3 500 containrar varje dag. Tullen hinner kontrollera 25 av dessa, mindre än 1 procent alltså. Det som eventuellt förloras genom upptäckt kompenseras av allt som slinker igenom ett mycket grovmaskigt nät.

Det är uppenbart att svårigheterna att kontrollera produktions- och distributionsleden gör det än mer angeläget att påverka marknaden. Vill man att kriminella gäng och maffia ska kunna fortsätta att kontrollera vardagslivet och störa staters stabilitet så snortar man på på Stureplanskrogarna. Det är snortgängen, lyxknarkarna, som håller delar av kriminaliteten vid liv.

EH

Barnen, Rädda Barnen, alkohol o narkotika

2010-05-25T09:22:00.007+02:00

"What we do for children today, they will do for us tomorrow." Med orden från 1919 av grundaren av Rädda Barnen (Save the children) avslutade Elisabet Dahlin, svenska Rädda Barnens generalsekreterare, sitt tal om barnens rättigheter vid andra dagen av World Forum Against Drugs. Självklart fokuserade hon på hur alkohol och narkotika påverkar barn. Hon kunde berätta att mer än hälften av alla barnsoldater måste genomgå rehabilitering för missbruk när konflikter upphör eller när barnen lyckas fly från soldatuppdraget.

Även i Sverige far tusentals barn illa på grund av olika droger. Närmare 400 000 barn i vårt land lever i familjer med risk- eller missbruk av alkohol eller narkotika. Rädda Barnen gör ett mycket bra arbete för många av dessa barn. Men återspeglar situationen Rädda Barnens profil i hela alkohol- och narkotikadebatten?
Hur vill Rädda Barnen skärpa politiken på det här området?
Hur vill Rädda barnen att svenska folket ska förändra sin alkoholkultur för att färre barn ska behöva leva i otrygghetens och godtyckets familjer där familjemedlemmen alkohol styr vardagen?

Rädda Barnens potential i form av storlek, engagemang och kunskap om barns villkor utgör en enorm möjlighet för att påverka för ett minskat drickande i Sverige.

Att Rädda Barnen finns i ett stort antal länder kan vara en möjlighet för organisationer i många utvecklingsländer att få stöd när de vill få sina regeringar och parlament att anta evidensbaserade lagstiftningar om alkohol och narkotika till skydd för barn. Men då måste Rädda Barnen (Save the Children) hålla en högre profil i dessa frågor.

EH

Alkohol och narkotika hotar Afrikas utveckling

2010-05-24T16:38:00.006+02:00

Vid WFAD i Stockholm fokuserar man på drogsituationen i Afrika söder om Sahara. Läget är allvarligt. Västafrika har varit ett transitområde för kokain från Sydamerika till Europa i många år. Östafrika har under senaste åren börjat spela en allt mer framträdande roll som transitregion för opiater från Pakistan och Thailand.

Det allt dominerande bruket av cannabis och i delar av Östafrika khat, ser nu ett ökande bruk av andra droger som sprids kring transithandeln. Parallellt med detta sker också en ökning av exponeringen av västerländsk alkohol. Tillsammans med ett mycket omfattande bruk av illegalt producerad alkohol befinner sig Afrika söder om Sahara i en situation som blir allt allvarligare i fråga om alkohol och narkotika. Det påkallar insatser av det internationella samfundet såväl stater som det civila samhället.

Seminarierna om Öst- och södra Afrika med Jennifer Kimani, Kenya, Rogers Kasirye, Uganda och Solomon Rataemane, Sydafrika samt Västafrika med Isidor Obot, Nigeria och Abdoulaye Diouf, Senegal, var både skrämmande men samtidigt hoppingivande. De ger hopp eftersom kunskapen om situationen och att man inte förnekar problemen skapar en förutsättning för att formulera policies och att vidta åtgärder.

Men, svenska regeringen och Gunilla Carlsson, det brådskar. Ta stöd i beslutet om en global alkoholstrategi från förra veckan när 193 stater i Genève under Världshälsomötet enat beslutade om alkoholstrategin. Ta stöd i beslutet och öronmärk ett större antal miljoner för insatser för att stärka afrikanska länders arbete med att utforma evidensbaserad alkoholagstiftning. Allt finns på plats, det vetenskapliga underlaget och organisationer som kan omsätta underlaget i processer som leder fram till nödvändig lagstiftning. Men det låter sig inte göras utan medel.

Droger berövar människor deras rättigheter

2010-05-24T16:06:00.004+02:00

Drogmissbruk ska ses som en rättighetsfråga. Det var avgående chefen för UNODC Antonio Maria Costas budskap när han inledningstalade vid World Forum Against Drugs. Utvecklingen av alkohol- och narkotikamissbruk är särskilt alarmerande för utvecklingsländer vars resurser är knappa och utmaningar av olika slag enorma.

A M Costa betonade starkt att missbruk ska behandlas som en rättighetsfråga.
Rätten till hälsa
Alla missbrukare ska ha tillgång till behandling antingen genom terapi eller också på medicinsk
väg. Behandling förebygger också spridning av HIV bland injektionsmissbrukare varför UNODC samarbetar nära med UNAIDS.
Rätten till utveckling
Missbruk är orsak till fattigdom men fattigdom är också en drivkraft bakom missbruk n'r drogen används som flyktmedel.
Rätten till säkerhet
Droger utgör ett hot mot individer och nationer. Idag hotar narkotikahandeln stabliliteten och suveräniteten för flera länder i Västafrika och Centralamerika.
Mänskliga rättigheter
Miljoner personer som fastnat i missbruk inkl barn sätts i fängelse istället för att erbjudas behandling. I vissa länder dödas människor för narkotikainnehav. Detta strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Antonio Maria Costas budskap var glasklart. Kampen mot narkotika komem aldrig att ges upp och man kan f n se en viss nedgång av missbruket i världen. Men det får inte förleda någon att tro att man inte ska jobba vidare och ännu hårdare. Genom att betona att missbruk är en fråga om rättigheter lyfter man också fram dem i en missbrukares närhet som drabbas lika hårt eller hårdare än missbrukaren själv. Därigenom vidgas frågan att inte bara gälla missbrukarens rättigheter utan också anhörigas och andra i missbrukarens närhet.

Aldrig ge upp - Monica är beviset

2010-05-24T15:56:00.004+02:00

Idag inleddes World Forum Against Drugs i Stockholm. En stark inledning med Monica Luppi, idag public relations officer för San Patrignano, som berättade hur hon som blyg tonårstjej lockades in i drogbruk och fastnade. Behandling på behandling misslyckades men envis, kärleksfull pappa gav aldrig upp och när miljöterapeutiska centret San Patrignano i Italien dök upp som ett sista alternativ fixade han pengarna som behövdes. San Patrignano lyckades där alla andra misslyckades.

Monica tjänar som exempel på hur lätt ett experimenterande med droger leder in i ett missbruk som är näst intill omöjligt att bryta. MEN .... hon är också exemplet på att man aldrig ska sluta tro på individens vilja att bryta sitt missbruk och att det alltid finns ytterligare en möjlighet.

TUR är över för denna gång

2010-03-29T17:16:00.006+02:00

Ett år till nästa gång! Det är helt klart att Schyst resande både behövs och står ut på TUR-mässan och tills det en dag inte är så längre så bör vi vara med för att tillsmmans med andra se till att resandet opch turistandet nyanseras.

Jag pratade med en tjej som just gått klart en utbildning inom turism och hon blev så taggad av av se oss där och läsa vad vi jobbar med för frågor för hon tyckte redan (utan att ens ha börjat jobba än) att branschen har mycket kvar att göra på detta området och att det finns så mycket för resebranschen att vinna på att göra resandet till en medveten handling.

Om du vill se andra reaktioner på TUR-mässan och på Schyst resandes medverkan så kan du se ett inslag på SVT om fredagens seminarie samt läsa en artikel om seminariet i Trelleborgs Allehanda. Dessutom hade Internationella Institutet och KSAN med en debattartikel om Turism och alkohol i Värmlands Folkblad.

Jenny Gustafsson

Nu kommer allmänheten!

2010-03-27T14:07:00.004+01:00

Mässan har nu ändrat karaktär lite grand och istället för bresnchens eget folk som letar nya partners eller strax måste rua iväg på ett möte kommer nu många studenter, tonårstjejer, barnfamiljer ocbh äldre par förbi vår monter och frågar hur vi jobbar och vad nätverket vil. Flera av dom blir intresserade när de får veta att det går att gå kurser under våren (se hemsidan inom kort för datum och orter) och som levande bevis står våra volontärer i montern och svarar och informerar.

Ute strilar regnet ner och det blir mer och mer människor ju längre dagen går. SAS i montern jämte vår lottar ut resor och skidglasögon och bjuder på flygplans-snacks. SJ bjuder också på mat och har två tävlingar med frågor som handlar om deras verksamhet. Jag kan tänka mig att de får svara på många frågor om den gångna vintern men de hinner ialafall hjälpa mina kollegor i Schyst resande-montern med att ändra tågbiljetterna tillbaka till Stockholm.

En dag kvar! Hoppas vi har fått flera att tänka extra på det avtryck de gör!

Jenny Gustafsson

Extrastolar

2010-03-27T12:55:00.011+01:00

Tillslut var det knökfullt i seminarierummet där Schyst resande tillsammans med Göteborgs universtitet bjudit in till föredrag och diskussion om resandets konsekvenser och CSR (corporate social resposibility), dvs resebranschens ansvar. Upp mot 90 personer satt och stod för att höra på diskussionerna och lära sig mer om hur branschen kan välja att agera och vad det finns för lösningar redan idag. Kolla in Tourism concern i UK t ex!

Läs Tur-mässans intervju med Helena Myrman, Schyst resandes kordinator, efter seminariet:
http://nemonet.swefair.se/templates/FlexiblePage____176388.aspx

liksom en artikel i Trelleborgs Allehanda

Läs också Susanna Lundells krönika i Aftonbladet om resandets baksidor som resejournalister sällan nämner:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article6845093.ab

Vad kan du göra?

Här är några frågor som Schyst resande tycker att du ska ställa dig
själv om du vill att din resa ska lämna schysta avtryck.
1. Fråga researrangören om personalens arbetsvillkor på plats.
2. Fråga om hotellets miljöarbete.
3. Fråga hur researrangören motverkar barnsexhandel och prostitution.
4. Uppträd som turist som du skulle önska att turister uppträdde
mot dig hemma.
5. Välj lokala småskaliga hotell, butiker och restauranger.
6. Spara på duschvattnet.
7. Anmäl misstänkta fall av barnsexhandel till polisen.
8. Pruta inte för prutandets skull.
9. Tänk på hur du konsumerar alkohol. Missbruk bland lokalbefolkningen
är en stort socialt problem på turistorter.
10. Handla inte med varor från utrotningshotade arter.

Jenny Gustafsson

2010-03-25T18:26:00.002+01:00

Första dagen är över och vi beräknar över 100 besökare i vår monter, inklusive SVT och GP. Detta trots att de två dagar av TUR-mässans sammanlagt fyra som bara är för professionella och personer inom resebranschen brukar räknas till de minst stressiga.

Nu hoppas vi att morgondagens TEMA-dag bli välbesökt, vi har iallafall gjort vårt bästa genom att dela ut information om det idag. Det är svårt att veta hur man står sig i konkurrensen med allt annat som finns att välja på. Något som allafall konkurrerade ut oss idag var all bjudmat och bjudsprit i montrarna runt om på mässan!

Vi har en god vän i försäkringsbolaget Europeiska som i början av mars publicerade en undersökning de gjort angående turisters alkoholvanor i relation till olyckor och riskbeteende på resan. Du kan läsa mer om den här. De planerar att delta på vårt seminarium poch de är också intresserade av att sprida Schyst resandes rapport om Alkohol och turism som ska vara klar under april/maj.

Nu ska jag vila fötterna tills imorgon!

Nu börjar det!

2010-03-25T05:56:00.006+01:00

Efter en eftermiddag av monterfixande är Schyst resande-nätverket nu redo att ta sig an TUR-mässans alla deltagare och besökare under fyra dagar. I går kväll blev årets mässa ordentligt invigd med tal av Vice stadsminister Maude Olofsson mfl och nätverkets passa-på:are Helena Klingvall från medlemsorganisationen ECPAT tog tillfället i akt att bjuda in landets handelsminister till Schyst resandes TEMA-dag på fredag om Corporate Social Responsibility inom resebranschen. Tyvärr var hon inte kvar då men hon har en inbjudan till nästa år.

Eftersom jag bara har jobbat på Internationella Torget på Bok och Biblioteksmässan tidigare har jag ingen erfarenhet av vilka besökare som kan komma till vår monter och vad diskussionerna främst kan handla om men det ger sig under dagen tänker jag. En sak är iallafall säker och det är att vi är i princip ensamma bland utställarna på mässan om att ifrågasätta resebranschen och jag kan tänka mig att det kan provocera vissa och roa andra.

Vi har 10-11 personer med som frivilliga i montern. De har antingen gått Schyst resandes informatörsutbildning (som du kan läsa mer om på www.schystresande.se) eller på annat sätt studerat ämnet. Fyra personer samåker från Stockholm och en tar tåget från Malmö och så har vi en fin skara av Göteborgska förmågor. Känns toppen att de är med!

På TUR igen!

2010-03-22T14:09:00.013+01:00

Mellan den 25 och 28 mars är Internationella Institutet synliga på Svenska mässan i Göteborg genom nätverket Schyst resande - 6 organisationer som vill främja ett bättre och mer hållbart resande. Det är tredje året i rad som nätverket är med på TUR (Turist) mässan men första året som TEMA-dagen om schyst resande äger rum - fredagen den 26 mars mellan 8.30 och 12 i R1 (ovanför trapporna från Gothis towers receptionen), läs mer om TEMA-dagen här.

Här på bloggen kommer du kunna läsa om aktiviteter, framgångar och möten under TUR-mässans fyra dagar. Missa inte!

Blir du sedan sugen på att själv engagera dig i frågorna om Schyst resande så kommer du ha chans att gå en av flera utbildningar under året - läs mer på detta på Schyst resandes hemsida http://www.schystresande.se

Jenny

Brunswick Estate

2010-02-19T10:04:00.001+01:00

Det finns 471 plantager, eller estates, i Sri Lanka. ADIC har haft plantage-program sedan mitten av 90-talet, utspritt över åren på totalt 110 plantager.

Den plantage jag besöker heter Brunswick Estate och ligger obeskrivligt vackert beläget med enastående utsikt över gröna kullar och inte minst Adam's Peak - ett berg av religiös betydelse för buddhister, hinduer, kristna och muslimer i landet. "Now you can see the beauty of Sri Lanka", konstaterar Tanna från ADIC, när vi beskådar landskapet. Man kan förstå att engelsmännen trivdes här både med miljö och ett otroligt behagligt klimat.

Managern för Brunswick tar emot i sitt residens, ett mycket engelskt kolonialhus byggt 1920. Just här i plantageområdena påminns man extra mycket om engelsmännens tid i landet. Alla estates har brittiska namn. Det finns till och med en som heter Stockholm - men det är mig veterligen svenskt.

Jag undrar om man som plantagearbetare tänker "vilken ynnest att jag får arbeta i denna vackra miljö varje dag" - för livet på plantagen är hårt och strävsamt, inte minst för kvinnorna. Kvinnorna är de som framför allt plockar tebladen från buskarna och mannen har de mer betungande arbetsuppgifterna. Därför har kvinnorna längre arbetsdag, till fyra, medan mannen slutar vid halv två-tiden. Men då kanske mannen kan ordna med middag, frågar jag. De skrattar - nej mannen lagar inte maten. Det gör kvinnorna efter arbetsdagens slut. Vad gör mannen då? Det är här som alkoholen spelar in. Den är ett stort problem på plantagerna då många män är alkoholiserade vilket leder till våldsamheter både i hemmen och i plantagen. De dricker för att de har tråkigt, för att de är trötta, för att de har ont.

ADIC har arbetat mycket målinriktat med just den här problematiken. En viktig framgångsfaktor är att plantageledningen , det vill säga manager, deputy manager och så vidare, tillåter ADIC att vistas fritt på plantagen och att integrerera ADICs awareness program i den befintliga strukturen. De möter arbetarna på morgonens 'muster' (när de anmäler sig till jobbet), leker med barnen, finns kvar på kvällen efter arbetsdagens slut, har uppsökande verksamhet.

Arbetarna bor i så kallade line houses, små små boenden på rad, ofta med gemensam toalett. De tjänar i genomsnitt 400 rupies om dagen, vilket motsvarar ungefär 25 kronor. Samtidigt bekostar plantagen deras boende, om än enkelt, vatten, elektricitet och sjukvård. En del tycker att plantagearbetarna har det bra, arbetet är hårt men de får också mycket av plantagen. Om någon ska föda barn här kommer ambulansen med en gång, får jag höra. Men om en kvinna i en vanlig by ska föda är det minsann ingen som kommer.

Jag träffar Vijayakumar, en man i 40-års åldern som tidigare var alkoholiserad och som nu är nykter. Han berättar att det är stor skillnad i hans liv. Tidigare hade han och frun en dålig relation och barnen var rädda för honom. Han var inte något stöd för familjen utan söp upp pengarna och skapade dålig stämning bland sina grannar. Vad fick honom då att sluta? Han mötte ADIC flera gånger och brydde sig inte. Men det som fick honom att sluta var till sist insikten om hur mycket av inkomsten som bara försvann, och hur mycket bättre ekonomin skulle bli om han slutade dricka. Idag är han ett stöd för sin familj och ekonomin fungerar.

Utmaningen för ADIC är nu att deras insatser ska hålla även utan deras närvaro. Därför har man en struktur i varje plantage med plantagearbetare som fungerar som ADIC-volontärer. Även om ADIC inte har sin personal på plats varje månad, så som det är nu, finns det ändå människor på plats som tar aktivt ansvar och fortsätter att stödja och följa upp.

----------

Idag har jag också gått igenom två helsidors annonser där föräldrarna annonserar efter lämplig partner till sina barn. Särskilt brudannonserna är intressanta; föräldrarna anger gärna mått på dotterns utseende, att hon är intelligent och tillmötesgående och om hon har någon intressant släkting.

I natt flyger jag hem, tack för mig.

Bild: Simon Tullstedt

Volontärer

2010-02-17T16:22:00.000+01:00

Kontoret där vår partner ADIC huserar är ganska speciellt. Det är inte byggt för kontor från början, utan som en vanlig villa där man efterhand byggt på en våning. Det finns inte riktigt några öppna ytor utan man går runt som i en labyrint mellan små kontorsbås och lite större rum. Personalen sitter programvis, och förutom ordinarie personal finns det volontärer, flera stycken, i varje rum. Det är ganska vanligt att man som student har ett volontäruppdrag i Sri Lanka, och ADIC har i hela sin organisation omkring 500 stycken. Det är tack vare dessa som ADIC kan ha en så omfattande verksamhet spridd över stora delar av landet.

I stort sett all ordinarie personal har en gång börjat sin bana i organisationen som volontär, så även chefen för ADIC. När jag har genomgång av ekonomin med ekonomiavdelningen sitter en volontär med som lärs upp, och när jag hälsar på inne hos en nyanställd kvinna på managementavdelningen, sitter hon och har genomgång med två juridikstudenter som praktiserar på kontoret. Nere i biblioteket sitter tre volontärer och går igenom engelska och singalesiska tidningar på jakt efter artiklar och annonser som medvetet eller subtilt gör reklam för alkohol och tobak.

Det är en väldigt smart strategi att säkra organisationens fortlevnad och kvalitet - nya personer lärs hela tiden upp och kunskapen finns inte bara bland personalen på lönelistan.

De flesta på ADIC är relativt unga och stämningen är avslappnad, klädseln "casual". Men igår hade kvinnan på management en väldigt fin sari på sig på kontoret, så jag frågar henne lite om det här med sari. Till exempel hur många hon har. 25 stycken! Finns det något sari-mode? Jajamensan. Det senaste är att ha en sari där själva tyget är enfärgat och omönstrat, men med en mönstrad sari-blus istället. Alltså precis tvärtom som det brukar vara.

Så då vet ni det!

ADIC

2010-02-16T13:32:00.001+01:00

För några år sedan, när jag reste och besökte partners i biståndsprojekt och ännu inte hade fått mitt första barn, fick jag frågan om varför jag inte hade några barn i mitt äktenskap. Idag var första frågan, efter obligatorisk fråga om flygresan, "vem tar hand om dina barn när du är här?". När min mor, som också arbetar med bistand, reser till partners, händer det att hon får frågan varför hon inte är hemma hos sina barnbarn. Jag undrar - i vilket skede i livet är det bäst att resa - när barnen är 15-20 år kanske? Fast då får jag väl frågan vem som tar hand om min man när jag är ute och reser...

En av de mest givande arbetsuppgifterna jag har är att besöka partners. Man får alltid reda på mer när man träffas på plats än vad man kan få i rapporter eller mail. På ADIC händer det mycket, hela tiden. Verksamheten är uppdelad i fem olika program. Ett av programmen jobbar med att få en lag som antogs 2006 att faktiskt fungera. Lagen heter National Tobacco and Alcohol Act och reglerar och begränsar bland annat försäljning av och reklam för alkohol och tobak. Men få av de yrkesgrupper, som exempelvis poliser, som enligt lagen har rätt att rycka ut mot ex tobaksförsaljare som säljer till minderåriga, känner ens till att lagen finns. Därför jobbar ADIC målmedvetet med att utbilda utvalda grupper i lagen och deras mandat som myndighetsutövare.

Ett annat program heter Plantation Programme. Redan 1995 blev ADIC ombedda att börja arbeta med alkoholfrågor i plantager. Idag har ADIC definierats som en av de bäst lämpade och mest kostnadseffektiva aktörerna att arbeta alkoholförebyggande på plantager.

Plantage-arbetare tjänar mer än vad en vanlig arbetare tjänar ute på landsbygden. Problemet är alkoholen. I Sri lanka i övrigt bland motsvarande yrkesgrupp spenderas ungefär en tredjedel av lönen på alkohol. På plantagerna spenderas halva lönen. En viktig komponent i ADICs arbete är att också få plantageföretagen att förstå kopplingen mellan minskad alkoholkonsumtion och ökad produktion. Mer om detta senare när jag besöker en av dessa plantager.

Väderrapport: regn.

Idag fick jag höra en helt ny teori om det har med vädret. Enligt chefen for ADIC är vi med olika årstider mindre stressade: årstider ger oss varmt och kallt, olika aktiviteter under olika perioder, olika kläder för vinter och sommar. Omväxling helt enkelt. I länder som mest har samma klimat går man i samma skjorta hela tiden och det blir mest tristess av att vädret alltid är samma.

Jag suger lite på den.

Bild: Simon Tullstedt

2010-02-15T13:59:00.000+01:00

Framme i Colombo

Som svensk är det omöjligt att inte kommentera vädret när man åker till varmare breddgrader. 40 graders temperatursskillnad gör mig helt klart lite matt vid ankomst.
Och en snabb bläddring i hotellets tv-guide visar att ingen av sportkanalerna tanker visa några som helst sändningar från OS de närmsta dagarna. (suck) Vintern är helt klart ingen faktor i tillvaron här.

Jag är i Colombo några dagar för att träffa vår partner ADIC / Alcohol and Drug Information Centre. Det är inte första gången jag är här men väl första gången som jag träffar ADIC för att mer noggrannt gå igenom vad som kan sammanfattas med ett ord: biståndsadministration. Jag ser fram emot att lära känna organisationen närmare, och inte minst ser jag fram emot besöket på plantagen i Nuwara Eliya. Nuwara Eliya ligger ca fem timmars bilresa rakt österut från Colombo. En helsidesannons i flygblaskan på Sri Lankan Airlines utlovar vacker miljö utöver det vanliga, så det ska verkligen bli roligt att besöka. Och inte minst att se ett väldigt konkret arbete som ADIC gör.

Colombo i solnedgång är vackert. Jag hoppas hinna njuta av det någon mer kväll. Imorgon och resten av dagarna blir det jobb!

Helen Richard åker på uppföljningsresa till Sri Lanka

2010-02-11T16:14:00.000+01:00

Lördagen den 13 februari åker Programchef Helen Richard på uppföljningsresa till vår partner ADIC på Sri Lanka. Följ henne här på bloggen!